Bland det absolut bästa jag vet är att gå i en vacker skog där hundarna ( i alla fall ett par av dem ) kan springa lösa och bara vara hundar i naturen. Långt bort från all stress, alla utmaningar, alla krav och förväntningar.

Mina hundar är lyckopiller på fyra ben. Att se de springa runt i skogen fyller mig med värme, deras lycka smittar av sig på mig.

Imorgon är det sista dagen på det här året. Ett väldigt händelserikt år. För ett år sedan var jag mitt emellan två kapitel i mitt liv; ett som avslutats och ett som ännu inte hade börjat. Det var en tid för nyorientering, en tid att lägga bakom sig det som varit och med vördnad och respekt för mig själv välja en ny väg i livet.

Jag jobbade med hästarna, som skänkte mig kraft. Jag levde lite av ett draghundsliv ute på landet, ensam på gården, bara jag och hundarna. Men sen kom smällen. Att förlora gården var tungt och det tog djupt. Men jag tog mig igenom det, med stöd av min underbara familj. Mitt i allt virrvarr av känslor mötte jag Andreas och med ens började jag ett nytt liv. Jag hittade min väg och det gjorde mig stark.

Det har varit en resa, en tid i stan och sen ett husköp. Akira som kom in i våra liv och förgyllde vardagen och draget. Och sen bestämde vi oss för att köpa lilla Hiku.

2017 ska bli ett bra år. Hiku flyttar in, vi startar vårt företag och vi lär oss ännu mer av livet. Jag ser fram emot 2017!

Om en vecka är hon här, lilla Hiku. ❤ Det känns så otroligt spännande och roligt att få börja en lång resa tillsammans. Jag börjar förbereda mig på att hon kommer att förändra tillvaron ganska rejält med allt vad det innebär att ha en liten valp hemma. Det är ju bitvis ganska jobbigt, men samtidigt väldigt roligt.

Jag har bara haft Dia som valp tidigare, och med hennes skygghet var det en utmanin, inte minst känslomässigt. Det var mycket glädje, men också mycket känslor att hantera. Det var svårt att se henne kämpa med tillvaron, och jag funderade mycket på hur mycket hon skulle behöva utstå. Men hon blev ganska snabbt en hund som var väldigt trygg och glad i hemmet och med familjen, och det var räddningen.

Hiku är en valp som har fått en otroligt bra grund att stå på och en bra start på livet. Hon har alla förutsättningarna för att bli en trygg och glad hund. Och vi ska förvalta detta med all vår omsorg.

Hela kullen

Vi tar bilen och packar in hundarna, slirar iväg på de isiga vägarna vi har här ute hos oss just nu. Antingen kan väl isen smälta bort, eller så kan snön komma tillbaka. Det här vädret är ett icke-väder som gör alla hundaktiviteter besvärliga. Jag har redan förbrukat två par broddar; ett par ramlade av fötterna och det andra gick sönder i tumult på isen. Så nu måste jag nog kika ut ett par Icebug eller liknande…

Men i skogen är det ju inte halt i alla fall, så vi flyr från grannar, hästar, hundar och kör ut i ingenstans, djupt ut i skogen. Kör förbi ett par ensligt belägna hus och jag känner en allt starkare längtan efter ett avskilt boende, långt bort från alla andra. Jag känner ett inre lugn när jag kommer ut i skogen, när jag vet att jag är ensam. Jag är egentligen ingen enstöring, jag älskar att umgås med nära och kära, men jag gillar tystnaden och stillheten.

Redan när vi köpte det här huset så var vi inställda på att det skulle vara ett tillfälligt boende, en räddning för att komma bort från stan. Både huset och tomten är lite för litet, och vi vill bo mer avskilt. Missförstå mig inte, vi trivs här, och jag är evigt tacksam att vi lyckades komma ifrån lägenheten så snabbt. Det är en perfekt mellanlandning. Men jag har blivit så övertygad om att jag ska kämpa för mina mål. Jag vet hur jag vill ha det och jag kommer att göra allt jag kan för att nå dit.

Livet har gått före bloggen de här dagarna. Julen har varit lugn, trevlig, med mycket god mat och mycket skratt. Julafton firades hos Andreas mamma i en lägenhet med hans fina familj och fyra stora hundar. Svullande av mat och en spelomgång av Mysterium.

På juldagen bar det av ut mot kusten för att fira jul med min mamma, hennes gubbe, min syster och hennes man. Mer julmat, sång och skratt, julklappsöppning och sen mer Mysterium.

Även om helgen har varit otroligt trevlig så har det varit väldigt skönt att få komma hem. Slänga sig på soffan under favoritfilten med en kopp te. Krama om Karak där han ligger tätt intill mig i soffan med sin mjuka, varma kropp. Borta bra men hemma bäst!

Det kommer utan tvekan att bli en händelserik start på 2017! Först åker vi upp och hämtar hem Hiku direkt efter nyår, och sen är det planering på riktigt inför företagsstarten, som vi gissar blir i februari om allt går enligt planerna.

Det drar också ihop sig till jul nu. Vi har inte schemat fullspäckat, vilket känns skönt, men det kommer att bli lite besök hit och dit till familj och vänner.

Lagom till jul har snön smält bort och lämnat kvar en hinna av is. Idag har det knappt gått att gå vanliga promenader. Som tur är inhandlade jag riktiga kedjebroddar för ett tag sedan, och de är grymma! Utan dem skulle jag ärligt talat stanna inne. Usch! Men hoppas nu på att allt smälter bort illa kvickt och att det kan komma ny fin snö. Men är det isfritt kan man ju i alla fall köra barmark.

I övrigt har jag lyckats få upp ångan lite och fortsatt med mitt målarprojekt inomhus. Nu har jag börjat i köket, där alla furuluckorna ska bli vita. De guldiga knopparna ska bytas ut, vi ska fixa nytt kakel och  nya bänkskivor. Det är så otroligt roligt när man ser förvandlingen!

Karak tittar på när jag målar

Då var det bestämt! Det blir den lilla vita tiken som blir vår Hiku och som vi åker upp och hämtar efter nyår. Vi ser så otroligt mycket fram emot att få hem henne och att få börja vår resa tillsammans.

Hon är verkligen bedårande i sin vita dräkt och sitt härliga temperament; nyfiken, framåt och snäll. ❤ Det är ju väldigt kul med en lite annorlunda färg också, tyckte vi, så hon var lite av en favorit redan från början. Hiku betyder is på grönländska och det passar ju verkligen bra! Vi tror att Hiku kommer att passa riktigt bra in i flocken, och hennes föräldrar är supermysiga hundar.

Foton tagna av kennel snowquest

Mamma Khaleesi

Pappa Is (svarta hanen närmast kameran)