Drag, Vardag

Slädtur och julgran

Tredje advent firades med en härlig och snöfylld dragtur med släden. Det har snöat oavbrutet i två dygn här, så vägarna har knappt blivit plogade. Bitvis fick hundarna pulsa i djup snö, så det blev tung träning för dem, men på andra sträckor gick det lättare.

Intag av varm blåbärssoppa och bullar i vackert vinterlandskap, varma nosar mot kinden. Just i den stunden är livet så himla underbart.

Nu på kvällen har jag ägnat mig åt att klä julgranen, tiden går så fort så jag har nästan glömt bort det där med julgran, trots att den skapar den ultimata julstämningen. Men nu är den på plats, och jag njuter av lite glögg efter en lyckad dag!

20161211_124605sladtur-i-utkanten-av-heby_moment620161211_184409

Vardag

Snö!

Vaknade upp i morse, tittade ut och såg att det var vitt ute. Bättre start på dagen kan man inte få. Upp och ut med hundarna. Hämta ved, busa med hundarna i snön. Jag älskar såna här mornar.

I övrigt rätt hektisk dag då Andreas systrars födelsedagsfest stod på schemat. Har varit inne i stan, ätit tapas, druckit alkoholfritt vin, pratat med folk och haft trevligt. Men otroligt skönt det var att komma hem, efter en oerhört långsam bilresa hem i snömodd och halka.

Trött men glad över att vara hemma och ser fram emot en hel söndag att ägna åt hundarna.

Vardag

Jag har ett tydligt mål

För mig är livet en ständig utmaning, faktiskt. Ibland känner jag mig så jävla avundsjuka på de där människorna som bara vaknar, går till jobbet, jobbar, hämtar ungarna, kommer hem, lagar mat, fixar i hemmet och sen ser på tv. Och är nöjda med det! Tro mig, jag har så otroligt många gånger när jag var yngre faktiskt trott att det är nåt allvarligt fel på mig. Men nu när jag är äldre vet jag att det finns en hel del människor där ute som är som jag.

När det känns övermäktigt att gå till affären och handla, att mingla bland folk, att ringa hit och dit, att hantera verkligheten, när allt det känns som ett jävla helvete. Då är det som en käftsmäll när någon frågar om jag verkligen ska ha kvar alla hundar, om jag verkligen orkar med alla djur. Ursäkta? Ska jag göra mig av med det som verkligen GÖR MIG LYCKLIG? Ska jag överge mina drömmar, det som definierar mig och gör att jag faktiskt kan tänka mig att livet är härligt, ÄR DET DET SOM SKA BORT?

För ett par år sedan hade jag en helt underbar terapeut. Hon sa till mig: Det är inte du som ska anpassa dig till din omgivning, det är du som ska anpassa din omgivning efter vad som får dig att må bra. Det är ord jag bär med mig hela tiden.

Jag tror faktiskt att de som delar min förmåga att sätta sig in i andras situation, att veta vad det innebär att verkligen kämpa med något, de dömer andra mindre. Jag läser ofta på bloggar om folk som får ta emot skit från andra, och det har man ju varit med om själv också, så helt brutalt oönskat mycket, och jag kan säga att det sätter spår. Särskilt i en person som redan är skör.

Jag blir så fruktansvärt arg på människor som helt okänsligt ger sig på andra, öga mot öga, eller över internet, det spelar ingen roll, man kan göra så otroligt mycket skada. Ärligt talat så har man INGEN ANING om vad andra människor går igenom. Sparka inte på någon som kanske redan ligger ner. Jaha, du har läst någons blogg, eller du har hört några rykten… Det betyder faktiskt inte att du vet ett skit om hur verkligheten ser ut. Vi vet bara vad vi har hört eller läst. Egentligen väldigt ointelligent att tro att det speglar en korrekt bild av verkligheten. Det är ju inte en slump att mobbade personer tar livet av sig. Jag har faktiskt själv en bekant som tog livet av sig för snart sex år sedan. Hon tog en jävla massa skit från en massa elaka människor och sen orkade hon inte leva längre.

Det har tagit några år, men jag har i alla fall ett tydligt mål, och det hjälper mig oerhört mycket när jag ska guida mig själv genom livet. Jag vet vad jag vill, och jag vet vad jag inte tolererar längre.

 

Drag, Filmer, Träning, Vardag

Det är mäktigt och magiskt

Nu börjar vi komma in i ett flow, mindre trassel och mer bra drag. Det höga antalet plusgrader har en enda fördel, och det är att isen smälter bort. Det blir lerigt, men det är i alla fall inte halt. Så just nu får vagnen gå varm.

Vi åker två på vagnen, han styr och jag sköter bromsen, och det går skitbra. Det är bra att få lite extra tyngd bakom fyra starka hundar. Det är mäktigt och magiskt, det här med drag. När allt går så där bra och alla är ett team.

Det är tur att vi har Karak och Amy i spannet när vi kör förbi hästhagen, de håller de två yngre nyfikna tjejerna på rätt kurs. Vi fick koppla loss Dia från spannet på slutet då hon inte ville vara med längre, hon blir ju så ibland. Men då kan det räcka med att hon får springa bredvid ett tag. I övrigt gick allting super. Vi har tränat in kommandot höger sida, och det börjar sitta lite bättre. Så nu väntar vi bara på den nya linan jag har beställt, och lite nya krokar. Akira har fått en ny sele också, likadan som Amy har från dragråttan, och den sitter jättebra. Och enligt SMHI ska det snöa i helgen.

Drag, Träning, Vardag

Dragtur under stjärnorna

Idag har det varit soligt och kallt, men snöfattigt. Vi har varit ute stora delar av dagen. Sedan Akira kom har hundarna blivit mer morgonpigga. Akira brukar väcka flocken mellan sju och halv åtta genom att tassa runt i huset och ge ifrån sig små ljud. Då går jag upp och släpper ut dem på gården och om jag är trött går jag och lägger mig igen medan de är ute, om jag är pigg går jag ut tillsammans med dem.

På förmiddagen var vi ute allihop på gården, jag och Andreas jobbade med lite olika projekt, hundarna har busat, legat ute och vilat, grävt hål i gräsmattan och busat igen.

Syster Sara kom över en sväng på eftermiddagen, vi drack kaffe, spelade tärningsspel och åt pepparkakor.

Kvällen bjöd på en magisk dragtur under stjärnorna. Det var en väldigt fin tur, hundarna gick jättefint, Dia var på bättre humör och Akira börjar verkligen komma in i draget.

20161206_18141020161206_183824

Drag, Träning, Vardag

Akira i led med Karak

Nu har det krupit in lite plusgrader över Uppland, vilket gör att det inte är lika halt som det har varit ett tag nu. Hade ju hellre sett att det kom snö, men så länge man kan ta sig fram hjälpligt med vagnen så är jag ändå hyfsat nöjd.

Idag fick Akira testa att gå som ledarhund tillsammans med Karak. Och precis som vi misstänkte innan så var det en roll som passade henne perfekt. Hon är enormt taggad och har ett fantastiskt driv. Vi kunde inte låta bli att skratta i början, då hon och Karak tjöt ikapp för att få komma igång. Och när det bar iväg sprang de bredvid varandra som om de aldrig gjort annat.

Amy kändes nöjd med att gå bakom bredvid Dia och Dia hängde på bra. Vi tog det försiktigt för att känna efter ifall det var halt, men det gick faktiskt väldigt bra, trots att det ligger ett tunt lager snö. Men jag längtar efter mer snö nu!

20161205_11365420161205_114845

Vardag

Stockholm hundmässa

Idag var det dags att vimla bland hundar, människor, företag och hundprofiler på Stockholm hundmässa. Jag, som annars brukar ha väldigt svårt att vistas på ställen med mycket folk längre än tio minuter, stortrivs på den här mässan. Men det är nog för att jag kopplar bort alla människor eftersom hundarna står i fokus.

Precis som förra året var kön till parkeringen ett moment i sig, och man tycker att jag borde ha lärt mig sen förra året, men tydligen inte, så lite sena blev vi, i vanlig ordning. Men vi hann i alla fall träffa malamutepacklife och passout en snabbis, se de tjeckoslovakiska varghundarna, samt grönlandshundarna, samt mingla på rastorget, så jag är nöjd.

Akira var med och hon var superduktig! Med tanke på den stressiga miljön var hon väldigt positivt inställd till det hela. Hon var lätt att få kontakt med så jag passade på att göra lite enkla kontaktövningar, vilket hon svarade fantastiskt bra på, duktiga tjejen!

När vi kom hem var det några hundar som var överlyckliga att få återförenas, och nu sover Akira som ett litet barn efter denna spännande dag.

20161204_103123

Hattai och Okami, tjeckoslovakisk varghund

20161204_100450

Malamuteringen ❤

 

Träning, Vardag

Dags för årets höjdpunkt

Jag älskar Stockholm hundmässa! För mig är det en av årets höjdpunkter när det gäller evenemang och sånt. Imorgon åker vi dit, och vi tar med oss Akira, dels för att hon inte är så van att vara i hundgården än, men även för att hon är ung och att det är ett väldigt bra tillfälle för miljöträning.

På tal om miljöträning så fick Akira även följa med till Bauhaus idag då vi hade lite ärenden där. Jag har tidigare sett folk gå in med hund där, så jag frågade personalen och det gick alldeles utmärkt att ta med hund in. Tummen upp för det! Man blir alltid så glad när man hittar ställen dit hundarna är välkomna. I Uppsala är det tyvärr ganska begränsat om man jämför med t ex Stockholm.

Hur som helst är vi väldigt taggade inför imorgon! I framtiden skulle det vara kul att ställa Karak, men tills vidare nöjer vi oss med att vara åskådare. Vi kommer att befinna oss vid malamuteringen tillsammans med malamutepacklife och passout till att börja med, sen självklart kommer vi att titta på csv, då vi känner en av dem som ska ställa, fina tiken Hattai. Om ni känner igen oss är det bara att komma fram 🙂

Hoppas vi ses där!

20161203_113925

Akira med husse på Bauhaus

20161203_115855

Man blir trött av all shopping

 

Vardag

Hund- och kattfredag

Idag har vi bara ägnat oss åt hundarna och katterna. Första dagen som inte är fullbokad av mindre roliga måsten. Det blev en lång promenad i skogen, bus på gården, nytt klätterträd åt katterna, pastamiddag, och lite häng på sociala medier.

Nu finns vi både på Pinterest som Shenanigans, och på Tumblr som Wildshenanigan. Jag är lite oförklarligt förtjust i sociala medier som är baserade på bilder i första hand.

20161202_13464220161202_13472420161202_134729

I förrgår köpte vi ett nytt katträd som monterades ikväll och blev en succé, framförallt hos Kokos. Och det är väldigt passande, då det mest är Kokos som kan komma på idén att klösa på lite allt möjligt här hemma. Men så fort trädet var på plats så kom klösklorna fram. Det är så härligt att bli glad för att han klöser där han får klösa, istället för att bli irriterad då han klöser på dörrkarmarna.

20161202_200009

Jag får ibland kommentaren att det är fantastiskt att hundarna och katterna går så bra ihop, och då slår det mig att det numera är så självklart. Med tanke på vilka raser vi har, och att vi har fyra stycken, så är det verkligen underbart hur snälla hundarna är mot katterna. Allihop. Och katterna tycker om hundarna också, speciellt Sushi, som brukar gå rakt in i hundhopen och stryka sig mot dem. Modig dam. Och snälla hundar ❤

Vardag

Affärsplan, utbildning och huvudet fullt

Inspirationen kommer och går, och min är särdeles lättpåverkad av yttre faktorer, särskilt av stressfylld natur. Jag hade en svacka under löpet då det var svårt att vara kreativ och innovativ. Men nu lägger sig ett lugn över oss härute på landet, och då återkommer inspirationen med full kraft.

Jag har, sedan jag var barn, haft ett huvud som har en tendens att hela tiden fyllas med idéer. Ibland lite för många, vilket resulterar i att det blir svårt att sortera bland sina egna tankar. Mitt problem är att jag samtidigt är lite feg. Men jag har ju bestämt mig för att strunta i min feghet, att ta tag i mina drömmar. Att våga.

Det är skillnad på att vara realistisk och att vara pessimistisk, det är skillnad på att vara modig och på att vara dumdristig. Det är skillnad på att vara försiktig och på att vara feg. När man ska starta upp någonting är det bra att vara realistisk men inte hindras av alla problem, att vara modig men inte dum, försiktig men att samtidig våga ta steget. Det här har jag i huvudet hela tiden, för jag vill att det ska bli bra, att det ska bli någonting som liknar det jag har i huvudet.

Så nu är affärsplanen klar i alla fall och jag jobbar vidare med utbildningen. Det som känns skönt är att jag har stöd av arbetsförmedlingen i den här processen, så jag känner mig inte ensam. Det är en projekt som arbetas fram tillsammans med andra. Så när vi väl startar så finns det folk som tror på oss.