Jag kapitulerar. Jag orkar inte kämpa känslomässigt mot den här vintern mer. Nu har jag accepterat att det kanske inte blir så mycket snö i år. Jag vet, det är fortfarande början på februari och mycket kan ändras. Men nu ska det bli plusgrader igen framöver, fast minusgrader på nätterna vilket betyder IS. Det här är sämsta vintern på länge. Det värsta är egentligen inte att det inte är snö, utan att det är så jäkla isigt hela tiden så att det inte ens går att köra barmark. Det har varit blankis här ute på vägarna i några veckor nu. Och det smälter aldrig bort eftersom det är kallt på nätterna.

Men det är lättare att acceptera. Det gör bara ont att bli besviken hela tiden. Så jag ägnar mig åt annan typ av träning. Hiku är ju en positiv utmaning! Det är så kul att se hur hon kommer allt mer in i flocken och tar plats. Hon är mest bunden till Akira och Akira är väldigt förtjust i Hiku. Sen kommer Dia. Amy och Karak är mindre intresserade av Hiku, i alla fall av att busa med henne.

Vi tränar mycket hantering med Hiku och hon är väldigt duktig, har inga problem alls med att han håller och tar i henne, eller klipper klorna. Trygg och glad tjej! När vi är ute i terrängen får hon kämpa för att hänga med flocken och det gör hon verkligen! Hon vill vara där vi andra är och är väldigt följsam. Hon kämpar över stock och sten, så hon har mycket kämparglöd vilket är guld som blivande draghund.

På lördag börjar i alla fall valpkursen så det kommer att bli toppenkul!

Apropå hantering så har vi börjat komma någonvart med Akira nu. Hon har ju EXTREM rädsla för att klippa klor. Hon har lite svårt för hantering över lag, men kloklippning är rena skräcken för henne. Så vi har sedan vi fick henne försökt vänja henne vid beröring av tassarna när vi gosar med henne, och försökt sakta men säkert närma oss det här med kloklippning. Idag hade vi ett genombrott då hon faktiskt accepterade att jag höll i hennes tass och klippte några klor. Vi tar ett par klor åt gången. Andreas satt bredvid och matade henne med köttbullar vilket hon älskar. Så det kändes verkligen som ett framsteg.

Nu börjar isen försvinna från vägarna så pass mycket att jag kan våga mig ut och barmarksträna. Den här vintern har varit helt bedrövligt isig! Vi har som sagt gått mycket i skogen och även tränat med däck för att hitta på alternativ till draget. Det var inte så här jag hade tänkt mig att min första vinter med släden skulle bli.

Men hundarna är i alla fall superlyckliga när de får springa lösa i skogen. Akira vågar vi inte släppa ännu, men vi har lång lina på henne så att hon ska kunna hoppa runt och leka med de andra.

Valptiderna inspirerar. Jag har korta träningspass med Hiku varje dag och jag upplever att hon är lättlärd och intresserad. De andra hundarna vill också gärna vara med och träna lite trix när de märker att jag håller på med Hiku. På lördag tänkte vi åka på ”valpsläpp” på hundhjälpen här i Uppsala, där man träffar andra valpar under ledning av instruktör. Och sen nästa helg börjar ju valpkursen!

Det börjar också dra ihop sig inför företagsstarten och vi är i färd med att köpa in saker vi behöver för att starta upp. Det känns jättespännande!