Ni är som ni är, och jag älskar er för det

Posted on Updated on

Jag har två hundar som är reaktiva. Jag har en hund som är rädd för främmande människor. Jag har två hundar som på olika sätt lider av separationsångest. Detta kräver engagemang, träning och förståelse. Men det kräver RÄTT sorts träning. Man får ofta höra det är bra träning för honom/henne. Men vad är egentligen bra träning? Och kan ”träning” göra ”problemet” värre? Absolut!

Att i tid och otid släpa ut Dia bland folk skulle göra henne ännu mer stressad, både i själva situationen och som hund i övrigt. När hon var liten miljötränade jag henne mycket, för att jag tänkte att det skulle hjälpa mot hennes skygghet, och det var de tips jag fick från folk. Tyvärr gick jag ingen valpkurs, helt enkelt för att hon var alldeles för rädd. Det jag borde ha gjort redan då är att ta hjälp av en privattränare, vilket jag gjorde, men först senare när jag insåg vidden av Dias rädslor. Men när jag väl tog privata lektioner med Dia så var det som om en sten föll från mina axlar. Detta var första gången jag var hos Hundhjälpen och jag har aldrig mött en större förståelse för min hund. Det var då jag fattade beslutet att skydda Dia från denna ”träning”. Det var så underbart att bara få älska henne som den skygga hund hon var, och inte hela tiden plågas av att se henne rädd.

Om jag ska vara ärlig mot mig själv tror jag att miljöträningen gjorde hennes rädslor värre, eftersom jag när hon kom som valp inte förstod vidden av hennes skygghet utan naivt trodde att hon skulle ”vänja sig”. Jag gick för fort fram och gjorde det för svårt för henne. Idag är hon fyra år gammal, och även om hon är mindre skygg än vad hon var som valp så blir hon fortfarande rädd i möten med främmande människor. Jag tog privatlektioner i BAT där vi tog allting i Dias takt och jobbade från grunden. Tanken var att fortsätta länge med detta, men det kom en hjärnblödning emellan som vände upp och ner på livet och ekonomin. Men jag har tänkt att jag ska återuppta den träningen med Dia, för det är bland det bästa jag har gjort.

IMG_9599 (2)E

Vackraste tjejen ❤

Med Karak har jag fattat samma beslut; skydda honom från situationer som han upplever som stressfyllda (nära hundmöten) och se till att istället göra detta metodiskt och på hans villkor. Det är möjligt att hans stress inför hundmöten eskalerade när vi bodde den där korta perioden i stan, då det dök upp hundar runt varje hörn som man inte kunde undvika på ett bra sätt. Jag ser på honom om vi är ute och går i stan (vilket vi inte gör så ofta nu för tiden) att han har full koll på omgivningen. Han ska inte behöva komma så nära främmande hundar att han går upp i stress, det är mitt mål. När vi håller ett avstånd så fungerar det jättebra och han är lätt att få kontakt med. Han har inga problem att umgås med snälla hundar (förutom en del hanhundar) och hundar han känner. Han är ju en väldigt mjuk och snäll hund, som bara inte gillar nära hundmöten, och det är det jag vill skydda honom ifrån.

Att exponera en hund för triggers och utsätta den för situationer som den är ovan vid tänker jag måste göras metodiskt och på rätt nivå. Om Akira är ovan vid att vara i hundgården lämnar jag ju inte henne ensam där i flera timmar och tror att det ska bli bra träning för henne. Först måste jag bygga upp en positiv känsla till hundgården. Det måste vara en plats där hon känner sig trygg. Dia måste få vara på ett sånt avstånd från andra hundar och människor som känns bekvämt för henne. Att få Dia att bli trygg med främmande människor är i princip omöjligt. Däremot kan jag få henne trygg i vetskapen om att hon inte måste fram och hälsa, att jag tar hand om mötet och att jag ”skyddar” henne från det. Med Karak kan jag sakta förändra hans känslor inför hundmöten genom skvallerträning och BAT. Men sånt här tar tid och det finns inga genvägar. Sådan som vi upplever att vi måste träna på, tränar vi på så genomtänkt och metodiskt som möjligt. Utgångspunkten är att vi ska leva ett liv där ingen behöver uppleva återkommande stressfyllda situationer. Vi bor på landet och ägnar oss åt det vi tycker är roligt. Här är det tryggt.

IMG_9650 (2)E

Min goa nallebjörn ❤

Med Hiku gör vi allt för att lägga en bra grund. Trygghet är nyckelordet. Det vi gör tillsammans ska genomsyras av en positiv känsla, oavsett om det är att leka med hundkompisar, att träna drag, att gå promenad i stan, att följa med till släktingar, att klippa klor…

Det är fantastiskt hur mycket mina hundar har lärt mig, och hur mycket vi lär oss varje dag. De är så otroligt härliga, alla fem. Ni är som ni är, och jag älskar er för det.

IMG_9597 (2)E

4 thoughts on “Ni är som ni är, och jag älskar er för det

    Nicole said:
    30 mars, 2017 kl. 09:17

    Hög igenkänning, som för det mesta ❤

    Gilla

    Linda Lindholm said:
    1 april, 2017 kl. 08:55

    Väldigt bra skrivet. Känner igen mig så oerhört mycket med min Bamse, är så kluven när det gäller hans träning… Har funderat på att boka en privatträning hos Hundhjälpen, och kanske bannemig ska ta tag i det. Det är ”skönt” att höra om fler med reaktiva hundar, känns som att det är typiskt i hundvärlden att man bara får nedlåtande blickar och spydiga kommentarer när man har reaktiv hund annars. 😔

    Gilla

    Tess said:
    3 april, 2017 kl. 09:10

    Så fint du beskriver de olika individerna och kärleken till dina hundar! Inspirerande läsning.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s