Drag, Träning, Vardag

Kall påsk och dragträning

Att det har varit en kall påsk har nog inte undgått någon. Här i Uppland har vi haft både snöfall och soligt, men kallt. Vi har flängt runt hit och dit till familjens olika medlemmar och ätit påskmat i överflöd. I fredags bar det av ut mot kusten till min mamma, där vi hade påskmys med god mat och spel. Höggravida syster var med och hennes man. Alla hundarna var med, och vi hade även slängt med cyklarna, så det blev lite drag på eftermiddagen. Vi har byggt upp en hundgård där ute så att alla hundar inte behöver vara inne hela tiden. Det kan vara lite smidigt när man också är många människor i ett inte allt för stort hus.

På lördagen blev det hem till Andreas pappa för mera påsk och mera hundmingel, då de har tre egna hundar. Vi har också hunnit med påskmiddag hos Andreas mamma samt mingel hos grannarna, så jag måste erkänna att jag är lite trött!

En bra sak med att det är så kallt är att man kan dra med hundarna utan att vara rädd för att det blir för varmt. Idag blev det en längre tur med Karak och Amy, och en kortis med Hiku som fick låna Akiras sele och springa med framför cykeln, tillsammans med Akira och Dia. Hiku är suveränt duktig, orädd och framåt.

Det är också roligt att både Amy och Karak börjar bli mer i form, de orkar längre och är riktigt taggade. Så för min del får det gärna vara lite kyligt ett tag till 🙂

DSC01278 (2)E20170417_13581120170417_135131EDSC01284 (2)EDSC01288 (2)EDSC01296 (2)E

 

Vardag

Att pausa och bara vara

Jag vill bygga större och finare hundgårdar. Jag vill köpa en ännu bättre kamera och ta en massa fina foton på hundarna. Jag vill köpa det perfekta huset med de perfekta dragvägarna. Jag vill köpa en massa fina hundprylar. Jag vill komma igång med företaget och utveckla det. Jag vill komma igång med utställning, utöka spannet, prova på att tävla i drag, fjällvandra med hundarna…

Och problemet är att jag vill det NU.

Det här är mitt problem; jag vill alldeles för mycket och jag har för dåligt tålamod. Det är en utmaning det här med tålamodet. Att påminna sig själv om att man faktiskt har hela livet på sig och att det är ok att saker och ting tar tid. Att låta saker och ting mogna.

Jag fick mig en tankeställare när mitt ex drabbades av hjärnblödning vid 35 års ålder och var sååå nära att dö. Man vet faktiskt inte hur lång tid man har här på jorden. Mycket kan hända. Lite så kan man ju känna efter terrordådet i fredags också, även om varken jag eller någon jag känner drabbades. Det gäller faktiskt att ta vara på här och nu. Sen så ska man ju undvika stress, för mycket krav och en massa onödiga måsten. Det handlar i slutändan om att prioritera.

Ja, jag kan äta nudlar till middag en dag om det ger mig en timme mer med hundarna. Älskar man att laga mat och mår bra av det, då prioriterar man förstås annorlunda. Det kan vara en hårfin gräns mellan att peppa sig själv att göra det där man vill, och att pressa sig själv över gränsen.

Det gäller att inte köra fullt ös från morgon till kväll, varje dag i veckan. Man måste pausa, bara vara. Jag kan ibland ligga på golvet bredvid Karak och så ligger vi bara och vilar ihop. Jag älskar det, jag fylls av ett sådant lugn som verkligen går på djupet. Eller stunderna med Dia, då vi panna mot panna utbyter kärlek. 

Jag älskar att köra bil. Och jag älskar att köra bil ensam. Då är man bara. Man kan ju inte göra något annat egentligen (förutom att hålla koll på trafiken). Man kan inte fastna vid telefonen, datorn eller annat som stjäl det här varat. Jag lyssnar på musik och hamnar i det här stadiet där man umgås med sig själv bara.

När jag är ute med hundarna kan jag sätta mig ner och lyssna på tystnaden. Eller så stannar jag och står stilla en stund och bara tar in alla intryck.

Dessa tillfällen kan vara väldigt korta, men de kan göra såå mycket skillnad.

IMG_1388 (2)E

Drag, Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Aktivitet ger energi

Många gånger inser jag att jag har väldigt mycket gemensamt med mina hundar. För att försöka förstå försöker jag ofta att sätta mig in i deras situation. Vi delar känslor, inlärningspsykologiska mekanismer och instinkter med våra hundar och jag ägnar mycket tid åt att fundera över vad som gör oss lika och vad som gör oss olika.

En sak jag tänker att vi har gemensamt är det faktum att aktivitet ger energi och att passivitet kan leda till depression. Jag själv fungerar verkligen så. Ju mindre jag gör, desto mindre orkar jag göra. Självklart kan man vara trött efter en hektisk dag, men faktum är att jag har som mest energi när jag har mycket att göra. Passivitet och tristess kan göra mig riktigt nere.

Alla hundar har behov av aktivering, mer eller mindre beroende på ras och personlighet. Understimulans leder inte alltid till en ökad aktivitetsnivå; hunden kan också bli deppig och förefalla väldigt lugn. Ofta visar sig den här understimuleringen utomhus, på promenader och andra aktiviteter. Jag märker det här tydligt på mina hundar. De är oftast lugna inomhus, men jag märker väldigt snabbt skillnad om vi har haft en lite lugnare period av olika anledningar, och sedan ökar på aktivitetsnivån. Amy är ett tydligt exempel. När vi flyttade från förra gården in till stan och lägenhet var hon väldigt lugn, och jag förstod ganska snabbt att hon var deppig. På samma sätt väcktes hennes livsglädje när vi flyttade ut i nya huset på landet. Lite väl mycket, hon var väldigt hyper ett tag. Nu har hon landat och känns nöjd och balanserad.

Nu kör vi drag nästan varje dag, jag tränar Amy individuellt i t ex sök och spår. Hon har ett behov av att få lite egentid från de andra hundarna och jobba med huvudet. Förutom att Akira inte är frisk och går på antibiotika känns flocken väldigt harmonisk och ”pigg”. Akira har apropå det börjat svara på medicinen tror vi, då hon hostar mindre och äter bättre. Hiku växer, både fysiskt och mentalt. Hon är fortfarande väldigt lättränad och lyhörd. Hon är glad och älskar utmaningar.

Apropå att aktivitet ger energi så praktiserar jag på ett hunddagis på heltid den här veckan, och idag var första dagen. Jag trodde att jag skulle vara helt slut efter den här dagen, men tvärtom. Det första jag gjorde när jag kom hem var att gå ut och fixa ett par saker i hundgården. Sen tog jag ut Karak på en dragtur. Sen gick jag ut på fältet för att träna Amy. Sen gick jag in och städade. Jag fick säga åt mig själv tillslut att sätta mig ner med en kopp kaffe. Men för mig är det beskrivningen av en bra dag!

DSC01149 (2)EDSC01156 (2)EDSC01191 (2)EDSC01190 (2)EDSC01220 (2)E

Vardag

Mäktiga malamuter

Dessa hundar… Vad det är som gör att jag är så kär i malamuterna vet jag inte, men så är det i alla fall. Det är något mäktigt över dem. Man behöver ju inte alltid kunna förklara kärlek, den bara slår till och så finns den där och är så självklar och man undrar hur man har klarat sig utan den en gång i tiden.

Idag tog vi en tripp till malamutepacklife, njöt bland en massa malamuter, gick en promenad med Karak och Axa som fick springa lite lösa tillsammans (de var såååå söta ihop), och sen klappade vi lite på de där mini-malamuterna som underbara Fröja har skapat tillsammans med Arrak. Tänk att de där småttingarna kommer att bli stora, vackra och mäktiga malamuter! Det är lite fantastiskt… Egentligen borde jag inte träffa en massa malamuter, då jag drabbas av ett sådant fruktansvärt ha-begär! Och jag tror inte att det finns någon medicin mot sånt…

Det fina vädret fortsätter och jag har en förhoppning om att lervällingen på gården ska torka ut snart… Jag spenderade hela förmiddagen ute på gården. Förutom att plocka bajs så hängde vi i hundgårdarna och letade godis på marken. Det är underbart hur glad man kan bli bara av att hänga med sina hundar. Bästa starten på dagen!

Tankar om hundar och hundträning, Vardag

Att vara inne eller ute?

Allting flyter på riktigt bra här hemma, men jag ska erkänna att jag upplever att jag lite ”plötsligt” hamnat inför ett ställningstagande: ska hundarna vara inne eller ute? Mina hundar har alltid varit inne på kvällar och nätter. Vi har haft lite fritt med att gå ut och in från gården som man vill.

Det som har hänt nu är ju dels att flocken har utökats med två individer, och dels att jag har flyttat till ett mindre ställe. Om alla fem oberoende av varandra ska gå in och ut lite som de vill så får jag inte göra annat än att springa som en betjänt fram och tillbaka till altandörren. Dessutom blir det så j-kla skitigt här inne.

Vi har ju byggt en ny hundgård med tanke på att hundarna är fler nu och att vi ska kunna dela upp flocken. Så nu står jag med ena foten kvar i de gamla rutinerna där det är fritt in och ut på gården, och den andra i en tanke där jag inser att jag måste strukturera upp det hela. Vi har inhägnad gård, så när vi är hemma har hundarna tillgång till den. Andreas byggde en grind ut till gården, så att man ska kunna skärma av hundarna från altanen. Det som händer annars är att de står utanför altandörren och krafsar (Akira skäller) när de vill in.

20170404_123905 (2)

Men nu har jag fattat ett beslut om att träna hundarna att vara ute mer eller mindre hela dagarna. Jag gör det hela stegvis för att de ska vänja sig successivt vid det nya. När jag bestämmer att de ska vara ute så får de vara ute tills jag bestämmer att de får komma in. Jag brukar inte öppna just då, när de vill in, utan väntar en stund och när de är upptagna av något annat får de komma in. Detta till en början, och sen är tanken att de ska vara ute hela dagen. De har faktiskt väldigt snabbt förstått konceptet, och det har resulterat i att de är ute betydligt längre stunder än tidigare innan de vill in. Det är egentligen bara på kvällen de kommer in och är inne en längre stund. Förutom Hiku som sover utomhus. Även Amy och Akira sover ute ibland, framför allt nu när det börjar bli varmare inne.

Jag upplever att jag är lite i ett gränsland mellan hundar som bor inne och hundar som bor ute. Det är ju väldigt många draghundsmänniskor som har sina hundar ute jämt. Jag tycker att det är mysigt att ha hundarna inne på kvällarna, men på dagarna får de gärna vara ute, och jag är ofta ute på gården tillsammans med dem istället för att de ska komma in och vara inne med mig. Det viktigaste för mig är att de är vana vid att vara ute och i hundgård, så att de inte blir stressade när de ska lämnas där. Sen så behöver ju inte alla hundar vara tillsammans jämt. Några kan vara ute och några inne. Dia är ju lite speciell och har ett STORT behov av närhet, medan de andra hundarna är mer självständiga. Amy är ingen ungdom längre och gillar att ligga inne i soffan.

Det är väl så att det tar lite tid för mig också, att ställa om i mitt huvud. Att ordna rutiner som fungerar för alla. Att komma fram till hur jag vill ha det. För det är ju så att hundar är vanedjur; de trivs med rutiner. Och det gör jag också! Framför allt skulle jag vilja ha en stor bunt med pengar att lägga på fina hundgårdar! Men det går ju att bygga berikning själv eller att köpa begagnat. De där hundgårdarna jag har i mitt huvud, de får vänta tills vi flyttar och har det större och bättre. Då ska vi göra ett ordentligt arbete med hundgårdarna och bygga bra från grunden. Det viktigaste nu är att hundarna trivs i hundgårdarna och inte att de är snygga att titta på.

ny

Drag, Träning, Vardag

Grillpremiär, gyttjegrisar och veterinären med Akira

Vi har haft soliga dagar här, så vi slog på stort igår, köpte kött och tog fram grillen. Det var en utmaning att komma ut med en tallrik full med kött när man har en matgalen valp som är väldigt bra på att hoppa. Jag fick ta lite kompostgaller till hjälp och då började Hiku leka med Amy istället. Hon hittade också en leksakskanin som bryskt blivit utsläpad på gården av någon av hundarna.

Med värmen som tinar upp marken kommer leran, och nu har jag varit tvungen att lägga ut träskivor på gården för att hindra hundarna från att anlägga en stor gyttjedamm där. Det går inte att förklara hur leriga hundarna blir där ute just nu. Men skitiga hundar är lyckliga hundar, som jag brukar säga.

Apropå skitiga hundar så fortsatte gyttjebadet under dagens dragtur. Karak ville ta en paus för att bada i ett lerigt dike, och tillslut var det knappt så att man kände igen honom, haha!

Igår var vi till veterinären med Akira. Hon fick röntgas och de tog blodprov. Det visade sig att hon har bronkit i lungorna, så nu har vi påbörjat en antibiotikakur, samt att hon har fått antiinflammatoriskt och smärtstillande. Stackars lilltjejen! Hon vill så gärna följa med och dra, men nu får hon vila tills hon blir bättre. Vi hoppas verkligen på att medicinen ska hjälpa nu! ❤

20170403_105936EDSC01115 (2)E

Drag, Träning, Vardag

På tu man hand med Karak

Nu kör vi Karak! Efter en isig vinter som satt käppar i hjulet för vår träning så ligger nu marken bar och redo för oss. Jag har köpt en cykelställning till bilen så att jag kan ta mig ut med cykeln till bra dragvägar. Mitt mål just nu är enskild träning med Karak för att få honom i bättre form och att finslipa på kommandon.

Akira drar inte just nu eftersom hon inte är frisk. Imorgon ska vi till veterinären med henne och vi hoppas på att få lite svar på vad som är fel. Hon har slemmig hosta och värst är det på morgnarna. Tycker så synd om henne lilltjejen. Men hon är hyfsat pigg i övrigt, har ätit lite dåligt, men det har blivit något bättre. Hon roar sig med att slafsa i sina lergropar som hon har grävt ute på gården.

Så från att ha haft ett fyrspann har vi helt plötsligt bara en draghund. Amy har visat på sista tiden att hon inte orkar hålla jämna steg med Karak. Dia mår nog bäst av att slippa draget. Hon kan springa bredvid på såna ställen där det är möjligt.

Medan vi väntar på att Akira blir frisk får jag en massa härliga stunder på tu man hand med Karak. Jag njuter av dessa turer, då det bara är han och jag och skogen.

DSC01059 (2)E

Vardag

Dragpremiär Hiku

Hiku är ju så otroligt taggad på att få följa med ut och dra, så idag fick hon prova en kort sträcka att springa med cykel bakom sig. Hon fick både prova på att dra själv och tillsammans med Amy (som är lugn i draget). Och nej, hon drog inte tungt, vi hjälpte till att trampa så att det inte skulle vara för mycket belastning på henne. Det var mer för att hon en kort sträcka skulle få prova på att ha en cykel bakom sig.

Jag har alla förhoppningar om att Hiku ska bli en bra draghund. Hon har mentaliteten och tuffheten. Hon är samtidigt en väldigt följsam hund, och är mycket för att hålla kontakt med oss, så det är något som måste tränas på i draget, att just då är det bara framåt som gäller. Men hon var superduktig idag och det verkade som om hon tyckte att det var riktigt roligt.

Jag tog en ensam tur med Karak genom skogen också, upplevde lugnet, barmark utan is, rådjur som hoppade mellan träden och rovfåglarnas läten. Jag märker att Karak blir lite trött efter ett tag, och det är ju inte så konstigt. På grund av all is och skit i vinter så har vi inte kunnat träna så mycket som jag velat. Så nu när marken blir isfri ska vi ligga i innan värmen kommer. Men innan han blir trött så är Karak en så otroligt rolig draghund! Det är full fart framåt som gäller, fokuserad och taggad. Vi stötte på tre springande rådjur som hoppade över de mossiga stenarna in bland träden. Visst blev Karak intresserad och drog lite extra bra, men han höll sig på vägen när jag sa framåt. Så himla duktig, min klippa! ❤

DSC00987 (2)EDSC00984 (2)E