Månad: maj 2017

Älskade regn

Posted on Updated on

Jag har faktiskt längtat efter regn. Det har varit så otroligt torrt, gräsmattan har varit som en torr stepp och grässtråna har haft svårt att orka upp ur den torkade leran. Så fort regnet började falla från himlen tog växtligheten fart.

Jag gillar regn (om det inte håller på flera dagar i sträck). Det skapar en friskhet i luften som är god att andas in.

Tog med mig Karak och Amy på en regnig promenad i skogen igår. Risken att stöta på någon känns mindre än om det är fint väder. Det ger en känsla av stillhet. Bara jag och hundarna. Och så länge jag är torr om fötterna och det inte är så kallt ute så stör det mig inte så mycket att bli blöt. Man kan ju alltid byta till torra kläder när man kommer hem.

20170530_191746E

De ska ringa från verkstaden också, och ge oss en tid för bilen som Dia åt av. Vi har en ny bil på gång, en skåpbil. Vår tanke är att vi ska kunna byta in vår gamla bil och köpa skåpbilen i samma veva. Räknar dagarna tills vi har en riktig ”hundbil” med kraftiga burar, anpassade efter utbrytardrottningar och hungriga varghundar.

Väntan, väntan… Jag ska erkänna, jag är en ganska otålig person. Jag hatar att vänta. Därför tar jag vovvarna och går ut i skogen i regnet. Det är lite mindfulness över det hela. Känna regnet mot ansiktet. Höra tystnaden och naturen andas. Att vara i nuet. Inte grubbla över det som varit eller oroa sig över det som ska komma. 

I väntan på…

Posted on Updated on

IMG_3406 (2)E

Trampar runt här hemma i väntan på ett godkännande från länsstyrelsen. Lugnet innan stormen, eller vad man nu ska säga.

Vi hittar på lite olika saker som behöver göras här hemma och igår gick vi äntligen lös på den fula gula plåtboden som stod mitt på gården och fick mig att må smått dåligt. Nu ser man resten av trädgården och vi har gjort en liten fikaplats av stenplattan som boden stod på.

20170529_135717

20170529_121054

20170529_140352

Så här såg det ut innan, ni ser boden i bakgrunden:

IMG_3394 (2)E

Förutom det så försöker vi stå ut i värmen, laga trasiga bilar, kurera Akira som fortfarande inte är helt frisk och andas lite mellan varven. Men allting blir bra tillslut, det mesta går att lösa och vi har en spännande tid framför oss. 

Vart ska man ta vägen?

Posted on Updated on

IMG_3160 (2)E

Det är en brutal värmebölja som har dragit in över oss, idag har vi 28 grader varmt. Vart tar man vägen i denna värme? Jag flämtar, hundarna flämtar. Som tur är ligger hundgårdarna under en samling stora träd, så där är det skugga. Men vi flydde till hårsbäcksdalen, en väldigt vacker djup dalgång som ligger alldeles nära där vi bor. Det är en djup ravin där en å slingrar sig fram genom en närmast exotisk skog, med höga smala träd och tät växtlighet. Skugga och svalka, lite bad till hundarna.

IMG_3121 (2)E

IMG_3100 (2)E

IMG_3195 (2)E

IMG_3208 (2)E

IMG_3337 (2)E

IMG_3246 (2)E

IMG_3307 (2)E

IMG_3227 (2)E

Det blev premiär för de nya Baggen Softbelt Vildmark som vi har tagit hem. Ett bälte med inbyggd väska där vi packade ner saft, bullar, vatten och skål till hundarna, hundgodis och hundpåsar. Vi är mycket nöjda med bältena, de var väldigt bekväma att gå med och bra dämpning, och i väskan fick det plats förvånansvärt mycket, utan att den kändes klumpig. Den rekommenderas verkligen till längre turer!

IMG_3350 (2)E

IMG_3352 (2)E

Utställningsdebut i Ånnaboda

Posted on Updated on

IMG_20170525_205827_180

Då var det dags tillslut, utställningsdebut för mig och Hiku på Sphk:s officiella utställning i Ånnaboda. Det drog igång redan i onsdags, då vi packade in hundar och packning i skåpbilen och drog iväg. Tillsammans med ett par vänner bodde vi i en stuga över natten till torsdag. Onsdagskvällen förflöt relativt enligt plan, med lite grillning och polarhundsprat.

IMG_3076 (2)öE

IMG_3086 (2)E

IMG_3084 (2)E

Torsdagen startade i full fart. I en blandning av glädje, stress, förväntan och nervositet spenderade jag ett par timmar minglande bland folk och hundar. Det var fantastiskt kul att träffa Hikus syster Qanik och hennes fina matte Amanda. Det är det roligaste med att vara på tillställningar som denna; att träffa annat polarhundsfolk, och deras härliga hundar.

Som tur var hade jag Amanda och Emelie som stöttepelare när jag tillslut skulle in i ringen. Men det blev ju så som det så ofta blir när man bygger upp en nervositet; att det inte är så läskigt som man har föreställt sig. Det var till och med ganska roligt. Hiku var jätteduktig

Väl hemma sov jag i tre timmar, sen gick jag upp och drack en stor kopp kaffe. Helt mentalt slut och med en massa erfarenheter rikare.

Det är nu livet är, och inte sen…

Posted on Updated on

IMG_3022 (2)E

Helgen har varit lite hektisk med gäster, turer hit och dit, utomhusarbete. Hjärnan känns som en överarbetad gammal motor, måste sakta ner allting lite och ge tid för återhämtning.

Vädret har varit helt ok, passar på att arbeta vidare på projekt hundgård. Vi gjorde ett ryck och fick klar en till hundkoja. Eller ja… den är nästan klar, lite finish bara. Det första hundarna gjorde när den nya hundkojan var på plats var att undersöka den. Hiku var först med att krypa in, och Karak var inte sen in efter henne. Han lade sig ner i halmen och verkade nöjd med tillvaron. Amy och Dia hoppade såklart upp på taket och satt och spanade.

IMG_3049 (2)E

IMG_2968 (2)E

IMG_2981 (2)E

IMG_3045 (2)E

IMG_2884 (2)E

IMG_2944 (2)E

IMG_2796 (2)E

I övermorgon bär det av mot Ånnaboda med alla hundarna, torsdag utställning. Livet är ett äventyr och jag försöker hänga med i svängarna.

Men man lever ju bara en gång. Det är nu livet är och inte sen. Min egen terapi går ut på att leva i nuet, hoppa på tåget, och inte vänta tills det kanske är för sent. 

Ringträning och en vecka kvar!

Posted on

DSC01559 (2)E

I högsommarvärme åkte vi iväg till den sista ringträningen innan den stora dagen. Idag är det en vecka kvar tills jag ska ställa ut Hiku i Ånnaboda. Hiku är jätteduktig och jag ser verkligen fram emot att både hon och jag får göra vår debut i ringen. Vi ska göra vårt bästa helt enkelt, och se hur långt det räcker. Jag är en blandning av nervositet och förväntan inför det här som jag har gett mig in på.

Det är mest det här med hanteringen som känns lite tveksam. Hiku har alltid varit duktig på hantering, men den senaste tiden har hon protesterat lite, gillar inte att man håller på liksom. Så det blir väl den stora utmaningen på den stora dagen.

DSC01532 (2)E

Väl hemma vill jag bara stupa i säng. En lång dag med vandring i Hågadalen tillsammans med Dia, Amy och Jule-bus avlöst av ringträning går mot sitt slut och tröttheten är tungt förankrad i kroppen. Det är ändå en skön känsla när man är trött för att man har gjort en massa saker, istället för den där ångestladdade tröttheten som kommer av tristess, leda eller depression. Det här är känslan av att vara nöjd. 

Grattis Akira, två år!

Posted on Updated on

IMG_2075 (2)E

Akira älskar att gräva…

Nu firar vi Akira, hipp hurra! Hon blir två år och det är nästan så att jag får påminna mig om hur ung hon faktiskt är.

Akira har genomgått en stor förändring sedan vi tog över henne i november. När hon kom var hon en försiktig, men glad hund som hade levt hela sitt första år inne i stan. Glädjen var enorm när vi för första gången kom ut hit till gården, tog av henne selen och lät henne springa. Hon bara rusade runt runt, som ett djur utsläppt ur en bur. En av anledningarna till att förra ägaren inte kunde ha kvar henne var just att hon inte trivdes så bra inne i stan, utan behövde komma ut på landet.

Och att Akira trivs med livet på landet är det ingen som har missat. Hon är alltid ute på gården, kommer bara in för att säga godmorgon och pussa lite på oss, sen vill hon ut igen. Hon gräver, nosar, gräver lite mer… Behöver jag säga att vår gräsmatta inte ser ut som en gräsmatta sedan Akira kom? Hon har gått från livet i lägenhet till att bli den av våra hundar som är ute absolut mest och sover ute tillsammans med Hiku.

När vi tog över Akira hade hon aldrig varit i en hundgård innan, och kunde inte lämnas ensam hemma. Men här gick det bra för henne att vara hemma tillsammans med de andra hundarna om vi åkte iväg. Hundgårdsträningen har egentligen också gått som på räls. Hon tyckte att det var lite jobbigt i början, men ganska snabbt vande hon sig, och nu känns det som om hon trivs i hundgården och har inga alls problem att lämnas där. Vi lämnar ju aldrig någon av hundarna helt själva, utan de har alltid sällskap av minst en av de andra. Och för Akira går det bra oavsett vem som gör henne sällskap.

Akira hade heller aldrig dragit tidigare, men vi behövde bara sätta på henne en dragsele och prova lite försiktigt, och sen hade hon fattat grejen. Och hon ÄLSKAR det! Fick genast börja gå i led med Karak och tog uppgiften på stort allvar.

Akira är en väldigt mjuk och snäll tik. Hon har lite svårt med hantering, speciellt klappar på huvudet, det vill hon inte ha. Men om man sätter sig på huk kommer hon framspringande och ska pussa en i ansiktet. Hon hade en ENORM kloklipparskräck när vi tog över henne, någonting som verkligen har krävt en massa träning. Men genom att inte tvinga henne eller hålla fast henne, utan istället jobba med hennes tillit så har vi kommit långt. Än är vi inte helt i mål, men att jag nu kan klippa hennes klor och hon står kvar är ett kolossalt framsteg.

Grattis Akira! Du är en fantastisk hund och en fin kompis till de andra hundarna. Jag ser fram emot många år tillsammans med dig ❤

IMG_2358 (2)E