The never ending story

Posted on Updated on

IMG_5367 (2)E

Jag har en alldeles egen den oändliga historien. Den handlar nämligen om Dia. Och om hundgården, och inhägnaden, om diverse koppel och linor, och bilar…

Dia är också kallad utbrytardrottningen. Ingenting stoppar henne. I över fyra års tid har jag försökt tämja detta vilddjur <3. Nejdå, det är inte riktigt som det låter. Dia är absolut inte rymningsbenägen i den bemärkelsen att hon ska rymma från oss ut på äventyr. Tvärtom. Hon vill absolut inte bli separerad från flocken. Och inte nog med det; hon gör ALLT för att komma till oss om hon skulle bli separerad.

Hon tar sig LÄTT ur en hundgård. Hon klättrar kort och gott över gallret. Hon kommer över vår inhägnad som är 1,5 meter hög. I fyra år har jag kämpat med att försöka Dia-säkra hundgårdar och inhägnader.

Idag tog jag med mig Amy utanför inhägnaden för att lägga lite spår åt henne. Trots att jag var ett par meter från inhägnaden blev Dia förtvivlad och försökte paniskt att hitta en väg ut ur inhägnaden. Och tror ni att hon lyckades? Ja, såklart. Så då var det bara att hämta verktyg och nät och sätta igång. Igen. När vi var klara sa jag: ”nu får hon det verkligen svårt…” Sen tänkte jag efter och kom på att det var Dia det handlade om, och tillade ”fast det återstår att se”. Så vi får se. Hundgården har jag lagt lite på is, jag har nog gett upp lite. För även om jag bygger världens rymningssäkraste hundgård så kommer jag inte klara av att lämna Dia där längre stunder på grund av hur stressad hon skulle vara då.

Akira och Chilly hjälpte till i alla fall genom att springa runt omkring och vara söta. Jag passade på att träna Akira i att våga hoppa upp på en av stolarna på vår lilla uteplats. Hon är ju lite smårädd för såna saker, men efter att jag lockat med godis och hon vågat sig upp på stolen en gång, så var det ingen hejd på henne efter det. Det är så himla kul att se hundars glädje när de kommer över någon slags rädsla. 

IMG_5416 (2)E

IMG_5393E

IMG_5392 (2)E

IMG_5363 (2)E

IMG_5360 (2)E

IMG_5418 (2)E

Hur som helst så får vi se hur väl det här stoppar Dia i fortsättningen. Hur man får bukt med hennes stress är en annan femma. Jag tror att det är svårt, även med en massa träning. Jag har tränat henne väldigt mycket de här fyra åren, men utvecklingen är inte i proportion till mängden träning jag har lagt ner. Man ska komma ihåg att väldigt mycket styrs av generna, samt de tidiga upplevelserna. Precis som för oss människor. Jag läste en artikel om att forskning har visat att människors personlighet och temperament till största delen beror på gener och inte på uppväxtmiljö (även om det såklart spelar in). Jag tänker att det nog är likadant för hundar och andra varelser. Generna styr väldigt mycket. 

2 thoughts on “The never ending story

    Lillian Flaskerud-Lillegård said:
    12 juni, 2017 kl. 08:57

    Jeg har også en hund som åpner dører begge veier, klatrer over hundegårder på 2 meter osv osv. Jeg løste det ved å lage gjerdet skrått innover på toppen, slik de har i fengsel.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s