Månad: juli 2017

Som av en slump såg jag ett event på facebook, en höstmarknad alldeles här i närheten, på Skorkebo gård utanför Sala. Det visade sig att det var draghundsfolk som skulle ha lite prova-på-drag och bjöd in säljare. Gården drivs av två trevliga människor som även har kennel blåtassen, uppfödare av samojed. Så det bestämdes att vi ska stå som säljare på deras marknad. Det är ju fantastiskt kul att hitta andra draghundsmänniskor så nära och att utöka sitt kontaktnät inom draghundsvärlden. De flesta är väldigt trevliga och öppna människor och vi har alla erfarenheter att dela med oss av.

Idag var vi på besök hos dem för att prata lite om marknaden samt avundas deras härliga gård och gosa med deras supersöta och spralliga samojeder. Hiku, Dia och Chilly var med och vi tog en promenad tillsammans med en av samojederna.

Funderar ibland på hur det är inom draghundsvärlden. Själv tycker jag att det är väldigt kul när man träffar andra draghundsmänniskor, oavsett hur många eller vilken typ av hundar de har. Siberian husky eller alaskan malamute, alaskan husky, grönlandshund eller samojed, polarhund eller icke polarhund, vi delar fortfarande samma intressen och brinner för samma sport. Jag hoppas att andra känner som jag 🙂

Marknaden kommer att äga rum 24 september, så om du bor i närheten och är intresserad, titta förbi! 🙂 

Hiku passade bra ihop med samojederna idag 🙂

Ja, ni som följer mig på instagram har nog redan noterat detta, men för er andra måste jag bara berätta hur Chilly växer! Kommer bli en stor tjej det där tror vi… Eller ja, i alla fall i våra ögon. Varken Karak eller Hiku är särskilt stora malamuter, och det skulle inte förvåna mig om Chilly blir större än dem båda.

Chilly är nu fyra månader och en sprudlande glad liten tjej. Lite försiktig i nya situationer, men om hon får tid att vänja sig och det inte blir för mycket på en gång så är hon nyfiken och positiv. Hon och Hiku är verkligen lekkamrater och det är så gulligt att se dem leka och sova och hälsa glatt på varandra när de varit isär.

Hiku närmar sig nio månader och är vackrare än någonsin. En bestämd tjej, men ändå mjuk i sättet mot de andra hundarna (även om hon ska uppfostra Chilly ibland). Jag ser verkligen fram emot höstens dragträning. Hiku har fått vara med på släden sedan hon var liten, sprungit bredvid, dragit handdukar och sedan provat på att dra kort sträcka i spannet och framför cykel, och hon har verkligen förutsättningarna för att bli en modig och stark draghund. Stark är hon, och envis, det ska gudarna veta 🙂

Helgen har jag spenderat i Mora på Grönt kortkurs för sphk Gävle-Dala. Det är ju en hög tröskel för mig det här med att tävla. Inte för att jag inte vill, men för att det känns läskigt. Som tur är så har man ju några runtomkring som kan sparka mig lite där bak och det är jag väldigt tacksam för! Det var en väldigt trevlig helg, med nya bekantskaper och en massa mer kunskaper.

Till hösten börjar allvaret. Med licensen som ett faktum är det ingen återvändo. Jag och en kompis tänker försöka våga oss på en första barmarkstävling nu i oktober. Det är precis som med utställning; det gäller att bara göra det. Men även om det ska bli kul att testa på att tävla så är mitt största mål just nu att själv utvecklas tillsammans med hundarna och att ha kul tillsammans!

Så nu laddar vi mentalt, pluggar IFSS-regler och väntar på att sommaren ska ta slut så att vi kan börja träna. Jag kan ju säga att den här helgen har fått mig att längta ännu mer till hösten. Men under tiden kan vi socialträna valparna, öva på kommandon, låta Chilly dra trasor och sen bara gosa och mysa förstås.

”Det är mycket nu” har blivit lite av ett skämtsamt mantra här hemma. Förutom allting med företaget (som tar en jäkla massa tid men aldrig kommer igång (nej vi har fortfarande inte fått sista tillståndet (alla myndigheter har väl semester nu eller nåt))) så håller vi på att bygga hundhus och utkikstorn så att händerna blöder. Vi vill bli hyfsat klara med hundgårdarna innan vi börjar jobba. Idag på kvällen förklarade vi oss färdiga med bygget för den här dagen och tog alla hundarna ut i skogen. Chilly fick dra handduk och de andra hundarna fick njuta av skogen.

I helgen drar jag iväg för att ta Grönt kort i drag vilket jag har tänkt länge att jag ska göra, men ni vet, det har ju varit så mycket annat. Hur som helst, att få en spark i baken är inte fel och det ska bli hur kul som helst att ta det där kortet. För till hösten blir vi ett team på allvar.

Långa promenader måste ju undvikas när Chilly är med, så vi brukar gå in i skogen, hitta ett mysigt ställe och sen chillar vi där. Chilly får springa runt lite löst och nosa, Akira kan gräva hur mycket hon vill och de andra kan njuta av stillheten och leta godis i mossan.

Chilly har fått en ny sele, och det blev en rukka, likadan som Hikus. De är bra eftersom de går att spänna ut och in och anpassa storleken medan de växer. Chillys nya sele är lite för stor ännu, men hon växer ju så det knakar! Hon är i alla fall sjukt söt i den nya färgen ❤

Och så har vi börjat med ett nytt hundgårdsprojekt. Det är lite som hus; man blir aldrig helt färdig. Det har stått en gammal vedbod i ena hundgården som vi fick hjälp av Andreas pappa att ta ner. Istället ska vi bygga en till hundkoja, samt göra ett fint ”klättertorn” där den stod. Ser verkligen fram emot det bygget! När vedboden väl var nere såg hundgården helt plötsligt dubbelt så stor ut, så det ska bli kul att kunna utnyttja ytan på ett bättre sätt.

Kvällen innebar soffläge med ryggskott efter att jag försökte dra upp en av plintarna ur jorden med rå styrka, vilket jag inte lyckades med. Däremot vägdes det upp av att vi äntligen kunde njuta av säsongsstarten av Game of Thrones säsong 7! 

Medan alla andra längtar efter semester och ledighet längtar jag efter att få jobba. Jag längtar efter att få en normal vardag. Ingen glädje utan sorg, inget solsken utan regn, ingen helg utan vardag. Jag tror inte att folk som aldrig varit sjukskrivna och hemma dag ut och dag in förstår hur urbota j-vla tråkigt det kan bli tillslut. Visst, man har hur mycket tid som helst till att hitta på roliga saker, men man ska ju ha orken och inspirationen till det, och den har en tendens att tyna bort. Jag är en person som fungerar så att ju mer jag gör desto mer energi får jag till att göra ännu mer. Det är som ett kugghjul. När det väl rullar så går det lätt och allt flyter på, men står det helt stilla krävs det enorm kraft för att få igång maskineriet.

Men transportörstillståndet kan komma vilken dag som helst, så snart kommer kugghjulet att börja snurra.

Hundarna har semester och njuter av att vara fria på gården. Efter vår lilla minisemester tar vi det lugnt här hemma. Chilly och Hiku har verkligen blivit som ”systrar”. Leker och busar. Akira är ibland med i leken, ibland säger  hon till när hon tycker att de är jobbiga. Karak är mindre bossig än han var med Hiku, han strosar runt som en lejonhane i sitt revir och säger till ibland när valparna busar för nära honom. Helst av allt vill han kela med husse och matte. Amy börjar kännas som en pensionär. Ligger i skuggan och vilar och vill helst vara lite för sig själv, men älskar fortfarande att hitta på saker. Dia är Dia. Kan inte låta bli att hålla koll på ifall det kommer några inkräktare. Går runt lite då och då och pussar på oss människor och de andra hundarna.

Livet i övrigt rullar på, förutom att jag har varit inne i en period då jag känner för att dra mig tillbaka. Det är lite tyst på bloggen, jag behöver paus ibland. Sitter på altanen och titta på när hundarna leker, eller hänger i hundgårdarna tillsammans med dem. Gömmer mig lite från omgivningen och samlar energi för att möta den igen. Och när jag väl har samlat den energi jag behöver, då kan jag möta omvärlden med entusiasm. 

Hemma igen efter ett litet äventyr i det vackra Älvdalen, med resa till både Fulufjället och Rotensugnet naturreservat. Ingenting överdrivet dramatiskt över vår lilla tripp, med en pensionär till mamma och en valp i ryggsäcken, men tillräckligt inspirerande för att ge en otrolig mersmak. Nästa; längre norrut, mer primitivt och en äldre Chilly. Men Njupeskärs vattenfall samt Rotensugnets vackra vildmark stod för det dramatiska den här gången. Att sitta på ett fjäll och insupa utsikten har jag ju drömt om väldigt länge, och från Fulufjällets sluttning såg vi Idre fjäll breda ut sig.

Apropå berg och dalar så är ju livet i sig en berg- och dalbana. Hemma och allvaret tränger sig på, där ena dagen ger energi och framtidstro och nästa dag kan föra med sig tvivel och oro. Det kan gå fort i svängarna, och jag hanterar det genom att tänka på den där känslan jag hade när jag kände inspiration under de dagar då oron tränger sig på. För jag vet att det går över, och att glädjen alltid kommer tillbaka. 

Sommar, sommar. Vi njuter av naturen, av avskildheten, och därför har det varit lite tyst här. Vi har varit hemma på gården, gått i skogen, hälsat på folk och bara tagit det lugnt.

Vi har som sagt en liten ”minisemester” medan vi väntar på det sista tillståndet från jordbruksverket. Och nu har vi ett par dagar av äventyr framför oss. Mer får ni veta när äventyret är över 🙂 Vi ska göra någonting som jag har velat göra väldigt länge nu, så ser verkligen fram emot det!

Tills vidare bjuder jag på lite bilder från de senaste dagarna.

Idag körde vi ett fyrspann framför vagnen och en Dia bredvid. Äntligen var det svalt och vi inte var uppbokade med annat, så vi fick till en liten dragtur. Det märks att hundarna verkligen har saknat draget men vi tog det lugnt ändå. De är inte ensamma om att ha saknat det, jag längtar ständigt efter hösten som ni vet, men försöker ändå njuta av sommaren!

Jag är i alla fall glad över de svalare dagarna, hundarna mår bättre och man kan vara aktiv. Och jag ser grymt mycket fram emot den kommande säsongen, med taggade hundar och nytt tillskott till spannet. Jag har också förlikat mig lite med att vi bor som vi gör och att vi måste åka iväg för att dra. Det gör säkert många för att hitta de där långa, perfekta dragvägarna, men det hade ju såklart varit skönt att ha träningsrundor runt knuten. Men det gick ändå bra med släden på biltaket i vintras. Nu hoppas vi på fler svala dagar så att vi så småningom kan börja träna på riktigt 🙂