Månad: juli 2017
Måste hundar lyda?
Jag har gått i djupa tankar länge nu, ett par år är det nog. Tankar som blev ännu mer intensiva efter att ha läst Kerstin Malms bok Tänk om jag kunde lyssna. Det är en väldigt speciell bok om man jämför med traditionella hundböcker, men den har varit otroligt intressant att läsa ur ett filosofiskt perspektiv. Det är inte så att jag genast kan ta till mig allt hon skriver, men allting hon skriver har jag reflekterat över, grunnat över.
Och när vi var på besök hos samojedkenneln i fredags kom vi in på det här viktiga ämnet som ligger mig så varmt om hjärtat; att låta hunden få vara hund.
Måste hundar lyda? Jag träffar folk ibland som verkar ha en inställning att hundar ska lyda av ren princip. Det bara är så. De ska kunna sitt, ligg, vacker tass, och vad det nu är. De ska INTE hoppa på folk, tigga mat vid bordet. skälla, gräva, leka med oss människor så som de gör med varandra, dvs använda munnen…
Jag försöker lära mina hundar saker som vi har nytta av i vardagen. Sitt är ju ändå rätt användbart, och ligg också. Stanna kvar kan vara väldigt praktiskt. Men känslan är ändå viktigare än beteendet. Om en hund är lugn och trygg är det ju egentligen sak samma om den sitter, ligger eller står. Att skapa förutsättningar för trygghet och tillit kommer först. Men sen handlar det nog mycket om tycke och smak, och framför allt att hundar är olika, och har olika behov. Mina hundar hoppar på mig och jag sätter mig ofta ner på huk så att vi kan komma nära varandra. Närhet är sååå viktigt för mig i min relation med hundarna.
Självklart låter jag dem inte hoppa på andra människor. Jag håller dem helt enkelt i koppel eller bakom grind. Eller så varnar jag besökare att jag har många hundar som är glada i människor, och jag ber besökare säga till om de inte vill att hundarna ska hälsa, hoppa etc. Och det är väl den springande punkten när det kommer till mitt förhållande till hundar och lydnad. Vissa saker bör en hund kunna av säkerhetsskäl, t ex inte kasta sig ut från bilen när man öppnar dörren. Komma när man ropar osv. Och andra saker bör inte en hund göra av hänsyn till andra människor och djur, t ex springa fram till andra, jaga vilda eller tama djur, skälla dag och natt så att det stör grannarna.
Förutom detta lägger jag ner mycket energi och tid på att hundarna ska få vara hundar, och ha möjlighet att utföra sina naturliga beteenden, främst då det man kallar för högmotiverade beteenden. Man har ju fått upp ögonen för det här med berikning, vilket är så otroligt kul! Om ni vill läsa mer om högmotiverade beteenden och berikning finns det en bra artikel på draghundcenters hemsida. Nicole har också skrivit bra om detta ämne på bloggen Raxeira’s.
Vi håller ju på att arbeta med berikning i hundgårdarna, vilket jag skulle kunna hålla på med hur mycket som helst faktiskt. Hundgården ska ge hundarna möjlighet att klättra upp på saker, att gräva, söka, slita med tänderna, tugga på saker. Vi har kommit en bit på väg på utkikstornet, tyvärr har man ju andra saker att göra om dagarna också. Men snart så.
Förutom berikning så är det viktigt för mig att få hundarna till trygga och glada individer, som var och en får utlopp för sina individuella behov. För mig är detta viktigare än lydnad. Miljöträning, socialisering, tillit, trygghet och glädje. Att vara hund ska inte bara betyda en massa kommandon, en massa regler och förbud hit och dit. Det ska vara kul att vara hund. ❤
Höstmarknad och samojeder
Som av en slump såg jag ett event på facebook, en höstmarknad alldeles här i närheten, på Skorkebo gård utanför Sala. Det visade sig att det var draghundsfolk som skulle ha lite prova-på-drag och bjöd in säljare. Gården drivs av två trevliga människor som även har kennel blåtassen, uppfödare av samojed. Så det bestämdes att vi ska stå som säljare på deras marknad. Det är ju fantastiskt kul att hitta andra draghundsmänniskor så nära och att utöka sitt kontaktnät inom draghundsvärlden. De flesta är väldigt trevliga och öppna människor och vi har alla erfarenheter att dela med oss av.
Idag var vi på besök hos dem för att prata lite om marknaden samt avundas deras härliga gård och gosa med deras supersöta och spralliga samojeder. Hiku, Dia och Chilly var med och vi tog en promenad tillsammans med en av samojederna.
Funderar ibland på hur det är inom draghundsvärlden. Själv tycker jag att det är väldigt kul när man träffar andra draghundsmänniskor, oavsett hur många eller vilken typ av hundar de har. Siberian husky eller alaskan malamute, alaskan husky, grönlandshund eller samojed, polarhund eller icke polarhund, vi delar fortfarande samma intressen och brinner för samma sport. Jag hoppas att andra känner som jag 🙂
Marknaden kommer att äga rum 24 september, så om du bor i närheten och är intresserad, titta förbi! 🙂
Hiku passade bra ihop med samojederna idag 🙂
Liten håller på att bli stor…
Ja, ni som följer mig på instagram har nog redan noterat detta, men för er andra måste jag bara berätta hur Chilly växer! Kommer bli en stor tjej det där tror vi… Eller ja, i alla fall i våra ögon. Varken Karak eller Hiku är särskilt stora malamuter, och det skulle inte förvåna mig om Chilly blir större än dem båda.
Chilly är nu fyra månader och en sprudlande glad liten tjej. Lite försiktig i nya situationer, men om hon får tid att vänja sig och det inte blir för mycket på en gång så är hon nyfiken och positiv. Hon och Hiku är verkligen lekkamrater och det är så gulligt att se dem leka och sova och hälsa glatt på varandra när de varit isär.
Hiku närmar sig nio månader och är vackrare än någonsin. En bestämd tjej, men ändå mjuk i sättet mot de andra hundarna (även om hon ska uppfostra Chilly ibland). Jag ser verkligen fram emot höstens dragträning. Hiku har fått vara med på släden sedan hon var liten, sprungit bredvid, dragit handdukar och sedan provat på att dra kort sträcka i spannet och framför cykel, och hon har verkligen förutsättningarna för att bli en modig och stark draghund. Stark är hon, och envis, det ska gudarna veta 🙂
Grönt kortkurs och början på allvaret
Helgen har jag spenderat i Mora på Grönt kortkurs för sphk Gävle-Dala. Det är ju en hög tröskel för mig det här med att tävla. Inte för att jag inte vill, men för att det känns läskigt. Som tur är så har man ju några runtomkring som kan sparka mig lite där bak och det är jag väldigt tacksam för! Det var en väldigt trevlig helg, med nya bekantskaper och en massa mer kunskaper.
Till hösten börjar allvaret. Med licensen som ett faktum är det ingen återvändo. Jag och en kompis tänker försöka våga oss på en första barmarkstävling nu i oktober. Det är precis som med utställning; det gäller att bara göra det. Men även om det ska bli kul att testa på att tävla så är mitt största mål just nu att själv utvecklas tillsammans med hundarna och att ha kul tillsammans!
Så nu laddar vi mentalt, pluggar IFSS-regler och väntar på att sommaren ska ta slut så att vi kan börja träna. Jag kan ju säga att den här helgen har fått mig att längta ännu mer till hösten. Men under tiden kan vi socialträna valparna, öva på kommandon, låta Chilly dra trasor och sen bara gosa och mysa förstås.
Utkikstorn, dragträning och grönt kort
”Det är mycket nu” har blivit lite av ett skämtsamt mantra här hemma. Förutom allting med företaget (som tar en jäkla massa tid men aldrig kommer igång (nej vi har fortfarande inte fått sista tillståndet (alla myndigheter har väl semester nu eller nåt))) så håller vi på att bygga hundhus och utkikstorn så att händerna blöder. Vi vill bli hyfsat klara med hundgårdarna innan vi börjar jobba. Idag på kvällen förklarade vi oss färdiga med bygget för den här dagen och tog alla hundarna ut i skogen. Chilly fick dra handduk och de andra hundarna fick njuta av skogen.
I helgen drar jag iväg för att ta Grönt kort i drag vilket jag har tänkt länge att jag ska göra, men ni vet, det har ju varit så mycket annat. Hur som helst, att få en spark i baken är inte fel och det ska bli hur kul som helst att ta det där kortet. För till hösten blir vi ett team på allvar.
Skogshäng och hundgårdsprojekt
Långa promenader måste ju undvikas när Chilly är med, så vi brukar gå in i skogen, hitta ett mysigt ställe och sen chillar vi där. Chilly får springa runt lite löst och nosa, Akira kan gräva hur mycket hon vill och de andra kan njuta av stillheten och leta godis i mossan.
Chilly har fått en ny sele, och det blev en rukka, likadan som Hikus. De är bra eftersom de går att spänna ut och in och anpassa storleken medan de växer. Chillys nya sele är lite för stor ännu, men hon växer ju så det knakar! Hon är i alla fall sjukt söt i den nya färgen ❤
Och så har vi börjat med ett nytt hundgårdsprojekt. Det är lite som hus; man blir aldrig helt färdig. Det har stått en gammal vedbod i ena hundgården som vi fick hjälp av Andreas pappa att ta ner. Istället ska vi bygga en till hundkoja, samt göra ett fint ”klättertorn” där den stod. Ser verkligen fram emot det bygget! När vedboden väl var nere såg hundgården helt plötsligt dubbelt så stor ut, så det ska bli kul att kunna utnyttja ytan på ett bättre sätt.
Kvällen innebar soffläge med ryggskott efter att jag försökte dra upp en av plintarna ur jorden med rå styrka, vilket jag inte lyckades med. Däremot vägdes det upp av att vi äntligen kunde njuta av säsongsstarten av Game of Thrones säsong 7!
I väntan på att kugghjulet börjar snurra…
Medan alla andra längtar efter semester och ledighet längtar jag efter att få jobba. Jag längtar efter att få en normal vardag. Ingen glädje utan sorg, inget solsken utan regn, ingen helg utan vardag. Jag tror inte att folk som aldrig varit sjukskrivna och hemma dag ut och dag in förstår hur urbota j-vla tråkigt det kan bli tillslut. Visst, man har hur mycket tid som helst till att hitta på roliga saker, men man ska ju ha orken och inspirationen till det, och den har en tendens att tyna bort. Jag är en person som fungerar så att ju mer jag gör desto mer energi får jag till att göra ännu mer. Det är som ett kugghjul. När det väl rullar så går det lätt och allt flyter på, men står det helt stilla krävs det enorm kraft för att få igång maskineriet.
Men transportörstillståndet kan komma vilken dag som helst, så snart kommer kugghjulet att börja snurra.
Hundarna har semester och njuter av att vara fria på gården. Efter vår lilla minisemester tar vi det lugnt här hemma. Chilly och Hiku har verkligen blivit som ”systrar”. Leker och busar. Akira är ibland med i leken, ibland säger hon till när hon tycker att de är jobbiga. Karak är mindre bossig än han var med Hiku, han strosar runt som en lejonhane i sitt revir och säger till ibland när valparna busar för nära honom. Helst av allt vill han kela med husse och matte. Amy börjar kännas som en pensionär. Ligger i skuggan och vilar och vill helst vara lite för sig själv, men älskar fortfarande att hitta på saker. Dia är Dia. Kan inte låta bli att hålla koll på ifall det kommer några inkräktare. Går runt lite då och då och pussar på oss människor och de andra hundarna.
Livet i övrigt rullar på, förutom att jag har varit inne i en period då jag känner för att dra mig tillbaka. Det är lite tyst på bloggen, jag behöver paus ibland. Sitter på altanen och titta på när hundarna leker, eller hänger i hundgårdarna tillsammans med dem. Gömmer mig lite från omgivningen och samlar energi för att möta den igen. Och när jag väl har samlat den energi jag behöver, då kan jag möta omvärlden med entusiasm.
