Månad: september 2017

Historien om Akiras hosta

Posted on

Akiras hosta har varit någonting som vi har kämpat med sedan i slutet av februari/början av mars.  En väldigt jobbig tid för henne då vi inte har kunnat jobba med henne fysiskt, och hon är en hund som älskar att dra! Många besök hos veterinären, blodprov, medicinkurer och röntgenundersökningar har stackars Akira fått utstå under den här tiden. Jobbigt också eftersom hon är en hund som har väldigt svårt för hantering, vilket är någonting vi jobbar med hela tiden. Men det är ingenting som tränas bort i en handvändning eller inför ett veterinärbesök.

Förutom att ha kämpat med hennes hosta har vi även kämpat med Folksam där vi har hennes försäkring, och de har varit synnerligen besvärliga. Men vi stod på oss och tillslut fick vi rätt, som tur var.

Sista budet var att hon skulle gå på ytterligare en avmaskningskur, och om det inte skulle hjälpa väntade bronkoskopin. Men tro’t eller ej så verkar avmaskningen ha gett effekt! Hostan är i princip helt borta och vi vågar knappt tro att det är sant. Jag har verkligen ställt in mig på att det hela skulle bli en mycket dyr historia, och ännu värre kanske ett tungt öde för Akira om det till exempel skulle vara någonting kroniskt. Så jag går nästan runt och håller andan för att jag inte vill att min lättnad ska framkalla hostningar hos Akira. Men det har nu gått ett par veckor sedan vi avslutade kuren och hon är i princip symtomfri. Vi har ju även provat att dra lite kort med henne för att se hur hon reagerar på fysisk ansträngning, och hon har kanske hostat till någon gång bara, men inget mer. Förut kunde hon ju knappt gå promenader utan att hon gick och hostade och lät som om hon skulle dö. Typ.

Idag pratade vi med veterinären om Akiras tillfrisknande, eftersom vi hade en tid för bronkoskopin på fredag. Och veterinären tyckte att vi skulle stryka den tiden, att vi skulle köra en kort avmaskning på alla fem hundarna och sen avvakta någon månad för att se.

Så nu vågar jag hoppas på riktigt att hon faktiskt kommer att bli helt friskförklarad snart! ❤

IMG_4654 (2)E

IMG_4692 (2)E

IMG_4635 (2)E

Tredje veckan med vildmarksdagiset

Posted on

Nu är vi inne på tredje veckan på vildmarksdagiset. Mitt nya liv innebär väldigt mycket tid utomhus. Och jag älskar det faktiskt. Vi har kunnat ta med oss åtminstone en av våra egna hundar till jobbet, och har varvat vilka vi tar med. Det har fungerat väldigt bra, och dagishundarna är lätta att ha att göra med.

Det är väldigt roligt att vara så fri att hitta på nya äventyr, och vi utforskar naturen runtomkring Uppsala. Idag var vi och vandrade längsmed lederna i Fjällnora, som jag senaste besökte som barn. Området bjuder på väldigt mycket vacker natur och fina vandringsstråk. Ibland funderar jag över om jag kommer att ledsna på skogen, det är ju ett väldigt fysiskt jobb. Men än så länge har jag bara fått energi och glädje. Men ja… på kvällarna är jag slut, men det beror också på att vi har haft väldigt mycket runtomkring så här i början. Träffat kunder kvällstid, planerat inför marknaden, ställt ut Chilly, börjat dragträna osv. Nu ska jag sakta ner lite. Andas.

Apropå dragträningen så kom det ju en hemsk britt-sommar eller någonting, precis nu när vi kommit igång! Så jag kollar på smhi och väntar otåligt på att kylan ska komma! Så jäkla less på värmen nu faktiskt!

20170926_133215

20170926_120256

20170926_133656

En lyckad dag på marknaden

Posted on Updated on

Idag var det dags för höstmarknaden på Skorkebo gård, där vi stod som säljare. Med skåpbilen fullpackad med prylar rullade vi iväg och väl framme möttes vi av ivriga människor som hade fullt upp med alla förberedelser. De hade ordnat oerhört fint och vi fick en bra plats bredvid två gamla slädar (passande nog).

När vi packade ihop vid dagens slut var det med en känsla av belåtenhet. Vi har pratat med en mängd trevliga människor, knutit nya kontakter, sålt produkter och fått synas lite med vårt företag. Många har varit väldigt positiva och frågat en massa. Vi stod och pratade länge med ett väldigt trevligt par som bor ganska nära oss, och som dessutom håller på med draghundar. Men inte nog med det så visade det sig att vi var på samma visning på det huset där vi nu bor, och att de lade ett första bud som vi sedan bjöd över. Haha, man kan verkligen träffa nya vänner på de mest lustiga vis, och världen är liten som man brukar säga. 

20170924_115148

20170924_115153

20170924_132935

20170924_132927

20170924_161148

En liten gårdskisse som var intresserad av Troll hundfoder ❤ 

Äntligen känner jag livsglädje

Posted on Updated on

Nu börjar det rulla på. Nu börjar det kännas som om jag lever igen. I veckorna jobbar jag, på helgen har jag helg. Det är så jag vill ha det. De första två veckorna på jobbet har varit intensiva, men roliga. Jag har somnat helt utmattad på kvällarna, men vaknat pigg på mornarna. Jag har mått bra. 

Vi har börjat dragträna på riktigt och det är en sån underbar känsla att äntligen få komma igång, jag har längtat såå länge. Det känns också som om det kommer att bli en bra säsong med bra hundar. Nu har vi fem hundar, alla draghundar. Alla kan följa med (Chilly är ju för ung för att dra, men hon kan springa bredvid, lära sig). Amy kommer att fasas ut när Chilly kommer in.

Nu tränar vi på kommandon, höger och vänster, omkörningar. Det är ju fiffigt när man är två, att man kan öva på att köra om varandra. Vi kör korta sträckor, pausar och varvar mellan olika hastigheter.

 

I övrigt njuter vi av hösten och dess svampar och vackra färger. Så fort vi hade ätit upp vår lördagsfrukost i morse packade vi in hundarna i bilen och åkte ut i skogen. Vilken lycka hundarna utstrålade när de släpptes från sina koppel och kunde sträcka ut, bara rusa runt i mossan, bland träd och ormbunkar. Jag blir alltid alldeles varm i hjärtat när jag ser en lycklig flock som trivs med livet. Då trivs jag också med livet, vad mer behöver man liksom?

Vi kom hem med en hel del trattkantareller samt en bunt med trötta och glada hundar. Det slog mig då, att allting plötsligt känns så bra. De flesta pusselbitarna har fallit på plats. Sen har det varit lite väl hektiskt. Förutom att vi har jobbat om dagarna har vi träffat en del kunder på kvällarna, plus att vi har haft saker inbokade sen tidigare. Men sånt kan man ju styra över. Och jag har hellre lite för mycket att göra än att jag hamnar i passivitet. Trots att det har varit fullt upp från morgon till kväll så känner jag mig piggare än på länge. Jag känner livsglädje och det var väldigt länge sedan jag kände så. 

Just ja! I morgon står vi som säljare på höstmarknaden på Skorkebo gård. Så har du vägarna förbi så missa inte en dag med en massa djur och prylar 🙂 Evenemanget hittar ni här

IMG_5276 (2)E

IMG_5287 (2)E

IMG_5446 (2)E

IMG_5308 (2)E

IMG_5447 (2)E

IMG_5500 (2)E

IMG_5299 (2)E

Premiär för höstträningen

Posted on

Hittills har det varit för varmt för att komma igång med dragträningen. Det har i så fall varit tidiga mornar eller sena kvällar som man har kunnat dra, och vi har haft rätt fullt upp med starten av företaget, så det har varit svårt att få till det under dessa premisser. Men nu känns det som om höstkylan har kommit för att stanna, och ikväll startade vi officiellt med höstens dragträning. Behöver jag säga att det var fyra taggade hundar (och en taggad valp som mest var taggad för att de andra var taggade). Så fort hundarna såg dragutrustningen från bilen så började tjuten och ylandet som säkert hördes milsvida omkring.

Jag och Andreas körde med varsin cykel, han med Karak och Akira och jag med Amy och Hiku. Det blev en kort sväng, och vi tog det lugnt (så lugnt som det går med toktaggade hundar!) Hiku är ju nybörjare, Amy börjar bli till åren, Chilly sprang lös bredvid och Akira har precis tillfrisknat från sin hosta. Hon har gått på en starkare avmaskningskur och tro det eller ej, men hennes hosta har i princip försvunnit! Den hunden lider verkligen av att inte få jobba, så efter flera månader av vila fick hon nu sträcka ut benen. Tror knappt att jag har sett en lyckligare hund! Tanken var också att vi skulle prova på och se lite hur hon reagerade på  lättare ansträngning, och det gick verkligen superbra. Ingen hosta utan en pigg och arbetsvillig tjej.

Hiku jobbade på som tusan! Hon är stark som en oxe, tuff både fysiskt och mentalt och det var verkligen kul att se henne jobba. Stor potential att bli en bra draghund 🙂

Jag insåg när jag körde att jag skulle behöva en ny cykel, alternativt en scooter, med BRA bromsar. Jag har nog kört slut lite på mina. Då vi vill träna hundarna att inte maxa från start utan hålla igen lite så att de orkar längre så måste vi bromsa i princip hela tiden. Vi har ett gäng fartdårar. Karak håller rätt jämna steg med Akira, trots att hon är mestadels husky. Amy och Hiku gick väldigt bra bredvid varandra också och för det mesta fick jag ligga på bromsen där också. Amy är en bra läromästare, vilket är roligt eftersom hon drar väldigt mycket bättre tillsammans med andra än själv.

Äntligen dragsäsong! 

20170919_184656

20170919_190428

20170919_190421

Chillys första utställning

Posted on

Först har arbetsveckan varit fullspäckad då det har varit första veckan med hunddagiset, plus att vi har träffat kunder efter arbetstid för att sälja diverse utrustning. Det är ju väldigt kul att det har rullat igång, men klart att man blir trött. Sedan har även helgen varit ganska fullbokad. I lördags var vi en sväng på en oktoberfest hos en före detta kollega till mig, vilket var jättetrevligt. Och idag har vi ställt ut Chilly för första gången. Det var en inoff på Östhammars brukshundklubb. Litet, avslappnat och perfekt för Chillys debut. Emelie var också där med Chillys bror Appie, samt Yakari, så det var kul att träffa dem också.

Handen på hjärtat, vi har inte hunnit träna så mycket på det här, jag och Chilly. Det har varit väldigt mycket kring löp, Dias bortgång och starten av företaget som har tagit all tid och energi. Trots detta var Chilly superduktig, sprang fint i ringen, fick fin kritik och en HP. Hon är ju lite försiktig och blyg när hon blir hanterad av främlingar, så det ska vi öva extra mycket på. Det var bara andra gången jag ställer ut i hela mitt liv, men det börjar kännas lite mer avslappnat (jag är ju en sån som egentligen inte vill stå i centrum).

Så nu är det söndagskväll och jag försöker vila upp mig lite inför en ny vecka med nya hundar och kunder 🙂

IMG_5211 (2)E

IMG_5047 (2)E

IMG_5036 (2)E

Du är ingen problemhund, du är bara som du är

Posted on Updated on

Hänger en del på forum på nätet, även om jag helst slipper. Alltså jag menar inte så. Det finns otroligt mycket goda kunskaper på nätet, erfaret folk, positiva och hjälpfulla människor. Men av erfarenhet finns det lika många som är totala motsatsen, tyvärr. Jag brukar ha som utgångspunkt att jag inte ska klaga så mycket, eftersom jag vill fokusera på det som är positivt här i livet. Men ibland blir jag bara brydd.

Folk i forum som skriver och ber om råd. Blir påhoppade, ifrågasatta, illa bemötta. Vissa säger då ”å nej, det har aldrig hänt mig, folk är så snälla.” Ok, men vad skrev du om? Skrev du om tips inför din tävling eller utställning, eller skrev du om funderingar kring kastrering, att dina hundar rymmer från hundgården, har jagat katter, bråkat med andra hundar osv?

För oss som har lite ”svåra hundar” finns det väldigt mycket fördömande människor därute. Jag har själv stött på folk som tog för givet att jag ALDRIG hade ensamhetstränat Dia bara för att hon hade separationsångest, att jag var en dålig hundägare för att jag funderade på kastrering av Karak på grund av att han mår så jävla dåligt när tikarna löper, att jag ser mina hundar som ”problemhundar” bara för att man ser ett ”problem”. Ta Dia till exempel. Hon hade enorma ”problem” , och med det menar jag hennes förmåga att hitta en plats i det här samhället, att vara trygg i vardagen osv. Men Jag älskade henne så IN I NORDEN. Kan inte skriva om henne utan att tårarna rinner.  Ibland tvingas man fatta beslut åt sin hund, för hundens bästa.

Träning är inte allt! Ibland har du att göra med en hund som har väldigt säregna drag, vilket gör förutsättningarna helt annorlunda. Nej, det handlar inte om hur mycket vi hundägare har TRÄNAT. Till en viss del, ja!  Men det är inte alltid svaret.  En del hundar har svårt för vissa saker. Hur långt ska man gå innan man skyddar dem från det som de tycker är obehagligt? Ett autistiskt barn, eller ett barn med adhd skulle du inte utsätta för samma saker som ett ”vanligt” barn. Autism är ju extremt, men jag är övertygad om att hundar är lika mycket individer som du och jag. Med olika personligheter, olika begåvningar och olika svårigheter. Det betyder inte att jag ser min hund som en problemhund. Det betyder att jag ser min hund för den individ som den är, och försöker anpassa mig efter det. Jag såg inte Dia som en problemhund, bara för att hon hade ”problem” som gjorde att hon led. I min värld finns det inga ”problemhundar” men det finns hundar som har ”problem” med vissa saker, och det är vår uppgift att försöka hjälpa dem med dessa problem. 

Dessutom har vi faktiskt ett ansvar gentemot andra medmänniskor. Internet ska väl vara en plats där man utbyter information osv, inte en forum för mobbing? Hur skulle du ha bemött personen om den stod mittemot dig, face to face? Även om det för mig är självklart så nämner jag att man såklart ska uttrycka sitt missnöje om någon ex skulle misshandlar, vanvårda sin hund eller använder sig av väldigt hårda metoder.  Och jag tycker även att man får kommentera om man inte håller med om en specifik metod om det på nåt sätt är dåligt för hunden etc. Men att ”kritisera” folk som inte har bett om hjälp, att vara elak mot folk som försöker göra sitt bästa, att ge spydiga eller rent av elaka kommentarer, att klanka ner på folk som har gått igenom någonting jobbigt, det tycker jag är väldigt lågt som människa. Vi måste väl ändå jobba för att hålla ihop, att hjälpa varandra? Tyvärr får detta mig att dra mig lite ifrån att publicera något i facebookforum, att dra mig undan lite grann , att hålla inne på mina frågor. Man vet aldrig vilka pirayor som är på jakt.

IMG_4706 (2)E