Det är så spännande att betrakta hundar tillsammans med sina ägare. Det finns ju ett känt begrepp som lyder sådan husse sådan hund, och det ligger verkligen någonting i det många gånger.
Det handlar ju inte bara om att man skaffar en hundras som passar den egna personligheten. Det handlar också om att den personlighet du är kommer att forma hunden (och tvärtom också). Vår sinnesstämning och vårt beteende påverkar hur hunden mår och beter sig. Hundar är ju som bekant väldigt duktiga på att läsa av oss människor, mer än vad många tror skulle jag säga. Hunden känner direkt om vi är stressade, irriterade, glada, oroliga, rädda osv. Eftersom de har en sådan tillit till oss och att vi är deras trygghet så är det inte konstigt att de påverkas väldigt mycket av hur vi mår och hur vi känner oss.
En grundprincip som jag själv försöker följa är att ju mer stressad en hund är desto lugnare måste jag själv vara. Oavsett om stressen beror på lek, oro, rädsla eller aggression måste jag bemöta den med lugn och trygghet. Man kan aldrig bestraffa bort stress, eftersom bestraffning i sig är stressande. Man kan inte heller kräva av en hund att den ska vara lugn och trygg om inte man själv är det. Istället för att fokusera på hundens beteende bör man ju undersöka vad beteendet bottnar i och ta tag i det.
Det handlar väldigt mycket om att rannsaka sig själv. Hur är jag när jag är tillsammans med hunden? Är jag glad, avslappnad eller irriterad och stressad? Vad vill jag förmedla till hunden? Det här är ju faktiskt väldigt svårt. När hunden är stressad är det lätt att vi som hundägare också blir stressade. Det är ju helt mänskligt. Precis som att hunden påverkas av vår sinnesstämning påverkas ju vi också av hundens. Då gäller det att verkligen jobba med sig själv, att vara medveten om sitt eget beteende.
I ärlighetens namn har jag själv fått arbeta mycket med det här. Eftersom jag är en person som har lätt att bli stressad så har jag ibland stora utmaningar i samvaron med hundarna, särskilt eftersom jag har en hel flock. Det kan uppstå meningsskiljaktigheter och stress i hundflocken som jag ska försöka hantera på bästa sätt. Att själv behålla lugnet när hundarna är stressade kan vara otroligt svårt. Det går lättare och lättare, men jag får fortfarande påminna mig själv i stressiga situationer att jag ska andas, vara lugn och tänka på vad jag sänder ut till hundarna. Detta har jag faktiskt hjälp av nu i jobbet. Att hantera andras hundar av olika raser och personligheter är väldigt givande och utvecklande och där upplever jag att jag dagligen kan öva på vad jag sänder ut för signaler. Eftersom vi eftersträvar en lugn och trygg dagisgrupp är det A och O att själv uppträda lugnt och tryggt, vilket jag också märker har en positiv effekt på hundarna.
Men överlag är jag en rätt lugn person. Det har folk sagt som har känt mig länge. Vi får också ofta kommentaren av våra vänner som till exempel kommer över på middag, att det är så lugnt hemma hos oss, trots att vi har fem stora hundar. Det kan ju bero på att både jag och Andreas är lugna när vi är hemma. Jag vill gärna ha ett lugn inomhus där alla som är inne kan få möjligheten att slappna av. Vi tränar dock ibland lite roliga saker inomhus, som lite enkla tricks samt sökövningar, men jag är väldigt tydlig när det är slut. Jag har lärt in ett slutkommando som hundarna förstår, och när träningen eller leken är över går jag och sätter mig med en kaffekopp, rent symboliskt. Hundarna har därför blivit väldigt duktiga på att varva ner. De vet när saker är på gång och när det är dags att vila. Många fokuserar så mycket på aktivitet med hundarna, men det är otroligt viktigt att bara kunna ta det lugnt och vila tillsammans. Det är ett slags moment.
