Du öppnade dörren till den värld jag blev förälskad i

Posted on

Idag är det ingen vanlig fredag, idag fyller vår älskade Amy nio år! Det är helt otroligt vad tiden går, på gott och ont. 

Amy kom till mig som treåring och hade då inte haft en så lätt uppväxt. Vi upplevde henne redan då som en glad, snäll och trygg hund, men som överlag var väldigt ”lite tränad”. Hon kunde inte gå i koppel, kunde inte vara lös (nu är det ju mycket husky i henne så det får man ju ha i åtanke), kunde inte stanna kvar och vänta, lyssnade dåligt på sitt namn osv.

Under den tiden då jag bara hade Amy lade jag ner otroligt mycket tid på att bonda med henne. Jag använde klicker till att betinga hennes namn till någonting positivt. Bara där gjorde vi stora framsteg. Jag upptäckte att hon faktiskt är en lyhörd hund om man jobbar med belöningar. Det var lite som om en ny värld öppnades för henne.

Amy är enligt den tidigare ägaren hälften siberian husky och hälften schäfer. Och jag kan se det. Hon är väldigt mycket husky både till utseende och beteende. Men schäfern finns där. Om man jämför henne med våra andra hundar så är Amy den som faktiskt mest vill ha lite mer av det där samarbetet med oss som ägare. De andra är väldigt nöjda med en massa tid ute på gården, ute i skogen samt dragträning. Men Amy vill lite mer. Hon vill ha uppgifter av oss. Hon vill gärna vara med överallt på ett sätt de andra inte har samma behov av.

Under de här åren jag har haft Amy så upplever jag att vi har lärt oss otroligt mycket av varandra. Hon har gått från att sticka så fort jag knäppte loss kopplet och verkligen vara borta (kanske högst en 5-10 min, men det är tillräckligt) till att lyssna otroligt bra när hon är lös. Jag släpper henne bara under väldigt kontrollerade former då hon har en del jakt i sig, men tillsammans har vi gjort otaliga antijaktövningar som faktiskt har fungerat på henne. Hon är det där beviset på att man aldrig ska säga aldrig. Jag hade ställt in mig på att hon aldrig skulle kunna vara lös. Men sen fick vi ett genombrott i vår träning. Ironiskt nog var det i samband med att jag tränade Dia på inkallning. Amy, som då gick kopplad, lärde sig genom modellinlärning att när Dia kom springande till detta speciella kommando då väntade nåt extra gott. Jag märkte efter ett tag att Amy svarade otroligt bra på kommandot när hon var kopplat, ÄVEN om det var vilt i närheten. Det var då jag vågade mig på att släppa henne, först med långlina och sen helt lös.

Amy har även lärt mig mycket om mig själv. Hon var min första egna hund och jag har utforskat det här med att vara hundägare på riktigt genom henne. Jag lärde mig att respektera polarhundens egenskaper och inte ha för höga förväntningar på vad gäller t ex att kunna vara lös, att gå fint i koppel, will to please osv. Hon lärde mig att hantera mig själv. Och hon öppnade dörren till den värld som jag nu är helt uppslukad av; draghundsvärlden. När jag skaffade Amy hade jag ingen tanke på att jag skulle ha ett gäng polarhundar och köra spann. Jag var faschinerad av rasen, ville ha en aktiv hund som jag kunde dra lite på hobbynivå med ex med cykel och kickspark. Men ju mer jag kom in i draghundsvärlden desto mer förälskad blev jag. Och nu är jag helt övertygad om att jag har hittat mina raser och min hobby. Allting faller på plats och jag upplever en känsla av att det är det här jag ska göra. Och allt är tack vare Amy ❤

PicMonkey Collagekkk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s