När empatin visar vägen

Ibland behövs det inte stora boken om hundar för att lära sig att förstå de individer du har där hemma. Ibland behövs det inte gedigen utbildning och kunskap. Ibland behövs det inte tjugo års erfarenhet. Ibland är det enda du behöver just din unika erfarenhet och kännedom av din unika individ du har där hemma, och din egen empati och magkänsla.

Ibland räcker det med att du ser på din hund och tänker jag ser att du är stressad, att du inte mår bra. Jag känner det djupt in i själen. Ibland räcker det med att relatera till oss själva; hur skulle jag känna i den här situationen? Hur skulle jag känna att bli exkluderad, kritiserad, bestraffad, påhoppad av andra medlemmar i familjen, mobbad?

Kanske är det så att kunskap och utbildning ligger till grund för denna livsviktiga empatin som visar oss vägen i alla mänskliga relationer, jag vet inte, men jag tror inte det. Det är ju få av oss människor som är experter inom psykologi, och ändå kan vi vara väldigt bra i sociala sammanhang. Varför? Jo därför att vi har empati och vi följer väl inpräntade föreställningar om hur vi människor vill bli bemötta av andra människor, vad vi mår bra av och vad vi mår dåligt av. Och vi följer ofta magkänslan. Det finns ju ingen som skulle säga att en mamma är en dåligt mamma bara för att hon aldrig tidigare haft barn.

Jag ska alltid sätta min magkänsla först. Det är jag skyldig mina hundar. Det är det styrande hos mig. It has never proved me wrong.

IMG_6348 (2)E

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s