Delad glädje är dubbel glädje

Posted on Updated on

Drag är ju så fantastiskt roligt, och ännu roligare bli det om man kan dela det med andra. 

Fram till förra året var jag ensam i mitt intresse. Förutom att min syster följde med ett par gånger så drog jag i princip alltid ensam. Efter det kom Andreas in i bilden och då förändrades allt. Vi var helt plötsligt två. Två att dela detta, som inte bara är en hobby utan en hel livsstil. Jag är så otroligt glad att han tog in draghunden i sitt hjärta och slukade draghundsporten med hull och hår. Det var faktiskt mer än vad jag hade förväntat mig. Visst sökte jag efter någon med ett hundintresse, och som förhoppningsvis skulle tycka att det var kul att dra ibland. Men det är ännu mer än så. Vi lever ett riktigt draghundsliv, ut i ur och skur, i mörker och blåst, och han ser det lika självklart som jag gör. Jag har aldrig sagt ett pip om att han måste älska det här lika mycket som jag gör. Jag har aldrig tjatat på honom att han ska bli en musher liksom (är ju van att vara ensam i draget). Men han blev det ändå. Det känns som om det var självklart för honom när han inledde en relation med mig; att med mig kommer ett speciellt liv och det är bara att haka på. Och det är också självklart för honom att vi ska skaffa fler hundar och bygga upp ett spann. När man alltid i tidigare relationer har fått höra ”vi ska inte ha några fler hundar” så är det som en befrielse!

Och att dela det här, som är det som verkligen får mig riktigt lycklig, med sin livskamrat är något som jag aldrig har upplevt tidigare. Jag som är tvilling har ju alltid varit van att dela någonting mer än bara fysiskt utrymme; man delar någonting själsligt.

Nu har vi kommit ännu längre, och det är att vi för första gången (faktiskt!) har dragit med andra. Det är någonting jag velat länge men ännu inte fått till. Så idag tutade vi iväg till Sassa och hennes grönlandshundar, och där var även Jakob med sin Briard. Först var tanken att Andreas skulle köra vagnen med Hiku och Akira och jag skulle ta Amy och Chilly med cykeln, men det sket sig snabbt kan jag säga. Visst, jag visste att mina cykelbromsar var dåliga, men Chilly har växt på sig och är stark som en oxe, så det var ju bara att lägga ner. Lade ner cykeln i diket och kopplade på mina hundar på vagnen, så stack vi iväg med fyrspannet efter de andra (som redan hunnit en bit).

Men det är otroligt lärorikt för hundarna att vänja sig vid att dra med andra spann. Ska man tävla sen är det ju ett måste. Så nu bestämde vi att vi ska träna mer tillsammans i framtiden 🙂 Och vad kan vara bättre än att förena umgänge med härliga vänner och dragträning! Finns ingenting jag hellre gör en lördag!  (en kort liten film kommer sen på youtube också!)

VIRB0071-2_Moment(40)f

VIRB0071-2_Moment(40)a

VIRB0071-2_Moment(40)d

VIRB0071-2_Moment(40)g

20171125_120453

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s