Mitt hem, min fristad

Posted on Updated on

Mitt hem är väldigt viktigt för mig och jag tror jag vet varför. Det är min fristad. Innanför dessa väggar ska jag kunna vara mig själv. Jag upplever att jag i många situationer i världen utanför måste spela olika roller. Det gör nog de flesta; man låtsas vara glad när man är ledsen för man vill eller orkar inte berätta om sin smärta. Man låtsas vara pigg och engagerad när man egentligen är trött. Samhället kräver mycket. I alla fall om man vill passa in och känna sig delaktig.

Det tär på krafterna, i alla fall för mig. Samhället gör mig många gånger mentalt trött. Hög puls, hetsiga åsikter hit och dit, snabba flöden på alla sociala medier; folk är glada, folk är arga, folk är ledsna och allt detta delas på facebook. Jag lägger inga värderingar i att folk delar med sig av sitt liv, men det blir mycket intryck och i ett konstant flöde. Jag är själv inte så aktiv på facebook (gör nåt inlägg ibland). Men det är just av den orsaken. Jag orkar inte. Jag stänger ner, sätter på bra musik, gosar med hundarna, i bästa fall har jag ork kvar att vara kreativ. Att skriva är någonting som för tankarna bort från alla intryck runtomkring och får mig att fokusera på nuet, vad jag vill ha sagt, vad jag vill uttrycka, just nu och här. Språket är bara ett verktyg för att förvandla den där känslan till ord. Instagram klarar jag bättre än facebook, för där är det bilden som talar. Och jag älskar vackra foton, de talar direkt till våra känslor. Det är konst. Det är inte heller samma tempo, inte samma åsiktshets och det är lättare att sålla bort.

Jag kommer ihåg när jag var yngre och jag åkte buss både hit och dit. Det var en underbar stund, för det var ett tillfälle då jag fick vara för mig själv. Jag hade alltid musik i mina lurar och så satt jag och tittade ut genom bussfönstret och upplevde ett parallellt nu. Musiken i kombination med omgivningen utanför väckte tankar och inre berättelser. Medan alla jämnåriga satt och pratade försvann jag ut i en annan värld.

Man brukar ju prata om av- och påknapp när det kommer till hundar. Jag upplever lite att jag själv är ganska mycket av och på. När jag ska prestera intar jag den rollen. När det är över stänger jag av. Tror också att det är väldigt viktigt för mig, för att jag ska orka. Men det handlar inte bara om ork, utan även om vilja. Jag älskar att vara för mig själv. Jag älskar att vandra in i mitt parallella nu, där jag kopplar bort allting som har med denna världens stress och hets att göra. Det är ett aktivt val jag gör att dra mig undan.

Åter till mitt hem. Mitt hem är inte bara en trälåda där jag bor. Mitt hem är min fristad, där jag stänger av, där jag ska samla kraft och där jag ska vara trygg. 

20171206_202610

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s