Flockliv och flockhantering

Posted on Updated on

Det är få ämnen inom området hund som fascinerar mig så mycket som det här med flockliv. Visst, min egen relation till hunden är superviktig och någonting jag jobbar med hela tiden, men sen har vi det här andra, det som jag själv upplever som lite mer komplicerat, och det är hundarnas relation till varandra.

Och har man fler än en hund så är det här med hundspråk, hundars relation till andra hundar och flockhantering någonting som man kommer att behöva möta förr eller senare, i olika grad.

Hikus uppfödare Sandra har ju en utbildning inom flockhantering som ska vara grymt bra, men på grund av att vi precis hade startat upp företaget då så hade vi inte möjlighet att ta ledigt. Men nu i år kommer vi att vara där!

I alla fall, till dess får vi hantera det här bäst vi kan, fråga duktiga människor och bara ha en känsla för individerna i vår flock. För det handlar mycket om det tror jag, vilka individer som är i flocken. Jag har pratat både med människor som har det lite mer hårdnackade sättet att se på flocklivet; att hundarna ska tillåtas att uppfostra varandra och att man inte ska ingripa för mycket, och med människor som förespråkar fler ingripanden och att man ska skapa bra förutsättningar för hundarna. Fast det låter lite fel, för alla jag har pratat med har gedigen erfarenhet och alla vill naturligtvis hundarnas bästa. Sen har man olika synsätt på hur man åstadkommer en harmonisk flock.

Om jag utgår ifrån mig själv så har jag egentligen bara haft en ”flock” i en tre, fyra år. Innan dess hade jag ett par hundar som kom bra överens och som inte konkurrerade med varandra. Att bara ha Amy och Dia var inte att ha en flock, inte ens att ha två hundar som skulle förhålla sig till varandra. De var som i symbios, två i ett. De bråkade aldrig, var aldrig ens sura på varandra, det var aldrig spänt mellan dem, ALDRIG… Amy var som en storasyster till Dia, och Dia dyrkade henne.

Sen har jag ju utökat den lilla duon med först Wynee, aussien, som var en hetlevrad men helt underbar tjej. Hon och Dia hade en del duster innan de blev världens polare. Wynee blev efter en tid en väldigt fin medlem av den lilla flocken. Tyvärr tvingades jag att omplacera henne när mitt ex fick hjärnblödningen, då Wynee krävde väldigt mycket och jag inte visste hur många år jag skulle behöva ägna mig åt sjukhus och rehabilitering. Men jag saknar henne otroligt mycket. Hon var en frisk fläkt, vi tränade agility och jag levde ett vallhundsliv för en liten tid.

Sen kom Karak, min fina gosse. Han blev snabbt vän med både Amy och Dia och den trion var förhållandevis problemfri.

Sen kom Akira som för första gången gjorde mitt gäng av hundar till en riktig flock. Det uppstod dynamik som jag aldrig sett tidigare, jag fick vara med och betrakta individerna och hur de förhöll sig till varandra. Akira och Dia var lite svåra, nära i ålder och lite stressade båda två. Det resulterade i ett par uppgörelser som jag var där och avbröt. Som ni vet gick Dia bort i augusti, och det hann nog aldrig bli riktigt avslappnat mellan henne och Akira, även om det hade blivit bättre. Min älskade Dia, så otroligt saknad…. finns inga ord…

Efter det har ju flocken utökats med Hiku och senast Chilly. De fungerar jättefint med de äldre tikarna, men kan vara riviga mot varandra.

Det ökande antalet hundar i flocken har fått mig att fundera mycket på det här med flockliv och flockhantering. Jag har några få enkla utgångspunkter:

Jag vill inte ha en flock i ständiga konflikter. Det beror på att det är påfrestande för mig men framför allt för hundarna. Visst kan hundar hamna i konflikter precis som vi människor. Det kan vara över nåt tuggben, sovplats, utrymme eller en löptik. Många gånger kan vi ju lyckligtvis gå vidare med vårt flockliv med bara lite mer uppmärksamhet på dessa resurser som kan orsaka konflikter. Men ibland kan hundar bråka väldigt mycket över olika resurser i vardagen. Mat, husse, matte, soffan, hundkojan, märgbenet osv. Då anser jag att man måste separera hundarna på mer regelbunden basis, så att de inte ständigt ska behöva gå omkring och vakta sina resurser.

Hundar som verkligen inte tycker om varandra ska inte behöva leva ihop. Och de ska inte heller behöva arbeta ihop, till exempel i ett hundspann. Nu syftar jag på individer som morrar så fort de ser varandra, som är uppenbart obekväma i varandras sällskap och som inte kan vara tillsammans utan att de måste avskiljas med stång, munkorg och dyl.

En hund ska aldrig behöva gå och vara rädd för en annan hund. Mitt jobb som matte är att se till att alla individer i flocken har en trygg och harmonisk tillvaro.

Det sätter spår i hundar av att bråka med varandra. Särskilt som liten valp att bli tuktad av en vuxen hund. Jag menar inte den här uppfostran som många hundar ger åt våra kära valpar. Många vuxna hundar gör jobbet utmärkt. De visar vägen, ibland sätter de ner foten, men framför allt är de kärleksfulla och snälla! Vi har två såna individer i vår flock här hemma och det är Akira (som inte är så himla gammal själv, men tar på sig jobbet med bragd) och Amy (typ världens snällaste hund).

Men vad behöver en valp lära sig? Jag kan tänka mig att det kan vara lärorikt om en vuxen hund säger till att ”nu får du lugna dig”, eller att ”du kommer inte och stjäl min mat”. En bra förebild är någon som har pondus men också en massa välvilja och vänlighet. En hund ska kunna säga ifrån, men aldrig gå över gränsen, och den ska avbryta när den andra hunden visar lugnande signaler och ”undergivenhet”.

Lite samma sak som i människovärlden faktiskt. En förebild för våra barn ska ju vara en trygg, vänlig och pedagogisk vuxen. IMG_4668 (2)E

3 thoughts on “Flockliv och flockhantering

    wildfurmonsters said:
    20 januari, 2018 kl. 08:40

    Väldigt bra inlägg Johanna! Jag håller fullständigt med dig i det du skriver, sunda tankar som jag delar till fullo ❤

    Gilla

    Äntligen vinter – Team Wild Furmonsters said:
    20 januari, 2018 kl. 09:04

    […] titta på dem när de leker och busar med varandra. Min vän Johanna skrev precis ett väldigt bra inlägg om flockliv och det hon skriver är så viktigt och stämmer så bra. Jag är verkligen glad över […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s