Vardag

Isen, skogen och löpet

Vi har haft isgata ett tag och solen värmer på ett vårlikt sätt. Jag har varit lite kluven, för visst kan det vara skönt att gå ut utan flera lager kläder och känna solen i sitt ansikte. Våren kan vara riktigt mysig. MEN, det är mest att jag inte känner mig färdig med vintern. Det är för tidigt.

Men nu längtar jag mest efter att isen ska försvinna så att man kan börja köra barmark. Under tiden har vi gått i skogen, vilket också är livskvalité. Och jag älskar skogen om våren och hösten. Mossan, marken som suger åt sig solljuset som silas genom löven. Stillheten. Friheten.

 

Sen har vi det här med löpet. Allra käraste Hiku har nu löpt i 5 veckor och 3 dagar, varav höglöpet har pågått i 15 dagar! Rekord i vår flock kan sägas. De första tre veckorna var tack och lov lugna, det var knappt så att man märkte på pojkarna att hon löpte. Däremot är det ju ett evigt pussel med hanhundarna, var de ska vara, vem som ska med och inte med, vem som ska vara inne och vem som ska vara ute. Och sen smällde det ju, precis då jag skulle till Koppången och tävla. Sedan dess har det varit gap och skrik, ylande körer dygnet runt och en bitch till löptik. Hiku springer fram till hanhundarna och flörtar med dem genom hundgårdsgallret, och sen när de visar intresse så skäller hon ut dem efter noter. Ja, det hade varit superskönt att ha hundgårdar lite mer separerade från varandra. Vi har en hundgård som har en sluss mellan sig och de andra hundgårdarna, men där vill vi ha Ragnar, då han och Ty inte alls diggar varandra just nu.

Ragnar… De förra ägarna nämnde att han blev väldigt stressad av löp och att de hade funderat på att kastrera honom. Hittills har vi inte märkt av det, Chillys löp var kort och lättsamt. Men nu! Han skriker värst av alla och är väldigt stressad och mår dåligt, så vi inser nu att deras tankar om kastrering är befogad. Så vi kommer testa med kemisk kastrering först, för att se hur det funkar.

Fredag idag, och ÄNTLIGEN börjar det kännas som om löpet är på väg att lägga sig. I morse när jag gick ut för att ge dem mat så hade den värsta intensiteten försvunnit. Det är så fascinerande hur snabbt man märker detta. Över en natt, bokstavligt talat. Så 5 krävande veckor är förhoppningsvis på väg att få ett avslut.

IMG_8304 (2)E

Kärlekskrank Ragnar

2 reaktioner till “Isen, skogen och löpet”

  1. Jobbigt läge! Jag har både en tik och en hane och förstår problematiken. Vi gjorde först en kemisk kastrering på våran hane som fungerade bra, men han visade ändå stort intresse för tiken under löp. Enligt veterinären är det inte 100% säkert heller om hundarna väl råkar para sig. Vi valde sen att göra en kirurgisk kastrering så ska bli spännande att se om det blir någon skillnad nu vid nästa löp 😌

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s