Drag, Träning, Vardag

Slädkörning i Venjan

Less så in i norden på denna lerslaskiga vintervåren som vi har här i Uppland, och med själen kvar i Järvsö så bestämde jag enväldigt att det fick bli en tripp upp till Venjan den här helgen, till Asinja, där vi firade det nya året. Det tar ungefär fyra timmar från oss till den lilla byn utanför Mora, och det funkar ju faktiskt för en resa på fredag efter jobbet. Kvällen innan hade vi packat och hivat upp släden på skåpbilstaket, och sen stod den där redo.

Då vi åkte efter jobben var det sent när vi kom fram och vi installerade oss i den mysiga gäststugan. I Venjan var det snö så det hade räckt till oss i Uppland också. Snövallarna låg som höga murar kring och den i övrigt välskottade uppfarten. Vi tände en brasa, spelade lite spel, tog ett glas vin och gick sedan och lade oss.

Lördagen bjöd på soligt och vackert väder, perfekt för våra mushing-planer! Asinja guidade oss bort till ett skoterspår som skulle ta oss iväg ut i härligheten. Jag och Andreas körde varsitt spann den här gången; jag körde Ty, Akira och Tempo och Andreas körde Chilly och Ragge. Amy har inte varit i form den senaste veckan, så det fick bli vila för hennes del. Vi riggade upp slädarna och jag och Asinja kom iväg först, och Andreas något efter.

Det är alltid lika underbart att komma ut på skoterlederna. Här hemma tar vi vad vi hittar; småvägar och skogsvägar, och man hoppas alltid att det ska vara tillräckligt med snö, eller att det ska vara plogad så att man kan ta sig fram. Men när man står där på släden i skoterspåret så inser man hur det är tänkt att det ska vara. Det är ingen ny upptäckt. Men den slår lika hårt varje gång.

Det blev en tur på 13 km, med en fikapaus i solen och hundarna på stakeout. Spåren var tunga och hundarna fick jobba. Långsamt och harmonisk lade vi kilometer efter kilometer bakom oss. Jag har inte bråttom, det måste inte alltid gå fort. Och även om man längtar efter det där sammansvetsade teamet som flyter fram som en enhet så vet jag att det måste få ta tid. Vi har ett gäng unga hundar. Vi har en gamling, vi har olika raser. Det har varit en del förändringar. Med tanke på detta tar vi oss fram bra, och vi har roligt tillsammans. Det som jag tycker känns jobbigast just nu är att säsongen är så kort för oss nere i Uppsala. Det var just det som gjorde att vi bestämde en till träff i Venjan, och 14 dagar, för slädkörning i Nornäs. Men då åker jag själv och tar med mig två eller tre av hundarna.

Medan jag försöker klamra mig fast vid den här säsongen så går tankarna ofta till nästa. Att jag vill få lite mer struktur på mitt liv, på träningen. Sedan jag startade företaget har det (förståeligt nog) varit väldigt mycket jobb. Det har varit ofantligt roligt och lärorikt och jag trivs hur bra som helst på hunddagiset nu, men det som är kvar är att hitta tillbaka till vardagen, till rutinerna och till fritiden. Jag är en person som behöver koppla bort jobbet och byta till vardagskanalen och passionen för draghundarna här hemma.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s