Sista slädföret, en tvååring och soffan som gjorde susen

För två helger sedan kom det in en soffa i vårt vardagsrum och i våra liv som skulle åstadkomma stora förändringar i vår tillvaro. 

Vårt hus har en lite knepig planlösning, med två större rum som skapar en förvirring kring valet av vardagsrum, vilket för mig borde vara en självklarhet i varje hem. Den senaste tiden har vi haft matbord och stereo i det ena rummet, samt två fåtöljer där hundarna brukar vila. Det andra rummet har varit TV/data-rum med soffa, TV och skrivbord med dator. Detta möblemang har varit helt ok, ändå har det känts som om någonting har fattats. Ett riktigt vardagsrum liksom. Vårt problem är också att det inte riktigt finns någon bra plats för matbordet. Så vi klurade och klurade, och för två veckor sedan tog vi ju in soffan och möblerade om. Jag fick mitt vardagsrum.

Men det skulle visa sig att jag fick så mycket mer än så. Soffan har nu blivit en naturlig mötesplats för mig och hundarna. Det är gruppen som är mest ute; Ty, Tempo, Hiku och Akira, som nu kommer in varje kväll och gosar med mig i soffan. Det har visat sig att den här soffan skulle ändra på väsentliga delar i min relation till Ty och Tempo.

Ty och Tempo är två helt underbara pojkar; så snälla, positiva och arbetsamma. De funkar superfint i flocken och de har riktiga dragskallar. Men eftersom de inte har kunnat vara inne lika mycket som de andra har jag upplevt att jag missar lite i relationen till dem. Visst kan man gosa ute i hundgårdarna. Men för mig blir det inte riktigt samma sak som att krypa ner i soffan framför TV:n tillsammans. Ty och Tempo är dessutom väldigt livliga grabbar, så det är ofta fart och fläkt, inte så mycket ”bara vara”.

Men sedan soffan kom in har jag allt det där. Tempo ligger ofta i mitt knä och myser. Ty kommer och sätter sig tätt intill mig. Lägger huvudet mot min axel. De har verkligen lugnar ner sig och kommit tillrätta, och jag är som på rosa moln där i soffan. Ty har lugnat sig och Tempo har blivit lite mer framåt, busar lite med oss, vilket han aldrig gjort tidigare. De har till och med slappnat av så pass mycket inne att de har somnat.

PSX_20190403_205840

Den tredje april fyllde Chilly två år! Chilly är en tjej som väcker nåt starkt inom mig. Moderskänslor kanske man skulle kunna kalla det. I mina ögon är hon fortfarande den där lilla försiktiga valpen. Chilly har utvecklats mycket och är betydligt mer framåt nu än när hon var liten, även om hon fortfarande kan vara lite skeptisk och reserverad. Men hon är samtidigt positiv och vänligt inställd till människor och de flesta andra hundar.

Chilly är nog den mest tillgivna hund jag har träffat, bortsett från Dia. Hon ligger gärna ovanpå en i sängen och borrar sitt ansikte mot ens eget. Då exploderar mitt hjärta i kärleksstorm. Hon är lätt att ha att göra med, men hon är lite mer komplicerad när det kommer till flocken. Hon har kort stubin och är osäker, hon kan agera innan hon tänker och hon har starka känslor. Det är en känslig tjej och mitt hjärta slår för henne, hårt och intensivt. Grattis älskade tjej! 

PicMonkey Collage

Förra helgen trotsade vi plusgraderna och körde släde i Nornäs tillsammans med två vänner. Föret var tungt och hundarna fick jobba på hårt. Jag åkte själv och hade med mig Hiku, Ragnar och Akira, medan de andra hundarna var kvar hemma med Andreas. Det var otroligt mysigt att komma iväg igen.

 

Det var sista slädturen för den här säsongen. Nu ska vi bara få till lite barmark innan den varma våren är här.

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s