Vardag

DW-träning och inspiration

Den här helgen har det hänt en del, framför allt inuti mitt huvud. För det första har jag verkligen tillslut hittat det här med DW-träning och insett att det bara är så fantastiskt kul helt enkelt. Så här när dragsäsongen är över så är det kul att ta tag i sommarens träning. Vi ska backa bandet några steg och bygga upp från grunden, som jag har nämnt förut.

Ty går fortfarande sin antistressplan och han har landat en hel del i sig själv känns det som! DW-träning kommer att bli perfekt för honom sen när det gäller att bygga upp muskler utan stress, detsamma med Tempo och Ragge.

I lördags tog jag en sväng med Hiku och Akira, där Hiku fick på sig selen och dra kätting. Jag var ju tvungen att testa så att selen satt bra, sådär dagen innan vi skulle gå kurs. Igår gick vi DW-kurs hos Sara jag och Hiku, och det var verkligen roligt. Hiku jobbade på som om det var det naturligaste i världen. Det är så otroligt roligt att gå kurs så där också, och få lite egentid med Hiku. Och hon älskar ju all form av uppmärksamhet. När jag kom hem hade jag mersmak för detta, så Ragnar fick låna Hikus sele och så tog vi en sväng. Alltså wow, vilken energi han fick och vad han älskade det! Direkt när han förstod att det var arbete som gällde så fick jag öka på stegen för att hinna med. Den gossen älskar ju verkligen att arbeta med kroppen, så det här passade perfekt för honom. Så nu måste jag ju fixa en sele till honom också. Vi syr selarna på hundcentret, och jag är just nu under upplärning.

 

 

Det som också har hänt i mitt huvud är att jag har insett att vi behöver göra vissa förändringar här hemma. Man blir ju aldrig klar med hundgårdar, hägn osv. Det beror ju på just det faktum att polarhundar har en tendens till att bli fler. Och fler. Och nu är vi faktiskt uppe i åtta hundar. Det är ju en sak om man bor på en stor gård, men vi bor i ett inte allt för stort hus på en inte allt för stor tomt.

Vi funderar på att göra ytterligare ett hundgårdskomplex på andra sidan trädgården, då vi känner att Ragge bör ha lite mer space till hanhundarna, och detsamma gäller Hiku och Chilly. Vi behöver också göra om rutinerna så att ett par är inne åt gången, och resten ute. För valpens skull bland annat. Men också för att det skapar ett lugn som alla behöver. Så idag har jag suttit och skrivit en noggrann plan över hur en vanlig dag ska se ut, från morgon till kväll, och natt. Det är lite att ta ställning till. Vilka ska vara ute på natten och vilka ska vara inne? Vilka ska sitta tillsammans, äta tillsammans? Vilken typ av aktivering ska varje hund få, hur ofta och vilka dagar? Vilka ska följa med till jobbet?

Just på grund av det här med de nya rutinerna, tillsammans med mersmaken för DW-träning, har gjort att inspirationen är på topp. Jag känner mig verkligen manad att ta tag i det här och göra det riktigt bra! 

20190510_200610

Nuvarande hundgårdskomplex

Tankar om hundar och hundträning, Vardag

Den kravlösa, genuina kärleken till en hund

Det är sorgligt att se när relationen mellan hundägare och hund drunknar i en massa krav. Att träna in kommandon och färdigheter är en sak, men relationen måste få komma först. För att man överhuvudtaget ska kunna ställa krav på en annan individ måste det finnas en relation och en tillit i grunden, annars är man ju bara en maktutövare.

Ibland stöter man på hundägare som verkar tro att man ska TRÄNA in allt, oavsett om det är med hårda tag, eller klicker och godis. Hunden har blivit lite av en robot. Eller ett föremål som främst verkar främja hundägarens ego. De flesta blir ju lite mallig när ens hund är ”lydig och duktig”. Men det kan väl också vara att man helt enkelt tror att det är så man ska göra, att det förväntas från omgivningen. Men hur uppfostrar vi våra barn? Inte är det med klicker och godis. Vi gör det med kärlek, kunskap, sunt förnuft, och så lite mer kärlek. Vi skriker inte på dem eller tar dem i örat om de gör fel (hoppas jag i alla fall!!) Vi visar dem på ett pedagogiskt sätt vad vi vill att de ska göra. Och vad kräver vi av våra barn? Inte att de ska gå fot vid vår sida, inte att de ska vara lugna i upphetsade eller nya situationer. Jag kräver aldrig saker av min hund, jag kan bara se till att jag själv har gett hunden verktygen, förutsättningen och träningen.

IMG_9748 (2)EM.jpg

Vet ni vad jag imponeras över, vad som gör mig varm i hjärtat? Det är föräldrarna i matvarubutiken med sina skrikande ungar som fortfarande lyckas behålla ett stoiskt och pedagogiskt lugn. Hundägaren som inte skäms över sin yviga hund som gör allt som man inte får, utan istället har allt fokus på att hjälpa sin hund. Människor som kan se humor i de mest bittra stunder och folk som kan se positivt när livet slås i spillror. Folk som har varit med om det mesta och mer, och som fortfarande har ett positivt sinne. Folk som bemöter kritik genom att lyssna och ta in. Hundägaren som öppnar sina armar välkomnande mot sin hund som springer mot dem i all den glädje som bara finns hos hundar. Men ärligt, finns det något mer underbart? När man har varit ifrån varandra och ska återförenas, att bara kramas, pussas och visa all sin kärlek?  Den här tanken att man ska ignorera hunden tills den är lugn ger mig kalla kårar. Det känns både förlegat och som om man har glömt att hundar och människor är två olika arter.  Den vargen som är högre i rang visar ”dominans” när den kommer tillbaka till flocken. Jag ser ju det här mellan hundarna i min flock, men VI ÄR INGA HUNDAR. Vi är människor, och det vet hundarna mycket väl om. Att glatt hälsa och visa kärlek efter att man har varit ifrån varandra tror jag stärker relationen.

IMG_9427 (2)E

Jag tror också att vi så oerhört lätt hamnar i en ond cirkel, både när det handlar om barn och om hundar. De bråkigaste barnen blir oftast mer bestraffade, vilket i sin tur ökar problemen. Det är svårare att tycka om ett bråkigt barn vilket gör att vi behandlar individen annorlunda, vilket i sin tur påverkar hur de beter sig. Så här är det ju också med hundar. Jag brukar försöka tänka att de bråkigaste individerna egentligen behöver mest kärlek och acceptans. De hetsigaste hundarna behöver vägledas, de känsliga behöver skyddas. Man kanske tänker att en känslig individ behöver härdas, men det ökar bara osäkerheten om inte träningen sker i trygghet och i små steg. En känslig individ måste känna att den har kontroll över situationen och att de bemästrar den för att det ska kunna bli en positiv lärdom. Är väl därför vi är så försiktiga med att släppa ihop valpar med äldre hundar numera. Man vet inte riktigt vad de äldre hundarna bär på, och risken för omriktade beteenden kan bli stor.

Ta hand om era två- och fyrfotade. Lyssna på dem , ge dem kärlek, visa att de är älskade NO MATTER WHAT! ❤

20190513_201159

Vardag

Vindeln tur och retur – välkommen valp!

I två år har vi väntat, då tiden inte har varit inne. Vi har många unga hundar hemma som behöver vår tid och vårt engagemang. Redan förra våren bestämde vi oss; nästa vår, då får det bli en valp. Vi älskar sommarvalpar, då kan man fokusera på valpen, på att mysa och bara vara, gå i skogen osv, utan att vara mitt uppe i en dragsäsong.

Och här är vi nu. När våren närmade sig började jag höra mig för. Pratade med dem jag har förtroende för och de som vet vad jag är ute efter. Kikade på vilka valpkullar som var planerade. Det vi var ute efter, och alltid är ute efter, är en individ med bra dragskalle (behöver dock inte vara någon elit och jag är egentligen inte så intresserad av topphastigheter) och med ett mjukt sinnelag. Det ska vara en uppfödare som lägger stor vikt vid god djurhållning och aveln ska främja en god mentalitet hos hundarna.

Jag har kikat på Indian Tribe ett tag, så när jag fick tipset om att de hade en färsk valpkull så kändes allting rätt. Så i lördags tutade vi iväg 65 mil norrut för att hämta hem vår lilla tjej.

Det är alltid lika jobbigt varje gång; det här när man svänger in på en riktig draghundsgård med stora ytor och fantastiska omgivningar. Hela mitt inre skriker att jag vill också bo så här! Men jag är i en tid i livet då jag bara inte kan flytta. Jag har äntligen, efter många års kämpande, lyckats skapa mig en sysselsättning jag älskar och arbeta med någonting jag brinner för. Jag kan bara inte lämna det, inte nu. Och jag kan inte skiljas från min tvillingsyster. Men, det vi har pratat om är att skaffa ett fritidshus någonstans dit man kan åka och njuta av naturen och lugnet, köra släde med hundarna och tända en brasa på kvällen.

Hur som helst så fick vi träffa dessa trevliga människor som bor så underbart, och vi fick hälsa på alla deras hundar. Och för att inte tala om valparna. Det var som en virvelvind av glada och sociala små mjukisar som alla skulle upp i knät, slicka i ansiktet, bita i skorna och i min hästsvans. Man är ju i paradiset!

Vi skulle få välja mellan två tikar som var till salu, och det var ju absolut omöjligt. De var otroligt lika, både till utseende och beteende. Sociala och orädda. Tillslut enades vi om att ta den ena som hade lite mer av en mask i ansiktet, vilket vi är svaga för! (Tänker på Chilly) Så det fick bli Indian tribe husky’s zia pueblo, kallad ”Embla”.

IMG_9830 (2)E

IMG_9785 (2)E

IMG_9926 (2)E

Hemresan gick nattetid, men fördelen med det var ju att det var minimalt med trafik. Vi och lastbilarna. Och Embla sov faktiskt under större delen av resan. Efter ett dygn med många timmar bakom ratten, en upplyst högakustenbron i nattmörkret och en sovande valp i knät var vi äntligen hemma, stuvade om hundarna lite, tog med oss Embla in i sovrummet och sov som två klubbade sälar.

20190512_035604

Så nu är hon här, och nu börjar vår resa. ❤

Tankar om hundar och hundträning

Att löpa linan ut; om bestraffning och dominans

Jag har alltid mycket funderingar kring det här med att använda sig av positiva, belöningsbaserade metoder inom hundträning, samt om flockliv och dominans. Att säga sig använda positiva metoder är inte samma sak som att verkligen göra det, i begreppets rätta bemärkning.

När man arbetar belöningsbaserat på riktigt, är det så att man gör det till 100% eller inte alls? Orsaken till min fundering är att själva grunden som denna ”träningsform” vilar på är en gedigen forskningsbas som säger att belöning fungerar bättre än bestraffning, samt att bestraffning som åtgärd är förenat med en hel rad av ”biverkningar”, bland annat att det skadar mer än det hjälper, och att detta gäller oavsett situation, ras och individ.

Och sen tror jag att många använder bestraffningar utan att veta att det är just bestraffningar.

Så vad är egentligen en bestraffning? 

En bestraffning används för att stoppa eller minska ett oönskat beteende genom att antingen tillfoga någonting obehagligt (positiv bestraffning) eller avlägsna någonting positivt (negativ bestraffning). Det viktiga att komma ihåg när det gäller bestraffningar är att det är mottagaren som bestämmer vad som är en bestraffning, och inte avsändaren. Alltså är det hunden som avgör vad som är bestraffning eller inte; och inte du. Du kan tycka att ett barskt NEJ inte är en bestraffning, men om hunden upplever det som obehagligt så är det det. På samma sätt kan du ryta NEJ hur mycket du vill, men om hunden inte upplever det negativt så är det inte en bestraffning. Ett NEJ kan till och med vara en förstärkare, t ex om du har betingat ett mjukt nej med att hunden får godis för att komma till dig, eller om hunden gör saker för att få uppmärksamhet, och genom ditt NEJ så har den fått just det den ville ha.

Huruvida någonting gör fysiskt ont används tyvärr av många som ett argument till om det är en bestraffning eller ej. Men en bestraffning behöver inte göra fysiskt ont. Allting du gör för att få stopp på ett beteende och som är obehagligt för hunden är en bestraffning. Sedan kan ju en bestraffning göra mer eller mindre skada. Hunden tar förmodligen mer skada av att blir slagen än av att bli verbalt tillrättavisad. Men det handlar också väldigt mycket om individ och situation, precis som för människor.

Så alltså, bestraffning och aversiva metoder innefattar allting som innebär ett obehag för hunden; t ex strypkoppel, tillrättavisning, att ryta NEJ, att skrika på hunden, att fysiskt eller psykiskt pressa en hund till att utföra ett beteende, att rycka i kopplet, att kasta skramlande saker efter den, att ta tag i nackskinnet och att nypa i öronen osv. En bestraffning kan också vara att ignorera en hund som är i behov av sin människas stöd.

Om flockbildning, rangordning och dominans

Hela bestraffningstänket verkar var ursprunget ur en tanke där hunden ingår i en strikt hierarkisk rangordning där människan står högst. Den här tanken har så många fel. Dels så existerar det ingen rangordning mellan människa och hund, helt enkelt av den anledningen att vi är två olika arter. Hunden ser oss inte som andra hundar i en flock. Jag tycker också att det är intressant att man hävdar detta med ”flock” mellan hund och människa, men man tar bara ut den där delen som handlar om rangordning och dominans, men verkar glömma alla andra aspekter av flocklivet, nämligen närhet, kärlek, att man äter tillsammans, jagar tillsammans, sover tillsammans osv. Det finns en konstig mänsklig idé om att flocklivet är rått, tufft och kretsar kring detta rangordningssystem. Nu pratar jag om idén om vargflocken, för jag har inte mycket kunskap om flocksystem inom andra arter och där kan det kanske se ut just så. Men det jag vet är att vargars flockliv är långt ifrån det flockliv vi tänker att vi måste bemästra i förhållandet till våra egna hundar. Dessutom så visar forskning på att hundars sociala samspel med varandra ligger långt ifrån vargarnas flocksystem.

Vargflockar består av ett föräldrapar och barn i olika generationer och det är en mycket sluten grupp. I en vargflock förekommer ingen statisk dominansordning, men däremot är föräldrarna det enda reproducerande paret, vilket ger dem fördelar i situationer med begränsade resurser, vilket är den etologiska definitionen av dominans. Det reproducerande paret är de enda som får avkomma, men däremot varierar de övriga rollerna i flocken. Den som leder vägen är inte nödvändigtvis densamma som leder jakten, eller den som hittar en bra viloplats. Det handlar om samarbete, mer än rangordning. Det handlar också om ömhet och kärlek för individerna inom flocken. Det handlar om hur man undviker konflikter. Dominans definieras inom etologin som ”företräde i en situation med begränsade resurser”. Det handlar alltså om motivation. ”Vilka är oftast de mest motiverade i en grupp av hundar?” frågade Sandra på utbildningen packmanagement hos Hundsteg. ”jo, de unga individerna!” Dominans är ett förhållande, inte en egenskap! 

Så hur ser dominansordningen ut hundar emellan? Om man utgår från etologins ”företräde i en situation med begränsade resurser” så blir det tydligt att dominans blir mer utpräglat i en miljö där det finns konkurrens. Jag tror att de flesta hundägare som har många hundar strävar efter att få en konkurrensfri vardag; alltså att man har ett överflöd av resurser så att hundarna inte ska behöva konkurrera om saker. Det gör ju också att allting om rangordning och dominans blir relativt oviktigt. Självklart styr vi som människor över vad som är tillåtet och inte, vilka rutiner som tillämpas osv, men som jag själv ser det så handlar det om rutiner och regler som vi har kommit fram till med hänsyn till varje individ i flocken, precis som en familj av människor som har sina egna regler och rutiner baserade på vilka individer som ingår i familjen. En hund som hela tiden behöver ha kontroll mår oftast inte bra. Det handlar inte om dominans. 

Forskning har också kommit fram till att hundar inte formar flockar på samma sätt som vargar, så vargarnas strikta flockbildning återfinns inte bland ”vilda hundar”, alltså kringstrykande hundar i andra länder. Strykarhundar verkar forma tillfälliga grupper för att kanske sedan splittras. De lever med andra om tillfälle ges, men formar inga stadiga roller. Därför är det närmast långsökt att jämföra vargars flockbildning med hundars. Överlag tycker jag att jämförandet mellan vargar och hundar är för utbrett och överdrivet. ”Hundar är inga vargar” deklarerar Per Jensens i sin fantastiska föreläsning med samma namn. Det är nog dags att låta hundarna vila från sitt arv från vargen! Ny forskning har ju också visat att hunden som art är mycket äldre än man tidigare trott! Hunden och vargen har mycket gemensamt, absolut! Men de har också en hel del som skiljer dem åt, viktiga delar. Delar som gör att vi kanske inte ser hunden som en egen art. 

Jag hoppas och tror att vi blir allt fler som tar till oss av ny forskning, som verkligen vill det bästa för våra hundar, och som hjälps åt att förkasta alla förlegade metoder! 

IMG_9274 (2)E

Träning, Vardag

Välkommen maj och spännande framtid!

I vårt hägn hemma, som vi kallar Äppellunden, har äppelträdens knoppar börjat öppna sig och små, hopkurade och popcornliknande blommor har rest sig mot solen. Idag är det första maj och här hemma är det vårstädning av bilar, dammsugning av hundhår samt spår som gäller idag.

IMG_9689 (2)E.jpg

I söndags var det sista tillfället för aktiveringskursen med Hiku, och det var spår som var dagens tema. Jag ska erkänna att jag faktiskt aldrig har spårat med Hiku, även om jag tycker att det, samt sök, är en av de absolut bästa aktiveringsformerna för hund. Nosarbete, att jobba mentalt. Och vad ska man säga om denna tjej, mer än att hon är grym! Med lite hjälp på traven fattade hon galoppen! Bästa Hiku ❤ Det har varit så himla kul att gå kurs med henne, och i maj fortsätter vi med DW-kurs!

IMG_9477 (2)EIMG_9555 (2)EIMG_9660 (2)E

Det här med spår gav mig mersmak, så idag har jag lagt spår åt alla sju hundarna! De fick två spår var.

Idag är det dag 15 i Tys antistressplan och dags för lite nosarbete, så han var först ut. Jag lade två enkla spår och han klarade det galant. Inte bara att han förstod vad han skulle göra, han tog det också överraskande lugnt och metodiskt. Det är fantastiskt hur mycket som händer med Ty just nu, hur mycket han växer.

Amy är ju nästan lite rutty nu så det var inga konstigheter, får öka svårighetsgraden snabbare tror jag. Hiku, som gjort detta i söndags var lite övertaggad, så fick samla ihop henne först. Ska nog göra det lite svårare för henne också. Chilly var jätteduktig från start till mål, förstod genast vad hon skulle göra. Fördelen med Chilly är att hon är så lugn av sig, och hon tänker först och handlar sen. Ragnar var lite fundersam under första spåret, men det andra gick superbra. Han var väldigt försiktig och tyst när han jobbade, så jag undrade först om han nosade överhuvudtaget, men hörde sen små tysta ljud från nosen. Tempo hade lite svårt med koncentrationen, så fick hjälpa honom mycket, och då jobbade han jättefint. Akira spårade som om hon aldrig gjort annat, förstod på en gång att det fanns nåt spännande på slutet och försökte fuska, så med henne får jag göra det svårare nästa gång!

Efter detta var vi helt slut, både jag och hundarna. 

Innan spårandet körde jag och Andreas vårstädning av bilarna, både hundbilen och vår nya lilla pärla! I månader har vi diskuterat hit och dit hur vi ska göra med bilar. Det är inte helt lätt när man, som vi, har 7 hundar och vet att vi kommer att få fler. Ska man ha skåpbil eller personbil med släp? Dessutom behöver vi varsin bil att ta oss till jobbet med, och eftersom jag har en bit till jobbet vore det ekonomiskt med en bil som inte drar så mycket. Så vi kom i alla fall fram till att vi borde ha en liten, billig pendlarbil. Och i lördags bar det av mot en bilfirma och hem kom vi med en liten söt hyundai i20. Om man jämför skatten och hur mycket den drar per mil med vår skåpbil kan man ju bara garva.

20190427_171000

Sedan kom nästa problem. Ty får ju inte vara i hundgård nu, vilket betyder att jag måste ta med honom till jobbet; i den lilla bilen, om den nu ska fylla någon funktion. Först satt jag och googlade på bilburar, men sen kom jag på att vi ju faktiskt hade en stod transportbur i garaget, som funkar i alla fall tills vi skaffar någon annan. Sätena i bak fälldes fram och in med buren. Inte illa! Vi premiäråkte med den till elljusspåret i Heby och gick en promenad med Akira.

Välkommen maj, med allt vad du innebär! Det kommer att bli spännande nu, då det blir en hel del förändringar, både på hundcentret och privat. Bland annat är tanken att det ska bli en liten till fyrbent familjemedlem här, om allt går som planerat ❤