När den mest säkra tvivlar…

Det är inte ofta jag tvivlar på mina livsval och min passion för draghundslivet. Men ibland drabbas även den mest säkra av tvivel.

Jag har spenderat denna weekend i Amsterdam tillsammans med min mamma och min syster, en fantastiskt trevlig resa och det var väldigt välkommet att få komma bort ett litet tag.

Men jag längtade också hem sista dagen, hem till Andreas och hundarna. Han varnade mig då att vi hade höglöp och skämtade om att jag skulle stanna ett par dagar till i Amsterdam, för min egen skull. Jaja, löp har man ju haft tidigare.

Men det jobbiga är egentligen inte att vi har höglöp, det är att vi har tre löptikar på samma gång. Det har nog faktiskt inte inträffat tidigare, snarare brukar de bytas av. Men det vi står inför nu var jag inte riktigt beredd på. Eftersom vi har tre tikar som löper har vi även tre hanar som inte ska vara tillsammans. Hiku och Akira kan tack och lov vara tillsammans trots att båda löper, men pojkarna separerar vi ju alltid, och sen har vi Chilly, som vi tror är på väg in i löp, då både hon och pojkarna visar tecken på det, men vi har dock inte fått det bekräftat. Men för säkerhets skull är hon inte heller tillsammans med grabbarna. Detta betyder att vi har tre hundgårdar när vi egentligen skulle behöva minst fem.

Så ja, det är väl lite kaos, flytta runt hundar bakom olika grindar i olika rum, i olika hundgårdar, bygga på den nya hundgården så att svetten lackar, ylande hundar nattetid och sommargrannar vart man än vänder sig. Längtan efter den där gården mitt ute i skogen med en massa hundgårdar och utan grannar ter sig än mer lockande just nu!

Det gäller bara att rida ut stormen. Men så mycket till semester och återhämtning har det väl inte blivit.

Som sagt, det är nästan aldrig jag tvivlar på att det är så här jag vill leva. Men med handen på hjärtat så drabbade den ovälkomna känslan mig igår. Att det hade varit SKÖNT och BEKVÄMT med ett normalt liv, en eller två familjehundar och kanske en undulat. Men om jag strävade efter ett skönt och bekvämt liv så hade jag ju aldrig skaffat den här livsstilen, och jag vet ju det. Jag skulle ju inte byta bort det här för allt i världen, it just comes with a price.

Det som är skönt är ju att löp faktiskt går över, och att någon gång blir vi också klar med den nya hundgården. Men det är inte lätt när det dyker upp annat man ska göra hela tiden, och vädret har ju varit minst sagt opålitligt.

Jag har insett efter min Amsterdamresa att det faktiskt är väldigt viktigt att komma bort ibland och göra någonting helt annat. Även om situationen jag kom hem till är jobbig så kom jag ändå hem med lite förnyad kraft. Lite extra ork.

Jag känner mig sugen på att planera in pauser lite mer regelbundet, då jag tror det gör underverk med orken och inspirationen. Det är ett intensivt liv man lever, det är nog faktiskt mer intensivt än vad man själv inser, då man själv hela tiden är mitt uppe i allt.

Kommer man bort ibland så hinner man längta hem, man hinner sakna det man har och förstå varför man gjorde de val man gjorde.

En tanke på “När den mest säkra tvivlar…

  1. Här hemma går vi och väntar på att tiken ska börja löpa, brukar bli kalabalik i vårt lilla hus med tre hanhundar. Min hundgård med tillhörande boxar är inte klar men hoppas att den blir det innan det blir höglöp. Fin hundgård ni bygger!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s