Tredje natten utan Ty…

Nu är det snart dags att gå och lägga sig. Imorgon är det ny arbetsvecka. Men den här söndagskvällen är inte alls som andra söndagskvällar. Inatt är tredje natten utan Ty.

I fredags vid tvåtiden ringde Andreas och berättade att Ty hade rymt från hundgården. En av några grannar hade sett detta och ringt. Jag var på väg att möta en kund i Enköping, men fick avboka mina planer och köra i ilfart hem.

Väl hemma kom grannen över och berättade att Ty hade försökt ta sig in till löptikarna, att han sen hade legat intill huset. Andreas hade bett honom att försöka få in honom i hundgården, men när grannen hade närmat sig hade Ty sprungit iväg. Han rörde sig sedan i området och flera av våra grannar såg honom.

Efter att ha kört runt och letat i tre timmar var jag tvungen att åka och hämta Andreas vid tåget och skaffa något att äta till middag. Efter ett snabbt intag av snabbmat körde vi ut för att söka igen.

Men jag fick gå och lägga mig utan att ha fått hem Ty. Jag hoppades att han skulle komma hem under natten. Det gjorde han inte. På morgonen, då det fortfarande var fuktigt efter natten, gick jag en promenad med Amy för att se ifall Ty befann sig i närheten. Det gjorde han inte.

Jag upprättade ett facebookinlägg som jag delade offentligt och snart hade vi flera som ringde in med tips. Ty sågs då och då i området, men kom längre och längre bort från oss. Så fort vi fick ett tips åkte vi dit, men han var alltid borta vid det laget. Jag vet inte hur många gånger vi har kört fram och tillbaka, stannat och pratat med folk, delat ut vårt nummer ifall de ser honom, ryckt med av hoppfullheten och slagits till golvet av besvikelse och en växande känsla av hopplöshet.

Han har vandrat från bekanta området till ställen vi aldrig varit på. Vetskapen om att han inte hittar hem får mitt hjärta att värka och tårarna som faller är tunga. Jag vill bara få hem honom, så otroligt otroligt mycket! Jag har inte kunnat tänka på nåt annat eller fått något annat gjort den här helgen, allting har kretsat kring Ty. När vi kör på vägarna fantiserar jag ständigt om att få se honom där på vägen, vid varje kurva och krön håller jag andan. Men han är aldrig där.

Och jag känner så mycket skuld, så dålig. Jag klandrar mig själv för att han lyckades ta sig ut, att jag inte byggt en säkrare hundgård. Han är där ute alldeles ensam, och det är mitt eget fel…

Nu ska jag gå och lägga mig. Tredje natten utan Ty och jag är så ledsen, så ledsen. Jag saknar honom, oroar mig för honom och längtar efter honom. Han tokiga upptåg och livlighet, hans kärlek och hans pussar. Jag älskar dig Ty, kom tillbaka nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s