Den Ty som rymde och den Ty som kom hem

En ny vecka har börjat. Kändes nästan konstigt att gå till jobbet som vanligt igen, med tanke på hur otroligt konstig och hemsk förra veckan var.

Ty bor just nu inne med oss, och följer även med mig till jobbet varje dag. Vi har påbörjat arbetet med att säkra upp hundgårdarna, och även om vi har fixat grävskydd i den hundgården från vilken han rymde så har jag inte vågat lämna honom där. Jag skulle inte kunna slappna av. Idag var han ute en stund med Chilly på eftermiddagen när jag var hemma, i en av de säkra hundgårdarna. Men jag sprang ständigt till fönstret för att kontrollera att han var kvar.

Hur går man vidare? Hur litar man på sina hundgårdar? Ni som minns Dia kanske minns att hon rymde en del, men det var för att komma till mig. Men hon tog sig ut från allt, oavsett hur vi försökte bygga hundgården allt säkrare. Sedan tog det stopp, och jag kände bara att om hon så gärna ville ta sig ut så skulle hon inte behöva vara i hundgård alls. Skillnaden mellan henne och Ty är att hon fick panik i hundgården, eller snarare av att bli lämnad i hundgården. Vad jag har för känsla med Ty så trivs han i hundgården, så där ligger inte problemet. Och han har bott i hundgården i 1,5 år utan att ens försöka ta sig ut. Så vad var det som hände förra fredagen?

Jag har grubblat en del över det här. Visst, det var löp och han försökte ta sig till löptikarna. Men vi har ju haft en massa löp tidigare och detta har aldrig hänt. Och varför flydde han från människor sådär, redan från start? Jag har egentligen aldrig upplevt Ty som reserverad mot människor, tvärtom har han varit glad och trevlig mot folk som har kommit hem till oss. Sen har han haft en stressproblematik som har gjort honom otroligt impulsiv, vilket blev betydligt bättre när han påbörjade sin antistressbehandling.

Men oavsett vad som orsakade rymningen så är det väldigt intressant att se honom nu, den Ty som har kommit hem. Det är ju förståeligt att han har varit väldigt trött och sovit mycket. Han har känts mycket lugnare och han har även i princip helt slutat att kissa inne. Han står vid ytterdörren och visar att han vill gå ut. Han sover i vårt sovrum hela natten och följer med till jobbet om dagarna. Han känns överlag rätt harmonisk, särskilt om man jämför med hur han var innan antistressplanen startade.

Det är nästan så att man smyger här hemma, trippar på tå för att inte väcka den där stressen inom honom. Jag tar det väldigt lugnt med honom, tänker att han ska få vila i alla fall två veckor. Allting ska ske lugnt och metodiskt. Återgången till hundgården kommer att bli jobbig, så jag tänker att man får ta ett steg i taget. Jag tror att Ty längtar ut lite till hundgården och de andra hundarna, men jag tror att det är bra att skynda långsamt. Dels så löper Hiku fortfarande, så de är fortfarande separerade, och sen vill vi att han ska få vila ut ordentligt. Men han umgås med Chilly, Amy och Embla, vilka alla har välkomnat honom med glädje.

Vilken resa vi gör tillsammans med dig, Ty. Det är ett särskilt band som håller på att bindas. Först med antistressplanen, sedan rymningen och nu fortsättningen. En bra fortsättning! Jag tror på oss, Ty, jag tror på dig! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s