Livet med valpar, unghundar och gravidkrämpor…

Livet som gravid börjar bli allt mer utmanande, med smärtor, trötthet och yrsel. Fram till för ett par veckor sedan har jag mått oförskämt bra ändå, men nu, med knappt två månader kvar börjar krämporna hopa sig. En utmaning är också att acceptera sina begränsningar. Vi har fortfarande en hel del jobb här hemma på gården, med hundgårdar och annat, som jag helt enkelt får inse att jag inte är kapabel att utföra just nu.

Bristen på snö är ju deprimerande i sig, men ännu jobbigare känns att jag inte längre vågar köra barmark med kicken då risken att ramla i diket känns allt för överhängande. Att köra spannet med den stora vagnen hade varit ett alternativ, för då kan jag sitta som passagerare medan Andreas kör. Men det har inte blivit så mycket av det heller på grund av att nästan hela januari gick åt till att vara sjuka och krassliga, samt att läka ett sprucket revben.

Långa skogspromenader i terräng är inte att tänka på nu heller. Jag klarar med nöd och näppe en vanlig promenad, och efteråt skriker kroppen i smärta och jag måste vila ordentligt. Som sagt, acceptans.

Det är i alla fall tacksamt att gå lite med valparna och de hundar som kan vara lösa i skogen, då slipper man gå lika mycket själv och de kan springa av sig. Idag hälsade vi på Emilia igen och tog en mysig promenad med hennes hundar samt Kei, Tetsuo och Akira. Lilla familjen.

Det mesta har legat ”på is” den här vintern, inklusive fotograferingen. Dels på grund av mina tilltagande krämpor, men inte minst på grund av det fruktansvärda vädret vi har haft med plusgrader och regn. Hur inspirerad att fota blir man när allt är grått, brunt och lerigt?

Men nu har vi faktiskt haft minusgrader ett par dagar och igår kom det ett lätt litet snöfall, så idag fick kameran äntligen följa med ut i skogen tillsammans med glada valpar och hundar! Kei och Tetsuo är så otroligt gulliga där de springer tillsammans med sin mamma, som små kopior av henne! Särskilt Kei är väldigt lik sin mor; samma silkeslena tjocka päls och yviga svans. Hon är en riktig liten ögonsten för mig. Och Tetsuo hakar på syrran i vått och torrt. I söndags blev de 5 månader och det finns ingen hejd på hur fort tiden går! Jag minns ju fortfarande varje ögonblick av valpningen när de kom ut som små våta, svarta och hjälplösa varelser.

Nadako har precis blivit 7 månader och han växer verkligen så det knakar! Han är stor i kroppen, men fortfarande väldigt valpig i sinnet. Han har hittat en trygghet i Ragge och Ragge är superfin mot honom vilket är så himla kul att se. Nadako påbörjade också sin första kurs i söndags; vardagslydnad hos passout. Han var, precis som jag hade förväntat mig, väldigt lättmotiverad och rolig att träna med, nästan lite för motiverad av godiset, övertaggad på samma sätt som Hiku lätt blir. Nadako är verkligen en unghund som är både lätt och svår på samma gång. Eller svår ska jag inte säga, snarare en utmaning för tålamodet då han är väldigt hoppig och bitig just nu. Samtidigt är han väldigt lätt i humöret, glad och positiv, mjuk och lyhörd med de andra hundarna. Han är otroligt kärvänlig och gosig, väldigt lätt att tycka om ❤

Det vi också har ägnat oss åt lite är att kika förbi i en hundhall som inte ligger så långt från oss, när Emilia har bokat den, för att på skoj testa lite agility, rallylydnad och annat skoj man kan ägna sig åt när vädret är skit. Vi har nu varit där två gånger, och det är Amy och Hiku som har fått följa med hittills. Amy drar ju inte längre och hon blir överlycklig av att få komma iväg på roliga äventyr, och Hiku älskar ju egentligen all form av träning. Även om det är draget jag brinner för är det kul att varva det med någonting annat.

Acceptans… Vi får hitta våra vägar, ersätta det vi inte kan göra just nu med saker vi kan göra. Låta den här vintern få vara som den är. Jag måste acceptera att min kropp inte orkar, att min hjärna är seg av graviditetshormoner och utmattning och att vi går mot en stor förändring. Men att det kommer att bli bra. Väldigt annorlunda, men bra!

En tanke på “Livet med valpar, unghundar och gravidkrämpor…

Lämna ett svar till Mirre - Sweetwords Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s