Drag, Träning

Draghundsträff och rallylydnad

Det har varit en aktiv helg, där lördagen bjöd på en supertrevlig draghundsträff hos Sassa och söndagen stod för rallylydnad med Hiku på passout hundträning. 

Lördagen först då! Som medlem i styrelsen på polarhundsklubben mälardalen kan jag erkänna att det har varit lite dåligt med aktiviteter den här vintern. Det började bra innan jul, men sen kom det en massa annat emellan, typ livet. Som vanligt. Men i alla fall så kändes det som om det verkligen var dags nu, så vi anordnade en liten dragträff hos Sassa med barmarksdrag och korvgrillning. Vi var några stycken på plats med allt från ATV, vagn och femspann till kickbike med en hund.

Jag verkligen älskar dessa träffar! Det är så avslappnat och man kan komma precis hur man vill, nybörjare eller proffs. Alla är välkomna och det är alltid trevlig stämning.

Efter lite fika och en närmare titt på kartan drog spann efter spann iväg. Jag och Andreas skulle köra femspann med Sassas vagn (då vi inte får med oss vår tunga vagn i bilen..) vilket vi rätt snabbt insåg var lite på gränsen. Fyra hundar hade räckt gott och väl. Men det var kul att ta med Hiku också, även om vi får sänka hastigheten då. Hon springer i alla fall alltid med och gör sitt bästa, och visar tydligt när hon tycker att det går lite fort, och då sänker vi farten.

Vi var sist iväg och sist tillbaka och då var redan grillen tänd och de första korvarna låg och kved i värmen. Jag åkte glad därifrån och nu känner jag redan ett behov av att dra ihop någonting mer!

u

Och sen söndagen då. Jag och Hiku var på aktiveringskurs på passout hundträning och det var andra tillfället. Det är så fantastiskt roligt att träna med Hiku, för hennes engagemang och glädje smittar av sig och gör mig varm och glad i hjärtat. Förra söndagen fick vi prova på lydnad och igår var det dags för lite rallylydnad. Hiku jobbade på trots att hon drog någon mil igår (igår hade jag ju inte en tanke på att vi skulle på kurs idag, så det blev mycket för henne den här helgen!) Fantastiska Hiku, vad hjärtat slår för den här tjejen! ❤

 

Helgen avslutades med härligt hundgårdshäng hemma. Andreas har påbörjat projektet att bygga några trägångar i hundgården, och sen lade vi lite fler stenplattor. Jag ser verkligen fram emot när vi (någon gång i framtiden när det finns lite mer tid) ska bygga om hundgårdarna. Det är vissa saker jag vill ändra på, och planera det hela bättre. Jag vill att hundarna ska ha det så bra som möjligt, och att jag själv känner mig nöjd då jag älskar att bara vara ute i hundgårdarna och hägnen tillsammans med hundarna.

Nu är det bara en kort liten vecka kvar till en efterlängtad påskledighet!

Drag, Vardag

Sista slädföret, en tvååring och soffan som gjorde susen

För två helger sedan kom det in en soffa i vårt vardagsrum och i våra liv som skulle åstadkomma stora förändringar i vår tillvaro. 

Vårt hus har en lite knepig planlösning, med två större rum som skapar en förvirring kring valet av vardagsrum, vilket för mig borde vara en självklarhet i varje hem. Den senaste tiden har vi haft matbord och stereo i det ena rummet, samt två fåtöljer där hundarna brukar vila. Det andra rummet har varit TV/data-rum med soffa, TV och skrivbord med dator. Detta möblemang har varit helt ok, ändå har det känts som om någonting har fattats. Ett riktigt vardagsrum liksom. Vårt problem är också att det inte riktigt finns någon bra plats för matbordet. Så vi klurade och klurade, och för två veckor sedan tog vi ju in soffan och möblerade om. Jag fick mitt vardagsrum.

Men det skulle visa sig att jag fick så mycket mer än så. Soffan har nu blivit en naturlig mötesplats för mig och hundarna. Det är gruppen som är mest ute; Ty, Tempo, Hiku och Akira, som nu kommer in varje kväll och gosar med mig i soffan. Det har visat sig att den här soffan skulle ändra på väsentliga delar i min relation till Ty och Tempo.

Ty och Tempo är två helt underbara pojkar; så snälla, positiva och arbetsamma. De funkar superfint i flocken och de har riktiga dragskallar. Men eftersom de inte har kunnat vara inne lika mycket som de andra har jag upplevt att jag missar lite i relationen till dem. Visst kan man gosa ute i hundgårdarna. Men för mig blir det inte riktigt samma sak som att krypa ner i soffan framför TV:n tillsammans. Ty och Tempo är dessutom väldigt livliga grabbar, så det är ofta fart och fläkt, inte så mycket ”bara vara”.

Men sedan soffan kom in har jag allt det där. Tempo ligger ofta i mitt knä och myser. Ty kommer och sätter sig tätt intill mig. Lägger huvudet mot min axel. De har verkligen lugnar ner sig och kommit tillrätta, och jag är som på rosa moln där i soffan. Ty har lugnat sig och Tempo har blivit lite mer framåt, busar lite med oss, vilket han aldrig gjort tidigare. De har till och med slappnat av så pass mycket inne att de har somnat.

PSX_20190403_205840

Den tredje april fyllde Chilly två år! Chilly är en tjej som väcker nåt starkt inom mig. Moderskänslor kanske man skulle kunna kalla det. I mina ögon är hon fortfarande den där lilla försiktiga valpen. Chilly har utvecklats mycket och är betydligt mer framåt nu än när hon var liten, även om hon fortfarande kan vara lite skeptisk och reserverad. Men hon är samtidigt positiv och vänligt inställd till människor och de flesta andra hundar.

Chilly är nog den mest tillgivna hund jag har träffat, bortsett från Dia. Hon ligger gärna ovanpå en i sängen och borrar sitt ansikte mot ens eget. Då exploderar mitt hjärta i kärleksstorm. Hon är lätt att ha att göra med, men hon är lite mer komplicerad när det kommer till flocken. Hon har kort stubin och är osäker, hon kan agera innan hon tänker och hon har starka känslor. Det är en känslig tjej och mitt hjärta slår för henne, hårt och intensivt. Grattis älskade tjej! 

PicMonkey Collage

Förra helgen trotsade vi plusgraderna och körde släde i Nornäs tillsammans med två vänner. Föret var tungt och hundarna fick jobba på hårt. Jag åkte själv och hade med mig Hiku, Ragnar och Akira, medan de andra hundarna var kvar hemma med Andreas. Det var otroligt mysigt att komma iväg igen.

 

Det var sista slädturen för den här säsongen. Nu ska vi bara få till lite barmark innan den varma våren är här.

 

 

 

Drag, Träning, Vardag

Nya planer, nya mål

Nu har jag accepterat att slädsäsongen är över och att det är vår här i Uppland. Till helgen ska jag upp till Venjan igen och köra släde, och sen blir det nog till att ställa in släden i garaget. Jag lämnar en kort slädsäsong bakom mig, som inte riktigt blev som jag hade hoppats, men jag har i alla fall provat på att tävla, vilket var ett av mina mål den här vintern. Förhoppningsvis blir det lite barmark också innan värmen kommer för att stanna.

Det som dock känns skönt är att jag faktiskt ser fram emot våren och sommaren, trots den halvdana vintersäsongen. Jag har nämligen anmält mig till lite kurser här i huset hos Sara och Karolina, och det är en del av hundlivet som jag verkligen har saknat. Så nu ska jag köra lite individanpassad träning med de olika hundarna och göra upp individuella mål inför höstens träning. Det ska bli jättekul!

Bara det här att promenera i skogen, lyssna på vårkvittret och känna torr mark under skorna är faktiskt överraskande välkommet. Och med våren kommer också lite trevliga förändringar, vi har ju till exempel länge planerat att ta hem en valp den här våren, så förhoppningsvis går allt enligt planerna. Vi börjar också på allvar växa ur vårt hus och vår tomt med alla hundar, så det blir allt mer angeläget att börja se sig om efter någon annan stans att bo.

Så en spännande tid ligger framför oss! 

IMG_8918 (2)E

IMG_8880 (2)E

IMG_9033 (2)E

IMG_9056 (2)E

IMG_9094 (2)E

 

IMG_8968 (2) (1280x849)

IMG_8864 (2) (1)E

Vardag

En härlig helg, en härlig tid

Söndag kväll, och jag sitter vid köksbordet med min kaffekopp och en väldigt bra känsla i magen. Det har varit en helt fantastisk helg! 

Redan i fredags kände jag på mig att det skulle bli en bra helg. Vi hade (för en gångs skull) ingenting särskilt inplanerat och en solig fredagskänsla hade rotat sig i min kropp. Jag slutade tidigt på jobbet och åkte hem till hundarna, slängde in några i bilen för att åka iväg och ta en liten promenad.

Mitt liv den senaste tiden har varit väldigt hektisk och den bestående känslan har varit att fritiden har varit väldigt begränsad, alltså rent tidsmässigt. Eftersom jag går upp kl fem varje morgon så klarar jag inte av att vara uppe så länge om kvällarna, så de blir väldigt korta. Efter att ha matat hundar och sig själv är det praktiskt taget dags att gå och lägga sig.

Men nu börjar det rulla. Jag har fått in världens bästa medarbetare på dagiset och rutiner börjar sätta sig riktigt bra. Och jag trivs som jag aldrig har trivts på ett jobb tidigare.

Den här helgen har varit en riktigt energy boost! Jag har varit på hugget och fått en hel del roliga saker gjorda. Jag och Andreas tog tag i att ta bort en massa bråte framför garaget, som under vintern varit täkt av snö. Nu ser det inte ut som en soptipp längre! När vi väl var i farten röjde vi upp inne i garaget och ställde in slädar och annat som hör vintersäsongen till, och sen fick jag för mig att vi skulle ta in den där soffan jag fick från min syster för flera månader sedan och i och med det också möblera om i vardagsrummet. Det är därför den har stått så länge i garaget; vi har inte vetat var vi ska ha den. Jag visste nu var jag ville ha den, men det innebar att vi var tvungna att flytta matbordet, och det visste jag inte var jag ville ha. (Vi har inte världens största hus, så möbleringsalternativen är minst sagt begränsade.) Men då blev jag så där kreativ och tyckte att vi skulle flytta in soffan och sen fick resten lösa sig. Andreas var skeptisk, men jag var ännu mer envis.

Så soffan kom in, och efter lite grubblerier bestämde vi oss för en lösning, som faktiskt blev superbra! Vi ställde soffan i det största rummet och gjorde det till ett riktigt vardagsrum (det har inte varit en soffa där tidigare utan där stod matbordet) och det blev väldigt populärt bland hundarna! Alla skulle upp bland filtarna och kuddarna och gosa. Jag släppte in Ty och Tempo och de kunde inte slita sig från soffan, låg till och med länge och vilade i den.

 

Förutom ommöblering och vårrensning har jag även städat hundgårdarna noggrant nu när den mesta isen har smält bort och jag har även passat på att gå i skogen med alla hundarna. Ja, inte alla tillsammans då, utan ett par i taget. Jag tog faktiskt tre hundar för första gången på väldigt länge; Chilly, Ragnar och Amy. Vi gick i elljusspåret i vårsolen tillsammans med min syster och hennes son. Det fungerar med dessa tre då de är de lugnaste på promenad. Och Ty tog jag ensam då jag ville träna lite kontakt med honom.

 

Jag känner ett flyt just nu. Jag mår bra. Flocklivet går ju upp och ner, och hit och dit. Gudarna ska veta att vi har kämpat. Men just nu befinner vi oss i en period som präglas av harmoni. Vi har våra två grupper, som för det mesta ser ut så här; Hiku, Akira, Ty och Tempo, och så har vi Chilly, Amy och Ragnar. Två väldigt trygga och bra grupper. Jag vet var jag har dem, var deras starka och svagare sidor består av. Man här lärt sig en hel del på vägen. Att inte ta saker för givet, att inte pressa för mycket. Att ge hundarna pauser från varandra, och att ge dem utrymme för sina olikheter. När vi åker hemifrån delar vi numera alltid upp dem två och två. Detta dels för att de ska få paus från varandra, och sen för att OM det skulle bli slagsmål är chansen för en ”bättre” utgång betydligt större med två hundar än med fler, och den värsta mardrömmen är att fler individer bestämmer sig för att gå på en.

Men som sagt, nu upplever jag en otroligt positiv tid, både med jobbet och med flocklivet. Så där så att jag vaknar med en varm känsla i hjärtat. Och det känns som om vi nu har hittat rutiner här hemma som verkligen fungerar bra, vilket ibland tar lite tid att finna. Vi har tydliga rutiner för i princip allt; vilka som är i vilka hundgårdar, vilka som sover inne respektive ute, vilka som äter och sover med varandra, i vilken ordning och på vilken plats de får mat.

Introduktionen av Ragnar har varit löjligt enkel. Han har funnit sig tillrätta här och han och Chilly fungerar så otroligt bra tillsammans så att jag kan gråta över det. Att para ihop en vuxen hund med Chilly är inte det enklaste, så att det skulle bli så här bra, på så här kort tid hade jag inte ens kunnat drömma om. Alltså, jag menar när en annan hund kan LIGGA ovanpå Chilly i sängen när hon gosar med husse och matte, och hon bara blir lycklig, då snackar vi bra matchning!

20190324_115448

Pojkarna… Och med pojkarna menar jag Ty och Tempo, alias Piff och Puff. Ragnar är ju också en pojke, men han ingår i den andra gruppen, och benämningen ”pojkarna” går ut på att Ty och Tempo håller ihop i vått och torrt (förutom vid löp, haha). Hur som helst så är en annan anledning till att jag mår bra just nu är att Ty och Tempo har blivit allt lugnare inomhus, vilket gör att de också kan vara inne mer på kvällarna tillsammans med de andra hundarna. De vill sova ute, men de älskar att få komma in en sväng på kvällen och (sen i lördags) gosa i den stora soffan. Att ha dessa två inomhus tidigare innebar mer eller mindre kaos, med hundar uppe på diskbänkarna, hoppandes över barngrindarna och tuggandes på allt från krukväxter till toaborstar. Så även om det har inneburit en hel del skratt så har det varit lite svårt att koppla av medan de har varit inne. Men nu börjar de landa i det här, vilket gör mig glad, för det är lite av vår quality time. 

 

Så summa sumarum, den här helgen har gått ut på att få en massa saker gjorda här hemma, njuta av skogen tillsammans med hundarna, samt en massa inomhusmys. Nu är jag redo för en ny vecka!

Drag, Träning, Vardag

Slädkörning i Venjan

Less så in i norden på denna lerslaskiga vintervåren som vi har här i Uppland, och med själen kvar i Järvsö så bestämde jag enväldigt att det fick bli en tripp upp till Venjan den här helgen, till Asinja, där vi firade det nya året. Det tar ungefär fyra timmar från oss till den lilla byn utanför Mora, och det funkar ju faktiskt för en resa på fredag efter jobbet. Kvällen innan hade vi packat och hivat upp släden på skåpbilstaket, och sen stod den där redo.

Då vi åkte efter jobben var det sent när vi kom fram och vi installerade oss i den mysiga gäststugan. I Venjan var det snö så det hade räckt till oss i Uppland också. Snövallarna låg som höga murar kring och den i övrigt välskottade uppfarten. Vi tände en brasa, spelade lite spel, tog ett glas vin och gick sedan och lade oss.

Lördagen bjöd på soligt och vackert väder, perfekt för våra mushing-planer! Asinja guidade oss bort till ett skoterspår som skulle ta oss iväg ut i härligheten. Jag och Andreas körde varsitt spann den här gången; jag körde Ty, Akira och Tempo och Andreas körde Chilly och Ragge. Amy har inte varit i form den senaste veckan, så det fick bli vila för hennes del. Vi riggade upp slädarna och jag och Asinja kom iväg först, och Andreas något efter.

Det är alltid lika underbart att komma ut på skoterlederna. Här hemma tar vi vad vi hittar; småvägar och skogsvägar, och man hoppas alltid att det ska vara tillräckligt med snö, eller att det ska vara plogad så att man kan ta sig fram. Men när man står där på släden i skoterspåret så inser man hur det är tänkt att det ska vara. Det är ingen ny upptäckt. Men den slår lika hårt varje gång.

Det blev en tur på 13 km, med en fikapaus i solen och hundarna på stakeout. Spåren var tunga och hundarna fick jobba. Långsamt och harmonisk lade vi kilometer efter kilometer bakom oss. Jag har inte bråttom, det måste inte alltid gå fort. Och även om man längtar efter det där sammansvetsade teamet som flyter fram som en enhet så vet jag att det måste få ta tid. Vi har ett gäng unga hundar. Vi har en gamling, vi har olika raser. Det har varit en del förändringar. Med tanke på detta tar vi oss fram bra, och vi har roligt tillsammans. Det som jag tycker känns jobbigast just nu är att säsongen är så kort för oss nere i Uppsala. Det var just det som gjorde att vi bestämde en till träff i Venjan, och 14 dagar, för slädkörning i Nornäs. Men då åker jag själv och tar med mig två eller tre av hundarna.

Medan jag försöker klamra mig fast vid den här säsongen så går tankarna ofta till nästa. Att jag vill få lite mer struktur på mitt liv, på träningen. Sedan jag startade företaget har det (förståeligt nog) varit väldigt mycket jobb. Det har varit ofantligt roligt och lärorikt och jag trivs hur bra som helst på hunddagiset nu, men det som är kvar är att hitta tillbaka till vardagen, till rutinerna och till fritiden. Jag är en person som behöver koppla bort jobbet och byta till vardagskanalen och passionen för draghundarna här hemma.

 

Drag, Vardag

Nu drar vi norrut!

Vintern kom tillbaka! Det har snöat en hel del och minusgraderna har gripit tag om oss igen. Jag är glad, för det är fortfarande vinter i mitt hjärta. Och det inger också rätt stämning inför den här förlängda helgen som väntar. Imorgon bär det nämligen av mot Järvsö tillsammans med Andreas, min syster och hennes familj, min mamma med sambo och dennes son och sonson. Ett riktigt gäng! Vi ska åka slalom, köra barn i pulka samt köra hund! En liten vintersemester.

Tyvärr är det inte helt optimalt läge just nu då Chilly är i löp, så grabbarna, särskilt Ragnar, är lite crazy, samt att jag har lyckats få en spricka i revbenet och har ont i ett revben. Känns ju kanske inte som världens bästa idé att ställa sig på ett par slalomskidor då, men sist jag åkte slalom var 2011, så jag är verkligen sugen nu! Hoppas på nån mirakulös förbättring till på fredag även om jag vet att chansen är lika med noll.

Det var vår ena dagen, och vinter den andra. Vi invigde vagnen och körde. Sedan väcktes hoppet om att få köra släde igen. Men oavsett om snön ligger kvar eller inte när vi kommer hem på söndag så kommer jag att utnyttja dagarna i Järvsö så gott jag kan!

 

Vardag

Som en förälder; älska så det gör ont

I morse låg jag i sängen och höll om Chillys stora, varma och mjuka kropp. Hon hade själv krupit upp i min famn och låg med ryggen tryckt mot mitt bröst och jag borrade in ansiktet i hennes nacke. Jag viskade i hennes sammetsmjuka öra att jag älskar henne. Jag höll om henne med mina armar men var samtidigt lyhörd för om hon uppskattade det eller inte. Det här med att kramas är ju ganska mänskligt. Det är inte alltid djur gillar att kramas, för det liknar en fasthållning. Men Chilly tryckte sig bara ännu närmare mig och vred på huvudet och andades varm luft i mitt ansikte. Slickade i mitt ansikte så att jag blev alldeles blöt.

Jag låg där och tänkte att jag var lyckligt lottad för all den kärlek jag blev översköljd av. Polarhundar är ju generellt sett ganska självständiga hundar, vilket är en egenskap jag verkligen uppskattar. Ibland är det verkligen som om man får det bästa utav två världar med dessa underbara hundar. De är otroligt vänliga, kärleksfulla och tillgivna. MEN, de klarar sig också själva. De har inte det där behovet av att hela tiden gå vid ens fötter. De får inte panik om de inte alltid kan vara vid vår sida. Men gör det att jag känner mindre tillhörighet eller ett svagare band? Inte en enda sekund.

Faktum är att jag upplever både huskies och malamuter som otroligt lyhörda när man använder de rätta medlen, och i min värld i alla fall så innebär det bara de positiva medlen. Huskies är känsliga och malamuter är egensinniga, och i båda fallen upplever jag att det fungerar bäst att enbart använda positiva medel. Huskyn kan man knäcka och malamuten kan man vända ifrån sig. Med positiv träning riskerar man inget av detta.

Det gäller att motivera dem och att vara en resurs. Jag ser till att alltid vara någonting väldigt positivt för mina hundar. Hon som kommer med roliga initiativ. Hon som leker och busar med en. Hon som ligger på golvet och gosar med en. Hon som kommer med god mat och gott godis, hon som kommer med en massa kärlek och rimliga förväntningar. Hon som hjälper och vägleder en om man inte riktigt förstår. Hon som har förståelse för om man har en dålig dag och hon som skyddar och är där om man behöver stöd. Hon som erbjuder en förutsägbar vardag och hon som är stabil och trygg i sin person och i sitt temperament. Hon som man litar på. Och hon som också låter en vara ifred när man behöver det.

Ärligt talat är jag less på benämningen ”ledare” när det handlar om förhållandet hund-människa. Många säger att de är som föräldrar till sina hundar, att hunden är en familjemedlem, men ändå är den så åtskild, så exkluderad. Jag tänker så här, att om jag ska kalla dem för familjemedlemmar, då är de också välkomna i soffan framför TV:n, i allrummet när vi umgås, vid matbordet när vi äter ( ok, de äter inte vid bordet och de slickar inte i min tallrik, men de får vara med i samma rum, de får vara med. Sen så har jag MÅNGA hundar, och då måste man också tänka flock. Resurser osv, vilket gör det omöjligt för mig att ha alla hundar tillsammans).

Jag har alltid känt mig mer hemma med benämningen förälder än ledare åt mina hundar, för det är så jag känner mig. Skydda, vägleda, älska så det gör ont. 

IMG_4802 (2)E

IMG_7584 (2)E

Vardag

Isen, skogen och löpet

Vi har haft isgata ett tag och solen värmer på ett vårlikt sätt. Jag har varit lite kluven, för visst kan det vara skönt att gå ut utan flera lager kläder och känna solen i sitt ansikte. Våren kan vara riktigt mysig. MEN, det är mest att jag inte känner mig färdig med vintern. Det är för tidigt.

Men nu längtar jag mest efter att isen ska försvinna så att man kan börja köra barmark. Under tiden har vi gått i skogen, vilket också är livskvalité. Och jag älskar skogen om våren och hösten. Mossan, marken som suger åt sig solljuset som silas genom löven. Stillheten. Friheten.

 

Sen har vi det här med löpet. Allra käraste Hiku har nu löpt i 5 veckor och 3 dagar, varav höglöpet har pågått i 15 dagar! Rekord i vår flock kan sägas. De första tre veckorna var tack och lov lugna, det var knappt så att man märkte på pojkarna att hon löpte. Däremot är det ju ett evigt pussel med hanhundarna, var de ska vara, vem som ska med och inte med, vem som ska vara inne och vem som ska vara ute. Och sen smällde det ju, precis då jag skulle till Koppången och tävla. Sedan dess har det varit gap och skrik, ylande körer dygnet runt och en bitch till löptik. Hiku springer fram till hanhundarna och flörtar med dem genom hundgårdsgallret, och sen när de visar intresse så skäller hon ut dem efter noter. Ja, det hade varit superskönt att ha hundgårdar lite mer separerade från varandra. Vi har en hundgård som har en sluss mellan sig och de andra hundgårdarna, men där vill vi ha Ragnar, då han och Ty inte alls diggar varandra just nu.

Ragnar… De förra ägarna nämnde att han blev väldigt stressad av löp och att de hade funderat på att kastrera honom. Hittills har vi inte märkt av det, Chillys löp var kort och lättsamt. Men nu! Han skriker värst av alla och är väldigt stressad och mår dåligt, så vi inser nu att deras tankar om kastrering är befogad. Så vi kommer testa med kemisk kastrering först, för att se hur det funkar.

Fredag idag, och ÄNTLIGEN börjar det kännas som om löpet är på väg att lägga sig. I morse när jag gick ut för att ge dem mat så hade den värsta intensiteten försvunnit. Det är så fascinerande hur snabbt man märker detta. Över en natt, bokstavligt talat. Så 5 krävande veckor är förhoppningsvis på väg att få ett avslut.

IMG_8304 (2)E

Kärlekskrank Ragnar

Drag, Vardag

Är det redan över?

Just då som vintern var som finast, då våra hundar började komma i riktigt bra form, då vi helt enkelt kände oss på topp, då kom vårvädret. Överraskande och totalt ovälkommet! Nu är det is överallt, solen smälter allt i sin väg, obarmhärtigt.

Jag tänker på den här låten av Robert Broberg, ”det som göms i snö kommer upp i tö”. Och vad är det? Hundbajs, lera och smuts. Nej, jag är inte redo! Det är bara mitten av februari och jag vill dra släde. Och över lag är jag inte särskilt förtjust i våren. Inte den tidiga våren i alla fall. Klart det är mysigt i maj när blommorna börjar slå ut och man kan ta på sig vårkläderna. Men innan dess är det bara smutsigt, grisigt och brunt överallt.

Ty hämtar sig i alla fall bra från sina skador, och Hikus löp verkar aldrig ta slut. Avslutar fjärde veckan nu. I övrigt mår flocken bra, men de saknar säkert att dra lika mycket som jag. Så nu hoppas jag på två saker; helst att vinter kommer tillbaka så att vi kan fortsätta där vi var, och i brist på detta så får isen gärna försvinna helt så att vi kan plocka fram vagnen.

Så här såg det ut för inte alls länge sedan…

DSC02581 (2)E

Så nu finns det bara en sak att göra; åka norrut!

Men säg mig, är det redan över? Kan det verkligen vara så att vintern är slut här i Uppland. Det är så extremt tidigt och det skrämmer mig. Vintern här nere är kort som det är, vi behöver alla månader vi kan få. Vad ska det bli av oss annars?

Vardag

Tung svacka

Från toppen till botten, lite så känns allting just nu. Från en kall och gnistrande vacker vinter med slädkörning och tävlingsplaner, till plusgrader, slask, en tik i höglöp och en skadad Ty.

Den milda luften lägger sig tung och blöt över oss och pressar all livslust ur mig. Allting är blött och grått. Jag som var inställd på att tävla blev sittande hemma i helgen, vid bordet med en kallnande kaffekopp och ett oförstående uttryck i ansiktet. Vad fan hände liksom?

Jo, Hiku kom i höglöp och allting blev lite så där halvkaos som det kan bli vid höglöp. Ty blev en sjukling med tratt som om och om igen lagas med silvertejp. Ständig övervakning och medicinering med antibiotika. In med honom, ut med Ragge, ut med Chilly, in med Hiku och Akira. Ut med Ty, in med Ragge, ut med Hiku och Akira, in med Chilly… ja ni fattar. Att vi egentligen har en hundgård för lite har jag insett sedan länge.

Och det här att jag inte kunde tävla tog lite hårt. Det känns tungt, jag ville vara där.

Men, nu när det inte blev av med Nornäsdraget så passade jag på att rengöra alla hundgårdar ordentligt, ordna med stora skåpbilen inför kommande jobbvecka, tvätta en massa hundfiltar, planera veckan som kommer, lite administrativt arbete osv. Inte lika kul som att tävla i drag, men ganska nödvändigt. Livet har gått lite i ett senaste tiden, ja typ senaste året, och jag har känt att mitt huvud inte har hunnit med i svängarna. Så den här helgen har jag arbetat för att komma ikapp, vilket jag också känner att jag har gjort!

Medan snön har smält utanför fönstret har jag också ägnat mig åt att vara kreativ; teckna, skriva och lyssna på ljudböcker.

Nu ska jag leva mig igenom den här svackan, och se fram emot bättre tider.

IMG_20190210_211814_370