Drag, Träning

Draghundsträff och rallylydnad

Det har varit en aktiv helg, där lördagen bjöd på en supertrevlig draghundsträff hos Sassa och söndagen stod för rallylydnad med Hiku på passout hundträning. 

Lördagen först då! Som medlem i styrelsen på polarhundsklubben mälardalen kan jag erkänna att det har varit lite dåligt med aktiviteter den här vintern. Det började bra innan jul, men sen kom det en massa annat emellan, typ livet. Som vanligt. Men i alla fall så kändes det som om det verkligen var dags nu, så vi anordnade en liten dragträff hos Sassa med barmarksdrag och korvgrillning. Vi var några stycken på plats med allt från ATV, vagn och femspann till kickbike med en hund.

Jag verkligen älskar dessa träffar! Det är så avslappnat och man kan komma precis hur man vill, nybörjare eller proffs. Alla är välkomna och det är alltid trevlig stämning.

Efter lite fika och en närmare titt på kartan drog spann efter spann iväg. Jag och Andreas skulle köra femspann med Sassas vagn (då vi inte får med oss vår tunga vagn i bilen..) vilket vi rätt snabbt insåg var lite på gränsen. Fyra hundar hade räckt gott och väl. Men det var kul att ta med Hiku också, även om vi får sänka hastigheten då. Hon springer i alla fall alltid med och gör sitt bästa, och visar tydligt när hon tycker att det går lite fort, och då sänker vi farten.

Vi var sist iväg och sist tillbaka och då var redan grillen tänd och de första korvarna låg och kved i värmen. Jag åkte glad därifrån och nu känner jag redan ett behov av att dra ihop någonting mer!

u

Och sen söndagen då. Jag och Hiku var på aktiveringskurs på passout hundträning och det var andra tillfället. Det är så fantastiskt roligt att träna med Hiku, för hennes engagemang och glädje smittar av sig och gör mig varm och glad i hjärtat. Förra söndagen fick vi prova på lydnad och igår var det dags för lite rallylydnad. Hiku jobbade på trots att hon drog någon mil igår (igår hade jag ju inte en tanke på att vi skulle på kurs idag, så det blev mycket för henne den här helgen!) Fantastiska Hiku, vad hjärtat slår för den här tjejen! ❤

 

Helgen avslutades med härligt hundgårdshäng hemma. Andreas har påbörjat projektet att bygga några trägångar i hundgården, och sen lade vi lite fler stenplattor. Jag ser verkligen fram emot när vi (någon gång i framtiden när det finns lite mer tid) ska bygga om hundgårdarna. Det är vissa saker jag vill ändra på, och planera det hela bättre. Jag vill att hundarna ska ha det så bra som möjligt, och att jag själv känner mig nöjd då jag älskar att bara vara ute i hundgårdarna och hägnen tillsammans med hundarna.

Nu är det bara en kort liten vecka kvar till en efterlängtad påskledighet!

Drag, Vardag

Sista slädföret, en tvååring och soffan som gjorde susen

För två helger sedan kom det in en soffa i vårt vardagsrum och i våra liv som skulle åstadkomma stora förändringar i vår tillvaro. 

Vårt hus har en lite knepig planlösning, med två större rum som skapar en förvirring kring valet av vardagsrum, vilket för mig borde vara en självklarhet i varje hem. Den senaste tiden har vi haft matbord och stereo i det ena rummet, samt två fåtöljer där hundarna brukar vila. Det andra rummet har varit TV/data-rum med soffa, TV och skrivbord med dator. Detta möblemang har varit helt ok, ändå har det känts som om någonting har fattats. Ett riktigt vardagsrum liksom. Vårt problem är också att det inte riktigt finns någon bra plats för matbordet. Så vi klurade och klurade, och för två veckor sedan tog vi ju in soffan och möblerade om. Jag fick mitt vardagsrum.

Men det skulle visa sig att jag fick så mycket mer än så. Soffan har nu blivit en naturlig mötesplats för mig och hundarna. Det är gruppen som är mest ute; Ty, Tempo, Hiku och Akira, som nu kommer in varje kväll och gosar med mig i soffan. Det har visat sig att den här soffan skulle ändra på väsentliga delar i min relation till Ty och Tempo.

Ty och Tempo är två helt underbara pojkar; så snälla, positiva och arbetsamma. De funkar superfint i flocken och de har riktiga dragskallar. Men eftersom de inte har kunnat vara inne lika mycket som de andra har jag upplevt att jag missar lite i relationen till dem. Visst kan man gosa ute i hundgårdarna. Men för mig blir det inte riktigt samma sak som att krypa ner i soffan framför TV:n tillsammans. Ty och Tempo är dessutom väldigt livliga grabbar, så det är ofta fart och fläkt, inte så mycket ”bara vara”.

Men sedan soffan kom in har jag allt det där. Tempo ligger ofta i mitt knä och myser. Ty kommer och sätter sig tätt intill mig. Lägger huvudet mot min axel. De har verkligen lugnar ner sig och kommit tillrätta, och jag är som på rosa moln där i soffan. Ty har lugnat sig och Tempo har blivit lite mer framåt, busar lite med oss, vilket han aldrig gjort tidigare. De har till och med slappnat av så pass mycket inne att de har somnat.

PSX_20190403_205840

Den tredje april fyllde Chilly två år! Chilly är en tjej som väcker nåt starkt inom mig. Moderskänslor kanske man skulle kunna kalla det. I mina ögon är hon fortfarande den där lilla försiktiga valpen. Chilly har utvecklats mycket och är betydligt mer framåt nu än när hon var liten, även om hon fortfarande kan vara lite skeptisk och reserverad. Men hon är samtidigt positiv och vänligt inställd till människor och de flesta andra hundar.

Chilly är nog den mest tillgivna hund jag har träffat, bortsett från Dia. Hon ligger gärna ovanpå en i sängen och borrar sitt ansikte mot ens eget. Då exploderar mitt hjärta i kärleksstorm. Hon är lätt att ha att göra med, men hon är lite mer komplicerad när det kommer till flocken. Hon har kort stubin och är osäker, hon kan agera innan hon tänker och hon har starka känslor. Det är en känslig tjej och mitt hjärta slår för henne, hårt och intensivt. Grattis älskade tjej! 

PicMonkey Collage

Förra helgen trotsade vi plusgraderna och körde släde i Nornäs tillsammans med två vänner. Föret var tungt och hundarna fick jobba på hårt. Jag åkte själv och hade med mig Hiku, Ragnar och Akira, medan de andra hundarna var kvar hemma med Andreas. Det var otroligt mysigt att komma iväg igen.

 

Det var sista slädturen för den här säsongen. Nu ska vi bara få till lite barmark innan den varma våren är här.

 

 

 

Drag, Träning, Vardag

Nya planer, nya mål

Nu har jag accepterat att slädsäsongen är över och att det är vår här i Uppland. Till helgen ska jag upp till Venjan igen och köra släde, och sen blir det nog till att ställa in släden i garaget. Jag lämnar en kort slädsäsong bakom mig, som inte riktigt blev som jag hade hoppats, men jag har i alla fall provat på att tävla, vilket var ett av mina mål den här vintern. Förhoppningsvis blir det lite barmark också innan värmen kommer för att stanna.

Det som dock känns skönt är att jag faktiskt ser fram emot våren och sommaren, trots den halvdana vintersäsongen. Jag har nämligen anmält mig till lite kurser här i huset hos Sara och Karolina, och det är en del av hundlivet som jag verkligen har saknat. Så nu ska jag köra lite individanpassad träning med de olika hundarna och göra upp individuella mål inför höstens träning. Det ska bli jättekul!

Bara det här att promenera i skogen, lyssna på vårkvittret och känna torr mark under skorna är faktiskt överraskande välkommet. Och med våren kommer också lite trevliga förändringar, vi har ju till exempel länge planerat att ta hem en valp den här våren, så förhoppningsvis går allt enligt planerna. Vi börjar också på allvar växa ur vårt hus och vår tomt med alla hundar, så det blir allt mer angeläget att börja se sig om efter någon annan stans att bo.

Så en spännande tid ligger framför oss! 

IMG_8918 (2)E

IMG_8880 (2)E

IMG_9033 (2)E

IMG_9056 (2)E

IMG_9094 (2)E

 

IMG_8968 (2) (1280x849)

IMG_8864 (2) (1)E

Drag, Träning, Vardag

Slädkörning i Venjan

Less så in i norden på denna lerslaskiga vintervåren som vi har här i Uppland, och med själen kvar i Järvsö så bestämde jag enväldigt att det fick bli en tripp upp till Venjan den här helgen, till Asinja, där vi firade det nya året. Det tar ungefär fyra timmar från oss till den lilla byn utanför Mora, och det funkar ju faktiskt för en resa på fredag efter jobbet. Kvällen innan hade vi packat och hivat upp släden på skåpbilstaket, och sen stod den där redo.

Då vi åkte efter jobben var det sent när vi kom fram och vi installerade oss i den mysiga gäststugan. I Venjan var det snö så det hade räckt till oss i Uppland också. Snövallarna låg som höga murar kring och den i övrigt välskottade uppfarten. Vi tände en brasa, spelade lite spel, tog ett glas vin och gick sedan och lade oss.

Lördagen bjöd på soligt och vackert väder, perfekt för våra mushing-planer! Asinja guidade oss bort till ett skoterspår som skulle ta oss iväg ut i härligheten. Jag och Andreas körde varsitt spann den här gången; jag körde Ty, Akira och Tempo och Andreas körde Chilly och Ragge. Amy har inte varit i form den senaste veckan, så det fick bli vila för hennes del. Vi riggade upp slädarna och jag och Asinja kom iväg först, och Andreas något efter.

Det är alltid lika underbart att komma ut på skoterlederna. Här hemma tar vi vad vi hittar; småvägar och skogsvägar, och man hoppas alltid att det ska vara tillräckligt med snö, eller att det ska vara plogad så att man kan ta sig fram. Men när man står där på släden i skoterspåret så inser man hur det är tänkt att det ska vara. Det är ingen ny upptäckt. Men den slår lika hårt varje gång.

Det blev en tur på 13 km, med en fikapaus i solen och hundarna på stakeout. Spåren var tunga och hundarna fick jobba. Långsamt och harmonisk lade vi kilometer efter kilometer bakom oss. Jag har inte bråttom, det måste inte alltid gå fort. Och även om man längtar efter det där sammansvetsade teamet som flyter fram som en enhet så vet jag att det måste få ta tid. Vi har ett gäng unga hundar. Vi har en gamling, vi har olika raser. Det har varit en del förändringar. Med tanke på detta tar vi oss fram bra, och vi har roligt tillsammans. Det som jag tycker känns jobbigast just nu är att säsongen är så kort för oss nere i Uppsala. Det var just det som gjorde att vi bestämde en till träff i Venjan, och 14 dagar, för slädkörning i Nornäs. Men då åker jag själv och tar med mig två eller tre av hundarna.

Medan jag försöker klamra mig fast vid den här säsongen så går tankarna ofta till nästa. Att jag vill få lite mer struktur på mitt liv, på träningen. Sedan jag startade företaget har det (förståeligt nog) varit väldigt mycket jobb. Det har varit ofantligt roligt och lärorikt och jag trivs hur bra som helst på hunddagiset nu, men det som är kvar är att hitta tillbaka till vardagen, till rutinerna och till fritiden. Jag är en person som behöver koppla bort jobbet och byta till vardagskanalen och passionen för draghundarna här hemma.

 

Drag, Vardag

Nu drar vi norrut!

Vintern kom tillbaka! Det har snöat en hel del och minusgraderna har gripit tag om oss igen. Jag är glad, för det är fortfarande vinter i mitt hjärta. Och det inger också rätt stämning inför den här förlängda helgen som väntar. Imorgon bär det nämligen av mot Järvsö tillsammans med Andreas, min syster och hennes familj, min mamma med sambo och dennes son och sonson. Ett riktigt gäng! Vi ska åka slalom, köra barn i pulka samt köra hund! En liten vintersemester.

Tyvärr är det inte helt optimalt läge just nu då Chilly är i löp, så grabbarna, särskilt Ragnar, är lite crazy, samt att jag har lyckats få en spricka i revbenet och har ont i ett revben. Känns ju kanske inte som världens bästa idé att ställa sig på ett par slalomskidor då, men sist jag åkte slalom var 2011, så jag är verkligen sugen nu! Hoppas på nån mirakulös förbättring till på fredag även om jag vet att chansen är lika med noll.

Det var vår ena dagen, och vinter den andra. Vi invigde vagnen och körde. Sedan väcktes hoppet om att få köra släde igen. Men oavsett om snön ligger kvar eller inte när vi kommer hem på söndag så kommer jag att utnyttja dagarna i Järvsö så gott jag kan!

 

Drag, Vardag

Är det redan över?

Just då som vintern var som finast, då våra hundar började komma i riktigt bra form, då vi helt enkelt kände oss på topp, då kom vårvädret. Överraskande och totalt ovälkommet! Nu är det is överallt, solen smälter allt i sin väg, obarmhärtigt.

Jag tänker på den här låten av Robert Broberg, ”det som göms i snö kommer upp i tö”. Och vad är det? Hundbajs, lera och smuts. Nej, jag är inte redo! Det är bara mitten av februari och jag vill dra släde. Och över lag är jag inte särskilt förtjust i våren. Inte den tidiga våren i alla fall. Klart det är mysigt i maj när blommorna börjar slå ut och man kan ta på sig vårkläderna. Men innan dess är det bara smutsigt, grisigt och brunt överallt.

Ty hämtar sig i alla fall bra från sina skador, och Hikus löp verkar aldrig ta slut. Avslutar fjärde veckan nu. I övrigt mår flocken bra, men de saknar säkert att dra lika mycket som jag. Så nu hoppas jag på två saker; helst att vinter kommer tillbaka så att vi kan fortsätta där vi var, och i brist på detta så får isen gärna försvinna helt så att vi kan plocka fram vagnen.

Så här såg det ut för inte alls länge sedan…

DSC02581 (2)E

Så nu finns det bara en sak att göra; åka norrut!

Men säg mig, är det redan över? Kan det verkligen vara så att vintern är slut här i Uppland. Det är så extremt tidigt och det skrämmer mig. Vintern här nere är kort som det är, vi behöver alla månader vi kan få. Vad ska det bli av oss annars?

Drag, Träning, Vardag

Ikväll myser vi, imorgon blickar vi framåt

Livet följer inte alltid den önskvärda dramaturgin. Man kan drömma, planera och se fram emot, men egentligen är man ju totalt maktlös. Jag hade tänkt tävla i helgen, i Nornäs. Men Hiku hade tänkt annat. Hon tänkte att nu är det dags för höglöp, och helt plötsligt när jag står och ska ge hundarna frukost igår morse ryker Ty och Tempo ihop. De brukar kunna bli lite tjuriga på varandra kring höglöp, och vi brukar då separera dem. Men det här löpet har varit så löjligt lugnt, nästan så att det inte har märkts av alls. Och vi har inte heller märkt att Hiku gått in i höglöp, vilket man aldrig brukar behöva ta miste på. Inte med flera hanhundar under samma tak.

Men så är det den här gången i alla fall, och det slutar med ett veterinärbesök med Ty idag, då han fick flera bett i ena benet. En sövd, rakad och rengjord Ty senare är det ett faktum att vi aldrig kommer att komma iväg på någon tävling den här helgen. Han har tratt och hans sår ska tvättas regelbundet. Det är bara att svälja och tänka att det går fler tåg. Och vara glad att grabbarna ändå mår bra och att det kunde ha varit värre.

Och visst hade jag kanske kunnat trycka in Ty och tratten i en bur och åka iväg på tävlingen i alla fall. Men det kändes inte rätt mot Ty, då han blir väldigt stressad av att vara instängd med tratten, som gör att han knappt kan röra sig. Och sen att hålla koll på såren, att tvätta och duscha, ge honom medicin osv. Och dessutom är alla hanhundar väldigt stressade just nu på grund av höglöpet. Så nej, det fick bli hemmaplan den här gången.

Så nu sitter vi här, kämpar med att ta hand om Ty på bästa sätt, käkar godis, lyssnar på ny musik på spotify och hör grabbarnas längtansfulla ylanden i natten. När jag tittar bort slickar Hiku i sig resterna från stekpannan som står obevakad i köket. Akira kikar ut från sovrummet, men återvänder sedan till kuddarna. Ute droppar det från taken, den milda luften kramar snö till vatten och mitt hjärta gråter ikapp. Jag tänker på förra helgen, då jag låg med feber i sovrummet och tittade ut på ett gnistrande vinterlandskap. Då värkte hjärtat fast av en annan anledning.

Men ikväll myser vi. Imorgon blickar vi framåt. Jag höjer volymen på stereon för att överrösta de kärlekskranka hanhundarna där ute. Mitt huvud börjar bli lite trött på den kanalen. Just nu vill ja ha andra toner, och jag hoppas att grannarna kan ta till samma knep.

Det kommer fler tåg. Fler tävlingar och fler tillfällen att utmana sig själv och den självbilden man bär. Fler chanser att utvecklas tillsammans. 

20190208_12262220190208_125219IMG_20190208_201119_817

Drag, Vardag

Du kom som en skänk från ovan

Nu har vi haft Ragnar i lite drygt två månader, och jag är så otroligt glad att vi satte oss i bilen och åkte hela vägen upp till Åre sådär spontant för att ta oss an gossen. Vilken hund han är! Snäll men med lite pondus och massor av karisma. Han kom hastigt in i våra liv och nu har han blivit en väldigt bra vän till Chilly, precis som våra förhoppningar var. Chilly älskar honom! Det är avslappnat och okomplicerat mellan dem, precis som det ska vara.

I början fick Ragnar följa med mig till jobbet om dagarna, men ganska snabbt insåg jag att han hellre ville vara kvar i hundgården tillsammans med de andra hundarna. Så där är han nu. Ibland följer han med Amy eller Chilly till jobbet, men han känns som en väldigt hemmakär hund och han vill vara där de andra hundarna är.

Den enda i flocken han inte har fått vara tillsammans med än är Ty, då det har varit lite spänt mellan dem redan från början. Att Hiku sen började löpa gjorde ju inte saken bättre, så de får se varandra på avstånd så länge. Däremot har det fungerat att ha dem i samma spann när vi kör, även om Ty kan bli lite störd om Ragnar går bakom honom. Ragnar och Tempo är inga problem alls, men Tempo är ju också mästaren i hundspråk.

Apropå draget. Ragnar är ett otroligt tillskott i spannet! Enorm arbetsvilja, en riktig maskin. Oavsett position och dagsform; han jobbar. Det är lite som Tempo; han springer, that’s it. Okomplicerat. Ok, det enda som är lite komplicerat är ju att han tuggar linor, och det är faktiskt den första hunden vi har som gör det, så vi har haft tur hittills. Så nu måste vi tänka på att sätta in honom sist, och ska även byta ut nacklinorna där han går till vajer. Men jag kan leva med det. När vi väl kommer iväg är det inga problem.

Tack för att du kom till oss, Ragnar, vi behövde dig! ❤

DSC02588 (2)hIMG_8085 (2)EIMG_7846 (2)EIMG_7853 (2)E

Drag, Vardag

Sjukdom och snökaos

Det har varit snö ett bra tag nu faktiskt, så det har blivit en hel del slädkörning och jag har varit lycklig! Vi har haft ett par lugna helger för ovanligheters skull och jag har tänkt att jag ska hinna ladda inför nästa helg då det är dags att tävla.

Men vad händer då? Jo, jag blir SJUK! Igen! Jag som ”aldrig blir sjuk” har nu varit sjuk med feber två gånger inom ett halvår. Den här gången drabbades jag av något riktigt elakt, med rätt hög feber och slemhosta. Och den verkar smitta, då en av mina medarbetare blev sjuk först, dagen efter blev jag sjuk i vad som tycks vara samma skit, och sen har jag eventuellt lyckats smitta min sambo och min syster också.

Nu har det varit sjukstuga ett tag och jag har legat inne och tittat ut på snöfall. Natten till idag snöade det såna mängder att jag inte fick upp altandörren i morse när jag skulle släppa ut hundarna, och vi fick skotta oss fram till hundgårdarna. Men hundarna var glada och skuttade runt i den djupa snön.

Jag har förstått att det har varit snökaos i stora delar av landet och jag är glad att jag slapp ge mig ut på vägarna idag. Men sanningen är att jag fortfarande inte är frisk. Jag har inte så mycket feber längre, men det känns som om kroppen är medtagen. Jag känner mig hyfsat pigg när jag ligger ner, men om jag ska gå upp och vara aktiv så blir jag genast yr och helt slut. Så jag satt med min tekopp och tittade på när solen tittade fram på eftermiddagen och lyste upp ett otroligt vackert vinterlandskap. Och det bara värkte i hjärtat att en hel helg kommer att gå åt till ingenting. En hel helg utan att kunna dra i denna härliga vinter.

Det finns en inneboende stress i mig att snön ska försvinna, att man liksom måste passa på. Vi har ju sånt klimat här, rätt vad det är kan det vara isgata. Men jag försöker tänka positivt. Förhoppningsvis är jag tillräckligt pigg imorgon för att kunna köra!

Jag längtar efter detta:

DSC02590 (2)E

Drag, Vardag

Tillbaka, besegrad och tävlingsplaner

Jag har länge haft en djup bloggsvacka. Riktigt djup; nere vid fotknölarna, i de djupaste djup och långt under vattenytan.

Varför? Jo för att livet har slukat mig. Jag har startat upp hunddagiset i Bålsta och det har tagit min kropp, mitt hjärta och min själ i besittning. Och inte minst min tid.

Men nu börjar nya tider. Nu kämpar jag för att komma upp ur djupet, lite som någon som åker vattenskidor och har hamnat i vattnet. Alla som varit nybörjare och varit med om detta vet hur svårt det kan vara att komma upp på benen igen. Men när man efter allt kämpande kommer upp på ytan igen, då far man fram helt friktionsfritt. N har jag ju faktiskt aldrig åkt vattenskidor, men däremot har jag rikligt med fantasi och inlevelseförmåga.

Hur som helst, jag är inte bara tillbaka till verkligheten utan också till wordpress! Alltså, jag var så less, ville prova nåt annat. Jag gillade fortfarande wordpress, men var så less på de färdiga mallarna. Och jag varken kan eller har tid att göra allt för mycket på egen hand. Nu har jag bloggat ett tag på nouw, men det känns lite sådär. Det var mycket som tilltalade mig där, men samtidigt så är jag ju verkligen ingen som hänger på nätet, chattar och umgås liksom. Jag vill bara skriva. Och jag saknade min gamla blogg, utan att jag egentligen vet varför. Men ibland kan man ju känna sig less utan att man behöver leta sig till någonting nytt. Man kanske bara behöver en paus. Och det har vi fått nu, jag och wordpress.

Nu erkänner jag mig besegrad, så nu kommer jag tillbaka.

20190120_134719

2018 hade jag tänkt inleda min tävlingskarriär. Och egentligen blev det ju så också, då jag deltog i en träningstävling i Koppången den 30:e december. Och nu i början av 2019 tänkte jag utveckla det hela. När jag pratar om tävlingskarriär handlar det fortfarande om att våga delta, att ha roligt. Jag är så vitt jag vet fortfarande ingen tävlingsmänniska, men tycker att utmaningar är roligt.

Så den 9-10 februari kommer jag att delta i Nornäsdraget. Jag kommer att köra 2-spann med Ty och Tempo, samma killar jag körde i Koppången. Jag tror verkligen på dessa pojkar! Mina underbara Ty och Tempo! ❤ ❤

img_20190124_215423_100e