Drag

Alla turer kan inte vara topnotch

Posted on Updated on

De allra flesta dragturer går väldigt bra, faktiskt över förväntan med tanke på att det är ett delvis nytt spann för i år, med några unga och oerfarna hundar. Men det är klart att jag är förberedd på att ibland kommer man att ha den där dragturen då man önskar att man hade stannat hemma i soffan.

Lite så var det idag. Fast inte riktigt så illa om jag ska vara ärlig. Jag önskade inte att jag hade stannat hemma. Däremot hade jag en rad andra önskningar; att ha en bättre vagn till exempel, att våra starter kunde vara lite lugnare och sen att Hiku kunde komma ur sitt tonårs-hormon-sätta sig på tvären-humör. Hon har känt lite speedad hela dagen, och under dragturen (då hon gick i lead som hon brukar göra nu för tiden) skulle hon göra allt annat är att dra; nosa, busa med de andra hundarna, titta bakåt hela tiden. Det kanske är löp på gång eller nåt. Det gick ändå hyfsat bra första kilometerna, men sen var vi tvungna att byta plats på henne och Karak så att hon fick springa i wheel. Där jobbade hon betydligt bättre.

Och angående det här med starterna. Akira och Karak drar igång resten av hundarna så att det blir ett jäkla liv. Det går bra fram till dess att Karak kopplas på spannet, och även om han står längst bak tjuter han som en stucken gris och Akira hakar på. Jag tänker ju automatiskt att man borde träna genom att inte köra iväg förrän de har lugnat sig, men jag hinner bli döv på kuppen. Står där och håller i hundarna och önskar att jag hade ett par hörselskydd. Det ska ju tilläggas att vi inte kör från vårt hus, utan åker iväg, så det är svårt att ha bra stakeout och gå in och dricka kaffe. Så ni som har livliga och högljudda hundar: några tips?

Jaja, vi körde en runda i alla fall under en vacker måne. Som sagt, alla turer kan inte vara topnotch.

20171205_183308

20171205_185052

20171205_185027

20171205_185055

Det är det här som är egoboost

Posted on Updated on

Att vi skulle köra hundarna idag var självklart, men var? Vägen hos oss var upptagen av jägarna. Så igår kväll slängde jag iväg ett sms till Sassa igen. Ska vi köra imorgon hos dig? Och så blev det. En spontan favorit i repris!

Det är en bit att åka, med det är det värt. Mitt ute i skogen, med en massa bra dragvägar. Inte långt från henne ligger det ett hus. Vi lade flera bud på det huset förra sommaren, men förlorade budgivningen. Och detta hus måste vi åka förbi varje gång vi ska till henne, som en påminnelse om vad vi hade kunnat ha. Men jag försöker att tänka framåt, och det är ett fint litet hus vi har flyttat in i med otroligt trevliga grannar. Men det är ju inte samma dragmöjligheter från huset, och inte samma avskildhet. När hundarna står och ylar unisont i hundgårdarna känner man att det hade varit skönt att bo lite längre ut i skogen så att man slapp oroa sig för att störa grannarna.

Hur som helst, idag blev det en dragtur tillsammans med två störtsköna vovvar; en grönlandstik och en alaskan husky, och det var supertrevligt! Det är verkligen roligt att börja köra med andra spann och det är verkligen någonting vi ska fortsätta med, känner vi.

Den här gången var Karak med och drog, så det blev ett spann på fem hundar och det gick hur bra som helst. Det är lite mer upp- och nerförsbackar som vi inte är så vana vid här i plattlandet, så det var bra träning för hundarna. De jobbade superbra och tog verkligen i uppför vilket var kul att se. Det som är svårast med ett lite större spann tycker jag är att förbereda spannet. Vi har ju inga lösningar för att fästa spannet så en måste hålla i vagnen och jag kopplar på hundarna, men det ska nosas, gå runt, trassla in sig…. Det här får vi öva på… Men det är ju två unga oerfarna i lead också; Hiku och Akira. Nyfikna på omgivningen. De har i alla fall lugnat ner sig något vid start, fast nu när Karak äntligen får vara med i spannet igen är det såklart lite extra taggat.

Hur som helst; känner mig tillfreds, lycklig och självförverkligad efter sådana här dagar. Att få göra det bästa man kan göra tillsammans med hundarna, tillsammans med vänner, det måste ju vara riktig livskvalitet? Det blir ju faktiskt inte bättre än så. Släng dig i väggen thailandsresa, krogliv, cityshopping… det är det här som är egoboost! Det får mig att känna mig bättre i mig själv och får mig att känna närvaro med själen, med det innersta. Det är det här jag helst gör en lördag. ❤

20171202_144113

20171202_141345_001

20171202_140756_004

received_10156000913794743

 

Dagis-dag med Chilly, drag, julpynt och tävling

Posted on Updated on

På grund av dagishundar på semester, frånvaro på grund av sjukdom osv var vi bara fem dagishundar idag, så då fick Chilly följa med igen. Det har regnat ihållande i två dagar nu, och framför allt de små hundarna är inte så förtjusta. Promenaderna går långsamt och vattenpölarna är många. Men Chilly och hennes partner in crime var inte det minsta brydd av regnet. Det är ju svinroligt med skogen liksom!

20171129_131220

Chilly och lilla Luna har kul på dagis

Väl hemma igen bar det iväg ut till dragvägarna och den här gången tog vi med Karak. Det verkar nämligen som om Chillys löp är över… eller så tog hon en paus, vet inte riktigt faktiskt. Men faktum är i alla fall att Karak inte verkar så intresserad längre. So he’s back in the team! Vi har börjat placera Karak i wheel vilket har visat sig fungerar super för honom! Han blir verkligen taggad av att vara sist. Vi har ju kört fyrspann ett tag nu, så det var verkligen kul att få köra alla fem, och det verkade hundarna också tycka. Det gick undan och det fanns mycket ork i benen idag.

20171129_181816

Fem glada hundar trotsar regn och lera!

Väl hemma tog jag tag i att julpynta lite, eftersom mamma och syster kommer hit imorgon kväll och det ska bli pepparkaksbak! Jag erkänner; jag är en sån där som älskar att julpynta, och jag börjar gärna tidigt. Det är ju långt mysigare att vara ute tidigt än att låta pyntet vara kvar långt efter julen. Då vill man börja på ny kula. Men än så länge är det bara julljusstakarna som har kommit fram, resten får vänta lite.

20171129_224151

Hiku trött och nöjd efter kvällens dragtur

Jag ska avsluta med att berätta att jag har dragit igång en tävling i samarbete med Hundogram, – en tjänst för dig som vill uppvakta en fyrfota vän! Vinnaren får ett presentkort på Hundogram samt ett presentkort i vår webbutik. För att läsa mer, gå in på vårt instagramkonto @teamwildthings.

IMG_7896 (2)E

 

Delad glädje är dubbel glädje

Posted on Updated on

Drag är ju så fantastiskt roligt, och ännu roligare bli det om man kan dela det med andra. 

Fram till förra året var jag ensam i mitt intresse. Förutom att min syster följde med ett par gånger så drog jag i princip alltid ensam. Efter det kom Andreas in i bilden och då förändrades allt. Vi var helt plötsligt två. Två att dela detta, som inte bara är en hobby utan en hel livsstil. Jag är så otroligt glad att han tog in draghunden i sitt hjärta och slukade draghundsporten med hull och hår. Det var faktiskt mer än vad jag hade förväntat mig. Visst sökte jag efter någon med ett hundintresse, och som förhoppningsvis skulle tycka att det var kul att dra ibland. Men det är ännu mer än så. Vi lever ett riktigt draghundsliv, ut i ur och skur, i mörker och blåst, och han ser det lika självklart som jag gör. Jag har aldrig sagt ett pip om att han måste älska det här lika mycket som jag gör. Jag har aldrig tjatat på honom att han ska bli en musher liksom (är ju van att vara ensam i draget). Men han blev det ändå. Det känns som om det var självklart för honom när han inledde en relation med mig; att med mig kommer ett speciellt liv och det är bara att haka på. Och det är också självklart för honom att vi ska skaffa fler hundar och bygga upp ett spann. När man alltid i tidigare relationer har fått höra ”vi ska inte ha några fler hundar” så är det som en befrielse!

Och att dela det här, som är det som verkligen får mig riktigt lycklig, med sin livskamrat är något som jag aldrig har upplevt tidigare. Jag som är tvilling har ju alltid varit van att dela någonting mer än bara fysiskt utrymme; man delar någonting själsligt.

Nu har vi kommit ännu längre, och det är att vi för första gången (faktiskt!) har dragit med andra. Det är någonting jag velat länge men ännu inte fått till. Så idag tutade vi iväg till Sassa och hennes grönlandshundar, och där var även Jakob med sin Briard. Först var tanken att Andreas skulle köra vagnen med Hiku och Akira och jag skulle ta Amy och Chilly med cykeln, men det sket sig snabbt kan jag säga. Visst, jag visste att mina cykelbromsar var dåliga, men Chilly har växt på sig och är stark som en oxe, så det var ju bara att lägga ner. Lade ner cykeln i diket och kopplade på mina hundar på vagnen, så stack vi iväg med fyrspannet efter de andra (som redan hunnit en bit).

Men det är otroligt lärorikt för hundarna att vänja sig vid att dra med andra spann. Ska man tävla sen är det ju ett måste. Så nu bestämde vi att vi ska träna mer tillsammans i framtiden 🙂 Och vad kan vara bättre än att förena umgänge med härliga vänner och dragträning! Finns ingenting jag hellre gör en lördag!  (en kort liten film kommer sen på youtube också!)

VIRB0071-2_Moment(40)f

VIRB0071-2_Moment(40)a

VIRB0071-2_Moment(40)d

VIRB0071-2_Moment(40)g

20171125_120453

 

Älskade unghundar

Posted on Updated on

Är det någonting jag handskas med just nu så är det unghundar. Både mina egna och några av dagishundarna. Det är roligt, krävande, underhållande, utmanande och väldigt givande.

Oavsett vad ungdomen för med sig hos olika individer utgår jag från ett par viktig saker; Sänk kraven. Ha roligt. Bygg relation. Jag tror att det är lätt att ha lite för höga krav på en unghund. Den börjar se vuxen ut, och bete sig mer vuxet, i alla fall i vissa situationer. Den kanske blir skarpare mot andra hundar och får ett ökat zonförsvar. Man har tränat på saker sedan hunden var liten valp som man nu förväntar sig ska sitta. Man kanske har ett mål att tävla och är ivrig att nå framgångar i träningen. Hunden kanske upplevs som bångstyrig när det egentligen handlar om att den inte klarar av alla krav eftersom den har fullt upp med sig själv och sin egen utveckling.

På jobbet har vi några ettåringar som kräver lite mer uppmärksamhet och eftertänksamhet. Det gäller att anpassa kraven efter deras mognadsnivå, samt se till att det inte blir för mycket för dem. Att börja på hunddagis är en stor omställning för många hundar; nya miljöer, människor och andra hundar. Det är lätt att det blir lite för mycket, och vi håller en tät dialog med ägarna, vilket är både kul och nödvändigt.

Här hemma har vi två unghundar. Egentligen tre. Men faktum är att Akira har mognat sedan Hiku och Chilly kom in i bilden. Akira är 2,5 år gammal, men beter sig lite som ”storasyster” mot de yngre tjejerna. Och hon gör det väldigt bra. Hon leker glatt med dem, men vill gärna hålla lite ordning i flocken. Hiku har verkligen mognat i sinnet, hon har ett starkt zonförsvar, men är väldigt fin mot de andra i flocken, och även mot andra hundar som är snälla. Däremot är hon inte sen att svara upp om någon skulle utmana henne på något sätt. Chilly löper för första gången nu och det märks att hon är inne i en fas som bitvis är lite jobbigt. Hon och Hiku kan vara lite riviga mot varandra kring resurser, vilket har lett till att de inte är tillsammans i hundgården längre, då vi vill ha koll på dem. Akira är likadan när hon löper; då blir hon lätt grinig mot framför allt Amy, och brukar mest vilja vara för sig själv. När löpet är över är hon precis som vanligt igen.

Det härliga är att vi kör fyrspann med tre unga och oerfarna tjejer och så Amy, och det går så överraskande bra! Jag var beredd på att det skulle bli mer jobb, eftersom både Hiku och Akira är oerfarna draghundar och framför allt ledarhundar. Men de klarar jobbet förvånansvärt bra. Chilly kör wheel med Amy och är så otroligt duktig för att vara så ny. Hon tar i där bak, och sen bara springer hon på. Karak är inte med och drar just nu eftersom löpet gör honom helt oförmögen att koncentrera sig på att jobba. Han vill inte dra, han vill bara, bara till Chilly! ❤

Vi försöker vara lyhörda när vi kör, för det är viktigt att Hiku och Chilly tycker att det är kul. Det viktigaste är att ha roligt, och det har vi verkligen.

Älskade unghundar, ni berikar min tillvaro, både hemma och på jobbet. Det är inte alltid en dans på rosor, men det ska det inte vara heller. ❤

20171122_181027

20171122_182554

20171122_181015

 

Jag älskar dig, du dyra livsstil…

Posted on Updated on

Den största nackdelen (och egentligen den enda?) med att hålla på med drag är att all utrustning är så dyr. Ok, inte selar och linor och sånt, det slinker ju lätt ner i kundkorgen. Men först och främst kostar det ju både att införskaffa och att ta hand om en massa hundar. Och sen är det det där andra, det som ska vara bakom hundarna och linorna.

Slädar, vagnar, cyklar och scootrar… tusenlapparna fladdrar iväg. Särskilt när man börjar komma upp i ett lite större spann som kräver mer tyngd och bromskapacitet på fordonet bakom. Alltså… vi har hankat oss fram med skrangliga cyklar, en gammal släde (som i och för sig ännu inte rasat ihop) samt en gammal barmarksvagn där bromsarna är slut och sätet håller på att tappa greppet.

Fast jag ska inte vara orättvis. Vagnen är helt ok, men den passar inte oss. Den är för lätt och har en för dålig bromsanordning. Vi åker ju två på den för att ge den mer tyngd, men det är varken smidigt eller bekvämt. Men alltså… en tung barmarksvagn med plats för två… man kan ju hissna när man ser den prislappen. Min dröm är att ha en troll cart, men det får bli när vi har fler hundar. Men vi säger nog varje gång vi är ute och kör att vi måste köpa en bättre vagn.  Vi har ju kört en hel del med cykel och tagit två eller en hund var (delar upp husky-tjejerna mellan oss, för två malamuter blir lite för starka, i alla fall för våra cyklar). Men om jag ska vara ärlig så är det ju inte riktigt lika kul som att köra hela spannet framför en vagn. Det är ju målet. 

När man tänker efter finns det väldigt många sporter, hobbys och livsstilar som kostar mycket pengar, så det är ju inte bara draghundsporten. Men mitt andra stora intresse; teckna, måla och skriva, det är ju nästintill gratis i alla fall.

Nu hoppas vi på lite snö i vinter så att vi kan köra släden, så får vi köpa en ny vagn till nästa säsong. Inget val där. Jag älskar dig, du dyra livsstil…

IMG_7461 (2)E

IMG_7526 (2)E

IMG_7450 (2)E

IMG_7506 (2)E

Första snön och drag med tjejerna

Posted on Updated on

Ok, det var inte mycket, men det var snö! Igår på eftermiddagen började det singla ner små snöflingor över oss när vi gick i lunsen med dagishundarna. 

Det är fantastiskt vad lite snöfall kan göra för humöret. Jag blev barnsligt glad och satt sedan och gnolade i bilen på väg in mot stan för att lämna av hundarna hos deras hussar och mattar.

Väl hemma var det bara att packa in oss i bilen och åka iväg för att dra. Självklart gick det ju inte att ta släden, men känslan var ändå att vi åkte fram i ett mörkt vinterlandskap. Eftersom Chilly löper fick Karak stanna hemma den här gången. Under löp är han helt oförmögen att koncentrera sig på att dra. Det blev alltså första gången vi var ute med tjejerna, vilket var spännande. Spännande att se hur de ”klarar sig utan Karak”, som ändå är den som är mest rutinerad (förutom möjligtvis Amy, men hon är ingen ledarhund).

Det gick så underbart superbra! Vi satte Hiku och Akira i lead och Amy och Chilly bakom. Det kändes helt klockrent, Akira har blivit väldigt mycket stabilare i lead och Hiku hakar på utan bekymmer. Hon har ju sprungit i lead med Akira ett par gånger tidigare och vi märker att Hiku är en fokuserad hund. Rakt fram, inga konstigheter. Och Chilly, den lilla oxen, tog i från tårna bredvid Amy. Kort och gott var det en dragtur med fart och arbetsglädje. Jag tror också att hundarna var peppade av snön, precis som vi!

20171114_190441

20171114_191544