Filmer
Liten film från Lofsdalen
Just nu lever jag på minnen och försöker att hantera alla frågetecken i mitt huvud. Vi står inför förändringar, beslut som ska fattas. Sista tiden har varit hektisk och jag försöker hitta tillbaka till mig själv; till inspirationen, kreativiteten och glädjen. Jag har sista tiden tappat allt det där, det har inte funnits tid eller ork.
Vem är jag när allt det där försvinner? Ett skal. En robot. Utan kreativiteten är jag ingen. Jag saknar att måla, att teckna, att skriva. I morse vaknade jag klockan fem av att hjärnan gick på ett tomt högvarv medan kroppen kändes tung som bly, en mycket märklig kombination. Jag blev rädd. Att jag ändå kan sitta här ikväll och skriva tar jag som ett mycket gott tecken. Det finns i alla fall en möjlighet till återhämtning.
Vi har isgata här hos oss nu, så vi har en tillfällig paus i draget. Hundarna känns harmoniska med varandra, så på det planet är det lugnt. Pojkarna börjar vänja sig lite vid att vara inomhus, och de verkligen älskar att få komma in. Medan Ty är överallt samtidigt är Tempo lite mer försiktig. Ikväll när jag kikade in i köket hittade jag Ty liggandes nästan på rygg i diskhon, vilket var bland det roligaste jag sett på länge.
Jag delar med mig av en liten film jag klippte ihop från våra turer i Lofsdalen. När jag vill drömma mig tillbaka ❤
Karak till veterinär och dragfilm
Igår kväll åkte vi till veterinären med Karak. Helt plötsligt hade han fått svårt att gå, han såg vinglig och stel ut, ville inte äta och såg otroligt ynklig ut. Magen snodde ihop sig på mig av oro och det var bara att ringa. Men under dagen igår förbättrades hans tillstånd lika fort som det hade kommit, och när vi kom till veterinären såg han nästan helt återställd ut. Efter en undersökning så konstaterade veterinären att hon tyckte att han rörde sig fint och verkade ha koll på sina ben, så hennes misstanke var att hans symtom helt enkelt berodde på magen. Karak har varit väldigt lös i magen ett par dagar, vilket vi också tog upp med veterinären. Stackaren, han måste ju helt enkelt ha haft så otroligt ont att han knappt kunde gå. Ni vet så där man har haft i bland då man knappt kan stå upprätt utan bara vill ligga ner och kvida. Så vi åkte från veterinären lättade och med specialfoder samt pulver mot magen. Så förhoppningsvis blir han snart bra igen ❤
Så den här veckan har vi inte hunnit dra så mycket, dels för att Karak blev så dålig, men också för att vi har haft en hel del kundmöten om kvällarna, så tiden har bara runnit iväg. Men snart är det helg och då ser vi fram emot en massa körning! Vi har dubbelkollat med jägarna också, och de ska inte jaga i helgen, så då är det fritt fram för oss.
Här är den senaste filmen jag klippte ihop. Lerigaste dragturen på länge. Ni kan ju gissa hur vi såg ut när vi kom hem… Men kul är det alltid! Vi längtar dock efter kylan.. det riktigt värker i min kropp. Jag ser fram emot att se hundarnas glädje och deras kämparglöd när de får arbeta i minusgrader.
Bikejoring och april-väder
Nu har jag äntligen tagit med mig min Go Pro ut på lite dragturer. Jag har filmat vår runda som vi kör ofta, den är ca 6 km, så det är lagom så här innan sommaren kommer. Det har ju varit rätt kyligt ett tag nu, vilket är negativt för vårkänslan men positiv för draget. Så vi passar på helt enkelt nu innan värmen kommer. Amy har varit i förvånansvärt bra form den senaste tiden, och jag misstänker lite att hon gillar mer att dra ensam än i spannet.
Apropå vår så har vi haft helt sinnessjukt väder den senaste tiden. Sol och snö om vartannat, hagel, regn, blåst… allting på skalan. April har verkligen bjudit på april-väder.
Förövrigt har vi rätt fullt upp inför företagsstarten, och jag börjar verkligen längta efter att få dra igång. Nu går så mycket tid åt till förberedelser. Det ska bli skönt när man kan börja fokusera på livet igen.
Goodbye winter magic
Ja nu är ju verkligen vintern över. Vi kör barmarksdrag flera gånger i veckan för att hålla igång innan värmen är här. I detta nu håller jag på att ladda upp en film från en av våra vardagsturer på ca 6 km som vi kör. Men eftersom vi lider av segt internet här ute i buschen, så tänkte jag göra ett officiellt avsked av vintern och det magiska i vinterdrag. Hur kul det än är att köra barmark så går det aldrig riktigt upp emot den där känslan när man står på släden…. Vi hoppas på en fantastisk dragvinter 2018! Till dess bjuder vi på det magiska från den här vintern ❤
Favorit i repris
Den där härliga känslan när man vaknar, tittar ut och förstår att det är rätt många minusgrader ute på grund av färgerna i naturen och den vackert glittrande snön. Det blev en till slädtur på samma ställe som igår. Det var lite lättare före idag, dels för att vi åkte upp lite spår igår, och dels för att någon åkt med skoter alldeles innan.
Igår klippte jag ihop en liten film från dragturen. Blev en del träning på vändningar, för att vi inte riktigt visste vart vi skulle, hehe. Men över lag gick allt bra, och det var en fantastisk känsla att åka i det vackra vinterlandskapet.
Det är mäktigt och magiskt
Nu börjar vi komma in i ett flow, mindre trassel och mer bra drag. Det höga antalet plusgrader har en enda fördel, och det är att isen smälter bort. Det blir lerigt, men det är i alla fall inte halt. Så just nu får vagnen gå varm.
Vi åker två på vagnen, han styr och jag sköter bromsen, och det går skitbra. Det är bra att få lite extra tyngd bakom fyra starka hundar. Det är mäktigt och magiskt, det här med drag. När allt går så där bra och alla är ett team.
Det är tur att vi har Karak och Amy i spannet när vi kör förbi hästhagen, de håller de två yngre nyfikna tjejerna på rätt kurs. Vi fick koppla loss Dia från spannet på slutet då hon inte ville vara med längre, hon blir ju så ibland. Men då kan det räcka med att hon får springa bredvid ett tag. I övrigt gick allting super. Vi har tränat in kommandot höger sida, och det börjar sitta lite bättre. Så nu väntar vi bara på den nya linan jag har beställt, och lite nya krokar. Akira har fått en ny sele också, likadan som Amy har från dragråttan, och den sitter jättebra. Och enligt SMHI ska det snöa i helgen.
Första turen med 4-spannet
Löptider har passerat, hundarna börjar känna sig trygga med varandra, solen sken från en rätt så blå himmel igår, dags att prova 4-spannet på riktigt. Eftersom det var Akiras första tur med spannet så blev det en kortare tur, i lugn takt. Zelda fick springa med vid sidan om, så nöjd som någon kan vara.
Karak och Amy längst fram, Dia och Akira bak. Lilla stjärnskottet är just det – ett stjärnskott! Hon var lite försiktig i början, men sen var det som bortblåst, och hon drog som om hon aldrig gjort annat.
Lite trassligt blir det alltid ibland innan man hittar ett flow, Dia sackar lite mot slutet, det brukar hon göra. Jag bytte plats på Karak och Amy efter ett tag, eftersom det mest är Amy som drar mot vänstra sidan av vägen. På så sätt hamnade Amy på utsidan och Karak hade möjlighet att hålla henne på högra sidan av vägen. Men allting gick över förväntan, och snacka om kick! Jag gjorde en liten film av små klipp från dragturen, ett tillfälle värt att minnas.
Idag har vi haft snöstorm lite till och från, tyvärr mer blåst än snö, men i alla fall, allting under nollan är ett steg i rätt riktning.
