Träning

För ett harmoniskt flockliv

Posted on

För varje ny hund kommer nya utmaningar och nya rutiner. Flocken ökar, individerna blir fler med alla sina olikheter och egenskaper. För ett år sedan hade jag ”bara” tre hundar; Amy, Karak och Dia. Tre individer som för det mesta kom väldigt bra överens och som ”visste var de hade varandra”. Men även denna lilla grupp tog lite tid på sig att bli en trygg grupp. När Karak kom jobbade jag mycket på att de skulle lita på att mat, godis, tuggben, leksaker inte var någonting att bråka om utan att det fanns till alla. Men också att de fick tid på sig att skapa tillit till varandra. Jag krävde inte att de skulle kunna äta bredvid varandra eller dela på resurser. Karak fick äta ensam då han har mer resursförsvar än vad Amy och Dia har (eller hade, Dia har tuffat till sig på den punkten). Sakta med säkert blev de allt mer trygga med varandra. I slutet kunde jag kasta ut mat på marken och det skapade varken stress eller konkurrens.

På ett år har flocken blivit dubbelt så stor. Det blir en helt annan dynamik. Det har gjort att jag har varit tvungen att fundera mycket över det här med flockliv, hur jag vill ha det och vad som krävs för att just de här sex individerna ska vara tillfreds med situationen. Jag har pratat med olika kunniga människor och fått väldigt mycket kloka tips. Jag har provat olika strategier. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg så kommer jag alltid tillbaka till det här med att hundar är individer. Det går liksom inte att säga: så här gör man. Våra sex hundar är helt olika varandra allihop. Även om det finns likheter så finns det ännu fler olikheter upplever jag.

Vi måste ju hela tiden anpassa oss efter individerna i just vår flock. När man pratar om svårigheter i flocklivet så handlar det ofta om resurser. Hundar bråkar oftast inte i onödan, och om det inte är så att man har två individer som verkligen inte tycker om varandra (vilket självklart också kan vara ett faktum) så handlar de flesta bråk om en kamp kring olika resurser; mat, leksaker, partners, liggplatser osv.

Jag har insett att jag vill dela upp hundarna ännu mer. Vi har i dagsläget två hundgårdar, och även om våra sex hundar fungerar bra tillsammans i de flesta lägen, så är det inte så att jag vill slänga in dem alla i en hundgård och åka till jobbet. Jag vet att Akira gärna vaktar resurser, så hon skulle behöva vara med någon som inte bryr sig lika mycket. Hiku skulle behöva vara med någon som var lite äldre och lite lugnare så att det inte bara blir bus i flera timmar. Karak fungerar egentligen allra bäst med Dia, men Dia klarar inte av att vara i hundgård någon längre stund. (Sista gången vi hade henne i hundgården när vi var hemma och pysslade med annat hittade vi henne senare vilandes på altanen, som om ingenting hade hänt :p) Amy är den där hunden som man vill para ihop alla med :). Lugn, trygg och snäll. Hiku fungerar än så länge väldigt bra med tikarna, hon är väldigt mjuk i sitt sätt mot de äldre tikarna, även om hon är en framåt, mattokig och självständig tjej. Chilly är ju sådär valpgo och valpsnäll mot alla.

En av hundgårdarna är väldigt stor, så vi funderar på att dela av den, så att man kan placera hundarna två och två i framtiden när vi inte är hemma. Jag ser det lite som min uppgift att se till att alla individer i flocken har en så trygg och harmonisk tillvaro som möjligt. Jag tänker att det skapar stress för hundarna när det blir konflikter. Då menar jag inte lite morr eller gruff, jag menar riktiga bråk, slagsmål. Jag tänker att det påverkar deras relation varje gång ett slagsmål äger rum. Sen handlar det ju om att som hundägare kunna skilja mellan gruff och när det faktiskt är på allvar. Det är någonting man lär sig se, dels när man har erfarenhet av hundar i flock, men framför allt när man känner sina hundar på djupet.

Apropå harmoniskt flockliv så har ju en av utmaningarna varit att få Hiku att lugna ner sig i matsituationerna. Här har vi provat många olika strategier. Vi har provat berikning i hundgården genom att leta efter mat, vi har provat att sprida ut mat i ett försök att skapa den här känslan av att det finns gott om mat till alla, vi har provat att para ihop henne med olika medlemmar av flocken osv. När inget av det har dämpat hennes stress så har vi nu börjat ge henne mat ensam i ett rum inomhus, just för att hon ska slippa känna stress av konkurrensen med de andra hundarna. Och det har redan gett resultat! På bara ett par dagar har hon gått från att tjuta och hoppa när man kommer med matskålen, till att faktiskt sitta ner tyst och vänta på att man ställer ner den framför henne. Det är så himla kul att se så snabba framsteg och att känna att man har hittat en rutin som fungerar just för henne.  Allt för ett harmoniskt flockliv. 

IMG_2279 (2)E

På jakt efter släde och andra förnödenheter

Posted on Updated on

Nu närmar sig hösten och vintern och jag går i dragtankar. Har jag den utrustning jag behöver? Vad är det jag behöver införskaffa?

När det gäller barmark tragglar jag vidare med min cykel, men har en kompis i närheten som har skaffat en scooter som jag kunde få provköra. Vet inte riktigt vad jag kommer att föredra, så det är ju en bra början att provköra och smaka på. Så det är väl bara att fixa till cykeln lite och ge den lite kärlek, införskaffa en ny hjälm och sen tuta och köra. Vi har ju en vagn också som vi ska försöka ändra bromsarna lite på, men som i övrigt är väldigt kul att köra med.

Men det som de flesta draghundsmänniskor suktar efter är ju en bra släde. Vi har en gammal björkis som vi köpte som första släde, och som fortfarande hänger med, men vi är ju två som vill köra och utvecklas med spannet. Till vintern kommer vi att ha Karak, förhoppningsvis Akira (om vi har fått bukt med hennes hosta), samt Hiku som ny och grön. Det är tunt. Chilly kommer att vara ungdom och få testa på men kommer ju varken köra långt eller tungt. Amy kan dra korta sträckor, men i övrigt kommer hon att bli pensionär då hon inte orkar så mycket längre, och Dia har fått frisedel. Så ja, det vi behöver mest är ju fler draghundar! Men det får komma när det kommer.

20161212_124148

Nackdelen med draghundsporten är att det är en dyr sport. I alla fall i termer av engångskostnader. I jakten på en släde har jag tittat på allt från de billigare träslädarna till de dyrare tävlingsslädarna. Vad ska man ha? Vi är ju ute efter en rätt nätt släde då vi inte har så många hundar, så en variant är en vitnjul från skeble.se, vet ej ännu om den är tävlingsgodkänd. Den verkar smidig om man t ex bara har en eller två hundar, samt att den inte är så dyr. Samtidigt är ju planen att skaffa fler hundar, så man vill ju inte heller köpa en för liten.

vitnjul

Jag har kikat lite i grupper på facebook och såg också ett tips om axaeco junior touring, också liten och smidig, men bättre att köra om man inte har väldigt fina spår (vilket vi typ aldrig kör på här). Jag vill gärna ha en släde som man kan köra upp till fyra hundar med. Den där har även en buskbåge vilket jag gärna vill ha. Fördelarna med dessa slädar är ju att de är så lätthanterliga, både att köra och att ta med sig.

l_junior sled

Jag håller även koll på blocken och facebook efter begagnade, även om min inre fåfänga får mig att känna att det hade varit väldigt trevligt med en ny fräsch släde. Men det är ju inte bara fåfänga. Det är ju a och o när man kör att utrustningen är i gott skick.

Vad kör ni med för släde? Några tips?

Löp och bakgårdsagility

Posted on

Välkommen augusti! En månad närmare höst… Akira har bestämt sig för att gå in i löp och Karak är ännu helt dräglig. Har vi tur så blir det ungefär som sist Akira löpte; rätt så uthärdligt. Karak var inte alls lika intresserad av henne som han var av Dia och Amy när de löpte.

I väntan på att handläggaren på länsstyrelsen ska komma tillbaka från sin semester berikar vi hundgårdarna med lite leksaker, bygger vidare på utkikstornet och testar på bakgårdsagility. Hundsteg har på instagram startat en tävling, så kika på #BackYardTrashAgility. Riktigt kul! Amy, Hiku och Chilly tyckte att det var världsroligt. Hiku har aldrig provat på att hoppa över hinder tidigare, men som vanligt så var det inga problem med en godbit som lockade. Chilly kröp under hindren.

IMG_1875 (2)E

IMG_1850 (2)E

IMG_1864 (2)E

Det finns faktiskt en sak som Hiku är lite rädd för, och det är att gå upp- och nerför rampen upp till utkikstornet. Hon som annars är totalt orädd av sig tycker att det är riktigt svårt. Så det brukar vi också träna på. Jag tar med mig en massa godis ut i hundgården och så har vi kul tillsammans.

IMG_0521 (2)E

IMG_0566 (2)E

Vi har köpt lite nya kampleksaker till hundgårdarna, och det är främst till Akira som är den som uppskattar dem mest. De andra hundarna kan hålla på lite grann, men Akira är verkligen engagerad. Vi har hängt repknutar i en lina kring trädet, och gjort så att det går att dra dem åt olika håll. Så även om vi inte jobbar just nu så går dagarna fort, och för det mesta är det liksom fullt upp. Men det är ju också fantastiskt att kunna ägna så mycket tid åt hundarna. ❤

IMG_1786 (2)E

IMG_1782 (2)E

IMG_1819 (2)E

IMG_1815 (2)E

Vad ska man lära sin valp?

Posted on Updated on

Vissa saker är ju mer eller mindre självklara att man ska lära sin valp. Att lära den att vara rumsren kan ju vara bra till exempel. Att lära den sitt namn och att komma när man ropar är också en fördel. Men sen är det ju faktiskt väldigt mycket upp till mig som hundägare att forma den individ som ska växa upp och leva i just min familj.  Framför allt handlar det om vad man ska använda hunden till och vilken typ av hund man har. Ska det bli en jakthund, vallhund, draghund eller en familjehund? Tänker man tävla eller ställa ut hunden?

Det är så jag själv tänker i alla fall. Det jag riktar in mig på och lägger extra tid på är att lära hundarna färdigheter som både de och jag själv kommer att ha nytta av längre fram. Huvudmålet är ju drag, så det är självklart att vi så tidigt som möjligt börjar träna dem i att bli en draghund. När man har många hundar handlar det också mycket om att skapa rutiner, att lära hundarna hur vi gör olika saker.

Bland det viktigaste som jag lär (eller i alla fall försöker lära) mina hundar är att vänta. Stanna kvar. En annan viktig sak är hantering, för det har man användning av i så många olika situationer. Nu när jag har hållit på med draghundar ett tag inser jag vikten av att träna dem i att lämnas i hundgård, att kunna vara i bur, bakom galler och att sitta bunden i t ex stakeout. Detta har vi tränat mycket med Hiku och det har gjort att hon är en av de hundar som är lättast att t ex lämna i hundgård eller ha i bur. Hon älskar ju buren. Och samma sak blir det nu med Chilly. Hon är van från början vid att vara i bur och hon tycker om det, så vi ställde in en bur i vardagsrummet så att hon skulle ha tillgång till den. Det slutade med att hon och Hiku numera trängs i samma bur, så det blir nog till att ta in en till bur :p

PSX_20170606_084056

Sen finns det ju egentligen hur mycket som helst man kan lära en hund. Att söka efter godis i ett rum brukar jag lära dem, det är ett jättekul sätt att ha lite roligt ihop och ge hunden lite hjärngympa. Med draghundar föredrar jag aktiviteter där de får lära sig att jobba självständigt, eftersom det är en viktig egenskap för en draghund. När mina hundar är lösa så tränar jag dem väldigt mycket i följsamhet och att vara nära och ta kontakt. Men annars tränar jag dem mest i att vara framåt, självständiga och att inte ge upp när det blir jobbigt.

IMG_3939 (2)E

Ringträning och en vecka kvar!

Posted on

DSC01559 (2)E

I högsommarvärme åkte vi iväg till den sista ringträningen innan den stora dagen. Idag är det en vecka kvar tills jag ska ställa ut Hiku i Ånnaboda. Hiku är jätteduktig och jag ser verkligen fram emot att både hon och jag får göra vår debut i ringen. Vi ska göra vårt bästa helt enkelt, och se hur långt det räcker. Jag är en blandning av nervositet och förväntan inför det här som jag har gett mig in på.

Det är mest det här med hanteringen som känns lite tveksam. Hiku har alltid varit duktig på hantering, men den senaste tiden har hon protesterat lite, gillar inte att man håller på liksom. Så det blir väl den stora utmaningen på den stora dagen.

DSC01532 (2)E

Väl hemma vill jag bara stupa i säng. En lång dag med vandring i Hågadalen tillsammans med Dia, Amy och Jule-bus avlöst av ringträning går mot sitt slut och tröttheten är tungt förankrad i kroppen. Det är ändå en skön känsla när man är trött för att man har gjort en massa saker, istället för den där ångestladdade tröttheten som kommer av tristess, leda eller depression. Det här är känslan av att vara nöjd. 

Ett stort paket och inspirationen tillbaka

Posted on

IMG_2143 (2)E

En stor skåpbil från DHL körde upp på uppfarten i morse med ett stort paket till oss med en massa roliga saker. Jag som ett barn på julafton och hundarna lite undrande när saker skulle provas på korsen och tvärsen. Men perfekt tillfälle att träna lite vardagslydnad.

Vi tog med hundarna, de nya prylarna och kameran och gick ut till fälten utanför oss. Det var lite av en utmaning att få hundarnas uppmärksamhet eftersom bonden precis gödslat åkern, vilket tydligen luktade väääldigt intressant. Med tanke på detta var de väldigt duktiga, och hur som helst fick vi en hel del bilder. Neewas multi harness var en stor favorit. Bra passform, rejäl men ändå inte klumpig.

Leende har jag suttit och redigerat bilderna. Sötnosarna, de vet ju verkligen hur de ska se så där glada och söta ut på kort ❤ Vädret var bra också, ljust och fint, men inte för soligt.

Jag måste erkänna att det känns kul att inspirationen är lite tillbaka och att jag har kommit igång att fotografera igen. Det har varit en rätt lång tid då jag inte har haft orken, tiden eller lusten att skriva eller fotografera. Det har känts tråkigt, men samtidigt har det varit skönt att koppla bort allt och fokusera på hundarna, Andreas och mig själv. Det har varit nödvändigt. Men nu har orken hittat tillbaka till mig, till min kropp och min själ. 

Hiku och dragträningen 

Posted on Updated on

20170512_132058

Hiku har varit tacksam att träna på många sätt. Med sin trygghet i sig själv, sin nyfikenhet och avsaknad av rädsla tar hon de flesta utmaningar med största engagemang. Så också i dragträningen.

Redan när Hiku kom hem till oss åtta veckor gammal startade hennes träning till framtida draghund, i form av att stärka hennes självförtroende, peppa henne att kämpa när hon stöter på hinder ex ute i naturen, springa lös och lära sig att ta sig fram i terräng osv. Vi har i princip aldrig hjälpt henne när hon stött på något hinder, utan istället lärt henne att själv kämpa och belönat massor när hon gör detta.

Vi har också belönat när hon har dragit i selen för att ta sig fram, så med andra ord har vi inte tränat på koppelgående i ett tidigt skede, utan det har fått komma senare och när hon har halsband. I selen belönar vi när hon drar. 

Nästa steg har varit att sätta på en riktig dragsele och ha henne i expanderkoppel fäst vid midjan under promenaden. Då är det bara att fortsätta peppa henne och belöna när hon drar. Vi har också joggat så att hon fått prova på att springa i selen. Det viktiga så här i början är enligt mig att skapa en glädje i själva draget och att det ska vara belönande i sig. Att träna med hjälp av någonting som lockar framför kan förvisso ge snabbt resultat, men det kan också bli problem med att få hunden att dra självständigt utan någonting framför. Däremot kan det vara framgångsrikt att ha med en annan erfaren draghund när man tränar valpen. Då brukar de rätt snabbt förstå vad det hela går ut på. 

Nu är Hiku 6 månader så vi har kommit till ett stadium då hon ibland får prova på att dra bredvid en annan hund korta sträckor eller springa med lös bredvid. Det viktiga är att inte belasta hennes kropp för mycket då hon växer. Hon drar ju aldrig tungt eftersom hon drar med andra. När jag tränar henne ensam brukar jag jogga bakom henne. 

Sen är det den mentala biten också. Jag tänker på att det alltid ska vara en positiv stämning när vi drar. En hund som inte tycker det är kul kommer ju inte att dra så bra heller. Så jag kör bara med positiv inlärning; jag belönar de beteenden jag vill ha. Det ska vara kul att dra! 

20170512_132049