Kategori: Vardag

Söndag kväll, och jag sitter vid köksbordet med min kaffekopp och en väldigt bra känsla i magen. Det har varit en helt fantastisk helg! 

Redan i fredags kände jag på mig att det skulle bli en bra helg. Vi hade (för en gångs skull) ingenting särskilt inplanerat och en solig fredagskänsla hade rotat sig i min kropp. Jag slutade tidigt på jobbet och åkte hem till hundarna, slängde in några i bilen för att åka iväg och ta en liten promenad.

Mitt liv den senaste tiden har varit väldigt hektisk och den bestående känslan har varit att fritiden har varit väldigt begränsad, alltså rent tidsmässigt. Eftersom jag går upp kl fem varje morgon så klarar jag inte av att vara uppe så länge om kvällarna, så de blir väldigt korta. Efter att ha matat hundar och sig själv är det praktiskt taget dags att gå och lägga sig.

Men nu börjar det rulla. Jag har fått in världens bästa medarbetare på dagiset och rutiner börjar sätta sig riktigt bra. Och jag trivs som jag aldrig har trivts på ett jobb tidigare.

Den här helgen har varit en riktigt energy boost! Jag har varit på hugget och fått en hel del roliga saker gjorda. Jag och Andreas tog tag i att ta bort en massa bråte framför garaget, som under vintern varit täkt av snö. Nu ser det inte ut som en soptipp längre! När vi väl var i farten röjde vi upp inne i garaget och ställde in slädar och annat som hör vintersäsongen till, och sen fick jag för mig att vi skulle ta in den där soffan jag fick från min syster för flera månader sedan och i och med det också möblera om i vardagsrummet. Det är därför den har stått så länge i garaget; vi har inte vetat var vi ska ha den. Jag visste nu var jag ville ha den, men det innebar att vi var tvungna att flytta matbordet, och det visste jag inte var jag ville ha. (Vi har inte världens största hus, så möbleringsalternativen är minst sagt begränsade.) Men då blev jag så där kreativ och tyckte att vi skulle flytta in soffan och sen fick resten lösa sig. Andreas var skeptisk, men jag var ännu mer envis.

Så soffan kom in, och efter lite grubblerier bestämde vi oss för en lösning, som faktiskt blev superbra! Vi ställde soffan i det största rummet och gjorde det till ett riktigt vardagsrum (det har inte varit en soffa där tidigare utan där stod matbordet) och det blev väldigt populärt bland hundarna! Alla skulle upp bland filtarna och kuddarna och gosa. Jag släppte in Ty och Tempo och de kunde inte slita sig från soffan, låg till och med länge och vilade i den.

 

Förutom ommöblering och vårrensning har jag även städat hundgårdarna noggrant nu när den mesta isen har smält bort och jag har även passat på att gå i skogen med alla hundarna. Ja, inte alla tillsammans då, utan ett par i taget. Jag tog faktiskt tre hundar för första gången på väldigt länge; Chilly, Ragnar och Amy. Vi gick i elljusspåret i vårsolen tillsammans med min syster och hennes son. Det fungerar med dessa tre då de är de lugnaste på promenad. Och Ty tog jag ensam då jag ville träna lite kontakt med honom.

 

Jag känner ett flyt just nu. Jag mår bra. Flocklivet går ju upp och ner, och hit och dit. Gudarna ska veta att vi har kämpat. Men just nu befinner vi oss i en period som präglas av harmoni. Vi har våra två grupper, som för det mesta ser ut så här; Hiku, Akira, Ty och Tempo, och så har vi Chilly, Amy och Ragnar. Två väldigt trygga och bra grupper. Jag vet var jag har dem, var deras starka och svagare sidor består av. Man här lärt sig en hel del på vägen. Att inte ta saker för givet, att inte pressa för mycket. Att ge hundarna pauser från varandra, och att ge dem utrymme för sina olikheter. När vi åker hemifrån delar vi numera alltid upp dem två och två. Detta dels för att de ska få paus från varandra, och sen för att OM det skulle bli slagsmål är chansen för en ”bättre” utgång betydligt större med två hundar än med fler, och den värsta mardrömmen är att fler individer bestämmer sig för att gå på en.

Men som sagt, nu upplever jag en otroligt positiv tid, både med jobbet och med flocklivet. Så där så att jag vaknar med en varm känsla i hjärtat. Och det känns som om vi nu har hittat rutiner här hemma som verkligen fungerar bra, vilket ibland tar lite tid att finna. Vi har tydliga rutiner för i princip allt; vilka som är i vilka hundgårdar, vilka som sover inne respektive ute, vilka som äter och sover med varandra, i vilken ordning och på vilken plats de får mat.

Introduktionen av Ragnar har varit löjligt enkel. Han har funnit sig tillrätta här och han och Chilly fungerar så otroligt bra tillsammans så att jag kan gråta över det. Att para ihop en vuxen hund med Chilly är inte det enklaste, så att det skulle bli så här bra, på så här kort tid hade jag inte ens kunnat drömma om. Alltså, jag menar när en annan hund kan LIGGA ovanpå Chilly i sängen när hon gosar med husse och matte, och hon bara blir lycklig, då snackar vi bra matchning!

Pojkarna… Och med pojkarna menar jag Ty och Tempo, alias Piff och Puff. Ragnar är ju också en pojke, men han ingår i den andra gruppen, och benämningen ”pojkarna” går ut på att Ty och Tempo håller ihop i vått och torrt (förutom vid löp, haha). Hur som helst så är en annan anledning till att jag mår bra just nu är att Ty och Tempo har blivit allt lugnare inomhus, vilket gör att de också kan vara inne mer på kvällarna tillsammans med de andra hundarna. De vill sova ute, men de älskar att få komma in en sväng på kvällen och (sen i lördags) gosa i den stora soffan. Att ha dessa två inomhus tidigare innebar mer eller mindre kaos, med hundar uppe på diskbänkarna, hoppandes över barngrindarna och tuggandes på allt från krukväxter till toaborstar. Så även om det har inneburit en hel del skratt så har det varit lite svårt att koppla av medan de har varit inne. Men nu börjar de landa i det här, vilket gör mig glad, för det är lite av vår quality time. 

 

Så summa sumarum, den här helgen har gått ut på att få en massa saker gjorda här hemma, njuta av skogen tillsammans med hundarna, samt en massa inomhusmys. Nu är jag redo för en ny vecka!

Vi har haft isgata ett tag och solen värmer på ett vårlikt sätt. Jag har varit lite kluven, för visst kan det vara skönt att gå ut utan flera lager kläder och känna solen i sitt ansikte. Våren kan vara riktigt mysig. MEN, det är mest att jag inte känner mig färdig med vintern. Det är för tidigt.

Men nu längtar jag mest efter att isen ska försvinna så att man kan börja köra barmark. Under tiden har vi gått i skogen, vilket också är livskvalité. Och jag älskar skogen om våren och hösten. Mossan, marken som suger åt sig solljuset som silas genom löven. Stillheten. Friheten.

 

Sen har vi det här med löpet. Allra käraste Hiku har nu löpt i 5 veckor och 3 dagar, varav höglöpet har pågått i 15 dagar! Rekord i vår flock kan sägas. De första tre veckorna var tack och lov lugna, det var knappt så att man märkte på pojkarna att hon löpte. Däremot är det ju ett evigt pussel med hanhundarna, var de ska vara, vem som ska med och inte med, vem som ska vara inne och vem som ska vara ute. Och sen smällde det ju, precis då jag skulle till Koppången och tävla. Sedan dess har det varit gap och skrik, ylande körer dygnet runt och en bitch till löptik. Hiku springer fram till hanhundarna och flörtar med dem genom hundgårdsgallret, och sen när de visar intresse så skäller hon ut dem efter noter. Ja, det hade varit superskönt att ha hundgårdar lite mer separerade från varandra. Vi har en hundgård som har en sluss mellan sig och de andra hundgårdarna, men där vill vi ha Ragnar, då han och Ty inte alls diggar varandra just nu.

Ragnar… De förra ägarna nämnde att han blev väldigt stressad av löp och att de hade funderat på att kastrera honom. Hittills har vi inte märkt av det, Chillys löp var kort och lättsamt. Men nu! Han skriker värst av alla och är väldigt stressad och mår dåligt, så vi inser nu att deras tankar om kastrering är befogad. Så vi kommer testa med kemisk kastrering först, för att se hur det funkar.

Fredag idag, och ÄNTLIGEN börjar det kännas som om löpet är på väg att lägga sig. I morse när jag gick ut för att ge dem mat så hade den värsta intensiteten försvunnit. Det är så fascinerande hur snabbt man märker detta. Över en natt, bokstavligt talat. Så 5 krävande veckor är förhoppningsvis på väg att få ett avslut.

Kärlekskrank Ragnar