Latest Event Updates

Premiär för femspannet

Posted on Updated on

Dags att låta Chilly få prova på att springa en kort liten sträcka i spannet, dags att testa vårt femspann! Kopplade på en extra draglina till Karak längst fram som fick gå ensam i lead, sen Akira och Hiku och sist Amy och Chilly i wheel. Detta fungerade väldigt bra, ända fram till det var dags att vända. Vi körde en väldigt kort sväng eftersom Chilly bara skulle få testa på, och vi har dåligt med slingor som går runt. Det är en svaghet hos Karak, som annars jobbar på väldigt bra: han gillar inte att vända. Då ska det rullas, nosas, kissas och göras allt för att förhindra en resa tillbaka mot bilen. Men han känns också ganska trött, till skillnad från de andra hundarna. Och det är ju klart att han är otränad, eftersom det har varit sommar. 

Efter att vi hade vilat och skulle köra hem testade vi lite nya placeringar i spannet. För första gången satte vi Karak längst bak i wheel. Detta för att förhindra honom från att hela tiden gå ner i diket och kissa och få med sig hela spannet. Och plötsligt jobbade han bra igen! Det är ju också så att vi måste träna upp nya hundar till lead, så vi testade Hiku och Akira längst fram. Men eftersom de båda är unga och oerfarna så blev det lite för spretigt, framför allt från Akiras håll, så då satte vi Akira bakom (Chilly fick springa lite lös), och Amy framme i lead med Hiku, och Karak ensam längst bak i wheel. Det fungerade faktiskt riktigt bra!

Som ni hör så är det lite pyssel med att hitta rätt placering åt rätt hund så att helheten blir bra, vilket inte är så lätt när man bara har fem hundar. Tanken är att träna upp Akira och Hiku till ledarhundar, men det där handlar ju också om att se vilka individer som passar var, och det visar sig under resans gång.

Men sen har vi insett en annan sak och det är att vi behöver en bättre barmarksvagn. Det har vi sagt länge nu, men de är inte så lätta att hitta om man inte vill betala multum. ) Vi har ju en del andra utgifter så här i starten av företaget). Den vagnen vi har är för lätt för att köra hela spannet med en person, så vi åker båda två på den, vilket ger den mer tyngd. Det är både bökigt och obekvämt, men det går. Vi kör annars mycket med cykel och två hundar var, men det bästa är ju att få köra hela spannet!

Well, well. Hösten är kort och vi hoppas på en vinter med snö! Så får det bli en ny vagn till våren…

DCIM100_VIRB

20171007_150621

En hund måste inte vara perfekt

Posted on Updated on

Hundvärlden präglas av ett synsätt att du som hundägare ska forma hunden, med hjälp av träning och uppfostran, så att den beter sig så som du önskar.

Ibland skrattar jag inombords när jag minns mina rädslor som nybliven hundägare; att unghunden skulle ”ta över och inte uppfatta mig som ledare”, att jag inte skulle lyckas behålla ”ledarskapet över flocken” när jag skaffade fler än en hund. Att jag inte alltid skulle lyckas ”ligga steget före”, att jag skulle råka befästa ett ”dåligt beteende” hos hunden osv.

Jag tycker att det är sorgligt att många nyblivna hundägare får en sådan introduktion i hundvärlden. Ibland känns det som om allting blir lite för komplicerat inom hundträningen. Det är som om man hela tiden söker efter tekniker eller metoder att hantera hunden i vardagen. Och ibland tycker jag också att det fokuseras lite för mycket på hur vi vill få vår hund att bete sig, och lite för lite på vilken individ hunden är och vilka unika behov den har, vilken relation jag vill ha, och vad hunden faktiskt själv vill. 

Jag minns att jag som nybliven hundägare kunde skämmas över om hunden drog i kopplet vid hundmöten, var stressad, skällde, tiggde vid bordet eller gjorde andra saker som ofta anses som ”dåliga beteenden”. Nu för tiden skäms jag i princip aldrig. Det beror på två saker:

1. Att skämmas över en hunds beteende är som att skämmas över ett litet barns beteende; man kan inte döma eller kräva att individen ska kunna saker som är för svårt för den. Det är vi hundägare som ska hjälpa hunden att hantera vardagen och dess utmaningar, inte ställa för höga krav.

2. Min uppgift som hundägare är inte att ha en perfekt hund, utan att förhålla mig till, hjälpa och älska den hund jag har fått äran att ha ansvaret för. Genom att jobba med mitt eget bemötande av hunden och att stötta den så gott jag kan i olika situationer så anser jag att jag inte har något att skämmas över.

En hund måste inte vara perfekt, lika lite som vi människor måste vara perfekta. Jag brukar tänka så här: Vilka egenskaper är särskilt positiva hos just den här individen? Vad är den här hundens styrkor? Fokusera på dem! Om vi jobbar med det som vi är bra på så ökar vår självkänsla och vår glädje här i livet, så är det ju för oss alla. Om vi ständigt jobbar med det som är tungt, jobbigt, svårt, stressande, hur får det oss att må?

Självklart kan vi jobba stegvis och metodiskt med det som hunden har svårt med. Särskilt viktigt blir det ju om det är någonting vi behöver utsätta hunden för ofta, ex hundmöten, åka bil, gå till veterinären. Men ibland kan fokuset på hundens ”problem” överskugga allt det där andra som den är bra på och där den får blomma ut som individ.

Kanske ska vi backa lite? Göra det lite enklare för nyblivna hundägare. Fokusera på relation, närvaro och allt det där basala och grundläggande. Egentligen är det inte så svårt. Att ge valpen kärlek, trygghet, lagom stora utmaningar… vänja den vid olika situationer, människor, andra hundar, andra djur, föremål. Låta valpen få följa med men se till att den inte utsätts för någonting skrämmande. Forma en trygg, glad och nyfiken individ. Är hunden stressad; se till att vara lugn själv, är hunden rädd; se till att vara tryggheten för din hund. Är hunden busig, bra! Det hör väl livet till? Vad innebär det att vara en duktig hundmänniska? För mig handlar det om ett sätt att vara på, att läsa av hundarna, att möta dem på rätt nivå, just i den givna situationen. Att ha en ”open mind”, en inlevelseförmåga och en förmåga till improvisation. Att kunna läsa av när vi går över  någon gräns eller gör någonting som hunden inte uppskattar. Kort och gott det vi mellan människor kallar ”social kompetens”.

Självklart finns det otroligt bra metoder och tekniker där ute, men då handlar det ofta om att dressera hunden till en specifik uppgift. Och ingen skulle ju vilja gå genom livet och ständigt behöva utföra bestämda uppgifter. Det ska vara jobb och fritid, även för hundar.

Mitt hundliv har i alla fall blivit mycket enklare, och mer självklart, sedan jag släppte alla krav och förväntningar, och utgick ifrån individen, lärde mig lyssna mer på mina hundar och följde min inre röst och mitt hjärta.

IMG_5612 (2)E

Chilly 6 månader

Posted on

Tiden springer verkligen iväg! Igår blev Chilly hela 6 månader och snart blir Hiku 11 månader. Jag både gillar och gillar inte att tiden går fort. Det är roligt när det händer saker men samtidigt blir man rädd för att man missar saker, missar en del av livet. När det gäller hundar så tycker jag att varje ålder har sin charm. Valpar är ju sjukt gulliga och mysiga, men valptiden kan ju också vara påfrestande. Det är också roligt att se dem växa upp, utvecklas, bli en fullfjädrad individ.

Chilly är en otroligt mjuk och tillgiven tjej. Om man sätter sig skräddare på golvet kommer hon och kryper upp i ens knä och borrar in huvudet i ens famn. Man bara smälter. Samtidigt är hon självständig, envis och smart. Det är svårt att ”lura” henne, hon vet precis vad man är ute efter. Hon är envis och tydlig i sitt språk. Och den högljuddaste i flocken 🙂

Chilly är väldigt fin med de andra hundarna i flocken och vill gärna vara de flesta till lags. Hon har blivit mycket mer framåt mot främmande människor och hundar, och kommer överens med de flesta. Dock märks det att hon är malamute och hon försvarar gärna sina resurser gentemot främmande hundar.

Det här är verkligen en tjej som charmar alla, vart hon än går. Hon vet hur hon ska fånga ens hjärta ❤

IMG_5631 (2)E

Nu kommer det älskade mörkret

Posted on Updated on

Ibland känns det som om det bara är jag som kan uppskatta när mörkret och höstrusket kommer. Men det gör inte så mycket, jag kan förstå att man kan tycka att det är jobbigt… Det är mörkt när man går upp, mörkt när man kommer hem och så vidare. Jag erkänner att jag kanske inte alltid älskar regn, och det har verkligen regnat de senaste dagarna. Riktigt höstregn, med blåst och löv som tappar greppet om träden. Regnet kan jag vara utan (även om jag ibland faktiskt tycker att det är mysigt med regn). Men jag älskar att tända ljus, att låta elden spraka i kaminen, att sätta på hundarna reflexer och att se omvärlden i starkare kontraster. På något sätt känner jag mig mer levande, mer närvarande. Jag kanske har nåt mörkt i min själ som gör att jag trivs i allt det svarta, jag vet inte. Skämt åsido, det är nåt magiskt med mörkret, så är det bara.

Det finns också fler fördelar med mörkret, och det är att hästgårdarna runtomkring tar in sina hästar tidigare på kvällarna, vilket i sin tur gör att vi har börjat våga köra drag från huset. Annars brukar vi åka iväg för att dra, då främst Akira triggas lite för mycket av hästarna. Det går väldigt bra om hästarna bara står inne i hagen, men de har en tendens att komma fram till stängslet som är alldeles vid vägkanten, och det har blivit för stor störning för Akira. Hon har dock blivit mycket bättre kring hästarna, så vi har en plan att börja prova lite smått hur det går.

Så ikväll blev det en kort höstpremiär för vagnen och hela spannet, och Chilly fick en riktig dragsele på sig och sprang i lina bredvid. Hon sprang på riktigt bra och drog fint i selen. Och Hiku är ju superb! Inga konstigheter där inte, hon har det i blodet. Filmade en liten snutt med min GoPro och hann precis föra över filmen på datorn här hemma innan kameran bara dog! Så det får bli en ny nu, då den gamla verkar ha gjort sitt. En nackdel med mörkret är ju faktiskt att det blir väldigt dåliga bilder och filmer, men det kan jag leva med.

20171003_185827

 

Återhämtning och teambuilding

Posted on Updated on

Man vill gärna allt och lite till, gärna på en gång och omedelbart. Det gäller att vara lite försiktig. Jag märker det redan nu, efter tre veckor. Med hjärnan lite på högvarv och flera järn i elden så är det lätt att man gör lite för mycket på en gång. Man måste också sakta ner, andas och bara vara. Som egen företagare finns det ju egentligen inget stopp. Jobbet följer med en vart man än går. Jag tycker att det är KUL, och det är just därför jag tänker ett par extra gånger på det som är viktigt. Att planera in ledighet på helgen, till exempel.

Idag åkte vi och träffade en kund som var intresserad av dragutrustning, och även om det var jobb så var det väldigt trevligt; trevliga människor och gosiga hundar. Att gränserna suddas ut kan vara både positivt och negativt. Idag kändes det bara positivt, och igår var vi faktiskt helt lediga. Men jag har den i bakhuvudet hela tiden, den där rösten som ber mig att tänka på återhämtning.

All tid med mina egna hundar är återhämtning. När omvärlden är i skakning beger vi oss ut i skogen och gör det vi älskar. Kortare dragturer med cykel, låter hundarna bygga upp sina muskler. Idag körde vi en sväng efter frukost för att hinna aktivera hundarna innan vi åkte ut till kunden. Det är så roligt att se hundarnas utveckling i draget. Akira, som är ung och oerfaren och som tidigare var väldigt lättdistraherad av omgivningen, har blivit otroligt mycket mer skärpt och seriös. Och jag är imponerad av Hiku, som är väldigt fokuserad för att vara nybörjare. Amy har växt i sin roll som förebild för Hiku och Karak har varit en bra läromästare åt Akira med sin målmedvetenhet. Teambuilding. Det blir ett intressant litet team till vintern 🙂

20171001_110116

20171001_111406

20171001_111044

20171001_111348

Historien om Akiras hosta

Posted on

Akiras hosta har varit någonting som vi har kämpat med sedan i slutet av februari/början av mars.  En väldigt jobbig tid för henne då vi inte har kunnat jobba med henne fysiskt, och hon är en hund som älskar att dra! Många besök hos veterinären, blodprov, medicinkurer och röntgenundersökningar har stackars Akira fått utstå under den här tiden. Jobbigt också eftersom hon är en hund som har väldigt svårt för hantering, vilket är någonting vi jobbar med hela tiden. Men det är ingenting som tränas bort i en handvändning eller inför ett veterinärbesök.

Förutom att ha kämpat med hennes hosta har vi även kämpat med Folksam där vi har hennes försäkring, och de har varit synnerligen besvärliga. Men vi stod på oss och tillslut fick vi rätt, som tur var.

Sista budet var att hon skulle gå på ytterligare en avmaskningskur, och om det inte skulle hjälpa väntade bronkoskopin. Men tro’t eller ej så verkar avmaskningen ha gett effekt! Hostan är i princip helt borta och vi vågar knappt tro att det är sant. Jag har verkligen ställt in mig på att det hela skulle bli en mycket dyr historia, och ännu värre kanske ett tungt öde för Akira om det till exempel skulle vara någonting kroniskt. Så jag går nästan runt och håller andan för att jag inte vill att min lättnad ska framkalla hostningar hos Akira. Men det har nu gått ett par veckor sedan vi avslutade kuren och hon är i princip symtomfri. Vi har ju även provat att dra lite kort med henne för att se hur hon reagerar på fysisk ansträngning, och hon har kanske hostat till någon gång bara, men inget mer. Förut kunde hon ju knappt gå promenader utan att hon gick och hostade och lät som om hon skulle dö. Typ.

Idag pratade vi med veterinären om Akiras tillfrisknande, eftersom vi hade en tid för bronkoskopin på fredag. Och veterinären tyckte att vi skulle stryka den tiden, att vi skulle köra en kort avmaskning på alla fem hundarna och sen avvakta någon månad för att se.

Så nu vågar jag hoppas på riktigt att hon faktiskt kommer att bli helt friskförklarad snart! ❤

IMG_4654 (2)E

IMG_4692 (2)E

IMG_4635 (2)E

Tredje veckan med vildmarksdagiset

Posted on

Nu är vi inne på tredje veckan på vildmarksdagiset. Mitt nya liv innebär väldigt mycket tid utomhus. Och jag älskar det faktiskt. Vi har kunnat ta med oss åtminstone en av våra egna hundar till jobbet, och har varvat vilka vi tar med. Det har fungerat väldigt bra, och dagishundarna är lätta att ha att göra med.

Det är väldigt roligt att vara så fri att hitta på nya äventyr, och vi utforskar naturen runtomkring Uppsala. Idag var vi och vandrade längsmed lederna i Fjällnora, som jag senaste besökte som barn. Området bjuder på väldigt mycket vacker natur och fina vandringsstråk. Ibland funderar jag över om jag kommer att ledsna på skogen, det är ju ett väldigt fysiskt jobb. Men än så länge har jag bara fått energi och glädje. Men ja… på kvällarna är jag slut, men det beror också på att vi har haft väldigt mycket runtomkring så här i början. Träffat kunder kvällstid, planerat inför marknaden, ställt ut Chilly, börjat dragträna osv. Nu ska jag sakta ner lite. Andas.

Apropå dragträningen så kom det ju en hemsk britt-sommar eller någonting, precis nu när vi kommit igång! Så jag kollar på smhi och väntar otåligt på att kylan ska komma! Så jäkla less på värmen nu faktiskt!

20170926_133215

20170926_120256

20170926_133656