Latest Event Updates

I väntan på ultraljud

Posted on Updated on

Med Hiku som moraliskt stöd, eller i alla fall stöd, genomled Dia veterinärbesöket i går kväll sittandes på golvet i ett hörn. Som vanligt hade jag berättat om hennes skygghet i telefonen så att de skulle vara förberedda på kliniken. Men det är alltid väldigt fina med Dia där jag går och igår kväll var det en duktig kille som pysslade om vår älskade lilla tjej.

Han lyssnade på hennes skrämda hjärta, klämde på magen och då såg jag tecken på smärta i Dias ansikte. Sedan togs det blodprov som analyserades och hennes värden såg under omständigheterna bra ut. Dock kunde de se en väldigt liten indikation på en infektion samt att han höll med om att hennes flytningar inte såg normala ut. På grund av detta bestämdes det att vi ska tillbaka idag för ultraljud och det kommer att finnas en veterinär redo att operera om det behövs. Men det var ju ändå positiva nyheter att hennes värden såg så pass bra ut. Även om det behövs en operation så han vi upptäckt sjukdomen tidigt vilket ökar chanserna mycket för att allting ska gå bra.

Lilla Dia, du vet att mitt hjärta skulle brista om det hände dig någonting. ❤ 

20170809_185242(0)

20170809_185400

Försäkring för oss med många hundar?

Posted on

Lyfte luren och slog numret till veterinären. Igen. Dia har fått bruna flytningar, lämnar inget utrymme för chansningar. Det var ju inte så längesedan vi var där, med Hiku och Akira. Akira med sin envetna hosta som vi inte har fått någon rätsida på, Hiku hade nåt litet sår som vi ville kolla upp när vi ändå var där. Har fått tid för bronkoskopi för Akira efter sommaren. Som tur är så verkar ju Akira må bra i övrigt, med tanke på väntetiden.

Men nu gör du mig orolig Dia. Livmoderinflammation är ju inget att leka med och hennes ras är extra känslig mot narkos. Får ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa. Det är inte bara hjärtat som svider, utan även plånboken. Speciellt om man måste bråka för att få ut några pengar på försäkringen. Att välja försäkringsbolag är ju som en djungel, och det är ju inte bara månadskostnaden som spelar in, du vill ju också få den hjälpen du ”har rätt till” när det verkligen händer saker. Helst utan att behöva bråka.

Det är ju så här livet är när man har många hundar. Ju fler hundar man har desto fler saker kan hända. Jag vågar aldrig chansa, kontaktar alltid veterinär om jag har den känslan i magen. Det känns också i plånboken. Det tråkiga är ju att det är hundarna som blir lidande om veterinärer och försäkringsbolag gör det för dyrt för hundägare att söka vård om man inte ”måste”. Vi har tittat lite på flockförsäkring, men som vi förstod det behöver man antingen 10 hundar eller vara registrerad kennel. Vi har för tillfället Folksam, vilket jag inte har varit helt nöjd med i turerna kring Akira. De är billiga -ja, men det hjälper ju inte i slutändan om de inte vill betala ut några pengar.

Ni som har många hundar (och ni andra också för den delen), vad har ni för försäkringsbolag och är ni nöjda?

Håll tummarna för oss ikväll ❤

IMG_4179 (2)E

En hyllning till hösten

Posted on Updated on

Jag går runt med flugsmällan och försöker skynda på höstens ankomst genom att ha ihjäl sommarens plågoandar. Ute på gården, borta vid hundgårdarna, har små gula löv lagt sig över rötterna och i alla de gropar som Akira har grävt och som en dag kommer att få mig att bryta fötterna. Jag kan inte minnas att de gula löven brukar komma så här tidigt, men de gör mig glad inombords och jag börjar tänka på mina goretex-kängor, kyliga höstpromenader och varm choklad. Svampjakt och termos i skogen.

Jag kommer ihåg att jag tyckte om sommaren när jag var barn, men nu kan jag inte minnas varför. Det var väl det här gamla vanliga; sol och bad. Sommarlov. Men jag tycker inte längre om att bada, och sommarsolen får mig mest att svettas. Sommarlov har man ju inte haft sen man var barn, och det är svårt att ta semester när man inte ens jobbar. Det bästa med sommaren är när den är slut, när man för första gången gräver fram höstkläderna från garderoben, tar på sig en halsduk eller en mössa och måste tänka på att sätta på sig själv och hundarna reflexer när man går ut. Det är något stillsamt och friskt i höstluften, ett behagligt vemod som passar mig på något sätt. Sommaren är så fylld av förväntan och krav, ett tempo jag inte alltid hinner med i. Man ska vara ute i trädgården, resa hit och dit, hälsa på vänner, ligga på knä i rabatten och framför allt ska man vara så himla glad och positiv –det är ju sommar! 

Det här är tredje sommaren i rad jag har svårt att njuta av. Sommaren 2015 befann jag mig i en inre utmattning efter ett halvår av sjukhusbesök och jag kände mig otroligt ensam i mig själv. Förra sommaren satt jag i en lägenhet, instängd som ett djur i bur, med en inre tickande bomb av ouppnådda drömmar och otillfredsställda behov. Den här sommaren har jag det bra om jag jämför med de två tidigare; jag har ett hus på landet, sex underbara hundar och en helt fantastisk sambo och livskamrat. Men jag har svårt att njuta av ledigheten när det enda jag vill är att komma igång och jobba, komma igång att leva igen. Den här sommaren har mest varit en väntan och en längtan.

Jag kanske har glömt bort hur man njuter av sommaren. Men det spelar ingen roll. Även om jag som barn tyckte om sommaren så har jag alltid älskat hösten och vintern. Min familj och släkt kommer alla från Norrland, och jag har tillbringat vintrarna i fjällen under hela min uppväxt. När alla andra klagar över mörkret är det som om någonting inuti mig väcks till liv. Jag gillar mörkret och kontrasterna som blir. Hundarnas andetag som bildar köldrök i ljuset från pannlampan. Det vilda som tränger sig på, en närvaro i allt det svarta. Det kanske är mitt norrländska påbrå, eller min vemodiga själv som gör att jag dras till det som är lite mörkare. Det som ger lite tid till att bara vara, att släppa sitt ego och uppslukas av allting runtomkring.

IMG_2334 (2)E

img_6946_2_640x427_52fc7c8088e59d4cb2678c561

IMG_8126 (2)E

 

Utställningsbesök och Hikus första löp

Posted on Updated on

Idag var det en inofficiell hundutställning i Tierp där våra vänner Sara och Emelie skulle ställa ut Chillys båda bröder, Cody och Appie. Sara skulle också ställa söta lilla aussien Delta. Det kunde man ju inte missa. Chilly och Hiku fick följa med, och det kändes som en bra debut i utställningsmiljön för Chilly eftersom det var rätt litet, lite lagom mycket intryck liksom. Busfrön och godisråttor är de ju båda två, Hiku är fullt ös och Chilly är lite avvaktande i början. Men de känns ändå rätt coola i nya miljöer och framför allt positiva.

IMG_2039 (2)E

IMG_2037 (2)E

IMG_2045 (2)EDelta ❤

IMG_2058 (2)ECody ❤

Vi var tyvärr tvungna att åka efter en stund eftersom Dia och Amy var inomhus. Dia rymmer från hundgården så vi kan inte ha henne där just nu. Och väl hemma gjorde vi en annan upptäckt. Inte nog med att Akira löper och är lite grinig mot de andra tikarna, Karak är grinig på valparna när det är löp, nu har Hikus första löp börjat! Välkommen till kaoset! Men men, kanske lika bra att klara av två löptikar på en gång. Känns ändå roligt på något sätt med Hikus löp. Hon har blivit stora damen. Och apropå utställningar så är det dags att anmäla både Hiku och Chilly till någon utställning framöver. Nu under sommaren har vi haft lite annat fokus.

IMG_1983 (2)E

Apropå kaos. Andreas pappa var här förut och hjälpte oss lite med bråte som skulle till återvinningen. Efter att ha varit här en stund uttryckte han det ungefär i stil med ”hur kan ni ha det så här”. Tror han syftade på att det var hundar överallt, hundhår, pyssel, hundgrindar, stängsel och ni vet allt det där som kommer när man har många hundar. Och det är nog så att man är lite härdad. Det är vardag för oss. Och det är ju vanligt att när man kommer hem till andra som har det ungefär likadant får man ändå lite ursäkter, och så svarar man ”vi vet hur det är”. Men ja, vid löp är det ju lite extra kaos, men som tur är så går det ju över.

 

På jakt efter släde och andra förnödenheter

Posted on Updated on

Nu närmar sig hösten och vintern och jag går i dragtankar. Har jag den utrustning jag behöver? Vad är det jag behöver införskaffa?

När det gäller barmark tragglar jag vidare med min cykel, men har en kompis i närheten som har skaffat en scooter som jag kunde få provköra. Vet inte riktigt vad jag kommer att föredra, så det är ju en bra början att provköra och smaka på. Så det är väl bara att fixa till cykeln lite och ge den lite kärlek, införskaffa en ny hjälm och sen tuta och köra. Vi har ju en vagn också som vi ska försöka ändra bromsarna lite på, men som i övrigt är väldigt kul att köra med.

Men det som de flesta draghundsmänniskor suktar efter är ju en bra släde. Vi har en gammal björkis som vi köpte som första släde, och som fortfarande hänger med, men vi är ju två som vill köra och utvecklas med spannet. Till vintern kommer vi att ha Karak, förhoppningsvis Akira (om vi har fått bukt med hennes hosta), samt Hiku som ny och grön. Det är tunt. Chilly kommer att vara ungdom och få testa på men kommer ju varken köra långt eller tungt. Amy kan dra korta sträckor, men i övrigt kommer hon att bli pensionär då hon inte orkar så mycket längre, och Dia har fått frisedel. Så ja, det vi behöver mest är ju fler draghundar! Men det får komma när det kommer.

20161212_124148

Nackdelen med draghundsporten är att det är en dyr sport. I alla fall i termer av engångskostnader. I jakten på en släde har jag tittat på allt från de billigare träslädarna till de dyrare tävlingsslädarna. Vad ska man ha? Vi är ju ute efter en rätt nätt släde då vi inte har så många hundar, så en variant är en vitnjul från skeble.se, vet ej ännu om den är tävlingsgodkänd. Den verkar smidig om man t ex bara har en eller två hundar, samt att den inte är så dyr. Samtidigt är ju planen att skaffa fler hundar, så man vill ju inte heller köpa en för liten.

vitnjul

Jag har kikat lite i grupper på facebook och såg också ett tips om axaeco junior touring, också liten och smidig, men bättre att köra om man inte har väldigt fina spår (vilket vi typ aldrig kör på här). Jag vill gärna ha en släde som man kan köra upp till fyra hundar med. Den där har även en buskbåge vilket jag gärna vill ha. Fördelarna med dessa slädar är ju att de är så lätthanterliga, både att köra och att ta med sig.

l_junior sled

Jag håller även koll på blocken och facebook efter begagnade, även om min inre fåfänga får mig att känna att det hade varit väldigt trevligt med en ny fräsch släde. Men det är ju inte bara fåfänga. Det är ju a och o när man kör att utrustningen är i gott skick.

Vad kör ni med för släde? Några tips?

Tråkig miljöträning

Posted on Updated on

Hikus uppfödare har skrivit ett otroligt bra inlägg i Härliga hund där hon berättar om det här med miljöträning. Hennes uttryck ”miljöträning ska vara tråkigt” har verkligen satt sig i mitt huvud. För att hunden ska lära sig att vara lugn i olika miljöer behöver den lära sig att olika platser inte betyder någonting; inte godis, inte leksaker, inte uppmärksamhet. Då gäller det att ta tid på sig och låta valpen få undersöka saker i sin egen takt tills den har tappat intresset. Sandras inlägg hittar ni HÄR.

När Chilly var lite mindre var hon en ganska försiktig valp, så därför är det så kul att se hur hon har utvecklats. Även om hon fortfarande är lite försiktig så har hon blivit mycket mer framåt. Vi brukar ta med henne med jämna mellanrum på saker vi hittar på, och så ser vi till att det är lagom nivå för henne. Det har blivit lite minigolf, lite café, promenader med andra hundar osv. Men framför allt har vi bara strövat omkring i nya miljöer och jag har försökt ge Chilly tid att undersöka och betrakta omgivningen. Utmaningen är väl just det; att man oftast är på väg nånstans och att valpen får hänga på, istället för att man låter valpen bestämma tempot helt och hållet själv. Men när man väl gör det så blir det liksom en paus från den hetsiga vardagen, vilket är nog så välbehövligt ibland.

IMG_1690 (2)E

 

20170729_130719

Sen så är det ju trevligt om man kan få miljöträna ifred. Sista bilden visar ett café vi satt på en liten stund och allting var väldigt lugnt och stillsamt. Akira låg ner och slappade, Chilly satt först och tittade på allt som hände runtomkring, men tillslut lade hon sig ner. Precis då gick det förbi ett par med en fransk bulldog i ett flexikoppel. Akira och Chilly låg kvar lugnt och tittade på hunden som gick förbi. Men sen gjorde den franska bulldogen en plötslig 90-gradersgir och sprang rakt mot våra hundar. Och ja, inte så konstigt att Akira flög upp och skällde mot hunden som kom springande mot henne där hon låg bunden. Flexikopplet i fritt läge och den lugna dyrbara stunden som bortblåst. Chilly höll sig som tur var hyfsat lugn, men lät lite när Akira skällde till.

Tänk efter lite. En hund som ligger bunden och vilar vill oftast inte att din hund kommer springande rakt emot. Och varför har man inte ett vanligt koppel eller flexikopplet låst när man går bland andra människor och hundar? Lite vet och etikett 🙂 

20170729_131744

Löp och bakgårdsagility

Posted on

Välkommen augusti! En månad närmare höst… Akira har bestämt sig för att gå in i löp och Karak är ännu helt dräglig. Har vi tur så blir det ungefär som sist Akira löpte; rätt så uthärdligt. Karak var inte alls lika intresserad av henne som han var av Dia och Amy när de löpte.

I väntan på att handläggaren på länsstyrelsen ska komma tillbaka från sin semester berikar vi hundgårdarna med lite leksaker, bygger vidare på utkikstornet och testar på bakgårdsagility. Hundsteg har på instagram startat en tävling, så kika på #BackYardTrashAgility. Riktigt kul! Amy, Hiku och Chilly tyckte att det var världsroligt. Hiku har aldrig provat på att hoppa över hinder tidigare, men som vanligt så var det inga problem med en godbit som lockade. Chilly kröp under hindren.

IMG_1875 (2)E

IMG_1850 (2)E

IMG_1864 (2)E

Det finns faktiskt en sak som Hiku är lite rädd för, och det är att gå upp- och nerför rampen upp till utkikstornet. Hon som annars är totalt orädd av sig tycker att det är riktigt svårt. Så det brukar vi också träna på. Jag tar med mig en massa godis ut i hundgården och så har vi kul tillsammans.

IMG_0521 (2)E

IMG_0566 (2)E

Vi har köpt lite nya kampleksaker till hundgårdarna, och det är främst till Akira som är den som uppskattar dem mest. De andra hundarna kan hålla på lite grann, men Akira är verkligen engagerad. Vi har hängt repknutar i en lina kring trädet, och gjort så att det går att dra dem åt olika håll. Så även om vi inte jobbar just nu så går dagarna fort, och för det mesta är det liksom fullt upp. Men det är ju också fantastiskt att kunna ägna så mycket tid åt hundarna. ❤

IMG_1786 (2)E

IMG_1782 (2)E

IMG_1819 (2)E

IMG_1815 (2)E