Drag, Träning, Vardag

Hiku och dragträningen 

20170512_132058

Hiku har varit tacksam att träna på många sätt. Med sin trygghet i sig själv, sin nyfikenhet och avsaknad av rädsla tar hon de flesta utmaningar med största engagemang. Så också i dragträningen.

Redan när Hiku kom hem till oss åtta veckor gammal startade hennes träning till framtida draghund, i form av att stärka hennes självförtroende, peppa henne att kämpa när hon stöter på hinder ex ute i naturen, springa lös och lära sig att ta sig fram i terräng osv. Vi har i princip aldrig hjälpt henne när hon stött på något hinder, utan istället lärt henne att själv kämpa och belönat massor när hon gör detta.

Vi har också belönat när hon har dragit i selen för att ta sig fram, så med andra ord har vi inte tränat på koppelgående i ett tidigt skede, utan det har fått komma senare och när hon har halsband. I selen belönar vi när hon drar. 

Nästa steg har varit att sätta på en riktig dragsele och ha henne i expanderkoppel fäst vid midjan under promenaden. Då är det bara att fortsätta peppa henne och belöna när hon drar. Vi har också joggat så att hon fått prova på att springa i selen. Det viktiga så här i början är enligt mig att skapa en glädje i själva draget och att det ska vara belönande i sig. Att träna med hjälp av någonting som lockar framför kan förvisso ge snabbt resultat, men det kan också bli problem med att få hunden att dra självständigt utan någonting framför. Däremot kan det vara framgångsrikt att ha med en annan erfaren draghund när man tränar valpen. Då brukar de rätt snabbt förstå vad det hela går ut på. 

Nu är Hiku 6 månader så vi har kommit till ett stadium då hon ibland får prova på att dra bredvid en annan hund korta sträckor eller springa med lös bredvid. Det viktiga är att inte belasta hennes kropp för mycket då hon växer. Hon drar ju aldrig tungt eftersom hon drar med andra. När jag tränar henne ensam brukar jag jogga bakom henne. 

Sen är det den mentala biten också. Jag tänker på att det alltid ska vara en positiv stämning när vi drar. En hund som inte tycker det är kul kommer ju inte att dra så bra heller. Så jag kör bara med positiv inlärning; jag belönar de beteenden jag vill ha. Det ska vara kul att dra! 

20170512_132049

Drag, Träning, Vardag

Leverans på ingång och det stora klivet ut i ovissheten

IMG_1861 (2)E

Med spänning inväntar jag första leveransen av dragutrustning från Baggen och under dagen kommer jag att lägga in en beställning hos Dragråttan. Men med hjärtat på lite snabbare frekvens så inser jag att min vilja att vara lite anonym kommer att få stå tillbaka i min roll som företagare. Det kommer ju handla om att gå runt ekonomiskt om man ska vara krass. Hundbranschen är ju tyvärr ingen guldgruva, MEN att få jobba med det man älskar är någonting jag kan kämpa för tills jag stupar.

Det som har stärkt mig är att jag har fått så mycket positiv uppbackning kring det här, både från vänner och från yrkesverksamma. Tack alla underbara vänner och ni andra som har lyckönskat och stöttat mig på den här resan ❤ 

Så nu sitter jag här, i vägskälet och på väg mot stora förändringar. Det jag vill och det vi håller på att jobba med är att försöka finnas tillgängliga för kunder även fysiskt i området här kring Uppsala, Sala och Enköping. Eftersom vårt företag kommer att vara mobilt kommer vi även ha möjlighet att ta oss till andra orter. Den här flexibiliteten är det som känns extra roligt. Intresset kring draghundsporten ökar hela tiden och av egen erfarenhet vet jag att man helst vill prova dragselar och annan utrustning på plats eftersom det är viktigt att det sitter bra. Speciellt om man är ny inom draget. Detta vill vi kunna erbjuda. När jag praktiserade på hunddagiset här i Uppsala fick jag många frågor kring drag med hund, och ägaren på hunddagiset efterlyste verkligen utrustning och utbildning kring detta. Det är lite på planeringsstadiet än så länge, men vi har en del på gång där!

Planen har funnits i mitt huvud i ett par år, men nu vet jag att jag också kommer att gå en hundinstruktörsutbildning, och det kommer att bli på Hundsteg då jag har så otroligt stort förtroende för dem och deras syn på hund.

Sen är det mina funderingar kring bloggen. Den har alltid varit av rätt privat art och det är det jag gillar med att blogga. Att marknadsföra mitt företag är egentligen ingenting jag vill göra på bloggen, men samtidigt är ju marknadsföring en viktig del när man bygger upp sitt företag, I know… Hehe, jag som INTE delar mina blogginlägg på min privata facebook-wall för att jag inte vill att allt och alla ska gå in och läsa. Man kan säga att jag är lite ambivalent här, eftersom jag samtidigt gillar att skriva och tycker det är kul när folk läser. Rätt folk. Jag kanske får starta en ny blogg som är inriktat mot företaget och ha kvar den här som min lite mer privata. Jag vet faktiskt inte. Det här är ju en draghundsblogg och företaget kommer att på flera plan vara inriktad mot draghundsporten. Jag kommer nog känna efter ett tag vad som känns rätt för mig.

Hur som helst så kommer verkligen en ny tid att börja här i maj. Jag har ju velat det här så länge, men livet har kommit emellan. Så det är en sån fantastisk känsla att jag inte bara har tagit mig igenom allt och kommit dit jag var innan livet rasade samman, utan att jag också har kommit ännu längre och tagit det stora klivet ut i ovissheten.

IMG_1540 (2)E

Karak, min ledstjärna i mörkret ❤ 

Drag, Filmer, Träning, Vardag

Det är mäktigt och magiskt

Nu börjar vi komma in i ett flow, mindre trassel och mer bra drag. Det höga antalet plusgrader har en enda fördel, och det är att isen smälter bort. Det blir lerigt, men det är i alla fall inte halt. Så just nu får vagnen gå varm.

Vi åker två på vagnen, han styr och jag sköter bromsen, och det går skitbra. Det är bra att få lite extra tyngd bakom fyra starka hundar. Det är mäktigt och magiskt, det här med drag. När allt går så där bra och alla är ett team.

Det är tur att vi har Karak och Amy i spannet när vi kör förbi hästhagen, de håller de två yngre nyfikna tjejerna på rätt kurs. Vi fick koppla loss Dia från spannet på slutet då hon inte ville vara med längre, hon blir ju så ibland. Men då kan det räcka med att hon får springa bredvid ett tag. I övrigt gick allting super. Vi har tränat in kommandot höger sida, och det börjar sitta lite bättre. Så nu väntar vi bara på den nya linan jag har beställt, och lite nya krokar. Akira har fått en ny sele också, likadan som Amy har från dragråttan, och den sitter jättebra. Och enligt SMHI ska det snöa i helgen.

Drag, Träning, Vardag

Dragtur under stjärnorna

Idag har det varit soligt och kallt, men snöfattigt. Vi har varit ute stora delar av dagen. Sedan Akira kom har hundarna blivit mer morgonpigga. Akira brukar väcka flocken mellan sju och halv åtta genom att tassa runt i huset och ge ifrån sig små ljud. Då går jag upp och släpper ut dem på gården och om jag är trött går jag och lägger mig igen medan de är ute, om jag är pigg går jag ut tillsammans med dem.

På förmiddagen var vi ute allihop på gården, jag och Andreas jobbade med lite olika projekt, hundarna har busat, legat ute och vilat, grävt hål i gräsmattan och busat igen.

Syster Sara kom över en sväng på eftermiddagen, vi drack kaffe, spelade tärningsspel och åt pepparkakor.

Kvällen bjöd på en magisk dragtur under stjärnorna. Det var en väldigt fin tur, hundarna gick jättefint, Dia var på bättre humör och Akira börjar verkligen komma in i draget.

20161206_18141020161206_183824

Drag, Filmer, Vardag

Första turen med 4-spannet

Löptider har passerat, hundarna börjar känna sig trygga med varandra, solen sken från en rätt så blå himmel igår, dags att prova 4-spannet på riktigt. Eftersom det var Akiras första tur med spannet så blev det en kortare tur, i lugn takt. Zelda fick springa med vid sidan om, så nöjd som någon kan vara.

Karak och Amy längst fram, Dia och Akira bak. Lilla stjärnskottet är just det – ett stjärnskott! Hon var lite försiktig i början, men sen var det som bortblåst, och hon drog som om hon aldrig gjort annat.

Lite trassligt blir det alltid ibland innan man hittar ett flow, Dia sackar lite mot slutet, det brukar hon göra. Jag bytte plats på Karak och Amy efter ett tag, eftersom det mest är Amy som drar mot vänstra sidan av vägen. På så sätt hamnade Amy på utsidan och Karak hade möjlighet att hålla henne på högra sidan av vägen. Men allting gick över förväntan, och snacka om kick! Jag gjorde en liten film av små klipp från dragturen, ett tillfälle värt att minnas.

Idag har vi haft snöstorm lite till och från, tyvärr mer blåst än snö, men i alla fall, allting under nollan är ett steg i rätt riktning.

 

Drag, Träning, Vardag

Vacker morgon och fartfylld kväll

I morse när jag klev upp låg solen och kikade bakom trädtopparna och målade snölandskapet i varma vackra färger. Jag gick upp, klädde på mig, tog med mig vedkassen och kameran och gick ut. Jag älskar dessa morgnar ute på gården då jag hämtar ved, busar med hundarna och de senaste dagarna njuter av vintervädret. Jag passade på att fota lite medan solen var framme.

Efter att ha varit ute ett bra tag med hundarna, in, äta frukost och iväg till stan för att ha möte på arbetsförmedlingen angående starta eget, och sen uträtta lite ärenden. Det är så himla kul att mina handläggare på arbetsförmedlingen är så positiva till att jag vill starta eget och till idén i sig. De har ju hängt med ett tag nu, vet hur dåligt jag har mått periodvis, så det märks verkligen att de är så glada över att se hur bra jag mår. Det är verkligen upplyftande!

Varje gång jag är i stan längtar jag bara tillbaka ut på landet, och jag tänker varje gång att jag är så otroligt glad att jag lyckades flytta ut på landet så fort igen! Det kändes tröstlöst ett tag, men knappt tre månader gick mellan det att förra huset såldes och att vi köpte det nya, så jag är så nöjd nu.

När vi sen kom hem åt vi middag och sen tog jag ut Amy och Karak på en dragtur, som sagt måste passa på, för enligt SMHI ska det bli plusgrader framöver (buhu!).

Tack Amy och Karak för att jag har er, ni gör att det är drag i mitt liv! ❤

20161110_155638

Kvällens dragtur

img_9210-2eimg_9202-2eimg_9193-2e

Den vackra morgonen

img_9215-2e

Vackra Karak

img_9226-2eimg_9227-2e

Ett glatt gäng

Drag, Träning, Vardag

Premiär med släden!

Idag snöar det för kung och fosterland här ute! Jag är helt lycklig, och efter frukosten åkte släden fram! Det var lite tungt före med all nysnö som kommit och kommer hela tiden, men det var en fantastisk känsla!  Zelda fick springa lös bredvid, och i lina när vi passerade lite grannar och hästhagar.

Jag hade Amy och Karak fram och Dia bakom, vilket fungerade kanonbra! Dia börjar verkligen vänja sig vid det här med draget och att springa i spann med nacklina och allt. Och det bästa är att det börjar kännas som om hon tycker att det är riktigt kul ❤ Karak och Amy jobbar superbra tillsammans längst fram (även om det mest är Karak som tar i från tårna, haha).

Det gäller att verkligen passa på med släden nu de här dagarna som det ska vara minusgrader framöver, man vet ju aldrig hur länge snön ligger kvar.

20161109_12091820161109_12131820161109_120617

Drag, Träning, Vardag

Jag har fastnat i samma fälla

Idag har det varit en bra dag, lugnt och utan dramatik. Dia har också äntligen börjat löpa, vilket vi hurrar lite för. Vi har pysslat lite med hundgården, gått i skogen och arbetat vidare på affärsplanen. Jag längtar efter mer snö! Jag längtar efter riktigt fina vinterdagar och en massa vinterdrag!

Och jag måste erkänna en sak: jag har fastnat i samma fälla som så många andra. När jag började med drag var det i liten blygsam skala med Amy, körde lite med cykel och sen med kicksparken. Jag tänkte att jag var nöjd med att hålla det hela på den nivån. Att jag inte var ute efter det där ”riktiga draghundslivet” med tio hundar, hundgårdar, slädar och fjäll. Man hörde så många som beskrev att när man väl har börjat kan man inte sluta, och man vill bara ha mer av det goda.

Och jag har fastnat. Jag vill ha mer. Och när jag ser bilder på de där vidderna fylls jag av längtan. Men, jag har hela min familj och i princip alla mina vänner här nere, och jag är en social varelse. Jag har starka band till min familj. Men, man kan i alla fall försöka ordna det så bra som möjligt här där jag bor. Får vi bara snö nu i vinter så att jag kan premiärköra släden så är jag en lycklig människa.

20161103_11345920161103_113444img_0229-2eimg_7876-2e

Drag, Träning, Vardag

Härlig draghöst och en dragskatt framför cykeln

Med tanke på hur det var förra hösten så njuter jag varje dag just nu. För ett år sedan levde jag i en lervälling och som så många andra såg jag inte skymten av solen på flera veckor. Jag drabbades av nedstämdhet och handlade multivitamin på brustablett.

Den här hösten har ju hittills varit väldigt vacker, och när värmen äntligen försvann blev påbörjades en fantastisk draghöst; solig, kall och med torra vägar. Jag håller tummarna för att det håller i sig.

Idag tog jag ut Karak på en dragtur bara han och jag. Jag älskar våra stunden då vi är på tu man hand. Jag är så fascinerad över att hans ”problem” med hundmöten är som bortblåsta när vi drar. Idag passerade vi en granne som gick med sina två terrier, som båda två hoppade och skällde i kopplen när vi körde förbi. Som alltid tog jag det lugn när vi fick möte; jag hoppade till och med av cykeln och ledde den eftersom jag inte riktigt visste hur Karak skulle reagera. Han tittade lite på de skällande hundarna, men fortsatte rakt framåt, helt otroligt oberörd. Och hästarna kom galopperande i flock mot oss i hagen vid sidan av vägen, som för att kollektivt försöka skrämma vargen som kom springande. Jag saktade in, men Karak tittade knappt på hästarna, utan var fullt bestämd över att fortsätta framåt. Vilken skatt han är ❤

Vi hittade en liten skogsstig som vi tog ett liten tur på, men var tvungen att vända när den blev allt för smal. Ska försöka hitta lite bredare stigar här omkring, för det är otroligt mysigt att dra i skogen.

20161016_11284320161016_113002

Vardag

När jag hittade draghundsporten hittade jag mig själv.

Jag vet inte om jag har skrivit om det här förut, men det är någonting jag tänker på rätt ofta faktiskt. Och det är hur hundarna förändrade mig; både hur jag är och mitt sätt att tänka. Innan hundarna var jag en person som faktiskt inte var så förtjust i att vara ute i naturen. Att ta promenader var typ det tråkigaste jag visste, och den enda gången jag njöt av att vara ute i skogen var när jag plockade svamp. Jag har alltid älskat att åka slalom, men förutom det har jag inte varit särskilt förtjust i att vara ute på vintern. Jag har föredragit att sitta inne med tända ljus och en kopp te.

Och så skaffade jag hund, och hela mitt liv förändrades. En ny värld öppnade sig, både en inre och en yttre. Jag upptäckte glädjen i att promenera, att vara ute i naturen, att pulsa i snö, att bara gå och gå och gå. När hundarna hade kommit in i bilden fick allting en mening. Man gör allting tillsammans, även om det spöregnar eller är snöstorm och man bara måste ut, så blir det till någonting positivt. När jag tänker tillbaka på hur jag var innan hundarna kom in i mitt liv så känns det som om jag var en helt annan person, och jag älskar vad de har gjort med mig. Det är som att hitta hem.

När jag hittade draghundsporten hittade jag mig själv. Kärleken till hundarna och kärleken till farten samt vintersporten förenades i denna underbara aktivitet. Äntligen hittade jag en sport som verkligen passade mig. Och till skillnad från utförsåkning kan man njuta av draghundsporten i stort sett året runt (förutom under den korta svenska sommaren).

Djur får en verkligen att växa som person. Man har ansvar för en levande individ och man kan inte bara tänka på sig själv. De är en del av en annan värld och de tar med en på äventyr man inte skulle uppleva annars. Jag är så tacksam för hundarna och att de har lärt mig älska skogen, vintern och draget!