Drag, Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Vad ska man lära sin valp?

Vissa saker är ju mer eller mindre självklara att man ska lära sin valp. Att lära den att vara rumsren kan ju vara bra till exempel. Att lära den sitt namn och att komma när man ropar är också en fördel. Men sen är det ju faktiskt väldigt mycket upp till mig som hundägare att forma den individ som ska växa upp och leva i just min familj.  Framför allt handlar det om vad man ska använda hunden till och vilken typ av hund man har. Ska det bli en jakthund, vallhund, draghund eller en familjehund? Tänker man tävla eller ställa ut hunden?

Det är så jag själv tänker i alla fall. Det jag riktar in mig på och lägger extra tid på är att lära hundarna färdigheter som både de och jag själv kommer att ha nytta av längre fram. Huvudmålet är ju drag, så det är självklart att vi så tidigt som möjligt börjar träna dem i att bli en draghund. När man har många hundar handlar det också mycket om att skapa rutiner, att lära hundarna hur vi gör olika saker.

Bland det viktigaste som jag lär (eller i alla fall försöker lära) mina hundar är att vänta. Stanna kvar. En annan viktig sak är hantering, för det har man användning av i så många olika situationer. Nu när jag har hållit på med draghundar ett tag inser jag vikten av att träna dem i att lämnas i hundgård, att kunna vara i bur, bakom galler och att sitta bunden i t ex stakeout. Detta har vi tränat mycket med Hiku och det har gjort att hon är en av de hundar som är lättast att t ex lämna i hundgård eller ha i bur. Hon älskar ju buren. Och samma sak blir det nu med Chilly. Hon är van från början vid att vara i bur och hon tycker om det, så vi ställde in en bur i vardagsrummet så att hon skulle ha tillgång till den. Det slutade med att hon och Hiku numera trängs i samma bur, så det blir nog till att ta in en till bur :p

PSX_20170606_084056

Sen finns det ju egentligen hur mycket som helst man kan lära en hund. Att söka efter godis i ett rum brukar jag lära dem, det är ett jättekul sätt att ha lite roligt ihop och ge hunden lite hjärngympa. Med draghundar föredrar jag aktiviteter där de får lära sig att jobba självständigt, eftersom det är en viktig egenskap för en draghund. När mina hundar är lösa så tränar jag dem väldigt mycket i följsamhet och att vara nära och ta kontakt. Men annars tränar jag dem mest i att vara framåt, självständiga och att inte ge upp när det blir jobbigt.

IMG_3939 (2)E

Drag, Träning, Vardag

Hiku och dragträningen 

20170512_132058

Hiku har varit tacksam att träna på många sätt. Med sin trygghet i sig själv, sin nyfikenhet och avsaknad av rädsla tar hon de flesta utmaningar med största engagemang. Så också i dragträningen.

Redan när Hiku kom hem till oss åtta veckor gammal startade hennes träning till framtida draghund, i form av att stärka hennes självförtroende, peppa henne att kämpa när hon stöter på hinder ex ute i naturen, springa lös och lära sig att ta sig fram i terräng osv. Vi har i princip aldrig hjälpt henne när hon stött på något hinder, utan istället lärt henne att själv kämpa och belönat massor när hon gör detta.

Vi har också belönat när hon har dragit i selen för att ta sig fram, så med andra ord har vi inte tränat på koppelgående i ett tidigt skede, utan det har fått komma senare och när hon har halsband. I selen belönar vi när hon drar. 

Nästa steg har varit att sätta på en riktig dragsele och ha henne i expanderkoppel fäst vid midjan under promenaden. Då är det bara att fortsätta peppa henne och belöna när hon drar. Vi har också joggat så att hon fått prova på att springa i selen. Det viktiga så här i början är enligt mig att skapa en glädje i själva draget och att det ska vara belönande i sig. Att träna med hjälp av någonting som lockar framför kan förvisso ge snabbt resultat, men det kan också bli problem med att få hunden att dra självständigt utan någonting framför. Däremot kan det vara framgångsrikt att ha med en annan erfaren draghund när man tränar valpen. Då brukar de rätt snabbt förstå vad det hela går ut på. 

Nu är Hiku 6 månader så vi har kommit till ett stadium då hon ibland får prova på att dra bredvid en annan hund korta sträckor eller springa med lös bredvid. Det viktiga är att inte belasta hennes kropp för mycket då hon växer. Hon drar ju aldrig tungt eftersom hon drar med andra. När jag tränar henne ensam brukar jag jogga bakom henne. 

Sen är det den mentala biten också. Jag tänker på att det alltid ska vara en positiv stämning när vi drar. En hund som inte tycker det är kul kommer ju inte att dra så bra heller. Så jag kör bara med positiv inlärning; jag belönar de beteenden jag vill ha. Det ska vara kul att dra! 

20170512_132049

Drag, Träning, Vardag

Det kan ju inte alltid gå som på räls

Jag har upplevt förvånansvärt lite trassel i draget den senaste tiden, förutom just det faktum att Dia är väldigt ojämn i sina prestationer. Annars har det rullat på. Men det beror också mycket på att vi ofta är två som drar, så jag har inte dragit så mycket med alla tre samtidigt på sista tiden.

Och jag upplever att det är stor skillnad att dra med en eller två, och att dra med tre. När man ska dra med tre blir det helt plötsligt ett litet spann. Man ska välja vilka positioner de ska springa i, och detta är någonting man hittar genom att prova sig fram.

Eftersom vi nu dessutom planerar att skaffa en till hund, så blir det extra viktigt att hitta ett bra team i hundarna. Idag var vi ute på en liten träningsrunda där jag testade att ha Karak längst fram och Amy och Dia bakom. Nacklinorna åkte på och speciellt detta gjorde att jag var beredd på lite trassel. Dia har haft väldigt svårt för nacklinan; hon gillar INTE att sitta fast.

Det gick både bättre och sämre än planerat. Bättre för att Dia faktiskt fann sig i att ha nacklina, och att hon och Amy höll sina positioner hyfsat bra. Sämre för att Karak faktiskt ställde till med lite problem. Det är ju nämligen så att vi misstänker att Dia ska börja löpa snart. Karak är väldigt på henne, runt henne hela tiden. Och nu under vår träningsrunda så hade han svårt att fokusera på draget. Han saktade in och ville bak till Dia med jämna mellanrum, vilket orsakade en massa trassel förstås.

Så bättre lycka nästa gång! Gör om, gör rätt. Vänta med detta tills Dia löpt färdigt, eller byta plats så att Karak får springa bakom. Jag har beställt en ny nacklina till Dia eftersom hennes är för lång, ändra hakar till någonting som inte lossnar hela tiden osv… Det kan ju inte alltid gå som på räls. 

Men det som kändes kul var att med lite träning så kommer de nog bli ett bra team, förutsättningarna finns!

2016-10-24-16-37-002016-10-24-16-38-11

Drag, Träning, Vardag

Härlig draghöst och en dragskatt framför cykeln

Med tanke på hur det var förra hösten så njuter jag varje dag just nu. För ett år sedan levde jag i en lervälling och som så många andra såg jag inte skymten av solen på flera veckor. Jag drabbades av nedstämdhet och handlade multivitamin på brustablett.

Den här hösten har ju hittills varit väldigt vacker, och när värmen äntligen försvann blev påbörjades en fantastisk draghöst; solig, kall och med torra vägar. Jag håller tummarna för att det håller i sig.

Idag tog jag ut Karak på en dragtur bara han och jag. Jag älskar våra stunden då vi är på tu man hand. Jag är så fascinerad över att hans ”problem” med hundmöten är som bortblåsta när vi drar. Idag passerade vi en granne som gick med sina två terrier, som båda två hoppade och skällde i kopplen när vi körde förbi. Som alltid tog jag det lugn när vi fick möte; jag hoppade till och med av cykeln och ledde den eftersom jag inte riktigt visste hur Karak skulle reagera. Han tittade lite på de skällande hundarna, men fortsatte rakt framåt, helt otroligt oberörd. Och hästarna kom galopperande i flock mot oss i hagen vid sidan av vägen, som för att kollektivt försöka skrämma vargen som kom springande. Jag saktade in, men Karak tittade knappt på hästarna, utan var fullt bestämd över att fortsätta framåt. Vilken skatt han är ❤

Vi hittade en liten skogsstig som vi tog ett liten tur på, men var tvungen att vända när den blev allt för smal. Ska försöka hitta lite bredare stigar här omkring, för det är otroligt mysigt att dra i skogen.

20161016_11284320161016_113002

Vardag

När jag hittade draghundsporten hittade jag mig själv.

Jag vet inte om jag har skrivit om det här förut, men det är någonting jag tänker på rätt ofta faktiskt. Och det är hur hundarna förändrade mig; både hur jag är och mitt sätt att tänka. Innan hundarna var jag en person som faktiskt inte var så förtjust i att vara ute i naturen. Att ta promenader var typ det tråkigaste jag visste, och den enda gången jag njöt av att vara ute i skogen var när jag plockade svamp. Jag har alltid älskat att åka slalom, men förutom det har jag inte varit särskilt förtjust i att vara ute på vintern. Jag har föredragit att sitta inne med tända ljus och en kopp te.

Och så skaffade jag hund, och hela mitt liv förändrades. En ny värld öppnade sig, både en inre och en yttre. Jag upptäckte glädjen i att promenera, att vara ute i naturen, att pulsa i snö, att bara gå och gå och gå. När hundarna hade kommit in i bilden fick allting en mening. Man gör allting tillsammans, även om det spöregnar eller är snöstorm och man bara måste ut, så blir det till någonting positivt. När jag tänker tillbaka på hur jag var innan hundarna kom in i mitt liv så känns det som om jag var en helt annan person, och jag älskar vad de har gjort med mig. Det är som att hitta hem.

När jag hittade draghundsporten hittade jag mig själv. Kärleken till hundarna och kärleken till farten samt vintersporten förenades i denna underbara aktivitet. Äntligen hittade jag en sport som verkligen passade mig. Och till skillnad från utförsåkning kan man njuta av draghundsporten i stort sett året runt (förutom under den korta svenska sommaren).

Djur får en verkligen att växa som person. Man har ansvar för en levande individ och man kan inte bara tänka på sig själv. De är en del av en annan värld och de tar med en på äventyr man inte skulle uppleva annars. Jag är så tacksam för hundarna och att de har lärt mig älska skogen, vintern och draget!

Drag, Vardag

Drag med skitig hund, tassalva och början på en dröm

När jag slår upp ögonen på mornarna har jag svårt att somna om på grund av alla tankar kring hundgård, företag, drag, hundträning, husrenovering, ekonomi, valp, valp, hund (och så vidare) som börjar härja runt i mitt huvud.

Idag har vi haft en synnerligen produktiv dag. De är de dagarna som är som bäst. Upp och äta frukost och sen klä på sig, värma upp hundarna, pumpa däcken på vagnen, sela på hundarna och sen släppa bromsen. Det blev en lyckad runda, bortsett från att vi mötte ett par jägare, varav en fraktade sin triumf i form av en stor tung älgkropp bak på sin traktor, och Amy glömde bort draget för en stund och sprang med nosen i backen. Så det var mycket i farten på våra små grusvägar, men alla möten gick jättebra.

Hundarna var inte ens trötta på sista sträckan upp till huset, Karak tuggade fradga och var svart om benen efter att ha badat i ett sumpigt dike under pausen som vi tog, men verkade som om han gärna hade tagit en sväng till. Amy var uppspelt efter mötet med den döda älgen. Väl inne i soffan undersökte jag deras tassar som jag brukar, och Karak har lite sprickor, så jag invigde tassalvan jag köpte för ett tag sedan, och så får jag kolla runt efter skor åt honom.

20161011_130037 (1).jpg20161011_13373020161011_133807

Resten av dagen har vi arbetat med hundgården, fast beslutna att vi tillslut skulle bli färdiga, eller nästan färdiga i alla fall. Och efter ett par timmar så stod den där! Det behövs fortfarande ordnas så att de inte kan gräva sig ut, samt att Dia inte ska kunna klättra över, men det är småjobb. Det här är början på min dröm. Att ordna åt hundarna, göra plats för fler hundar och uppnå det där livet jag har velat ha i så många år nu.

20161011_14502520161011_15170720161011_171200

Så nu på kvällen, efter att ha arbetat så hårt, så fick det bli en pizza, ett glas vin och slappa slappa i soffan framför datorn och Downton abbey. Det har varit en bra dag idag.

20161011_191234

Drag, Vardag

Hundvakt, drag och en liten film

Jag har nu gjort en rubrik i menyn som heter filmer, kan vara kul att ha dem samlade. Filmade en snutt i skogen häromdagen, innan batteriet i kameran tog slut.

Jag skulle även filma min och Karaks dragrunda idag, men kameran dog på parkeringen, trots att jag laddat den nyligen, så vet inte om det är något fel på den. Hur som helst var det en väldigt härlig dragtur vi hade idag, förutom det faktum att jag överraskades av hur kallt det var och insåg snabbt att jag hade tagit på mig alldeles för tunna handskar. Jag och Karak har på allvar börjat bygga upp hans uthållighet. Idag körde vi en längre sträcka, men han klarade det utan problem. Jag har även börjat träna ordentligt på att han ska springa på höger sida av vägen, för han har en tendens att byta sida ibland. Så jag har börjat lära in höger sida, vilket har gått väldigt bra.

Idag har vi också hämtat hem Rex som ska bo här i ett par dagar. Medan hundarna lekte på gården har vi fortsatt med projekt hundgård. Det går bra med hundarna och Rex, men Karak är lite svartsjuk, och ser alltid till att befinna sig mellan mig och Rex. Det är mest inomhus, för när de är ute på gården leker de väldigt fint. Rex har en tillflyktsort i vårt sovrum, och om jag känner Karak rätt så kommer han att vänja sig snart.

img_7238-2eimg_7224-2e

Drag, Träning, Vardag

Drag i blåst och lera

Nu verkar det som om hösten har kommit på riktigt. De två senaste nätterna har jag vaknat av det piskande ljudet från regnet och blåsten utanför. Så länge jag inte vill göra utomhusaktiviteter tycker jag att det är en mysig känsla, och när jag åkte in till affären i bilen och såg gula löv vina förbi bilrutorna log jag för mig själv. Äntligen riktig höst!

När regnet hade dragit förbi tog jag och Andreas cykeln och vagnen och gav oss ut på en dragtur i blåsten och leran. Vi var inte rena när vi kom tillbaka, men glada!

20160929_164642

Det var första dragturen med de nya dragfästena som Andreas fixade igår kväll, efter att vi inhandlat lite saker på bauhaus. Jag har länge velat köpa ett dragfäste till cykeln, men inte kommit till skott eftersom de är så dyra enligt min åsikt. Så nu har jag fixat ett tillfälligt fäste, gjort av stålvajer. Det funkade riktigt bra, och likaså fästet på vagnen. Bara att tuta och köra! Nästa projekt är att fixa stänkskärmar på vagnen.

20160929_164809

20160929_164814

Drag, Träning, Vardag

Fokuserad på drag

Har suttit i ett antal timmar (tror jag) och försökt ändra lite på bloggdesignen, men f-n vad svårt det ska vara att bli nöjd!

Har kommit in i en kreativ period då jag vill förnya saker, arbeta för framtiden. Vi har en hel del planer inför hösten, vilket ska bli väldigt spännande, men tyvärr lite för ovisst ännu för att gå ut med det här. Det som däremot inte är någon hemlighet är att vi letar efter en till draghund. Ser fram emot att få börja med ett fyrspann (och hoppas på att jag ska få bukt på Dia). Har beställt nya draglinor, så nu är jag snart redo!

Även om dagarna fortfarande är onormalt varma så blir det fort svalare på eftermiddagarna, så passar på att ta lite turer med Karak och cykeln. Det roliga är att Karak klarar av störningar mycket bättre när han drar än annars. Det är mycket hästhagar här där vi bor, men det har gått superbra att ta sig förbi hästarna, trots att de helt plötsligt kan börja hoppa och studsa när vi kör förbi. Även möten med andra hundar har gått förvånansvärt bra. Karak är väldigt fokuserad på att dra och det är inte mycket som kan komma i vägen då.

Drag, Träning, Vardag

Den självklara lösningen: fler draghundar

Jag skaffade ju inte Dia primärt för att ha henne till draget, utan för att jag var intresserad av rasen. Det finns csv som drar och det finns csv som inte drar. Jag har tränat Dia sedan hon var liten för att hon i alla fall ska kunna springa med, och det har varit en brokig väg, kan man säga. Hon har varit känslig, skeptisk och oberäknelig, men samtidigt har hon ändå visat att hon med rätt förutsättningar kan dra bra och även tycka att det är roligt.

Problemet med Dia är att hon har svårt att enbart fokusera på draget. Hon är (som alltid) väldigt uppmärksam på allting som händer runtomkring. Dia drar som bäst där hon är som tryggast, där det inte är så mycket störningar och när hon är på ”rätt humör”. Sen kan det svänga fort. Hon kan dra skitbra, för att i nästa stund lägga ner totalt.

Så det händer att hon från att ha varit en tillgång i draget blir en ”börda”. Hon saktar ner farten och skapar oreda, byter sida och håller på. Förut har jag låtit henne springa lös bredvid, men det är svårt när vi kör här hemma då det är rätt mycket grannar och hästgårdar runtomkring, samt att det kan komma en och annan bil.

Så jag grubblar lite, ska hon vara med, eller ska hon få vara kvar hemma. (Nästa problem, då hon HATAR att bli lämnad kvar om inte någon annan hund är med henne, och då krafsar hon sig igenom en dörr om hon måste). När hon inte är på humör vore det bästa om hon bara kunde vara kvar hemma, och det allra bästa vore om en annan hund gjorde henne sällskap.

Så den självklara lösningen; fler draghundar och någon som kan vara hemma med Dia när hon inte är sugen på drag, man kan varva lite vilka hundar man tar med i spannet. Det härliga är att det känns som om vi är där nu. Vi kan utöka vår flock. Vi lever nu ett sånt liv att vi har den möjligheten. Och vi har faktiskt lite planer på en tillökning i flocken ganska snart, beror lite på hur saker och ting utvecklas.

Slutar med en liten film från en kvällstur med vagnen, och här ser man hur Dia pendlar från att dra till att inte dra, och hur hon fokuserar mer på omgivningen än på draguppgiften. Men det var trots det en väldigt mysig dragtur!

Det jag också äntligen har kommit igång med är att ta löpturer med hundarna. Jag har egentligen aldrig varit någon som gillar att springa, men jag har upptäckt vad kul det är att springa med en draghund! Man får både sällskap och draghjälp. Så jag brukar ta ut Amy och Dia (Karak är liiiite för stark, honom tar jag ensam) och så ger vi oss ut och springer. Dia har sprungit väldigt bra, och det är ett bra tillfälle att öva på kommandon.

20160923_15372320160923_153630