Vardag

Höglöp och plusgrader

Himlen gråter utanför och här inne har Dia kommit i höglöp. Det är inte bara Karaks intresse som har ökat markant, utan även Dias. Oj så hon uppvaktar honom, slickar honom i ansiktet, vänder rumpan mot honom med svansen i vädret och jag skrattar inombords, för det ser så roligt ut. De är bara tillsammans korta stunder när jag står alldeles bredvid, annars vilar Dia inne på ”sitt rum” där vi har satt en barngrind. Dia gillar ju att vara ifred när hon vill vila, så det fungerar jättebra. Karak älskar att vara inne och gosa på kvällarna och än så länge är det ändå rätt lugnt, allting är så otroligt mycket lättare här ute på landet.

Men vädret?? Snön håller på att smälta bort. Det var en kort tid i sagovinterlandet. Men förhoppningsvis kommer det tillbaka snart! Men nu vill jag bara att all snö ska smälta bort så att man i alla fall kan köra barmark utan att halka och bryta nacken. Idag var det knappt så att man kunde ta en vanlig promenad utan att halka och slå sig. Jag behöver skaffa broddar.

I övrigt är det ganska mycket, dagarna rullar på, veckorna drar förbi. Vi jobbar med förberedelser inför företagsstarten, drag- och annan hundträning, utbildning, vedbodsbygge, arbete med gården osv. Och jag trivs när det är mycket att göra, så länge det är saker jag brinner för.

20161114_12484320161114_124816

 

 

Vardag

Projekt hundhus i brist på snöfall

Igår var det en dag med mycket intryck, och vi åkte hem ifrån hundhjälpen glada och på topp. Besöket hos hundhjälpen handlade mycket om den utökade flocken, om flockliv och om att se till varje individ. Det var väldigt givande och kul, de är väldigt duktiga där. Vi fick höra att vi verkade ha en väldigt fin relation med Karak, och med de andra hundarna också, och att vi tänkte rätt i många av våra tankar, men vi fick också många bra tips som jag kommer att ta med mig.

Mötet med den nya hunden har skjutits upp på grund av sjukdom, och idag hade jag hoppats på en massa snö. Knappt en enda snöflinga! Snön täcker inte ens grusvägarna här ute, så det var ju bara att glömma släden. Istället jobbade vi på projekt hundhus som kommer att bli helt klart de närmaste dagarna. Så idag har vi haft en riktig utedag tillsammans med hundarna, från morgon till kväll. Hundarna har sprungit runt på gården och sen tog vi en lång promenad med alla fyra tillsammans.

Det är så härligt att se att de börjar hitta varandra, och att de har så kul ihop! Enligt SMHI ska det snöa hela natten och hela dagen imorgon så jag hoppas såååå att det i alla fall kan bli kicksparkpremiär imorgon. Jag ser verkligen fram emot att få inviga släden och att komma igång med vinterdraget!

20161108_11373820161107_08560820161108_11383620161108_113817

 

Vardag

Idag ska det bli en spännande dag

Vi ska iväg med Karak till fantastiska Hundhjälpen som finns här i Uppsala. Jag har faktiskt bokat in en privattimme för att prata lite kring Karak, dels om hundmöten, men också lite mer allmänt om hur man på bästa sätt hanterar hundar i flock. Eftersom jag vill utöka vår flock, och det är i mitt största intresse att alla individer i flocken mår bra, tyckte jag att det kunde vara intressant och utvecklande att prata med riktigt duktiga hundtränare, och Karak är den som är ”känsligast” i mötet med nya hundar, och även i nya situationer i övrigt. Jag har ju varit hos Hundhjälpen med Dia några gånger, samt gått nosework med Amy, och jag gillar verkligen deras sätt att tänka och resonera kring hundträning. De är verkligen förespråkare av mjuka metoder och att man ska förstå sin hund och varför den agerar som den gör.

Efter denna spännande timme ska vi åka och hälsa på min vän och hunden som vi eventuellt ska ta in i flocken. Det verkar vara ganska akut för min vän tyvärr, eftersom hon har blivit skadad och har svårt att ta hand om hunden. Men allting hänger på hur det känns här hemma. Nu börjar det kännas som om Zelda har börjat komma in mer i flocken, stämningen är lugn och Karak verkar ha accepterat Zelda, han är mest fokuserad på Dia just nu, även om han inte är ens i närheten av vad han var när Amy var i höglöp sist. Kommer bli en del ylande från Karak i hundgården sen misstänker jag.

En annan härlig sak med denna dag: Det snöar ännu mer! ❤

img_9189-2e

Vardag

Vi väntar på snön!

Det är så underbart, det har blivit minusgrader och vinter. Så nu väntar vi bara på mer snö! Det har snöat ikväll, vi tog en härlig promenad i det lätta snöfallet. Det ska snöa lite imorgon, samt tisdag och onsdag. Jag har sett till att släden och kicksparken står redo i garaget. Jag saknar draget, har inte kunnat dra med cykeln eller vagnen på ett par dagar då det är fullt med isfläckar på vägarna.

Dagen bjöd också på shopping på bauhaus för att inhandla det sista till hundhuset. Det är en sån härlig känsla att äntligen få hundgården klar!

I övrigt är det lugnt och skönt här hemma, det verkar gå lite upp och ner när det gäller hur mycket Karak påverkas av Dias löp. Än så länge är han inte hysterisk utan bara intresserad, men nu får de aldrig vara ensamma utan tillsyn. Det enda Karak tycker är riktigt jobbigt är när han måste vara ensam med Amy i hundgården, utan Dia. Då ylar han olyckligt, men brukar lugna ner sig efter en stund. Som tur är så har vi ju inte så många nära grannar.

Jag är glad över att snön kom en månad tidigare i år än förra året, då kom första snön sista november.

img_4407-2e

Karak och Dia när första snön kom förra året, 30 november 2015

Drag, Vardag

Oj, vad ska de säga nu?

Vår flockökning kom lite hastigt, men egentligen inte oplanerat. Det var ju Zelda som kom in lite på ett bananskal, men det var egentligen inte heller helt oväntat, då min pappa känt ett tag nu att det inte fungerar med Zelda och hans allergi.

Men det var ju fler draghundar vi ville ha. Och Zelda är nio år, fyller tio, så hon är ju ingen att räkna med i framtiden, och Amy har fyllt åtta. Hon har en hel del kvar att ge just nu, men inte på lång sikt.

Vi hade en ung polarhund eventuellt på g om ni minns, en vän till mig som behöver omplacera sin tik. Nu lutar det åt att hon ska omplacera hunden, så vi ska åka och träffa den och känna på hur det känns med flocken. Men vi drar ut på det lite, eftersom Dia löper.

Jag funderar lite roat (och lite nervöst) över hur min och Andreas familj kommer att reagera. Vad ska de säga nu? Från tre till fem hundar? Så länge man inte behöver hundvakt behöver de ju inte bry sig. Men ja, de tycker nog att vi är galna. Men då får vi väl vara det då, och jag får vara the crazy dog lady som har lurat ut stackars Andreas till obygden och draghundslivet, haha. Skämt åsido så var det ju faktiskt han som myntade uttrycket har man tre hundar kan man lika gärna ha tio och som fortfarande står fast vid det. (Så jag har fem hundar till godo sen! ;)) Jag oroar mig inte för vad folk tycker egentligen, utan mer för praktiska saker. Hur blir det när vi ska hälsa på mamma ute vid kusten? Jul och nyår, och sånt. Man får börja lura hem folk istället, eller skaffa hundvakt. Jag är ju lagd så att jag alltid tänker att allting går att lösa. För det gör ju det.

Och jag är ingen person som drömmer om att resa jorden runt, att gå på fest varje helg, att flänga hit och dit. Självklart är det kul att resa och att gå på fest ibland, men det är inte så att jag väljer bort hundarna för att man blir låst. För det får man ju höra; att man blir så låst med en massa hundar. Ja, det blir man, men som jag brukar säga: Jag har hellre en spännande vardag, där varje dag är ett äventyr och en resa! 

20161101_200123

Drag, Träning, Vardag

Jag har fastnat i samma fälla

Idag har det varit en bra dag, lugnt och utan dramatik. Dia har också äntligen börjat löpa, vilket vi hurrar lite för. Vi har pysslat lite med hundgården, gått i skogen och arbetat vidare på affärsplanen. Jag längtar efter mer snö! Jag längtar efter riktigt fina vinterdagar och en massa vinterdrag!

Och jag måste erkänna en sak: jag har fastnat i samma fälla som så många andra. När jag började med drag var det i liten blygsam skala med Amy, körde lite med cykel och sen med kicksparken. Jag tänkte att jag var nöjd med att hålla det hela på den nivån. Att jag inte var ute efter det där ”riktiga draghundslivet” med tio hundar, hundgårdar, slädar och fjäll. Man hörde så många som beskrev att när man väl har börjat kan man inte sluta, och man vill bara ha mer av det goda.

Och jag har fastnat. Jag vill ha mer. Och när jag ser bilder på de där vidderna fylls jag av längtan. Men, jag har hela min familj och i princip alla mina vänner här nere, och jag är en social varelse. Jag har starka band till min familj. Men, man kan i alla fall försöka ordna det så bra som möjligt här där jag bor. Får vi bara snö nu i vinter så att jag kan premiärköra släden så är jag en lycklig människa.

20161103_11345920161103_113444img_0229-2eimg_7876-2e

Vardag

Välkommen Zelda

Lite plötsligt och oväntat, men inte mindre mysigt har vår flock utökats. För några dagar sedan blev det bestämt att Zelda, min pappas tervueren, ska komma och bo hos oss. Det har varit på tal ganska länge, då min pappa har känt av allergi under en längre tid. De har försökt lösa det ändå, och jag har ju haft Zelda hos mig när jag bodde i andra huset, men tillslut kände de att alla; både de och Zelda själv, skulle må bättre av att bo hos oss. Det är ju jättebra att hon ändå kan stanna inom familjen, och vi har ju ett nära band, Jag och Zelda.

Så idag kom hon hit för att stanna. Vi har varit ute på promenad, och lekt lite i trädgården. Hon och våra hundar känner ju varandra hyfsat redan, så det ska nog fungera bra alltihop.

Det här kommer inte påverka våra planer på att skaffa en till draghund, eftersom det fortfarande är en önskan och ett behov hos oss. Zelda är en så pass ”lätt” hund att det inte känns som så mycket ytterligare jobb för vår del. Tiden får utvisa hur pusselbitarna ska falla på plats.

img_2797-2e

 

Konst och annat, Vardag

Mina passioner här i livet

Det finns få saker som ger en sådan livslust som att ha passioner. Saker som får ens hjärta att slå, som får en att fyllas av beundran, glädje och engagemang. Jag är en person som älskar saker passionerat, bejakar allting som får mig att älska livet. Jag tror att det handlar om att kompensera för allt det hemska och mörka här i världen som man upplever och som man hör om. Baksidan av att jag bejakar mina passioner är nog att jag även tar in hemskheter med hull och hår.

Men nu var det passionerna det handlar om! Passionerna väljer jag, de söker jag aktivt efter, medan hemskheterna tvingar sig på en.

Så, vilka är mina största passioner?

Hundar

img_8705-2ee

Inte så förvånande kanske! Jag gillar alla hundar; stora, små, blandras, renras. De är så fantastiskt positiva till livet och det smittar av sig.

Katter

img_2357-2

Jag var faktiskt mer av en kattmänniska innan pappa skaffade sin hund. Har alltid älskat katter och kommer alltid att göra det. Deras självständighet och elegans är någonting som går rakt in i mitt hjärta.

Bra serier

 game-of-thronespenny_dreadful_by_pzns-d7iyerppeaky_blinders_by_letydb-d8enud1downton-abbey-season-2-downton-abbey-29116399-1600-900154720-hell-on-wheels-hell-on-wheels

Bland det bästa jag vet är att följa tokbra serier. De ska vara så där bra att man bara ser avsnitt efter avsnitt utan att kunna slita sig. Att få sätta sig i soffan med en kopp te, tända ljus och slukas av en annan värld. Det här är mina absoluta favoriter, toppad av game of thrones, som enligt mig är ett mästerverk av sällan skådat slag.

Att teckna och måla

 img_9946-2-1024x667img_6874-2-1280x835

Jag har tecknat sedan jag lärde mig att hålla i en penna, en hobby jag delar med min syster. Vi har utövat detta nästan varje dag under hela vår uppväxt och jag kommer aldrig att sluta. Det finns nog ingenting som kan få mig så avskärmad från verkligheten som när jag tecknar, förutom när det gäller…

Att skriva

img_9333_2_640x392_531dfbab9606ee51a89ba552

Är väl ungefär som stycket ovanför, ett mycket starkt intresse som jag och Sara har delat sedan barnsben. Vi skrev egna böcker redan på dagis och har fortsatt sedan dess. Intresset för att skriva återspeglas också i bloggen och när jag var barn, i ett tjugotal dagböcker. Jag och Sara skrev till och med ett kontrakt hos ett förlag för två år sedan, men på grund av att förlaget var litet och fick svårt med det ekonomiska bröts kontraktet. Även om det var tråkigt så var det en boost som gjorde att vi är övertygade om att fortsätta kämpa med skrivandet.

Fantasy

fantasy-woman-beautiful-women-143955-710x400

Jag har alltid fascinerats av det fantasifulla, det mörka och gåtfulla. Jag är ingen person som tror på spöken och övernaturligt, där är jag ganska vetenskapligt lagd, men jag älskar att fly från verkligheten, in i fantasins värld!

Jag skulle kunna hålla på länge, men det skulle bli ett så långt blogginlägg då. Men dessa saker är i alla fall de viktigaste, tror jag…

Vardag

Grattis Amy!

Idag fyller Amy hela åtta år! Det är så roligt att numera faktiskt veta vilket datum hon fyller på, vilket vi inte gjorde förut. Jag lyckades tillslut få fatt på hennes första ägare och fick uppgifter om födelsedatum.

Livet med Amy har varit lite av en berg- och dalbana, men vi har också haft så otroligt roligt ihop! Hon är så underbart stabil i sig själv, världens snällaste mot allt och alla; barn, vuxna, hundar, katter… Det finns inget ont i henne alls och hon är den jag kan ta med mig överallt.

Och åtta år till trots, hon är som en unghund; glad, sprallig och lekfull. Hoppas hon lever i många år till ❤

img_1063-3e

Vardag

Shoppingångest och tavelterapi

Dagarna avlöser varandra och tiden går på snabbspolning känns det som. Idag blev det en dag inne i stan för att desperat leta efter en klänning att ha på bröllopet som jag ska på på på lördag. Jag ska erkänna: jag hatar att shoppa! Man springer runt som en idiot i allsköns affärer och allt man hittar är klänningar som ser ut som gardiner, nattsärkar eller något stickat som min mormor hade kunnat ha på sig. Vad är det för mode just nu, allvarligt?

Jaja, det blev nåt i grått, tråkigt kanske, men stilrent. Eller så tar jag den där klassiska svarta som har hängt med några år. Nej, det här med mode är inte min grej. Fast förstå mig rätt: jag bryr mig om vad jag tar på mig, och jag kan gilla att klä upp mig, men mode har en tendens till att dra allting till sin spets, att vara besynnerligt, smaklöst och ibland till och med horribelt.

Så, en halv dag har jag slösat på detta sätt (dock för en god sak: min väns bröllop), och när vi kom hem ägnade jag mig åt att hänga upp tavlorna på hundarna som jag beställt hem. Eller, bilderna har jag gjort och beställt hem, ramarna köpte jag på IKEA. Det var som terapi att hänga upp tavlorna, efter en ångestfylld shoppingrunda. Att inreda fint i mitt hem är någonting som får mig att må bra i själen.

På IKEA blev det även ett laptop-ställ, så nu slipper jag äntligen välja mellan att sitta på golvet med datorn (då soffan är fulla av varg- och polarhundar) eller att sitta i soffan och få ont i nacken. Och nej, det är inte så att jag sitter på golvet för att hundarna ska få ligga i soffan, utan jag väljer golvet för att jag får ont i nacken av att sitta med laptopen i soffan.

Hur som helst, nu är tavlorna på plats, klänningen hänger i garderoben och jag kan ägna mig åt att dricka kaffe och fortsätta med att läsa litteraturen till utbildningen.