Vardag

På upptäcktsfärd med hundarna

Idag skulle jag och sambon ta en härlig skogspromenad med hundarna, men då han vaknade och var sjuk fick jag och hundarna roa oss själva. Och det är vi ju ganska bra på! Jag tog bilen och åkte på upptäcktsfärd. Jag har suttit och spanat in kartan på google maps för att hitta bra skogsvägar i området, och nu tog jag tillfället i akt att åka och titta på en väg jag spanat in på kartan.

Och när vi kom dit blev jag överlycklig, världens bästa dragvägar! Långa grusvägar genom skogen, flera olika vägar att välja mellan och det bästa är att det är så pass nära vårt hus att man kan starta hemma.

Så fick jag chans att prova de nya kopplen och de funkade väldigt bra! Jag släppte inte hundarna lösa idag, har varit försiktig med det nu under älgjakten. Däremot hade jag med mig läckert godis och tränade mycket kontakt med dem under promenaden, för att lägga en bra grund om man vill släppa dem vid ett senare tillfälle. Jag brukar vilja att både dem och jag ska bekanta oss lite med stället, och även förknippa det med lek och godis innan jag släpper dem.

Men nu ska vi planera in vår första långa barmarkstur!

20161022_14382520161022_14334320161022_143832

Vardag

Utbildningsstart och valpplaner

Idag har vi shoppat loss på brukshundcenter här i Uppsala, de hade utförsäljning för att de (tyvärr!) ska stänga ner butiken. Det blev en ny STOR vattenskål, två nya koppel och ett nytt halsband till Karak. Och vi kunde inte låta bli, så vi köpte ett litet halsband också, för en framtida ny liten familjemedlem. Vi har bestämt oss för att ta en valp, men vem det blir och när återstår att se.

Idag fick jag också hem kursmaterialet till hunddagisföreståndarutbildningen som jag ska läsa. Så det blir till att sätta sig in i det ikväll, och jag har ju längtat efter att få komma igång!

20161020_19145020161020_191807

Annars då? Det är arbetet med hundgården som fortfarande står på schemat. Det är i princip klar, men det är det här med att göra den rymningssäker, och det är inte bara. Jag har nu satt nät både upptill och nertill, för Dia hoppar och Karak och Amy gräver.

 

 

Vardag

Varghundsvän

Nu har det börjat komma lite gråare dagar här i Uppland. Mulet och ibland regn. Det är väl oundvikligt den här årstiden.

Så vad gör man en mulen dag som denna? Jo, man packar en liten ryggsäck med fika, stoppar in hundarna i bilen och åker för att träffa vänner. Vi träffade Varga och Lobo i stadsskogen idag, hundarna fick springa och busa och vi fick sitta och dricka kaffe och Loka och prata lite. Vi hade bara med oss Amy och Dia eftersom jag inte vill släppa Karak tillsammans med Lobo. Men nästa gång tänkte vi att de kunde få en koppelpromenad bara de två, så Karak i alla fall slipper försvara sina brudar.

Det är så kul att se dem leka ihop! Särskilt Lobo och Dia, man ser verkligen likheter mellan dem på sättet de leker. Hårdhänt, full fart och hastiga svängar. Det är inte alla hundar som hänger med. Det är en av anledningarna till att jag bara älskar raser som varghundar och polarhundar; deras energi, styrka och livskraft!

 

 

 

Vardag

Ett nytt paradis

Idag har det varit fortsatt arbete på gården. Jag har bland annat ägnat mig åt att röja upp i ”lillskogen”, hörnet av vår tomt där det växer lite träd och buskar. Jag förberedde inför att vi ska utöka hundarnas inhägnad så att de har tillgång till större ytor. Det blir också kul för dem att ha lite granar att undersöka. Hundarna har busat på gården oavbrutet i princip hela dagen, inte konstigt att de nu ligger som tre klubbade sälar här inne.

När jag höll på ute på tomten gick jag runt och trivdes oförskämt bra. Älskade hem! Det är en oslipad diamant. Här finns det mycket att sätta tänderna i, men varje sak man gör kommer att få effekt. Jag har alltid varit en väldigt hemmakär person. Jag MÅSTE trivas i mitt hem och känna att det är min fristad. Jag är också väldigt intresserad av inredning, och det är så kul att se hur allting sakta med säkert förvandlas från någon annans hus till mitt hem. 

20161017_12434920161017_133115

”lillskogen” bakom kullen

På grund av det fina vädret har vi prioriterat utomhusjobb. När höstrusket blir mer påtagligt är mitt nästa projekt att måla inne. Luckorna och dörrkarmarna i furu, den fulgula hallväggen…allt ska bli vitt!

20161017_162645

Här snubblar man både på hundar och benknotor

På dagarna jobbar vi och på kvällarna är vi inne och myser med eld i kaminen och te i koppen. Medan hundarna trängs i soffan sitter jag på golvet med datorn och pysslar med nya hemsidan, och jag är så glad att jag har hittat ett nytt paradis…

20161016_23492120161016_23493220161016_234957

Drag, Träning, Vardag

Härlig draghöst och en dragskatt framför cykeln

Med tanke på hur det var förra hösten så njuter jag varje dag just nu. För ett år sedan levde jag i en lervälling och som så många andra såg jag inte skymten av solen på flera veckor. Jag drabbades av nedstämdhet och handlade multivitamin på brustablett.

Den här hösten har ju hittills varit väldigt vacker, och när värmen äntligen försvann blev påbörjades en fantastisk draghöst; solig, kall och med torra vägar. Jag håller tummarna för att det håller i sig.

Idag tog jag ut Karak på en dragtur bara han och jag. Jag älskar våra stunden då vi är på tu man hand. Jag är så fascinerad över att hans ”problem” med hundmöten är som bortblåsta när vi drar. Idag passerade vi en granne som gick med sina två terrier, som båda två hoppade och skällde i kopplen när vi körde förbi. Som alltid tog jag det lugn när vi fick möte; jag hoppade till och med av cykeln och ledde den eftersom jag inte riktigt visste hur Karak skulle reagera. Han tittade lite på de skällande hundarna, men fortsatte rakt framåt, helt otroligt oberörd. Och hästarna kom galopperande i flock mot oss i hagen vid sidan av vägen, som för att kollektivt försöka skrämma vargen som kom springande. Jag saktade in, men Karak tittade knappt på hästarna, utan var fullt bestämd över att fortsätta framåt. Vilken skatt han är ❤

Vi hittade en liten skogsstig som vi tog ett liten tur på, men var tvungen att vända när den blev allt för smal. Ska försöka hitta lite bredare stigar här omkring, för det är otroligt mysigt att dra i skogen.

20161016_11284320161016_113002

Drag, Vardag

Drag med skitig hund, tassalva och början på en dröm

När jag slår upp ögonen på mornarna har jag svårt att somna om på grund av alla tankar kring hundgård, företag, drag, hundträning, husrenovering, ekonomi, valp, valp, hund (och så vidare) som börjar härja runt i mitt huvud.

Idag har vi haft en synnerligen produktiv dag. De är de dagarna som är som bäst. Upp och äta frukost och sen klä på sig, värma upp hundarna, pumpa däcken på vagnen, sela på hundarna och sen släppa bromsen. Det blev en lyckad runda, bortsett från att vi mötte ett par jägare, varav en fraktade sin triumf i form av en stor tung älgkropp bak på sin traktor, och Amy glömde bort draget för en stund och sprang med nosen i backen. Så det var mycket i farten på våra små grusvägar, men alla möten gick jättebra.

Hundarna var inte ens trötta på sista sträckan upp till huset, Karak tuggade fradga och var svart om benen efter att ha badat i ett sumpigt dike under pausen som vi tog, men verkade som om han gärna hade tagit en sväng till. Amy var uppspelt efter mötet med den döda älgen. Väl inne i soffan undersökte jag deras tassar som jag brukar, och Karak har lite sprickor, så jag invigde tassalvan jag köpte för ett tag sedan, och så får jag kolla runt efter skor åt honom.

20161011_130037 (1).jpg20161011_13373020161011_133807

Resten av dagen har vi arbetat med hundgården, fast beslutna att vi tillslut skulle bli färdiga, eller nästan färdiga i alla fall. Och efter ett par timmar så stod den där! Det behövs fortfarande ordnas så att de inte kan gräva sig ut, samt att Dia inte ska kunna klättra över, men det är småjobb. Det här är början på min dröm. Att ordna åt hundarna, göra plats för fler hundar och uppnå det där livet jag har velat ha i så många år nu.

20161011_14502520161011_15170720161011_171200

Så nu på kvällen, efter att ha arbetat så hårt, så fick det bli en pizza, ett glas vin och slappa slappa i soffan framför datorn och Downton abbey. Det har varit en bra dag idag.

20161011_191234

Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Att ge hunden det bästa

Jag tror att jag delar den här känslan med de flesta hundägare att man så gärna vill ge sina hundar det allra bästa. Men vad innebär det? Är det att ge dem det bästa fodret på marknaden, att gå flera timmars promenad varje dag, att träna och tävla med dem eller bara att ge dem en massa kärlek hemma i soffan?

Alla hundar har i princip samma grundläggande behov; mat, vatten, omvårdnad, kärlek, motion och aktivering. Men det är ändå som om man vill ge det där lilla extra. I alla fall fungerar jag så, vilket förut kunde bli till en stress.

Man läser dagligen på bloggar och sociala medier om hur flitiga folk är, hur mycket de tränar, tävlar och hur duktiga deras hundar är. Jag gillar att läsa om dessa människor, jag beundrar dem, även om det ibland kan öka på mina krav på mig själv. Och det är klart att man ska ha höga krav på sig själv som hundägare, men de ska vara realistiska. Och man måste också komma ihåg att man inte alltid vare sig kan eller måste ge hundarna det allra bästa, lika lite som man inte alltid kan ge sina barn det allra bästa. Jag som har jobbat inom socialtjänsten har lärt mig att uppskatta begreppet good enough.

För mig handlar det främst om att skapa förutsättningar för att mina hundar ska vara lyckliga. Mina hundar älskar att vara ute och har ett stort behov av att röra på sig, så en stor hundgård samt inhägnad tomt är någonting jag vill kunna erbjuda dem. Hade jag haft andra raser eller andra individer hade det kanske inte varit lika viktigt, alla hundar är inte hundgårdshundar och alla hundar har inte samma behov av närhet.

Jag anpassar det jag erbjuder efter det jag upplever att hundarna vill ha. Dia t ex, trivs bäst hemma på gården och i skogen. Att släpa med henne på en massa kurser eller andra hundrelaterade saker skulle bara göra henne stressad. Jag såg ju hur dåligt hon mådde när vi bodde inne i stan. Nu är Dia en lycklig hund. Borde jag släpa med henne mer för att hon ska vänja sig vid att vara bland folk? Jag tycker inte det, av flera anledningar: dels så har jag tränat en hel del på det när hon var yngre, men har insett att det inte är rätt väg att gå med Dia. Hennes skygghet sitter djupare än så och ärligt talat tror jag inte att det går att träna bort. För det andra så skulle det innebära ett så pass stort lidande att jag inte vill utsätta henne för det. Dia måste få vara en lycklig hund. Om jag ska miljöträna henne gör jag det i små steg, i lugn takt, på hennes villkor.

Karak har ett STORT behov av att dra, så jag ser till att han får dra, jag kör regelbundet med honom, ibland med de andra hundarna och ibland själv. Samma sak med Amy, hennes stora behov är att få springa. Både Karak och Amy älskar att träna trix och att använda huvudet, vilket jag också ser till att göra. Där skiljer de sig från Dia, som inte alls tycker att sånt är kul. Dia försöker jag aktivera mentalt genom att hon till exempel får leta efter godis i trädgården. Vi kör på det här och alla verkar nöjda och glada. Ibland blir det mer, ibland blir det mindre.

Att ge sin hund det bästa är enligt mig att läsa av sin hund och att anpassa livet efter vad som passar just den individen. Förhoppningsvis hamnar man på en aktivitetsnivå som passar både hunden och hundägaren.

img_7322-2eimg_7270-2e

 

 

Drag, Filmer, Vardag

Mushing with speed

 

Idag riggade vi vagnen och cykeln igen, och satte Karak och Dia framför vagnen och Amy framför cykeln. Det var en väldigt fartfylld dragtur, Amy och Karak var på hugget som vanligt. Dia hade en sån där dag då hon var lite ombytlig; drog riktigt bra bitvis och mindre bra andra sträckor.

Hur som helst, vilken kick det är när det går undan! Jag är en person som älskar fart (har åkt slalom sedan barnsben) och ibland kanske lite för mycket. Men samtidigt försöker jag vara noggrann med att det ändå ska kännas säkert, t ex att ta det lugnt i kurvorna eftersom man inte ser så bra om man får möte, och se till så att hundarna inte springer in i varandra. Och jag måste säga att det har hänt förvånansvärt lite av sådan art. 

Och sen är det detta med möten. Vi kör på en väg som leder till vårt hus och våra få grannar, så det är ytterst lite trafik och de som kör kör långsamt. Dessutom kör vi såna tider då det i princip aldrig kör bilar på den där vägen, och det är oftast bra sikt med öppna fält så man ser när det kommer någon. Om det skulle komma en bil kör vi in till sidan och stannar, vi har fått möte en gång och det gick jättebra. Grannarna vet vid det här laget vilka galningar som har flyttat in. Det jag däremot tränar på är att lära in höger sida eftersom det är säkrare ur mötessynpunkt att hundarna springer på häger sida, speciellt i kurvorna. Hundarna vill gärna över till vänster sida, förmodligen eftersom vi alltid går på vänster sida på promenaderna. En annan bra säkerhetsgrej är bra bromsar, det är a och o. 

Nästa gång ska jag testa en annan variant med Dia,ha henne bakom karak med nacklina.Jag har provat det förut, men Dia har väldigt svårt för nacklinan, det är som om hon får lite panik av att sitta fast. Så jag tänkte att jag skulle börja på en vanlig promenad så att man tar det riktigt lugnt i början. 

Vardag

Startaegetmässa

Idag har vi varit på en startaegetmässa vilket har gett mig en massa inspiration. Bland annat pratade vi med almi och berättade lite smått om våra planer, och de lät positiva till idén, gav oss ett underlag för en affärsplan och tyckte att vi skulle boka in ett möte när vi fyllt i den.

Så nu är det bara att dra igång med några förberedelse: skaffa utbildningen, göra klart hundgårdarna på tomten, samt inhägnader, prata med länsstyrelsen, komma på ett företagsnamn (vilket är långt ifrån lätt!) och sen sätta igång med affärsplanen.

Så när vi kom hem från mässan fortsatte jobbet på gården. Det är fjärde dagen i rad som vi håller på där ute. Vi måste få bort veden, för att i sin tur få bort vedboden, dels för att den är ful och sen för att den står i vägen för hundgården.

20161005_170031

Vardag

Stora förändringar

Det är mycket förändringar på gång, vilket jag redan har antytt några gånger. Ni vet hur det är när man har en massa planer, men när man är rädd för att gå ut med det innan allting har gått i lås.

Imorgon ska jag och sambon i alla fall gå på en starta-eget-mässa för att samla information. Min dröm har ju länge varit att starta eget inom hund, men som de flesta redan vet är det ingen bransch man blir rik på. Så det gäller att arbeta på flera nivåer och vara realistisk. Min tanke är att kombinera det med andra saker, men en sak jag länge har varit väldigt sugen på är att öppna någon form av pensionat i liten skala. En annan sak som är säker är att jag ska påbörja någon form av utbildning inom hund, och troligen blir det hunddagisutbildning till att börja med eftersom det behövs om man ska öppna någon form av verksamhet.

Sen är det planerna att utöka flocken, och tankarna kretsar kring om det ska bli en valp eller en vuxen hund. Jag har länge längtat efter en valp, att få forma en individ från början, men fördelen med en vuxen hund är att man kan skaffa en som man kan börja dra med direkt, eftersom vi faktiskt behöver en till draghund. Vi har ju även pratat om att i framtiden skaffa en till csv. Vilka jobbiga val, haha!

Framtiden känns i vilket fall som helst spännande och utmanande, och jag är en person som älskar utmaningar. Jag vill skapa saker, bygga upp någonting eget, något jag brinner för. Vad ska man annars göra här i livet?

20161004_12191620161004_104725