Tagg: Hund

Vardag

Midsommar och fortsättning

Teamwildthings

IMG_6793 (2)E

Nu har midsommar passerat och allt pyssel som kommer med den. Vi avvaktade rätt länge innan vi tillslut bestämde oss för att fira midsommar hos min pappa. Det är inte till vem som helst man kommer med sex hundar, och just den dagen ville vi inte lämna kvar några i hundgården, då grannarna skulle få många och för oss okända gäster.

Hur som helst hade vi en väldigt trevlig midsommar med allt som hör till; sillunch, solsken, hundmys, hundpromenader, grillning och trevligt umgänge. Vi var sju hundar och sex människor, helt perfekt 🙂

IMG_6753 (2)E

IMG_6786 (2)E

IMG_6821E

20170623_125321

Vi har inte gjort många knop den här helgen, förutom midsommar förstås. Fast idag var vi ute i skogen både länge och väl, hundarna fick springa runt och busa, vi hade med oss fika och tog det hela lugnt och rofyllt. Satt på en stubbe och betraktade lyckliga, skitiga hundar. Det bästa som finns. 

IMG_6882 (2)E

IMG_6868 (2)EE

IMG_7014 (2)EE

IMG_7368 (2)EE

IMG_6920 (2)E

IMG_7284 (2)EE

IMG_7409 (2)EE

IMG_7418 (2)EE

Vardag

Surströmming och värme

Teamwildthings

IMG_6311 (2)E

Hettan ligger som ett lock här över Uppland och jag och hundarna ligger och flämtar ikapp. Det är riktigt jobbigt att se hur hundarna mår dåligt. När det är så här varmt är det knappt att de orkar promenader ens. Vi hänger ute i hundgårdarna där de stora träden ger skugga och svalka. Vi har en balja på uteplatsen som det är fritt fram för hundarna att doppa tassarna i och Andreas försökte locka Hiku och Chilly att svalka sig i vattnet från trädgårdsslangen. Hiku tyckte att det var lite spännande, men vill inte bli för blöt, och Chilly tog skydd bredvid Hiku.

IMG_6295 (2)E

IMG_6272 (2)E

En vecka till midsommar och igår trotsade vi alla traditioner och åt surströmming hemma hos Andreas pappa och hans fru. Jag har bara ätit denna märkliga rätt en gång tidigare och då var jag kanske 15 år. Det gick ner, men till min förvåning hade jag lite svårt att ta till mig smaken, jag som annars är väldigt förtjust i allt vad heter strömming, sill, kräftor och så vidare. Hur som helst så var sällskapet trevligt, vädret fint och hundarna glada!

IMG_6178 (2)E

IMG_6207 (2)E

IMG_6243 (2)E

IMG_6204 (2)E.jpg

IMG_6172 (2)E

IMG_6201 (2)E

Vardag

The never ending story

Teamwildthings

IMG_5367 (2)E

Jag har en alldeles egen den oändliga historien. Den handlar nämligen om Dia. Och om hundgården, och inhägnaden, om diverse koppel och linor, och bilar…

Dia är också kallad utbrytardrottningen. Ingenting stoppar henne. I över fyra års tid har jag försökt tämja detta vilddjur <3. Nejdå, det är inte riktigt som det låter. Dia är absolut inte rymningsbenägen i den bemärkelsen att hon ska rymma från oss ut på äventyr. Tvärtom. Hon vill absolut inte bli separerad från flocken. Och inte nog med det; hon gör ALLT för att komma till oss om hon skulle bli separerad.

Hon tar sig LÄTT ur en hundgård. Hon klättrar kort och gott över gallret. Hon kommer över vår inhägnad som är 1,5 meter hög. I fyra år har jag kämpat med att försöka Dia-säkra hundgårdar och inhägnader.

Idag tog jag med mig Amy utanför inhägnaden för att lägga lite spår åt henne. Trots att jag var ett par meter från inhägnaden blev Dia förtvivlad och försökte paniskt att hitta en väg ut ur inhägnaden. Och tror ni att hon lyckades? Ja, såklart. Så då var det bara att hämta verktyg och nät och sätta igång. Igen. När vi var klara sa jag: ”nu får hon det verkligen svårt…” Sen tänkte jag efter och kom på att det var Dia det handlade om, och tillade ”fast det återstår att se”. Så vi får se. Hundgården har jag lagt lite på is, jag har nog gett upp lite. För även om jag bygger världens rymningssäkraste hundgård så kommer jag inte klara av att lämna Dia där längre stunder på grund av hur stressad hon skulle vara då.

Akira och Chilly hjälpte till i alla fall genom att springa runt omkring och vara söta. Jag passade på att träna Akira i att våga hoppa upp på en av stolarna på vår lilla uteplats. Hon är ju lite smårädd för såna saker, men efter att jag lockat med godis och hon vågat sig upp på stolen en gång, så var det ingen hejd på henne efter det. Det är så himla kul att se hundars glädje när de kommer över någon slags rädsla. 

IMG_5416 (2)E

IMG_5393E

IMG_5392 (2)E

IMG_5363 (2)E

IMG_5360 (2)E

IMG_5418 (2)E

Hur som helst så får vi se hur väl det här stoppar Dia i fortsättningen. Hur man får bukt med hennes stress är en annan femma. Jag tror att det är svårt, även med en massa träning. Jag har tränat henne väldigt mycket de här fyra åren, men utvecklingen är inte i proportion till mängden träning jag har lagt ner. Man ska komma ihåg att väldigt mycket styrs av generna, samt de tidiga upplevelserna. Precis som för oss människor. Jag läste en artikel om att forskning har visat att människors personlighet och temperament till största delen beror på gener och inte på uppväxtmiljö (även om det såklart spelar in). Jag tänker att det nog är likadant för hundar och andra varelser. Generna styr väldigt mycket. 

Vardag

Att hinna med sex hundar

Teamwildthings

IMG_4729 (2)E

Jag får ofta frågan hur vi hinner/orkar med alla hundar, särskilt nu när vi skaffat ytterligare en valp. Det är ju inga draghundsmänniskor som ställer dessa frågor, och jag är helt ärlig när jag säger att det går jättebra, och att det inte är så mycket jobbigare med sex hundar än med fyra eller fem. Dyrare? Ja! Men inte jobbigare. De blir som en grupp sammanhållna individer som är rätt självgående ändå. Och jag tycker att både Hiku och nu Chilly snabbt har kommit in i flocken och lär sig hur vi lever här hos oss.  Sex hundar är ju dessutom ingenting alls inom draghundsvärlden. Det beror ju också på att det är lätt att aktivera många hundar samtidigt när man kör drag. Det är ju liksom det som det går ut på.

Nu när vi inte drar ser vi till att aktivera alla, men det kan vara på olika sätt. Vissa tar vi med oss när vi åker iväg och hälsar på folk, andra får en långpromenad i skogen osv, beroende på omständigheterna och hundarnas personligheter. Det flyter på rätt bra. Och jag tycker ändå att man får en hel del tid med var och en. Vi brukar försöka byta ut vilka vi tar med oss när vi åker iväg, dels för att alla ska få komma ut på äventyr, men också för att hundarna ska få lite mer ”egentid” med någon av de andra hundarna, speciellt om de kanske inte alltid hänger så mycket med varandra på gården.

Hur som helst så är ju behållningen med många hundar dels att se deras glädje över att ha varandra, och sen att ha så många olika individer omkring sig. Man har ju olika relationer med de olika hundarna men älskar alla lika mycket. Det blir mycket kärlek om dagarna ❤

IMG_4577 (2)E

IMG_4668 (2)E

IMG_4623 (2)E

IMG_4711 (2)E

 

Drag, Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Vad ska man lära sin valp?

Teamwildthings

Vissa saker är ju mer eller mindre självklara att man ska lära sin valp. Att lära den att vara rumsren kan ju vara bra till exempel. Att lära den sitt namn och att komma när man ropar är också en fördel. Men sen är det ju faktiskt väldigt mycket upp till mig som hundägare att forma den individ som ska växa upp och leva i just min familj.  Framför allt handlar det om vad man ska använda hunden till och vilken typ av hund man har. Ska det bli en jakthund, vallhund, draghund eller en familjehund? Tänker man tävla eller ställa ut hunden?

Det är så jag själv tänker i alla fall. Det jag riktar in mig på och lägger extra tid på är att lära hundarna färdigheter som både de och jag själv kommer att ha nytta av längre fram. Huvudmålet är ju drag, så det är självklart att vi så tidigt som möjligt börjar träna dem i att bli en draghund. När man har många hundar handlar det också mycket om att skapa rutiner, att lära hundarna hur vi gör olika saker.

Bland det viktigaste som jag lär (eller i alla fall försöker lära) mina hundar är att vänta. Stanna kvar. En annan viktig sak är hantering, för det har man användning av i så många olika situationer. Nu när jag har hållit på med draghundar ett tag inser jag vikten av att träna dem i att lämnas i hundgård, att kunna vara i bur, bakom galler och att sitta bunden i t ex stakeout. Detta har vi tränat mycket med Hiku och det har gjort att hon är en av de hundar som är lättast att t ex lämna i hundgård eller ha i bur. Hon älskar ju buren. Och samma sak blir det nu med Chilly. Hon är van från början vid att vara i bur och hon tycker om det, så vi ställde in en bur i vardagsrummet så att hon skulle ha tillgång till den. Det slutade med att hon och Hiku numera trängs i samma bur, så det blir nog till att ta in en till bur :p

PSX_20170606_084056

Sen finns det ju egentligen hur mycket som helst man kan lära en hund. Att söka efter godis i ett rum brukar jag lära dem, det är ett jättekul sätt att ha lite roligt ihop och ge hunden lite hjärngympa. Med draghundar föredrar jag aktiviteter där de får lära sig att jobba självständigt, eftersom det är en viktig egenskap för en draghund. När mina hundar är lösa så tränar jag dem väldigt mycket i följsamhet och att vara nära och ta kontakt. Men annars tränar jag dem mest i att vara framåt, självständiga och att inte ge upp när det blir jobbigt.

IMG_3939 (2)E

Vardag

Vart ska man ta vägen?

Teamwildthings

IMG_3160 (2)E

Det är en brutal värmebölja som har dragit in över oss, idag har vi 28 grader varmt. Vart tar man vägen i denna värme? Jag flämtar, hundarna flämtar. Som tur är ligger hundgårdarna under en samling stora träd, så där är det skugga. Men vi flydde till hårsbäcksdalen, en väldigt vacker djup dalgång som ligger alldeles nära där vi bor. Det är en djup ravin där en å slingrar sig fram genom en närmast exotisk skog, med höga smala träd och tät växtlighet. Skugga och svalka, lite bad till hundarna.

IMG_3121 (2)E

IMG_3100 (2)E

IMG_3195 (2)E

IMG_3208 (2)E

IMG_3337 (2)E

IMG_3246 (2)E

IMG_3307 (2)E

IMG_3227 (2)E

Det blev premiär för de nya Baggen Softbelt Vildmark som vi har tagit hem. Ett bälte med inbyggd väska där vi packade ner saft, bullar, vatten och skål till hundarna, hundgodis och hundpåsar. Vi är mycket nöjda med bältena, de var väldigt bekväma att gå med och bra dämpning, och i väskan fick det plats förvånansvärt mycket, utan att den kändes klumpig. Den rekommenderas verkligen till längre turer!

IMG_3350 (2)E

IMG_3352 (2)E

Träning, Vardag

Ringträning och en vecka kvar!

Teamwildthings

DSC01559 (2)E

I högsommarvärme åkte vi iväg till den sista ringträningen innan den stora dagen. Idag är det en vecka kvar tills jag ska ställa ut Hiku i Ånnaboda. Hiku är jätteduktig och jag ser verkligen fram emot att både hon och jag får göra vår debut i ringen. Vi ska göra vårt bästa helt enkelt, och se hur långt det räcker. Jag är en blandning av nervositet och förväntan inför det här som jag har gett mig in på.

Det är mest det här med hanteringen som känns lite tveksam. Hiku har alltid varit duktig på hantering, men den senaste tiden har hon protesterat lite, gillar inte att man håller på liksom. Så det blir väl den stora utmaningen på den stora dagen.

DSC01532 (2)E

Väl hemma vill jag bara stupa i säng. En lång dag med vandring i Hågadalen tillsammans med Dia, Amy och Jule-bus avlöst av ringträning går mot sitt slut och tröttheten är tungt förankrad i kroppen. Det är ändå en skön känsla när man är trött för att man har gjort en massa saker, istället för den där ångestladdade tröttheten som kommer av tristess, leda eller depression. Det här är känslan av att vara nöjd. 

Vardag

Grattis Akira, två år!

Teamwildthings

IMG_2075 (2)E

Akira älskar att gräva…

Nu firar vi Akira, hipp hurra! Hon blir två år och det är nästan så att jag får påminna mig om hur ung hon faktiskt är.

Akira har genomgått en stor förändring sedan vi tog över henne i november. När hon kom var hon en försiktig, men glad hund som hade levt hela sitt första år inne i stan. Glädjen var enorm när vi för första gången kom ut hit till gården, tog av henne selen och lät henne springa. Hon bara rusade runt runt, som ett djur utsläppt ur en bur. En av anledningarna till att förra ägaren inte kunde ha kvar henne var just att hon inte trivdes så bra inne i stan, utan behövde komma ut på landet.

Och att Akira trivs med livet på landet är det ingen som har missat. Hon är alltid ute på gården, kommer bara in för att säga godmorgon och pussa lite på oss, sen vill hon ut igen. Hon gräver, nosar, gräver lite mer… Behöver jag säga att vår gräsmatta inte ser ut som en gräsmatta sedan Akira kom? Hon har gått från livet i lägenhet till att bli den av våra hundar som är ute absolut mest och sover ute tillsammans med Hiku.

När vi tog över Akira hade hon aldrig varit i en hundgård innan, och kunde inte lämnas ensam hemma. Men här gick det bra för henne att vara hemma tillsammans med de andra hundarna om vi åkte iväg. Hundgårdsträningen har egentligen också gått som på räls. Hon tyckte att det var lite jobbigt i början, men ganska snabbt vande hon sig, och nu känns det som om hon trivs i hundgården och har inga alls problem att lämnas där. Vi lämnar ju aldrig någon av hundarna helt själva, utan de har alltid sällskap av minst en av de andra. Och för Akira går det bra oavsett vem som gör henne sällskap.

Akira hade heller aldrig dragit tidigare, men vi behövde bara sätta på henne en dragsele och prova lite försiktigt, och sen hade hon fattat grejen. Och hon ÄLSKAR det! Fick genast börja gå i led med Karak och tog uppgiften på stort allvar.

Akira är en väldigt mjuk och snäll tik. Hon har lite svårt med hantering, speciellt klappar på huvudet, det vill hon inte ha. Men om man sätter sig på huk kommer hon framspringande och ska pussa en i ansiktet. Hon hade en ENORM kloklipparskräck när vi tog över henne, någonting som verkligen har krävt en massa träning. Men genom att inte tvinga henne eller hålla fast henne, utan istället jobba med hennes tillit så har vi kommit långt. Än är vi inte helt i mål, men att jag nu kan klippa hennes klor och hon står kvar är ett kolossalt framsteg.

Grattis Akira! Du är en fantastisk hund och en fin kompis till de andra hundarna. Jag ser fram emot många år tillsammans med dig ❤

IMG_2358 (2)E

Vardag

Drömmen om vildmarken

Teamwildthings

DSC01476 (2)E

Vet ni vad jag drömmer om? Höga berg, djupa dalar, rovfåglars avlägsna skriande. Kraftfulla floder, små timmerstugor, friska, porlande fjällbäckar. Stora skogar och öppna vidder. Vildmarken.

Bosatt på Uppsalaslätten längtar mitt hjärta bort från jordbruksmarken till allting som inte är platt. Min kropp bor i söder men mitt hjärta i norr. 

Idag vandrade vi i lunsenskogen, jag, Andreas, Akira, Dia, Hiku och kompishunden Jule som vi var hundvakt åt. Vi hade några timmar att slå ihjäl, och hur gör man det bättre än att gå i skogen? Det blev en rejäl skogspromenad med två fikastopp vid två olika rastställen. Inte vildmarken direkt, men helt fantastiskt ok ändå.

Väl hemma blev det kaffe och hemnetappen, och drömmar om nästa boende. Helst långt ut i skogen, med bara skogen och tystnaden som granne. Och så får man ha som projekt att ta sig ut till vildmarken och fylla på upplevelseryggsäcken.

 

 

Drag, Träning, Vardag

Hiku och dragträningen 

Teamwildthings

20170512_132058

Hiku har varit tacksam att träna på många sätt. Med sin trygghet i sig själv, sin nyfikenhet och avsaknad av rädsla tar hon de flesta utmaningar med största engagemang. Så också i dragträningen.

Redan när Hiku kom hem till oss åtta veckor gammal startade hennes träning till framtida draghund, i form av att stärka hennes självförtroende, peppa henne att kämpa när hon stöter på hinder ex ute i naturen, springa lös och lära sig att ta sig fram i terräng osv. Vi har i princip aldrig hjälpt henne när hon stött på något hinder, utan istället lärt henne att själv kämpa och belönat massor när hon gör detta.

Vi har också belönat när hon har dragit i selen för att ta sig fram, så med andra ord har vi inte tränat på koppelgående i ett tidigt skede, utan det har fått komma senare och när hon har halsband. I selen belönar vi när hon drar. 

Nästa steg har varit att sätta på en riktig dragsele och ha henne i expanderkoppel fäst vid midjan under promenaden. Då är det bara att fortsätta peppa henne och belöna när hon drar. Vi har också joggat så att hon fått prova på att springa i selen. Det viktiga så här i början är enligt mig att skapa en glädje i själva draget och att det ska vara belönande i sig. Att träna med hjälp av någonting som lockar framför kan förvisso ge snabbt resultat, men det kan också bli problem med att få hunden att dra självständigt utan någonting framför. Däremot kan det vara framgångsrikt att ha med en annan erfaren draghund när man tränar valpen. Då brukar de rätt snabbt förstå vad det hela går ut på. 

Nu är Hiku 6 månader så vi har kommit till ett stadium då hon ibland får prova på att dra bredvid en annan hund korta sträckor eller springa med lös bredvid. Det viktiga är att inte belasta hennes kropp för mycket då hon växer. Hon drar ju aldrig tungt eftersom hon drar med andra. När jag tränar henne ensam brukar jag jogga bakom henne. 

Sen är det den mentala biten också. Jag tänker på att det alltid ska vara en positiv stämning när vi drar. En hund som inte tycker det är kul kommer ju inte att dra så bra heller. Så jag kör bara med positiv inlärning; jag belönar de beteenden jag vill ha. Det ska vara kul att dra! 

20170512_132049