Drag, Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Vad ska man lära sin valp?

Vissa saker är ju mer eller mindre självklara att man ska lära sin valp. Att lära den att vara rumsren kan ju vara bra till exempel. Att lära den sitt namn och att komma när man ropar är också en fördel. Men sen är det ju faktiskt väldigt mycket upp till mig som hundägare att forma den individ som ska växa upp och leva i just min familj.  Framför allt handlar det om vad man ska använda hunden till och vilken typ av hund man har. Ska det bli en jakthund, vallhund, draghund eller en familjehund? Tänker man tävla eller ställa ut hunden?

Det är så jag själv tänker i alla fall. Det jag riktar in mig på och lägger extra tid på är att lära hundarna färdigheter som både de och jag själv kommer att ha nytta av längre fram. Huvudmålet är ju drag, så det är självklart att vi så tidigt som möjligt börjar träna dem i att bli en draghund. När man har många hundar handlar det också mycket om att skapa rutiner, att lära hundarna hur vi gör olika saker.

Bland det viktigaste som jag lär (eller i alla fall försöker lära) mina hundar är att vänta. Stanna kvar. En annan viktig sak är hantering, för det har man användning av i så många olika situationer. Nu när jag har hållit på med draghundar ett tag inser jag vikten av att träna dem i att lämnas i hundgård, att kunna vara i bur, bakom galler och att sitta bunden i t ex stakeout. Detta har vi tränat mycket med Hiku och det har gjort att hon är en av de hundar som är lättast att t ex lämna i hundgård eller ha i bur. Hon älskar ju buren. Och samma sak blir det nu med Chilly. Hon är van från början vid att vara i bur och hon tycker om det, så vi ställde in en bur i vardagsrummet så att hon skulle ha tillgång till den. Det slutade med att hon och Hiku numera trängs i samma bur, så det blir nog till att ta in en till bur :p

PSX_20170606_084056

Sen finns det ju egentligen hur mycket som helst man kan lära en hund. Att söka efter godis i ett rum brukar jag lära dem, det är ett jättekul sätt att ha lite roligt ihop och ge hunden lite hjärngympa. Med draghundar föredrar jag aktiviteter där de får lära sig att jobba självständigt, eftersom det är en viktig egenskap för en draghund. När mina hundar är lösa så tränar jag dem väldigt mycket i följsamhet och att vara nära och ta kontakt. Men annars tränar jag dem mest i att vara framåt, självständiga och att inte ge upp när det blir jobbigt.

IMG_3939 (2)E

Träning, Vardag

Ringträning och en vecka kvar!

DSC01559 (2)E

I högsommarvärme åkte vi iväg till den sista ringträningen innan den stora dagen. Idag är det en vecka kvar tills jag ska ställa ut Hiku i Ånnaboda. Hiku är jätteduktig och jag ser verkligen fram emot att både hon och jag får göra vår debut i ringen. Vi ska göra vårt bästa helt enkelt, och se hur långt det räcker. Jag är en blandning av nervositet och förväntan inför det här som jag har gett mig in på.

Det är mest det här med hanteringen som känns lite tveksam. Hiku har alltid varit duktig på hantering, men den senaste tiden har hon protesterat lite, gillar inte att man håller på liksom. Så det blir väl den stora utmaningen på den stora dagen.

DSC01532 (2)E

Väl hemma vill jag bara stupa i säng. En lång dag med vandring i Hågadalen tillsammans med Dia, Amy och Jule-bus avlöst av ringträning går mot sitt slut och tröttheten är tungt förankrad i kroppen. Det är ändå en skön känsla när man är trött för att man har gjort en massa saker, istället för den där ångestladdade tröttheten som kommer av tristess, leda eller depression. Det här är känslan av att vara nöjd. 

Drag, Träning, Vardag

Hiku och dragträningen 

20170512_132058

Hiku har varit tacksam att träna på många sätt. Med sin trygghet i sig själv, sin nyfikenhet och avsaknad av rädsla tar hon de flesta utmaningar med största engagemang. Så också i dragträningen.

Redan när Hiku kom hem till oss åtta veckor gammal startade hennes träning till framtida draghund, i form av att stärka hennes självförtroende, peppa henne att kämpa när hon stöter på hinder ex ute i naturen, springa lös och lära sig att ta sig fram i terräng osv. Vi har i princip aldrig hjälpt henne när hon stött på något hinder, utan istället lärt henne att själv kämpa och belönat massor när hon gör detta.

Vi har också belönat när hon har dragit i selen för att ta sig fram, så med andra ord har vi inte tränat på koppelgående i ett tidigt skede, utan det har fått komma senare och när hon har halsband. I selen belönar vi när hon drar. 

Nästa steg har varit att sätta på en riktig dragsele och ha henne i expanderkoppel fäst vid midjan under promenaden. Då är det bara att fortsätta peppa henne och belöna när hon drar. Vi har också joggat så att hon fått prova på att springa i selen. Det viktiga så här i början är enligt mig att skapa en glädje i själva draget och att det ska vara belönande i sig. Att träna med hjälp av någonting som lockar framför kan förvisso ge snabbt resultat, men det kan också bli problem med att få hunden att dra självständigt utan någonting framför. Däremot kan det vara framgångsrikt att ha med en annan erfaren draghund när man tränar valpen. Då brukar de rätt snabbt förstå vad det hela går ut på. 

Nu är Hiku 6 månader så vi har kommit till ett stadium då hon ibland får prova på att dra bredvid en annan hund korta sträckor eller springa med lös bredvid. Det viktiga är att inte belasta hennes kropp för mycket då hon växer. Hon drar ju aldrig tungt eftersom hon drar med andra. När jag tränar henne ensam brukar jag jogga bakom henne. 

Sen är det den mentala biten också. Jag tänker på att det alltid ska vara en positiv stämning när vi drar. En hund som inte tycker det är kul kommer ju inte att dra så bra heller. Så jag kör bara med positiv inlärning; jag belönar de beteenden jag vill ha. Det ska vara kul att dra! 

20170512_132049

Drag, Träning, Vardag

Leverans på ingång och det stora klivet ut i ovissheten

IMG_1861 (2)E

Med spänning inväntar jag första leveransen av dragutrustning från Baggen och under dagen kommer jag att lägga in en beställning hos Dragråttan. Men med hjärtat på lite snabbare frekvens så inser jag att min vilja att vara lite anonym kommer att få stå tillbaka i min roll som företagare. Det kommer ju handla om att gå runt ekonomiskt om man ska vara krass. Hundbranschen är ju tyvärr ingen guldgruva, MEN att få jobba med det man älskar är någonting jag kan kämpa för tills jag stupar.

Det som har stärkt mig är att jag har fått så mycket positiv uppbackning kring det här, både från vänner och från yrkesverksamma. Tack alla underbara vänner och ni andra som har lyckönskat och stöttat mig på den här resan ❤ 

Så nu sitter jag här, i vägskälet och på väg mot stora förändringar. Det jag vill och det vi håller på att jobba med är att försöka finnas tillgängliga för kunder även fysiskt i området här kring Uppsala, Sala och Enköping. Eftersom vårt företag kommer att vara mobilt kommer vi även ha möjlighet att ta oss till andra orter. Den här flexibiliteten är det som känns extra roligt. Intresset kring draghundsporten ökar hela tiden och av egen erfarenhet vet jag att man helst vill prova dragselar och annan utrustning på plats eftersom det är viktigt att det sitter bra. Speciellt om man är ny inom draget. Detta vill vi kunna erbjuda. När jag praktiserade på hunddagiset här i Uppsala fick jag många frågor kring drag med hund, och ägaren på hunddagiset efterlyste verkligen utrustning och utbildning kring detta. Det är lite på planeringsstadiet än så länge, men vi har en del på gång där!

Planen har funnits i mitt huvud i ett par år, men nu vet jag att jag också kommer att gå en hundinstruktörsutbildning, och det kommer att bli på Hundsteg då jag har så otroligt stort förtroende för dem och deras syn på hund.

Sen är det mina funderingar kring bloggen. Den har alltid varit av rätt privat art och det är det jag gillar med att blogga. Att marknadsföra mitt företag är egentligen ingenting jag vill göra på bloggen, men samtidigt är ju marknadsföring en viktig del när man bygger upp sitt företag, I know… Hehe, jag som INTE delar mina blogginlägg på min privata facebook-wall för att jag inte vill att allt och alla ska gå in och läsa. Man kan säga att jag är lite ambivalent här, eftersom jag samtidigt gillar att skriva och tycker det är kul när folk läser. Rätt folk. Jag kanske får starta en ny blogg som är inriktat mot företaget och ha kvar den här som min lite mer privata. Jag vet faktiskt inte. Det här är ju en draghundsblogg och företaget kommer att på flera plan vara inriktad mot draghundsporten. Jag kommer nog känna efter ett tag vad som känns rätt för mig.

Hur som helst så kommer verkligen en ny tid att börja här i maj. Jag har ju velat det här så länge, men livet har kommit emellan. Så det är en sån fantastisk känsla att jag inte bara har tagit mig igenom allt och kommit dit jag var innan livet rasade samman, utan att jag också har kommit ännu längre och tagit det stora klivet ut i ovissheten.

IMG_1540 (2)E

Karak, min ledstjärna i mörkret ❤ 

Träning, Vardag

Dags för årets höjdpunkt

Jag älskar Stockholm hundmässa! För mig är det en av årets höjdpunkter när det gäller evenemang och sånt. Imorgon åker vi dit, och vi tar med oss Akira, dels för att hon inte är så van att vara i hundgården än, men även för att hon är ung och att det är ett väldigt bra tillfälle för miljöträning.

På tal om miljöträning så fick Akira även följa med till Bauhaus idag då vi hade lite ärenden där. Jag har tidigare sett folk gå in med hund där, så jag frågade personalen och det gick alldeles utmärkt att ta med hund in. Tummen upp för det! Man blir alltid så glad när man hittar ställen dit hundarna är välkomna. I Uppsala är det tyvärr ganska begränsat om man jämför med t ex Stockholm.

Hur som helst är vi väldigt taggade inför imorgon! I framtiden skulle det vara kul att ställa Karak, men tills vidare nöjer vi oss med att vara åskådare. Vi kommer att befinna oss vid malamuteringen tillsammans med malamutepacklife och passout till att börja med, sen självklart kommer vi att titta på csv, då vi känner en av dem som ska ställa, fina tiken Hattai. Om ni känner igen oss är det bara att komma fram 🙂

Hoppas vi ses där!

20161203_113925

Akira med husse på Bauhaus

20161203_115855

Man blir trött av all shopping

 

Vardag

Idag ska det bli en spännande dag

Vi ska iväg med Karak till fantastiska Hundhjälpen som finns här i Uppsala. Jag har faktiskt bokat in en privattimme för att prata lite kring Karak, dels om hundmöten, men också lite mer allmänt om hur man på bästa sätt hanterar hundar i flock. Eftersom jag vill utöka vår flock, och det är i mitt största intresse att alla individer i flocken mår bra, tyckte jag att det kunde vara intressant och utvecklande att prata med riktigt duktiga hundtränare, och Karak är den som är ”känsligast” i mötet med nya hundar, och även i nya situationer i övrigt. Jag har ju varit hos Hundhjälpen med Dia några gånger, samt gått nosework med Amy, och jag gillar verkligen deras sätt att tänka och resonera kring hundträning. De är verkligen förespråkare av mjuka metoder och att man ska förstå sin hund och varför den agerar som den gör.

Efter denna spännande timme ska vi åka och hälsa på min vän och hunden som vi eventuellt ska ta in i flocken. Det verkar vara ganska akut för min vän tyvärr, eftersom hon har blivit skadad och har svårt att ta hand om hunden. Men allting hänger på hur det känns här hemma. Nu börjar det kännas som om Zelda har börjat komma in mer i flocken, stämningen är lugn och Karak verkar ha accepterat Zelda, han är mest fokuserad på Dia just nu, även om han inte är ens i närheten av vad han var när Amy var i höglöp sist. Kommer bli en del ylande från Karak i hundgården sen misstänker jag.

En annan härlig sak med denna dag: Det snöar ännu mer! ❤

img_9189-2e

Drag, Träning, Vardag

Härlig draghöst och en dragskatt framför cykeln

Med tanke på hur det var förra hösten så njuter jag varje dag just nu. För ett år sedan levde jag i en lervälling och som så många andra såg jag inte skymten av solen på flera veckor. Jag drabbades av nedstämdhet och handlade multivitamin på brustablett.

Den här hösten har ju hittills varit väldigt vacker, och när värmen äntligen försvann blev påbörjades en fantastisk draghöst; solig, kall och med torra vägar. Jag håller tummarna för att det håller i sig.

Idag tog jag ut Karak på en dragtur bara han och jag. Jag älskar våra stunden då vi är på tu man hand. Jag är så fascinerad över att hans ”problem” med hundmöten är som bortblåsta när vi drar. Idag passerade vi en granne som gick med sina två terrier, som båda två hoppade och skällde i kopplen när vi körde förbi. Som alltid tog jag det lugn när vi fick möte; jag hoppade till och med av cykeln och ledde den eftersom jag inte riktigt visste hur Karak skulle reagera. Han tittade lite på de skällande hundarna, men fortsatte rakt framåt, helt otroligt oberörd. Och hästarna kom galopperande i flock mot oss i hagen vid sidan av vägen, som för att kollektivt försöka skrämma vargen som kom springande. Jag saktade in, men Karak tittade knappt på hästarna, utan var fullt bestämd över att fortsätta framåt. Vilken skatt han är ❤

Vi hittade en liten skogsstig som vi tog ett liten tur på, men var tvungen att vända när den blev allt för smal. Ska försöka hitta lite bredare stigar här omkring, för det är otroligt mysigt att dra i skogen.

20161016_11284320161016_113002

Drag, Vardag

Drag med skitig hund, tassalva och början på en dröm

När jag slår upp ögonen på mornarna har jag svårt att somna om på grund av alla tankar kring hundgård, företag, drag, hundträning, husrenovering, ekonomi, valp, valp, hund (och så vidare) som börjar härja runt i mitt huvud.

Idag har vi haft en synnerligen produktiv dag. De är de dagarna som är som bäst. Upp och äta frukost och sen klä på sig, värma upp hundarna, pumpa däcken på vagnen, sela på hundarna och sen släppa bromsen. Det blev en lyckad runda, bortsett från att vi mötte ett par jägare, varav en fraktade sin triumf i form av en stor tung älgkropp bak på sin traktor, och Amy glömde bort draget för en stund och sprang med nosen i backen. Så det var mycket i farten på våra små grusvägar, men alla möten gick jättebra.

Hundarna var inte ens trötta på sista sträckan upp till huset, Karak tuggade fradga och var svart om benen efter att ha badat i ett sumpigt dike under pausen som vi tog, men verkade som om han gärna hade tagit en sväng till. Amy var uppspelt efter mötet med den döda älgen. Väl inne i soffan undersökte jag deras tassar som jag brukar, och Karak har lite sprickor, så jag invigde tassalvan jag köpte för ett tag sedan, och så får jag kolla runt efter skor åt honom.

20161011_130037 (1).jpg20161011_13373020161011_133807

Resten av dagen har vi arbetat med hundgården, fast beslutna att vi tillslut skulle bli färdiga, eller nästan färdiga i alla fall. Och efter ett par timmar så stod den där! Det behövs fortfarande ordnas så att de inte kan gräva sig ut, samt att Dia inte ska kunna klättra över, men det är småjobb. Det här är början på min dröm. Att ordna åt hundarna, göra plats för fler hundar och uppnå det där livet jag har velat ha i så många år nu.

20161011_14502520161011_15170720161011_171200

Så nu på kvällen, efter att ha arbetat så hårt, så fick det bli en pizza, ett glas vin och slappa slappa i soffan framför datorn och Downton abbey. Det har varit en bra dag idag.

20161011_191234

Tankar om hundar och hundträning, Träning, Vardag

Att ge hunden det bästa

Jag tror att jag delar den här känslan med de flesta hundägare att man så gärna vill ge sina hundar det allra bästa. Men vad innebär det? Är det att ge dem det bästa fodret på marknaden, att gå flera timmars promenad varje dag, att träna och tävla med dem eller bara att ge dem en massa kärlek hemma i soffan?

Alla hundar har i princip samma grundläggande behov; mat, vatten, omvårdnad, kärlek, motion och aktivering. Men det är ändå som om man vill ge det där lilla extra. I alla fall fungerar jag så, vilket förut kunde bli till en stress.

Man läser dagligen på bloggar och sociala medier om hur flitiga folk är, hur mycket de tränar, tävlar och hur duktiga deras hundar är. Jag gillar att läsa om dessa människor, jag beundrar dem, även om det ibland kan öka på mina krav på mig själv. Och det är klart att man ska ha höga krav på sig själv som hundägare, men de ska vara realistiska. Och man måste också komma ihåg att man inte alltid vare sig kan eller måste ge hundarna det allra bästa, lika lite som man inte alltid kan ge sina barn det allra bästa. Jag som har jobbat inom socialtjänsten har lärt mig att uppskatta begreppet good enough.

För mig handlar det främst om att skapa förutsättningar för att mina hundar ska vara lyckliga. Mina hundar älskar att vara ute och har ett stort behov av att röra på sig, så en stor hundgård samt inhägnad tomt är någonting jag vill kunna erbjuda dem. Hade jag haft andra raser eller andra individer hade det kanske inte varit lika viktigt, alla hundar är inte hundgårdshundar och alla hundar har inte samma behov av närhet.

Jag anpassar det jag erbjuder efter det jag upplever att hundarna vill ha. Dia t ex, trivs bäst hemma på gården och i skogen. Att släpa med henne på en massa kurser eller andra hundrelaterade saker skulle bara göra henne stressad. Jag såg ju hur dåligt hon mådde när vi bodde inne i stan. Nu är Dia en lycklig hund. Borde jag släpa med henne mer för att hon ska vänja sig vid att vara bland folk? Jag tycker inte det, av flera anledningar: dels så har jag tränat en hel del på det när hon var yngre, men har insett att det inte är rätt väg att gå med Dia. Hennes skygghet sitter djupare än så och ärligt talat tror jag inte att det går att träna bort. För det andra så skulle det innebära ett så pass stort lidande att jag inte vill utsätta henne för det. Dia måste få vara en lycklig hund. Om jag ska miljöträna henne gör jag det i små steg, i lugn takt, på hennes villkor.

Karak har ett STORT behov av att dra, så jag ser till att han får dra, jag kör regelbundet med honom, ibland med de andra hundarna och ibland själv. Samma sak med Amy, hennes stora behov är att få springa. Både Karak och Amy älskar att träna trix och att använda huvudet, vilket jag också ser till att göra. Där skiljer de sig från Dia, som inte alls tycker att sånt är kul. Dia försöker jag aktivera mentalt genom att hon till exempel får leta efter godis i trädgården. Vi kör på det här och alla verkar nöjda och glada. Ibland blir det mer, ibland blir det mindre.

Att ge sin hund det bästa är enligt mig att läsa av sin hund och att anpassa livet efter vad som passar just den individen. Förhoppningsvis hamnar man på en aktivitetsnivå som passar både hunden och hundägaren.

img_7322-2eimg_7270-2e

 

 

Vardag

Startaegetmässa

Idag har vi varit på en startaegetmässa vilket har gett mig en massa inspiration. Bland annat pratade vi med almi och berättade lite smått om våra planer, och de lät positiva till idén, gav oss ett underlag för en affärsplan och tyckte att vi skulle boka in ett möte när vi fyllt i den.

Så nu är det bara att dra igång med några förberedelse: skaffa utbildningen, göra klart hundgårdarna på tomten, samt inhägnader, prata med länsstyrelsen, komma på ett företagsnamn (vilket är långt ifrån lätt!) och sen sätta igång med affärsplanen.

Så när vi kom hem från mässan fortsatte jobbet på gården. Det är fjärde dagen i rad som vi håller på där ute. Vi måste få bort veden, för att i sin tur få bort vedboden, dels för att den är ful och sen för att den står i vägen för hundgården.

20161005_170031