Vardag

Shoppingångest och tavelterapi

Dagarna avlöser varandra och tiden går på snabbspolning känns det som. Idag blev det en dag inne i stan för att desperat leta efter en klänning att ha på bröllopet som jag ska på på på lördag. Jag ska erkänna: jag hatar att shoppa! Man springer runt som en idiot i allsköns affärer och allt man hittar är klänningar som ser ut som gardiner, nattsärkar eller något stickat som min mormor hade kunnat ha på sig. Vad är det för mode just nu, allvarligt?

Jaja, det blev nåt i grått, tråkigt kanske, men stilrent. Eller så tar jag den där klassiska svarta som har hängt med några år. Nej, det här med mode är inte min grej. Fast förstå mig rätt: jag bryr mig om vad jag tar på mig, och jag kan gilla att klä upp mig, men mode har en tendens till att dra allting till sin spets, att vara besynnerligt, smaklöst och ibland till och med horribelt.

Så, en halv dag har jag slösat på detta sätt (dock för en god sak: min väns bröllop), och när vi kom hem ägnade jag mig åt att hänga upp tavlorna på hundarna som jag beställt hem. Eller, bilderna har jag gjort och beställt hem, ramarna köpte jag på IKEA. Det var som terapi att hänga upp tavlorna, efter en ångestfylld shoppingrunda. Att inreda fint i mitt hem är någonting som får mig att må bra i själen.

På IKEA blev det även ett laptop-ställ, så nu slipper jag äntligen välja mellan att sitta på golvet med datorn (då soffan är fulla av varg- och polarhundar) eller att sitta i soffan och få ont i nacken. Och nej, det är inte så att jag sitter på golvet för att hundarna ska få ligga i soffan, utan jag väljer golvet för att jag får ont i nacken av att sitta med laptopen i soffan.

Hur som helst, nu är tavlorna på plats, klänningen hänger i garderoben och jag kan ägna mig åt att dricka kaffe och fortsätta med att läsa litteraturen till utbildningen.

Vardag

Ett nytt paradis

Idag har det varit fortsatt arbete på gården. Jag har bland annat ägnat mig åt att röja upp i ”lillskogen”, hörnet av vår tomt där det växer lite träd och buskar. Jag förberedde inför att vi ska utöka hundarnas inhägnad så att de har tillgång till större ytor. Det blir också kul för dem att ha lite granar att undersöka. Hundarna har busat på gården oavbrutet i princip hela dagen, inte konstigt att de nu ligger som tre klubbade sälar här inne.

När jag höll på ute på tomten gick jag runt och trivdes oförskämt bra. Älskade hem! Det är en oslipad diamant. Här finns det mycket att sätta tänderna i, men varje sak man gör kommer att få effekt. Jag har alltid varit en väldigt hemmakär person. Jag MÅSTE trivas i mitt hem och känna att det är min fristad. Jag är också väldigt intresserad av inredning, och det är så kul att se hur allting sakta med säkert förvandlas från någon annans hus till mitt hem. 

20161017_12434920161017_133115

”lillskogen” bakom kullen

På grund av det fina vädret har vi prioriterat utomhusjobb. När höstrusket blir mer påtagligt är mitt nästa projekt att måla inne. Luckorna och dörrkarmarna i furu, den fulgula hallväggen…allt ska bli vitt!

20161017_162645

Här snubblar man både på hundar och benknotor

På dagarna jobbar vi och på kvällarna är vi inne och myser med eld i kaminen och te i koppen. Medan hundarna trängs i soffan sitter jag på golvet med datorn och pysslar med nya hemsidan, och jag är så glad att jag har hittat ett nytt paradis…

20161016_23492120161016_23493220161016_234957

Vardag

En lugn och lite ensam dag

Det här med att fira jul tar på krafterna. Idag har vi inte gjort mycket alls, förutom att gå i skogen.

Jag är inte van att vara ensam så här runt jul och jag måste erkänna att det känns lite tomt i själen. Att inte ha någon att duka fram en god frukost med, eller se på film tillsammans. Eller gå i skogen med, dricka te med på kvällen. Jag är ju tvilling också så har växt upp med att alltid ha någon vid min sida. Så det här är bitvis en tuff utmaning för mig, å andra sidan upplever jag att det i längden är stärkande. Att bli trygg med sig själv.

För att hantera ensamheten har jag druckit en massa te från min nya tekanna, och läst i boken som jag fick av Sara. Och så har vi gått länge i skogen, jag och hundarna. Och trots att det blåste mycket och det verkade vara mycket dofter i luften och på marken, och de ibland gick med nosarna i backen, så uppförde de sig exemplariskt lösa, och lyssnade väldigt bra, vilket gjorde mig glad. Jag vet inte hur Karak har varit förut, men Amy har ju tidigare haft väldigt svårt att lyssna när det är spännande lukter, men hon har blivit riktigt duktig ❤

IMG_8594 (2)EIMG_8595 (2)EIMG_8604 (2)EIMG_3208 (2)EIMG_3210 (2)EIMG_4541 (2)EIMG_4687 (2)EIMG_3213 (2)EIMG_4564 (2)E

 

Vardag

Julafton

Då var den speciella dagen här. Jag har haft en rätt stressig julafton, det blir väl så när man ensam ska förbereda allting. Men det var ingen stor tillställning som tur var, det var min mamma och hennes man, Sara och hennes man.

Vi hade en glad och trevlig julafton, med en massa snapsvisor (trots att vi inte hade någon snaps), god mat och en massa levande ljus, fina presenter och glada gäster och hundar.

Hundarna fick både julklappar av mig och av mamma. Min mamma är så gullig; trots att hon aldrig tidigare varit en hundmänniska så visar hon mycket kärlek och omsorg till mina hundar och hon gör sig mödan att handla tre fina julklappar åt dem ❤ Av henne fick de fina leksaker (som inte var fina så värst länge, men desto mer uppskattade) och av mig fick de varsin stor oxknota. När vi satt och åt efterrätten bestående av hemmagjord ostkaka efter Morbergs recept så fick vi prata högt för att överrösta Karaks knaprande under bordet 🙂

IMG_8544 (2)EIMG_8488 (3)EIMG_8527 (2)E20151223_18213720151224_17451820151224_171745IMG_8555 (2)EIMG_8580 (2)E

Karak och Amy knaprar på sina oxknotor…

IMG_8554 (2)EIMG_8547 (2)E

…medan Sara och Bengt beundrar sina julklappar…

IMG_8569 (2)E

Julklapp från älskade syster; en bok om världen där Game of Thrones utspelar sig (som förövrigt är världens bästa serie…)

IMG_8567 (2)E

Julklapp från mamma; en underskön ljuslykta ❤

IMG_8589 (2)E

Karak undrar om vi inte ska gå på en kvällsprommis snart…

Vardag

Dan före…

Idag har det varit full rulle. I morse åkte jag till Sara och blev bjuden på julfrukost. Förutom att hundarna var vääldigt sugna på lite julskinka och tänjde alla gränser, och att Karak tuggade sönder Saras bäddmadrass så hade vi väldigt trevligt.

IMG_8374 (2)EIMG_8382 (2)E

Efter frukosten bar det av till Gränby centrum för att handla de sista julklapparna, plus en hel del julmat. För att tänja lite på magsäckarna inför imorgon så tog vi en pastalunch på food cort.

IMG_8398 (2)EIMG_8422 (2)E

Jag

IMG_8448 (2)E

Sara

Väl hemma igen var det dags att slå in julklappar.

IMG_8485 (2)EIMG_8461 (2)E

Sen tänkte jag att jag skulle försöka ta en sån där fin och julig gruppbild på hundarna som alla andra tar. Men….ja…. det var lättare sagt en gjort. Dia och Amy var jätteduktiga, men Karak, han kan ju inte sånt där, och varje gång jag skulle ta kortet reste han sig. Så tillslut gav jag upp. Jag får vänta tills jag har en assistent till hands 🙂

IMG_8472 (2)EIMG_8473 (2)E

Där i mitten låg Karak ögonblicket innan fotot togs…

IMG_8474 (2)E

Hmm…den enda bilden jag lyckades ta när alla var med :p

IMG_8478 (2)E

Amy ville visa att i alla fall HON var duktig…

IMG_8487 (2)E

…då hade Karak tröttnat…

Vardag

Vilodag tema inredning

Ja nu är det ju inte alls långt kvar, en vecka! Idag har jag och hundarna en vilodag, de verkar trötta efter igår. Vi har gått en långpromenad på byn, men annars är vi inne (och de är ute på gården mycket också) och jag pysslar här hemma. Jag har ju nästan målat färdigt i badrummet, och har nu så smått kommit till den roliga delen: att inreda! Jag tycker det är fantastiskt kul med inredning och sakta men säkert börjar jag få som jag vill ha det här hemma.

Det bara kliar i fingrarna att göra i ordning hela huset, men med tanke på hur det såg ut när vi flyttade in så måste man ta en sak i taget. Har varken tid eller råd att totalrenovera allt på en gång, även om man bra gärna skulle vilja. Men jag tycker små detaljer gör stor skillnad, lite väggdekorationer, lite nya inredningsprylar, det kan räcka!

Hundarna har legat mycket och vilat idag, och Karak är ju så sjukt supersöt när han sover! ❤ Nu eldar jag i pannan och dricker kaffe och känner bara att det är så viktigt med såna här dagar ibland.

IMG_7912 (2)EIMG_7927 (2)EIMG_7909 (2)E20151216_225122E20151217_143726EIMG_7890 (2)EIMG_7893 (2)EIMG_4781 (2)EIMG_7915 (2)EIMG_7916 (2)EIMG_4475 (2)EIMG_7695 (2)EIMG_7942 (2) (1024x683)IMG_7939 (2) (1024x683)

Drag, Vardag

Att ge av sig själv

Tyvärr har det blivit plusgrader här igen. Regnigt och lerigt. Men vi deppar inte för det. Jag och Karak testar varandra, men det finns en spontan glädje och kärlek mellan oss. När hundarna är ute på gården och jag tar på mig jacka och stövlar och kommer ut, då hälsar han mig genom att komma och hoppa på mig, boxa mig i magen med tassarna som för att säga: ”nu leker vi!”

Att vara en bra hundägare är att ge av sig själv. Att själv klä på sig och ge sig ut i leken. Hundarna tycker det är skitkul när matte kommer ut och ska vara med. Jaaaa nu kommer matte! Det värmer. Bara reaktionen hos hundarna när jag busar på deras vis, lägger mig ner på marken och brottas. De ÄLSKAR det, och jag med 🙂

Jag har så smått kommit igång med draget med Karak, men vädergudarna verkar ju vilsna där uppe. Igår var det snorhalt så då kunde jag inte bege mig ut alls. Idag har jag uträttat ärenden på rusta och djurmagasinet, och sedan tog vi en timmes promenad i Stenhagen. Karak har inte gått så mycket i höst, så vi börjar med ca 5 km ett par tre gånger i veckan, och sedan utöka.

Ikväll tog vi en längre kvällspromenad i regnet och mörkret. Fördelen när det är så där ruggigt ute är ju att det är så mysigt att komma hem sen. Göra en kopp te och sätta sig i soffan med en filt. Karak brukar få välja om han vill vara ute eller inne, men han brukar självmant komma in, och det känns som om han vill åt gemenskapen. Amy och Dia är riktiga soffgrisar på kvällarna.

Om kvällarna är det hem ljuva hem.

IMG_4218 (2)EIMG_4220 (2)EIMG_4229 (2)EIMG_4267 (2)EIMG_4271 (2)E IMG_4227 (2)EIMG_4242 (2)EIMG_4292 (2)EIMG_4276 (2)EIMG_4321 (2)EIMG_4326 (2)E

 

 

Vardag

Att hålla hårt om det som betyder något

Min psykologs ord har blivit som ett mantra jag upprepar för mig själv, och ingen annan har någonsin lyckats få mig att ändra inställning till mig själv på det sättet som hon gjorde genom att säga de orden. Hon sa att jag skulle ordna mitt liv så att jag mådde bra, istället för att hela tiden försöka anpassa mig själv efter omgivningen. För första gången kändes det som om jag fick tillåtelse att vara som jag är. Och ärligt talat, i trettio år har jag försökt att ändra på mig själv så att jag ska ”passa in” utan att lyckas särskilt bra. Så jag inser ju att den enda vägen är att anpassa kontexten efter mina egna behov.

Till exempel, nej jag är ingen tävlingsmänniska. Så fort någonting stinker prestation får jag ångest. Det är bara att acceptera detta. Inom hundvärlden blir man hela tiden matad med detta prestationsinriktade tävlingstänk och det leder lätt till att jag känner att det är dit man ska sträva. Jag tränar gärna, både själv och tillsammans med andra, går kurser och lär mig mer. Men jag har svårt att se mig själv i ett tävlingssammanhang. Och egentligen är det inget konstigt med det, man måste ju inte tävla.

Hur jag vill leva mitt liv är någonting som blir allt viktigare för mig. Och att hålla fast vi det som betyder någonting, det som får mig att må bra. Eliminera sådant som får mig att må dåligt. Mitt hundliv och livet på gården har skapat en känsla av att ”komma hem”, även om det låter kliché. Jag börjar se andra utvägar ur den här soppan. Vägar som gör det möjligt att ha kvar gården, att bo kvar och leva här, där jag mår så bra av att vara. Det ger jag inte upp så lätt.

IMG_20151108_101512IMG_20151108_133251

Vardag

Vackra detaljer

IMG_0220 (2) (1280x853)IMG_0226 (2) (1280x855)IMG_0222 (2) (1280x855)IMG_0234 (2) (1280x880)IMG_0225 (2) (1280x863)IMG_0230 (2) (1280x853)IMG_0240 (2) (1280x881)IMG_0217 (2) (1280x870)

När det händer någonting hemskt är det så lätt att vilja fly. Och den känslan har även drabbat mig. Många gånger. Sälja gården, börja om. Det här som var mitt paradis, som vi hade så mycket planer för. Men jag kommer hela tiden tillbaka till insikten om att jag älskar mitt hem. Jag trivs här. Det gäller att klara sig igenom det jobbigaste. Hänga kvar och stå ut. För då tror jag att det kommer bli riktigt bra tillslut.

Vardag

Äntligen besök vid kusten

Jag som har längtat så mycket efter vatten den här sommaren, och igår åkte vi på ett spontanbesök ut till Tvärnö. Det var riktigt härligt att få komma ut till kusten, och jag tror det var bra för Mikael också.

Det enda som saknas där ute är att kunna ha hundarna lösa. Resten av året är det ett mindre problem, men just när man kommer ut så där vid vattnet så blir det tydligt att det kan vara väldigt opraktiskt med hundar som inte kan vara lösa. De ska stå bundna och kan inte vara med i det roliga. Särskilt Dia är besvärlig för hon kryper ur selen och tuggar sönder linan, varför jag måste ha säkerhetsanordningar på henne och uppsikt. Hon skulle ju dessutom kanske kunna vara lös eftersom hon vill vara med flocken, men om hon blir skrämd är hon tyvärr inte att lita på. Och det går en väg precis ovanför tomten där bilarna kör ganska fort, och ibland kommer grannarna och badar med sina hundar på stranden bredvid. Dia var lös på tvärnö när hon var mindre, men då var hon fegare och vågade inte gå så långt bort som hon gör nu. Men det är ju så när man har såna här raser. Det får man ta, men ibland känner jag bara att mitt hjärta längtar efter en hund som kan vara lös överallt och som följer en lojalt och deltar i allt.

Men en härlig dag var det i alla fall!

IMG_9062 (2) (1280x932)IMG_9059 (2) (1280x853)IMG_9012 (2) (1280x853)EIMG_9040 (2) (1280x853)EIMG_9058 (2) (1280x916)IMG_9089 (2) (1280x876)IMG_9076 (2) (1280x828)IMG_9095 (2) (1280x853)IMG_9121 (2) (1280x851)IMG_9123 (2) (1280x905)IMG_9131 (2) (1280x853)IMG_9132 (2) (1280x853)IMG_9144 (2) (1280x859)IMG_9147 (2) (1280x884)IMG_9107 (2) (1280x853)IMG_9168 (2) (1280x853)IMG_9169 (2) (1280x853)