Vardag

Att stötta

Jag kan inte nog uttrycka hur glad jag är över min familj. Under katastrofåret 2015 ställde de upp för mig på ett sätt som fick mig att känna tacksamhet ända in i märgen. Det blev en solid grund att stå på, mitt i stormen.

Kanske tar jag det för givet, men för mig funkar det så att man stöttar varandra i en familj. Det betyder inte att man alltid måste tycka lika, eller alltid lovorda andras livsval, men man finns där. Ibland möter jag folk och förstår att de är ovana vid detta, att man pratar, stöttar, men även att man säger vad man tycker. Jag förstår till fullo att familjer ser lika olika ut som människor är olika, och jag respekterar det. Jag är bara så väldigt glad över den värme, det engagemang och de starka band som finns i min familj, och detta trots att mina föräldrar är skilda.

Mina föräldrar skulle aldrig ens drömma om att leva som jag gör, draghundsliv med hundar virvlande runt fötterna. Men de stöttar mig för de vet att det är det JAG vill, det är det som gör MIG lycklig. Visst kan de säga vad de tycker, om de oroar sig för någonting, men det går alltid att prata om, och de kommer alltid att finnas där, vilka val jag än gör. De stöttar mig i arbetet med företaget, för de tror på mig, de känner mig, och de vet vad som skulle göra mig lycklig. De har en förmåga att sätta sig in i min situation och se saker utifrån mitt perspektiv. Och det är verkligen inte en egenskap som alla har, tyvärr, det här att se saker från olika perspektiv. Förvånansvärt många ser världen i svart och vitt.

Det finns folk som är rutinmässigt negativa, skeptiska och rädda för förändring. Det finns folk som alltid ifrågasätter andra. Det finns folk som har ett behov av att lägga sig i hur andra människor lever och lär, som om det bara skulle finnas ett rätt sätt. Min erfarenhet säger mig att dessa människor är bittra eller missnöjda för att de själva inte har nått dit de vill, eller att de själva inte vågar förändra sitt liv. Avundsjuka. Eller så är de bara trångsynta och världen kretsar bara kring dem själva. Det är nästan ännu värre.

Klart, det finns familjer som splittras på grund av våld, droger, kraftiga konflikter… Världen är en ganska mörk plats. Men min familj, mina föräldrar, har i alla fall format mig till en person som alltid kommer att vara öppen för dialog, som strävar efter att stötta i den form jag kan och om jag tillåts. Jag skulle aldrig kunna leva i en tyst relation, där man är konflikträdd, där man lägger locket på, låtsas som om allting är bra men släpper ut små doser av missnöje. Relationer ska bygga på öppenhet, värme och respekt. Att visa att man finns där oavsett. 

20161125_081732

Konst och annat, Vardag

Mina passioner här i livet

Det finns få saker som ger en sådan livslust som att ha passioner. Saker som får ens hjärta att slå, som får en att fyllas av beundran, glädje och engagemang. Jag är en person som älskar saker passionerat, bejakar allting som får mig att älska livet. Jag tror att det handlar om att kompensera för allt det hemska och mörka här i världen som man upplever och som man hör om. Baksidan av att jag bejakar mina passioner är nog att jag även tar in hemskheter med hull och hår.

Men nu var det passionerna det handlar om! Passionerna väljer jag, de söker jag aktivt efter, medan hemskheterna tvingar sig på en.

Så, vilka är mina största passioner?

Hundar

img_8705-2ee

Inte så förvånande kanske! Jag gillar alla hundar; stora, små, blandras, renras. De är så fantastiskt positiva till livet och det smittar av sig.

Katter

img_2357-2

Jag var faktiskt mer av en kattmänniska innan pappa skaffade sin hund. Har alltid älskat katter och kommer alltid att göra det. Deras självständighet och elegans är någonting som går rakt in i mitt hjärta.

Bra serier

 game-of-thronespenny_dreadful_by_pzns-d7iyerppeaky_blinders_by_letydb-d8enud1downton-abbey-season-2-downton-abbey-29116399-1600-900154720-hell-on-wheels-hell-on-wheels

Bland det bästa jag vet är att följa tokbra serier. De ska vara så där bra att man bara ser avsnitt efter avsnitt utan att kunna slita sig. Att få sätta sig i soffan med en kopp te, tända ljus och slukas av en annan värld. Det här är mina absoluta favoriter, toppad av game of thrones, som enligt mig är ett mästerverk av sällan skådat slag.

Att teckna och måla

 img_9946-2-1024x667img_6874-2-1280x835

Jag har tecknat sedan jag lärde mig att hålla i en penna, en hobby jag delar med min syster. Vi har utövat detta nästan varje dag under hela vår uppväxt och jag kommer aldrig att sluta. Det finns nog ingenting som kan få mig så avskärmad från verkligheten som när jag tecknar, förutom när det gäller…

Att skriva

img_9333_2_640x392_531dfbab9606ee51a89ba552

Är väl ungefär som stycket ovanför, ett mycket starkt intresse som jag och Sara har delat sedan barnsben. Vi skrev egna böcker redan på dagis och har fortsatt sedan dess. Intresset för att skriva återspeglas också i bloggen och när jag var barn, i ett tjugotal dagböcker. Jag och Sara skrev till och med ett kontrakt hos ett förlag för två år sedan, men på grund av att förlaget var litet och fick svårt med det ekonomiska bröts kontraktet. Även om det var tråkigt så var det en boost som gjorde att vi är övertygade om att fortsätta kämpa med skrivandet.

Fantasy

fantasy-woman-beautiful-women-143955-710x400

Jag har alltid fascinerats av det fantasifulla, det mörka och gåtfulla. Jag är ingen person som tror på spöken och övernaturligt, där är jag ganska vetenskapligt lagd, men jag älskar att fly från verkligheten, in i fantasins värld!

Jag skulle kunna hålla på länge, men det skulle bli ett så långt blogginlägg då. Men dessa saker är i alla fall de viktigaste, tror jag…

Vardag

Ett nytt paradis

Idag har det varit fortsatt arbete på gården. Jag har bland annat ägnat mig åt att röja upp i ”lillskogen”, hörnet av vår tomt där det växer lite träd och buskar. Jag förberedde inför att vi ska utöka hundarnas inhägnad så att de har tillgång till större ytor. Det blir också kul för dem att ha lite granar att undersöka. Hundarna har busat på gården oavbrutet i princip hela dagen, inte konstigt att de nu ligger som tre klubbade sälar här inne.

När jag höll på ute på tomten gick jag runt och trivdes oförskämt bra. Älskade hem! Det är en oslipad diamant. Här finns det mycket att sätta tänderna i, men varje sak man gör kommer att få effekt. Jag har alltid varit en väldigt hemmakär person. Jag MÅSTE trivas i mitt hem och känna att det är min fristad. Jag är också väldigt intresserad av inredning, och det är så kul att se hur allting sakta med säkert förvandlas från någon annans hus till mitt hem. 

20161017_12434920161017_133115

”lillskogen” bakom kullen

På grund av det fina vädret har vi prioriterat utomhusjobb. När höstrusket blir mer påtagligt är mitt nästa projekt att måla inne. Luckorna och dörrkarmarna i furu, den fulgula hallväggen…allt ska bli vitt!

20161017_162645

Här snubblar man både på hundar och benknotor

På dagarna jobbar vi och på kvällarna är vi inne och myser med eld i kaminen och te i koppen. Medan hundarna trängs i soffan sitter jag på golvet med datorn och pysslar med nya hemsidan, och jag är så glad att jag har hittat ett nytt paradis…

20161016_23492120161016_23493220161016_234957

Vardag

Levnadstips till de levande

I januari är det två år sedan mitt liv förändrades. Tiden går så fort att det ibland känns som om jag står vid sidan om mitt eget liv och tittar på. Lite som en sån där eftertext på en film som rullar alldeles för fort. Man hinner liksom inte läsa innehållet.

När jag säger att mitt liv förändrades så syftar jag inte främst på att mitt ex råkade ut för någonting fruktansvärt, att vårt förhållande gick i bitar och att jag var tvungen att börja om, hitta nytt boende, osv. Att bryta upp från ett förhållande går de flesta människor igenom under sin tid på jorden. Det som däremot inte alla har oturen att uppleva är att vara så nära döden som jag upplevde att jag var, genom honom. Att stå bredvid någon man älskar och i tysthet ta farväl för att man inte vet om personen kommer att överleva. Man stirrar döden i ögonen. Det är så overkligt. Alla vet ju att döden finns, men det är som om man tar så mycket för givet; nära och kära, livet.

Så det jag syftar på när jag skriver att mitt liv förändrades är att någonting hände inuti mig. Det var en bubbla som sprack. En verklig insikt om att allting kan hända precis när som helst. Att vi alla är så otroligt sårbara. Att man ska ta till vara på det man har och inte sakna allt man inte har. Allt det här är ju klyschor, fram till den dagen då man är med om någonting omvälvande, någonting som får en att på riktigt förstå innebörden av alla kloka ord.

Jag tycker att man ska leva i nuet, men också tänka framåt och våga förverkliga sina drömmar. Man ska inte stanna kvar på dåliga jobb, i dåliga relationer eller med dåliga vänner för att man inte vågar ta det där steget. Man ska våga säga vad man tycker och känner; berätta för folk vad de betyder för en, göra sig sårbar, för det är vi ändå när det kommer till kritan. Om man blir sårad -låt personen få veta det, om någon gör en väldigt glad-låt den få veta det! Man ska inte ägna energi åt att ångra saker eller sörja förluster, utan blicka framåt och gå vidare, men minnas det förflutna med ödmjukhet. Man ska även vara ödmjuk mot sig själv; erkänna fel man har gjort men resonera som att man gjorde det bästa just då, och att man kan lära av sina misstag. Ingen blir lycklig av att hela tiden klaga på sig själv och allt man inte lyckas med, det bästa är att ta tag i sakerna och ge sig själv en anledning att känna sig stolt. Man ska inte bry sig så mycket om vad andra tycker, utan hitta människor som respekterar och älskar en för den man är, på djupet.

img_20150313_150807

Vardag

Nu börjar planeringen på riktigt

Igår och idag har planeringen av det nya företaget påbörjats på riktigt. Jag har börjat fylla i affärsplan, kladdat på en budget, gjort listor över inköp och utgifter, påbörjat kontakt med kommun och länsstyrelse. Det är en hel del att tänka på, men det är en otroligt stimulerande utmaning. Jag har också börjat skissa på en hemsida, vilket är det roligaste av allt. Jag älskar att designa webbsidor och fundera över layouter…

Det är nu det börjar kännas på riktigt.

Är jag rädd? Faktiskt inte. Jag har en tendens att vara rätt positiv till nya saker och förändringar. Jag har ju faktiskt varit sugen på att starta eget i ett par år nu, så det känns bara väldigt härligt att jag äntligen är här. Och jag tänker lite som så att man måste våga satsa på sina drömmar, för vad ska man annars göra?

Jag om någon vet att livet helt plötsligt kan förändras, att allting inte blir som man har tänkt sig, och att livet inte är en självklarhet. Jag försöker hellre och misslyckas, än att ligga på dödsbädden sen och ångra att jag aldrig försökte.

e20161015_224327

Vardag

En dag utan hundar

Igår var en ovanlig dag. Jag spenderade en hel dag utan hundarna. Tänkte skriva utan hundar, men jag träffade ju faktiskt min kompis Elins hund Flash samt den lilla valpen Molly som hastigast. Det var nämligen möhippa för Elin som stod på agendan. För ja, livet består ju av annat än hundar (även om det är en rätt liten del).

Jag kan tycka att det är skönt att göra något utan hundarna ibland, man behöver ju det också. Det är väl samma sak som när det gäller barn samt partner, att det är nyttigt att få längta lite efter varandra. För mig känns det också kul att ibland få ta på sig någonting fint (går ju mest i funktionella kläder här ute på landet), träffa vänner, prata tjejsnack och bara festa till det lite.

Så gårdagens program innebar hinderbana, bygga fågelholk, skjuta med luftgevär, middag och bowling samt dans på krogen. En väldigt lyckad dag och kväll, och gissa vilka som var överlyckliga när matte kom hem! ❤

20161008_123536e20161008_21041420161008_225501

Idag gör vi inte många knop, fast jag och hundarna tog en långpromenad och njöt av stillheten på landet. Eftersom det är jakttider nu så går jag med koppel, för hundarnas säkerhet. Det är mulet idag, men regnar inte, tack och lov.

I veckan har vi en del att ta tag i. Arbetet med hundgården kommer att fortsätta, samt att vi ska jobba mer på projektet starta eget. Är ju en hel del saker som måste på plats.

20161009_13252720161009_13250620161009_13333020161009_132428

Vardag

Räcker det inte med hundar?

Jag vet inte hur ni andra draghundsmänniskor har det, kanske umgås ni bara med likasinnade, kanske ni aktivt väljer bort personer som inte förstår, eller kanske ni har det som jag, samt en envis vilja att gå sin egen väg.

Hur många gånger har jag inte fått höra räcker det inte med hundar? Som om det handlar om ett slags osunt beroende. (Ett beroende är det ju, men typ det mest sunda beroendet jag kan komma på.)

Okej, låt mig förklara: jag har en livsstil där jag håller på med draghundsport. Min dröm och mitt mål är att ha ett litet spann att köra barmark på sommarhalvåret och släde på vintern. Jag kanske inte pratar tio hundar, men väl en fyra, sex stycken. Så ur den synpunkten så nej, det räcker inte med tre hundar, speciellt inte eftersom en börjar bli lite äldre och en är opålitlig när det gäller dragviljan.

För det andra så ser jag ingen skillnad på att man har en hobby som gör att man vill ha många hundar, en del har fem, sex bilar, andra har en väldans massa ungar osv. Jag skulle ju aldrig säga till en sån person att räcker det inte med bilar, räcker det inte med ungar? Även om det räcker med en bil och en unge för mig så skulle jag inte säga det eftersom jag förstår att det är en hobby och en livsstil för dem. Personligen gillar jag folk som tydligt har en hobby och ett ”kall” här i livet, för de brukar ha lättare att förstå än de som lever ”svenssonliv”.

Jag ska avsluta med att säga att det finns många i min umgängeskrets som är helt fantastiskt förtjusta i mina hundar och som gillar det jag håller på med, och helt naturligt blir ju att man kommer de personerna närmare. Och resten har nog börjat förstå att jag vill leva ett annat typ av liv än vad de är vana vid.

Så nu längtar jag såå efter vår tillökning i flocken, var den än finns….

img_1268-2eee

Vardag

Där själen hör hemma

Livets väg verkar vara som en checklista där man ska bocka av det ena efter det andra. Inte minst handlar det om att skaffa sig ett jobb så att man kan försörja sig och sin familj. Och det är just det som inte är så j-vla enkelt som man kan tro. Jag har liksom aldrig trivts med åtta-till-fem-jobb, komma hem, laga mat och sen titta på någon intelligensbefriad realitysåpa på tv. Jag vill något annat med mitt liv.

Det är därför jag de senaste åren verkligen känner att jag har ”hittat hem”, när jag började bo på landet och leva ett annat typ av liv. Men jag har ju försökt få det att gå ihop med åtta-till-fem-jobb, vilket har gått rätt dåligt om jag ska vara ärlig.  Nu har jag faktiskt tillslut accepterat att that’s not my way of life. Och det är därför jag nu känner att jag verkligen måste satsa på något eget, min egna idé. Jag kommer aldrig hitta min plats annars.

Det är som om jag har svårt att leva i dessa två världar samtidigt. Hundlivet, lantlivet och draglivet får mig att må sååå bra. Men stressen, stadslivet och den akademiska karriären har hittills bara fått mig sjuk. Och tro inte att jag ser ner på det sättet att leva. Jag har många gånger önskat så innerligt att jag kunde hitta min plats i den världen.

Jag har inga problem med att jobba hårt, men det måste vara med någonting som får mig engagerad, och jag vill inte känna mig så splittrad som jag har gjort tidigare. Det är så lätt att känna att det är mig det är fel på. Men faktum är att den mänskliga hjärnan faktiskt inte är skapad att hantera långvarig stress som vi har i det moderna samhället. Vår hjärna är utrustad att hantera tillfällig stress, men sedan behöver den vila. Det är därför det är så viktigt att ha en fristad från stressen. Att kunna stänga av.

Efter många år av ”det är mig det är fel på” har jag tillslut insett att jag måste anpassa omgivningen istället för att anpassa mig själv.

20161006_14113820161006_14103120161006_000353-1fj

Vardag

Stora förändringar

Det är mycket förändringar på gång, vilket jag redan har antytt några gånger. Ni vet hur det är när man har en massa planer, men när man är rädd för att gå ut med det innan allting har gått i lås.

Imorgon ska jag och sambon i alla fall gå på en starta-eget-mässa för att samla information. Min dröm har ju länge varit att starta eget inom hund, men som de flesta redan vet är det ingen bransch man blir rik på. Så det gäller att arbeta på flera nivåer och vara realistisk. Min tanke är att kombinera det med andra saker, men en sak jag länge har varit väldigt sugen på är att öppna någon form av pensionat i liten skala. En annan sak som är säker är att jag ska påbörja någon form av utbildning inom hund, och troligen blir det hunddagisutbildning till att börja med eftersom det behövs om man ska öppna någon form av verksamhet.

Sen är det planerna att utöka flocken, och tankarna kretsar kring om det ska bli en valp eller en vuxen hund. Jag har länge längtat efter en valp, att få forma en individ från början, men fördelen med en vuxen hund är att man kan skaffa en som man kan börja dra med direkt, eftersom vi faktiskt behöver en till draghund. Vi har ju även pratat om att i framtiden skaffa en till csv. Vilka jobbiga val, haha!

Framtiden känns i vilket fall som helst spännande och utmanande, och jag är en person som älskar utmaningar. Jag vill skapa saker, bygga upp någonting eget, något jag brinner för. Vad ska man annars göra här i livet?

20161004_12191620161004_104725

 

 

Vardag

Något har hänt med Amy

Man kan se ett tydligt samband mellan flytten ut till nya huset och Amys stora förvandling. Hon är som en annan hund; sprallig, glad, högljudd och lekfull. Det var ett tag sedan jag såg henne så här. Hon har inte varit direkt nedstämd, men hon har varit en väldigt lugn hund. Så det är mest hennes plötsliga livlighet jag har noterat. Livet för mig och hundarna har ju inneburit stora förändringar och perioder av inaktivitet och boende i lägenhet.

Ärligt talat så tror jag att Amy känner av att jag mår bra, och jag tror att alla känner att vi har hittat vår plats i livet igen. Ibland har jag undrat vad som har hänt med Amy, då hon ibland nästan har känts stressad. Men jag tror helt enkelt att hon är glad. I lägenheten låg hon mest i hörnet under bordet. Nu har hon kommit till ett nytt hem på landet, med stor inhägnad tomt, skogspromenader och en massa drag. Det har helt enkelt väckt livslusten i henne igen. Och det är en känsla hon med säkerhet delar med Dia, Karak och mig själv.

Idag fick jag en framtidsvision också, och det känns som om jag är på gång nu. Dags att göra drömmar till verklighet.