Träning, Vardag

Bröllop och hunddejt

I lördags var det dags för Saras fantastiska bröllopsfest. Vi har ju planerat detta länge och det är så kul att se allting bli så lyckat. Det var fantastiskt roligt och vackert, men god mat, trevliga gäster och fina tal. Och kvällen avslutades med dans och glädje.
Det var underbart att för en kväll, efter att ha genomgått så många jobbiga månader, få känna sig riktigt glad. Att få vara bland familjen och vännerna, det är då jag känner mig trygg, glad och tillfreds med livet.
Igår spenderade jag många timmar i soffan helt slut, och idag kom Elin över med Flash och småbarnen. Vi fikade och var ute på gården, tränade lite anspråkslöst och busade.
Tröttheten håller i sig, och jag hoppas att jag är lite piggare imorgon.
IMG_9595 (2) (909x1280)e
IMG_9736 (2) (1280x855)
IMG_9782 (2) (1280x853)
IMG_9810 (2) (1280x853)
IMG_9968 (2) (1280x853)
IMG_9807 (2) (1280x855)
IMG_9914 (2) (1280x943)
IMG_9816 (2) (1280x913)
IMG_9712 (2) (1280x853)
IMG_9880 (2) (1280x913)
IMG_9774 (2) (1280x844)
IMG_9849 (2) (1280x855)
IMG_0025 (2) (1280x853)
IMG_9832 (2) (1280x855)
IMG_9853 (2) (1280x855)
IMG_9730 (2) (1280x869)
IMG_9733 (2) (1280x855)
IMG_9785 (2)
IMG_9715 (2) (1280x853)
Vardag

I svampskogen utan svamp och hjärtats längtan

Idag var mamma här på besök. Vi åt lunch, drack kaffe, planerade lite renovering här på gården, hon sågade av några irriterande grenar på mitt rönnbärsträd, och sedan tog vi en tur ut i skogen med svampkorgen i högsta hugg.

Helt otroligt härligt att få gå i skogen tillsammans med någon. Det är ju väldigt sällan nu för tiden eftersom Mikael har svårt med det än så länge. Tyvärr lyste svamparna med sin frånvaro. Har kanske varit för torrt, gulingarna har försvunnit och trattisarna har inte hittat ut från mossan än. Det enda vi hittade var två citrongul slemskivling som nu ligger på diskbänken och förmodligen kommer att glömmas bort och sedan behöva kastas på grund av sin lite halvintressanta smak och egenskap som utfyllnadssvamp.

Vi får helt enkelt ta en till promenad om några veckor.

Mitt mående är verkligen lite av en gåta. Ena dagen känner jag mig totalt nere, utan ork och ambitioner och nästa dag känner jag att det är en ny dag med nya möjligheter. Idag har varit en sån dag. Jag har varit hos läkaren och fått henne att skriva i mitt läkarintyg att jag bör återgå i någon slags aktivitet hos arbetsförmedlingen. Jag vill verkligen komma igång nu. På riktigt. Jag vill utbilda mig, skola om mig, för det är bara att inse att jag inte kan jobba med det jag är utbildad till. Alltså finns det ju bara en väg att gå. Min plan nummer ett är att läsa in programmet Djurvårdare, antingen via arbetsförmedlingen eller via komvux. Jag vill i så fall ta behörighet att hantera läkemedel.

En annan sak jag börjar inse är av mer motvillig art. Det handlar om hundarna. Det är så länge nu som mitt inre har längtat efter de där kvällarna på klubben, träna lydnad och agility, de där kurserna som ska lära mig så mycket nytt, och det där lite mer enkla roliga livet man kan ha med en hund när man inte blir blockerad av alla svårigheter. Det är lätt att glädjen dör när man hela tiden måste lösa problem. Förut klarade jag ju av det på ett helt annat sätt, och framför allt; vi var TVÅ. Nu har jag ensam ansvaret. Det är inte hundar man bara tar kopplet i handen och traskar ut genom dörren med hunden lös bredvid sig. Här är varje promenad en träning. Jag bör ha med mig godis, nån överraskning (ialla fall om Dia ska vara lös) och tiden i skogen är långt ifrån rofylld. Ryck och slit i linorna (och i mina händer som jag redan nu har lite reumatiska problem med, och ja jag har även ofta midjebälte vilket har resulterat i ryck och väldigt ont i inre organ), ständig uppsikt. Och jag är ensam, nästan alltid.

I mitt hjärta känner jag en allt större längtan, och jag vet verkligen vad jag vill, tillslut. Och det är mänskligt att ibland ta fel väg i livet. Och det här är också mitt hjärtas stora sorg, för jag älskar dem. Särskilt mycket (om man får säga så) älskar jag Dia. Om jag tänker tanken på att göra mig av med henne så är det som om någon hugger mig med kniv i bröstet. Snacka om Can’t live with or without you. Usch, bara nu när jag skriver om det kommer tårarna. Inget är bestämt, men jag kan inte längre ignorera den starka rösten i mitt inre. Och sanningen är ju den att jag mår inte så bra. Framför allt har jag svårt att orka med motgångar, stress och problem. Jag är i ett STORT behov av en tillvaro som engagerar, motiverar mig och gör mig glad, och som flyter på utan en massa vardagliga problem som ska lösas.

Hur som helst så var det guld värt att få ta en lite längre tur i skogen med mammas goda sällskap Vi plockade i alla fall med oss lite blåbär hem.

20150826_15461520150826_153915

Amy letar också svamp…I wish…

20150826_15461920150826_154018

Liten varghund i skogen…

Konst och annat, Vardag

The healing power of art

Konst och kreativitet har verkligen en läkande kraft på själen. Jag har ägnat hela kvällen åt att teckna, framför allt på min siames och min dobermann. Vore ju kul om de blev klara snart. Men jag har precis fått in en beställning på en hundtavla, så får väl lägga dessa på is ett litet tag. Men alltid kul med beställningar!

Vi gör alla former utan hundporträtt och andra motiv. Kika gärna in på vår webshop: geminaart.se

20150825_223622E20150825_223644EIMG_9528 (2)E

Konst och annat, Vardag

Minnen från barndomen

Även som barn var jag en obotlig djurälskare. Det intresset, samt kärleken till att teckna och skriva delade jag med syster, och vi skrev många berättelser ihop. Bland annat skrev vi två hundböcker; Som man inte tänkt sig, och hundar på löpande band. Då var vi nog inte äldre än nio, tio. Vad kul det är när man hittar gamla saker i garderoben som väcker barndomsminnen!

Sedan dess har jag skrivit mycket, men ingen hundberättelse. Kanske är dags igen 🙂

barndomens böcker 010 (2)Ebarndomens böcker 005 (2)E

Konst och annat, Vardag

Att hämta energi

Mina dagar ser väldigt lika ut, de smälter ihop. Mellan alla sjukhusbesök och hundpromenader och allt annat som ska hinnas med så försöker jag att vila, att hämta energi från sånt som gör mig glad. En stor del av min energi kommer från hundarna. Både att vara ute, men också att bara gosa med dem. Att ligga på golvet och hålla om Amy och titta upp på lampkronan i taket vid trappen och är närmast meditativt, trots hundhår och grus.

Och att teckna. Det som dyker upp i huvudet bara. Att skriva och läsa. Ikväll har vi en sån kväll.

IMG_1379 (2)E (1024x683)IMG_1381 (2)E (1024x683)IMG_1404 (2)E (1024x717)IMG_1403 (2)E (1024x733)IMG_1390 (2)E (1024x683)IMG_1398 (2)E (1024x720)

Konst och annat, Vardag

I brist på internet

Vårt internet krånglade igår, Telia trodde att de hade utsatts för en attack av något slag. Jag är en person som har lätt för att fastna vid datorn om jag inte håller på med hundarna, så ibland kan det vara bra om nätet inte fungerar. Det tvingar mig till att hitta på någonting annat.

Igår kväll till exempel fick det mig att ta fram skissblocket och teckna lite mer på några teckningar som jag verkligen vill ha klara. Idag är internet tillbaka och allt är som vanligt igen :p

IMG_7470 (2) (781x1024)eIMG_7476 (2) (785x1024)eIMG_7473 (2) (781x1024)eIMG_7474 (2) (1024x768)e